Mer �n wackra min herdinna,
Enda Orsaak af min pijna,
Att iag m�st din f�nge blij
Du har giort att iag m�st lijda,
Vnder Oket g� och qwida,
Som war wahn at lefwa frij.

Vtaf dina �gons str�hlar,
Hwar med pannan pr�chtigt pr�hlar,
Har Cupido Elden L�nt,
Dermed nu den Bofwen lilla,
M�chtig blef att gi�ra illa,
Och mit hierta har upt�ndt.

Att F�rst�nd och wackra Seder,
Ski�na Min och t�cka leeder,
Liufwa r�st och kloka taal,
�hre �lia p� min L�ga,
Som f�r�ker all min pl�ga,
Och f�rmerar detta qwahl.

Doch m� du dig eij inbilla,
Som iag eij sku gierna willa,
Detta liufwa Oket dra,
Hwad till Klagan mig m�nd drifwa,
N�r man till att ynkad blifwa,
L�kdomb will Jag inte haa.

Hierta mitt Ska stadigt brinna,
Som ditt Offer min gudinna,
Fast Jag blir deraf f�rt�rd,
�lska dig �r ingen pl�ga,
Du m� w�l et hierta �ga,
Som �st tusend hiertan w�rd.

Troo du fritt min Ski�na flicka,
Alt men hiertat �rkar picka,
Och min matta puls han sl�r,
Ska iag w�rdnad f�r tig b�ra,
Dig f�r andra st�dze �hra,
thes iag nehr i grafwen g�r.

D� n�r iag dijt stiger neder,
Skall och Skrifwas till min heder,
Vpp� grafwen de�e raar,
H�r har �ndat lijf och pina,
Den som �lska sin herdinna,
�fwer alt i werden war.




Herdinna s�ij
hwad �r iag hoos digh finner?
Som qw�llier meij,
Och intet pl�gar deij,
herdinna seij,
N�r hiertat det brinner
Om kierleek eij,
d� hyser sig hoos meij?
herdinna seij,
hwad �r som �ngzlar meij?
Jagh weet det eij,
herdinna seij,
hwarf�re skall Jag �lska deij
du intet meij?
Doch kan iag sielf w�hl swara
det har din f�gring giort,
den har mig bracht i Snara,
Min frijheet �r nu fort,
Mitt hierta s�nder r�mna,
�r under Oket brackt,
Cupido har det l�mna,
Vtj � � � � Macht.

�hr dett d� ditt,
S� m�st du det w�hl ski�ta,
ty troo meij fritt,
du g�r det elliest qwitt;
Men om du will,
det w�nligt stedz bem�ta
Sw�r iag dig till
Att hiertat mitt och will
Alt till sin graf
J dina boijor g�
och altid blij din Schlaf,
Men h�rdheet kan
f�rjagat, f�sat, drijfwat,
fr�n dig till en an.
det pl� w�hl boijor b�ra,
Men de m�st wara sm�,
Som tynga och besw�ra,
Eij den de l�ggas p�;
Ty k�ns deraf n�n pijna,
S� biuder det go natt,
Sij Ski�naste � � � � a
S� �r mitt hierta fatt.




O Nechtergaal
du som s� h�rligt speelar
J gr�nan dahl
Medh thoner uthan tahl
din Wackra s�ngh
haar mig beweckt att h��ra p�
dig m�ngen g�ng.
din Liufwa l�th
f�rm��r att torra �gon m�ste gi�ras w��th.
Ty l�t dig och nu h��ra
du Lilla fogell sn�ll
l�tt ingen ting f�rst��ra
dig fr�n din s�ng i qw�ll
deij skall iag stedz ber�mma
s� lenge som iag haar
uthi mitt inre gi�mma
N�n Lefnadz gnista qwaar.




J Fouglar sm� som siunga i Skougen,
J fouglar sm� som h�llen nu p�,
Att prijsa Kierleken med ett gladt modt,
meena han �r Eder altijdt trogen,
J prijsa kierleken med ett glatt modt,
Mena han �r eder altijdh godh.

Men J, i roo liufft kuttra och kura,
Och p� hans troo der byggen i boo,
Af kierleken blinde sl�tt ingen d� seer,
Ski�ttarna m�st p� Eder lura,
Skiuta Ehr s� af qwistarna ner,
See hwad en fr�gd kierleken geer.

J Fouglar Sm� som siunga i Skougen
J fouglar sm� begynnen nu p�,
Att lasta kierleken med ett wredt modh,
Ty han �r Ehr doch aldrig trogen,
Jaga hans pl�gor uhr hierta och blodh,
Ty han �r Ehr doch aldrig godh.

Bort Astrild bort, uhr skougar och lunder,
Bort Astrild bort, du m�ste nu fort,
Du m�ste f�rjagas uhr werlden sin koos,
Ty du med dina arga funder,
Pijnar och pl�gar den du hyses hoos,
Bort bort, du m�ste din koos.




J g�r blef iag m�d spee,
En liten F�gell kalla,
Som harmsen m�ste See,
N�r Falcken tar p� skalla,
Huru d� sm� Foglar alla,
Blij skr�mde illa wee,
Ja iag hette man en kryckia,
Som kan inttet gi�ra lycka,
F�r den leda Falcken gr�,
Som f�rjagar foglar sm�.

Men tro fast Falcken gr��,
Sig kringt i lufften swinger,
Och der de Fouglar sm�,
P� flychten f�rtwingar,
J det m�st� han kan f�rtwingar,
Till att f�nga de�e sm�,
Lell s� kunna de w�hl hitta,
Sm� h�ll der de s�kre sittia,
F�r den leeda Falcken Gr�,
Som f�rjagar fouglar sm�.

D��r sant att han ibland,
En Bondh�na f�ller,
Ty bond eij skiuta kan,
Men tro meij hwad det g�ller,
Tyska t�fzh�ns han eij f�ller,
Ty till herg�hls t�rs eij han,
Der som b��a kruuth och kuhla,
Kan uth�da rofdiur fuhla,
Der t��r intet Falcken gr�,
Jaga bort O� fouglar sm�.

Men wij som �re Sm�,
Och ingen skada gi�ra,
F� fritt bland folcket g�,
Till herrg�hls wij w�hl t�ra,
Ty de O� s� gierna h�ra,
N�r wij b�ria roligt p�,
Till att qwittra, kuttra siunga,
Wippa Stierten r�ra tungan,
Der t�r intet Falcken gr�,
Jaga bort O� Fouglar sm�.

L�tt d� man Falken gr�,
J Skyn sm� Foglar jaga,
Wij, fast wij �re sm�,
Sku lijkw�hl altijd laga,
Och O� w�hl till wara taga,
Att han O� eij f�nga m�,
Ty wij h�lla O� wijd husen,
Reddas ingen ting f�r busen,
Der t�hr intet Falcken gr�,
Jaga bort O� Foglar sm�.




Jag weet En liten Pijga,
Hon �r n�tter hon �r gran,
Hon kan liuga, hon kan nijga,
mehr �n n�nsin n�gon ann.

Lijte nogh har hon om �hret,
Tienar f�r en ringa L�hn,
Men Gud weete hwar hon f�hret,
Altijdh �hr hon gran och Ski�n.

Doch hon b�ddar Gi�strens S�ngar,
Stiel sig uth ifr�n w�r mohr,
Der med tienar hon sig pengar,
Reggarns tr�ija, strumpor Skohr.

Men omsider g�r det gahli,
Liebstes m�gdchen bistu dull,
N�r som Qwarnen l�nge mahli,
Blifwer Skiepan �ntlig full.




Contre L�amour.
Ki�rleken syns w�hl f�rst,
En liuflig gi�st att wara,
Men n�r han �r som st�rst,
Och f�r O� i sin snara,
Will han intet l�ngre wara,
Den han syntes wara f�rst,
Vtan Pr��ar pinar pl�gar,
Dem som br�nnes af hans l�gar,
Fast hans Ok O� syns f�rgylt,
�r det lell med sorg upfylt.

Han t�ndes upp med fr�gdh,
Och sl�kz eij utan t�rar,
Aldrig �r den f�rn�gd,
Som Astrildz Ski�ckta s�rar,
Ty den Ki�rlekz J�ken d�rar,
Mister all sin lust och fr�gd,
Pijnor pl�gor Qwahl och sm�rta,
Boo J de f�rliefdas hierta,
Suckan, Gr�th och ymklig l�th,
F�llia dem som �lska �th.

Ki�rleken �r ett landh,
Der Ski�na blommor blomma,
Men n��lor der iblandh,
Och n�r man t�ncker komma,
Till des fagra ski�na blomma,
br�nner n��lan i w�r hand,
Kierleekz Rosor gro bland t�rnen,
Tistell, taggar i all h�rnen,
N�r man effter Rosen taar,
Fa�nar man i T�rne qwar.

Bort bort med s�dan Roo,
Som �r full med fahra,
Jag will fast heller boo,
Jbland de willas skahra,
�n som n�nsin glader wara,
Der Olyckor altijdh Groo,
�lska Jngen �hra alla,
Will iag f�r min regla h�lla,
Ty s� �r man ingens tr�hl,
M�n doch allas w�n lijkw�hl.




S� skyndar du deij fr�n meij nu,
Och rijfwer hiertatt mit i tu,
Den st�rsta dehlen med tig tar,
Och lemnar mig den minsta qwar.

Doch Jag �r n�gd och tackar deij,
Att du lijkw�hl will unna meij,
En dehl der af att kalla mitt,
Som lell �r helt och h�llit ditt.

Vtj mit Br�st som ledigt st�r,
Sen hiertat delt du med dig f�r,
Ska din �minnel�e blij g�md,
Du aldrig n�nsin af mig gl�md.

Vtj mit minne ska du boo,
�tanckan din min h�gsta roo,
Thes roo och oroo blifwa all,
Och iag i grafwen l�ggas skall.

Men ach hwart fahr mit sinne h�nn,
Jag f�r eij d�� s� hastigdt �nn,
Det �r en fr�gd i sorgen d��,
Men Sorg till lefwa utj N��.

Jag f�r eij skillias fr�n mitt lijf,
Men fr�n mitt ki�ra tidtf�rdrijf,
M�st iag et ymkligdt afskeedh taa,
Ach hwem har mera sorg �n Jagh?

Doch hielper intet hwad iagh ber,
Jagh m�ste t�hla hwad som skier,
Wij n�dgas l�ta f�r sig g��,
Hwad wij till hindra eij f�rm�,

Farw�hl men tro eij att din tr�hl,
Far w�hl n�r han dig biur far w�hl,
Men illa ty du med dig taar,
Hans fr�gd och lemnar Sorgen qwar.

Jag �nskar att din fr�gd och lust,
M� blij s� �mnig som min pust,
Din roo s� stor som nu mit qwahl,
S� blijr din gl�die utan tahl.

Far w�hl far w�hl �nd� en g�ngh,
Fast du mig lemnar utj tw�ngh,
S� skall lijkw�hl din trogna tr�hl,
Dig �nska stedz att fara w�hl.




O! frija bandh, o! s�lle f�ngzlan,
Som sinnet mitt, s� platt f�rst��r,
O! aldraliufste Ki�rlekz �ngzlan,
Som mig en willig oro gi�r.

Een sedig Si�hl har iagh i minne,
Som har min Si�hl i boijor f�rdt,
Ett �fwerm�ttan dygdigt Sinne,
Haar Sinnet mitt til ki�rlek r�rdt.

Men hwem kan �detz mening weta,
Hwem weet, hwardt blinda lyckan fahr,
Hwem kan f�rdolda ting uthleeta,
Hwem weet hwad himlen slutet haar.

Men kan iag eij min ki�rlek bringa,
Som iag har lust och wiljan til,
Skall mig doch ingen kunna twinga,
Jag skall doch �lska den iagh wil.

S� l�ter iag mitt �de fahra,
Och �lskar den iagh �lska wil,
Jag skall i ki�rlek stadig wara,
Till the� min �gon l�ggas till.

Men om nu himmelen behagar,
Att Philis blijr min enda Si�hl
Skall Jag i alla mina dagar,
Blij himmelens och Philis Tr�hl.




Farw�hl med din pl�ga,
Cupido din l�ga
Den br�nner,
och pl�gar mit hierta,
Medh mycken stor Sm�rta,
Hwar dagh
Jagh ditt maner w�hl kienner,
Ty dit Lagh
Och behagh
�r w�rlden f�rwilla,
D�enfaldiga drilla
Och altijd gi�r illa
Goo dagh.

Du synes w�hl wara,
J f�rstonne bahra,
En Manna,
Som endast will �hlas,
Med flaserij f�hlas,
som han
Seen r�ner man w�hl anna,
Hur� du kan,
St�lla ann,
J Br�stet du �ger
Hiertbrytande pl�gor
Och fahslige l�gor
Tyran.

Ditt tyrannisera,
Dett t�hl iag eij mehra,
Jagh bryter,
Din pijhl och din Boga,
Jag sl�cker din l�ga,
Fahr w�hl,
Att det dig n� f�rtryter
tror iag w�hl,
du har Ski�hl,
Doch har iag �n st�rre
raisoner hwarf�re
Tro fritt iag gi�re;
Fahr w�hl.

Den liufwesta f�ngzlan,
Tillskyndar lell �ngzlan,
i hierta,
Fast betzle p� h�sten,
det glimmar w�hl n�stan,
som gull;
Lell r�nar man med sm�rta,
harmefull,
will och dull,
hur� han det m�st lijda,
Snart l�pa snart bijda,
Och l�ta sig brijda,
harmfull.

Men frijheeten �ga,
Och aldrig sig w�ga
J K�rleek,
�r lefwa i n�ije,
J gl�die och l�ije,
J Lust
Ty Ki�rleek �r man st��rleek,
som w�r lust
utj pust
Kan hastigt f�rw�nda,
N�r wij blij f�rbl�nda,
Och gi�ra en Enda,
P� Lust.

Ty will iag och str�fwa,
Alt men iag f�r lefwa,
till �ga,
Fru frijheetens goda,
det will iag f�rmoda,
blijr mitt,
Will n�n i Kierleek w�ga,
hiertat sitt
Gi�r det fritt;
Jagh kan w�hl f�rdraga,
Att andra de taga,
som mig eij behagar,
ta fritt.




Jag swor en g�ng,
till aldrig mera �lska,
Alt kierlekz tw�ng,
Eij sku hoos mig ha g�ng,
Doch m�ste Jag see,
Hur� lilla Astrill falska,
Han gi�r nu spee,
Vtaf min sw�ra Ee,
Jagh twingas h�rt,
Att bryta Eden som iag s�,
F�rm�tit giort och l�ggia p�,

Det oket Jag har t�nkt f�r ewigt s�ndersl�,
Doch m�ste ingen t�ncka,
Att Jagh ostadig �r,
Och des mitt Ryckte kr�ncka,
Jag bryter hwad Jag sw�r;
Jag sw�r d� Jag m�nd� sw�ria,
Blij frij i all min daar,
Wist iag eij att i Sw�rie
Den aldrask�nste war.




Jag swor w�hl en g�ng f�rr at aldrig mera �lska,
Men altijdh lefwa frij, doch Astrils r�ncker falska,
Har mig nu lustigdt bracht till bryta l�ffte mitt,
Och hiertat �fwergee, som t�nckte lefwa fritt.

Ty han mig l�fwade, s� m�nga fr�gdestunder,
Som blan p� tr�na fins, som sand p� hafzens grunder,
Att denne Kierleek sku betahla all f�rtreet,
Som iag f�r lijdit har af �lskougz bitterheet.

Men den som l�ttlin tror, han blijr och l�tt bedragen,
L�r alla det af mig, min fr�gd �r migh betagen,
Min Frijheet �r sin koos mitt hierta utj bann,
Mitt hopp drifz som ett w�r af �ngzlan af och ann.

Jag �lska nu och m�st, som f�rr derhoos erfahrij,
Att ingen �lskoug kan f�rutan pl�ga wara,
Med skada har iag l�rt, att det om�ijligt �r,
till �lska och blij frij fr�n pl�gor och besw�r.

Som liuset altijdh daan, som heetan sohlen f�llier,
Som blixten �skie slag, som w�gen w�gen ski�llier,
Som d�den lifwet stedz pl� f�llia tr�git �th,
S� f�llier ofehlbahrt, p� �lska gr��th och l�th.

N�r Elden eij mer br�ns, n�r sohlen eij mer lyser,
N�r hafwetz diupa brunn eij mera watten hyser,
Och ingen Stierna mer p� klara himlen syns,
D� troor att n�ije och hoos den som �lskar fins.

Men som det aldrig skier s� l�r eij heller h�nda,
Att den f�rliefdes qwahl l�r n�nsin �terw�nda,
F�rr �n hans Suck och pust med anden f�res uth,
Och liufwa d�den gi�r, upp� hans �ngzlan sluth.

D�rf�re will iag och all �lskoug �fwergifwa,
Och intet Astrils tr�hl, f�rgifwes l�ngre blifwa,
Fast det syns N�got sw�rt, att bryta s�dant bann
Med weet och willians hielp, s� g�r det lijkw�hl ann.

Ty swer iag nu en g�ng att aldrig mera �lska,
Jag swer och dyrt derp�, att aldrig till f�rfalska,
Dett l�ffte iag har giordt, Neij troo det aldrig skeer,
Jag sw�r och l�fwar uth att aldrig �lska mehr.

Doch det f�rsw�r iag eij att icke �dmiukt �hra,
Och altijd w�rda dem, som w�rdan w�rde �re,
Men �lska tro mig fritt, det aldrig n�nsin skier,
Jagh sw�r wijd himblens h��r att aldrig �lska mer.

Jag sw�r wid Astrils macht, och wid hans ski�na Moder,
Wijd alla gr�na tr�n, och alla klara floder,
Wijd alla Nymphers br�st, wijd alt hwad �gat seer,
Och wijd ski�nheeten sielf att iag eij �lskar mer.

Jag �lskar aldri mer, ty iag har nu erfari,
Hwad pina kierleek �r, hur� falsk mig Astril wari,
St�dz �nska aldrig f�, dens mesta n�ije �r,
Som m�nga h�ller kier, iag �lskar aldrig mer.

Jag �lskar aldrig mehr, ty �lska �r en pl�ga,
All pinos ursprung och, en hierte t�rand l�ga,
En alt f�r liten Roo moth alt f�r stort besw�r,
Hwem undrar d� derp�, att iag eij �lskar meer.

Jagh �lskar aldrig mer, ty �lska �r en l�ngtan,
Ett obeskrifligt qwahl, och en o�ndlig tr�ngtan,
Der ingen hwem han �r, sig r�tt f�rn�ijder seer,
Men altijd �ngzle full, iag �lskar aldrig meer.

Jag �lskar aldrig mehr, ty �lskoug �r en sm�rta,
Som st�rer all ens fr�gd, och mattar uth ens hierta,
Som f�r en liten lust mig tusend suckar gier,
Ty sw�r iag till ett sluth, Tr� den som �lskar mer.




Man har befalt att iag h�r werser skulle skrifwa,
Men huru kan mitt sin och tanckar hoos mig blifwa
N�r mine �gon eij f� blifwa hoos mig qwar,
Ty Eder f�gringz krafft, med w�ld dem fr�n mig tar,
Doch �r det intet nog, min �gon fr�n mig r�fwa,
Mitt hierta f�llier dem, det tr�st eij l�ngre t�fwa,
Hoos dem det warit haar men s�ker sig ett boo,
Som mycket h�gre �r doch hwem skall kunna troo,
Att i s� wackert boo, s� mycken h�rdheet ligger,
Att ingen Godheet fins f�r den som lijfwet tigger,
F�r den skull will man haa, att iag nu g�dt ska gi�ra,
S� m�st man och min b��n och hwad iag �nskar h�ra,
Och gifwa mig med gunst mitt hierta mig igen,
S� slipper Jag blij tr�hl, och f�r s� blij goow�n,
Doch neij Jag will eij mehr mit hierta �tertaga,
Seen det s� sargat �r och ymkelig f�rswaga,
F�rdenskull undrens eij, at iag eij dickta kan,
En sorgsin st�mmer sl�tt en gl�die wijsa an,
Men will man utaf gunst till morgon tid mig gifwa,
S� will Jag om Jag kan en wacker wijsa skrifwa.




Ach h�rda h�ga himmel, ach! hur l�nge m�st iag lijda,
Skall Lyckan altijdh wara mig emoth,
Will du med all din macht, emot en of�rm�gen strijda,
Fins p� din h�rdheet aldrig n�gon booth,
Kan t�hla mod och b��n hoos dig d� intet b�tha,
Och m�st min trogna suckan g� omsunst,
Skall Jag oh�rder d� till bleeka d�den gr�ta,
Och aldrig n�nsin mera n� din Gunst.

Har du nu d� beslutit fast, at qw�llia stedz mit hierta
S� l�tt mig klaga fritt utj min N�dh,
En siuker den som st�ncka f�r, har lisa i sin sm�rta,
En syndare som d�mbder �r till d��,
Den pl� man lell f�r �hn han d��r des br�t upt�ckia,
Doch Lyckan war mig aldrig �n s� huld,
Hon will sin bitterheet utj min J�mmer sl�ckia,
Men s�ger mig doch eij min brott och skuld.

Jag somnar in med gr�th och l�t, iag waknar upp med t�rar,
Och lefwer sorgse utj all min tijdh,
Jag �r ett Skiepp, som all sin tyg i wilda si�n f�rlorar,
Och utj �ngzlans b�llior siunker nid,
Jag dr�mmer altijd om stor n�d och mycken fahra,
Jag har d� andra hwila, ingen roo,
�ngst m�tte Nattens L��� och dagens Nyckell wara,
Vtj mit br�st har suckan walt sitt boo.

H�r hielper ingen Suck ell Pust, h�r hielper ingen qwida,
H�r hielper aldrig n�gon trogen b��n,
Jag suckar eller tiger still, s� m�st Jag �ngzlan lijda,
Mitt t�hlamod f�r dubbell hugg till L�hn,
Ja mothg�ng trycker sielf all min f�rtr�stan neder,
Och all ting hotar till att pl�ga meij,
Hwad hielper att iag d� om n�d och skonsm�hl beder,
Min b�n beswaras med ett wredsamt neij.

Jaa mehr �nnu Kierleken sielf som pl�gar liuflig wara,
Hon �r f�r mig r�tt intet liufwelig,
Jag pinas h�rdt och pl�gas fast utaf des sw�ra snara,
Hon �r r�tt sw�r och alt f�r tung f�r migh,
Den pijhlen som hon har utj mit hierta skutit,
�r doppatt wist i Mahl�rts bittra safft,
Hon har min fr�gd och all min gl�die s�nderbrutit,
Min frijheet och mitt hopp de gifwa tapft.

Jag �r ach ach! en f�nge, som i m�rckret f�ngzlig sitter,
Och sohlens Glantz med t�hrar sk�dar an,
Som �nskar sig men doch f�rgiefz utur sitt m�rka gitter,
Till hennes Skien dijt han eij komma kan,
Hwad hielper att Jag mig med suck till himblen w�nder,
N��r han sig stedz emoth mig widrig teer,
Hwad b�tar l�ngta effter det som intet h�nder,
Och �nska sig hwad aldrig n�nsin skier.

En Si�man den som pl�gas fast af Storm och Wilda w�gor,
�r Glad n�r han f�rst landet warse blir,
Men tro hans sorg f�rmehras d� och w�rre blij hans pl�gor,
N�r han eij n�r den hambnen som han sijr,
Ett lijtet Barn som man s�ta s�ckret wijsar,
Och sl�r n�r det der effter Gladlynt taar,
En s�dan gunst med gr�th och bittra t�hrar prijsar,
Som tr�nchtan gier men ingen b�thnad haar.

Fast �det sielf emoth mit hopp om�ijligheeten st�ller,
Med t�hligt sin iag himblens b�rda b�r,
Ty det doch eij med h�rdheet sin dens troheet n�nsin f�ller,
Som �fwer alt Lysinde h�ller ki�r,
Om lyckan Ski�nt mig will, nu utan skuld f�rtryckia,
Och samka mothg�ng i min trogna fambn,
Han kan d� tro mig fritt med all sin macht eij rycka,
utur mitt br�st Lysindes liufwa nampn.

Jag �lskar dig min �dla w�n den tijdh iag n�nsin lefwer,
Och skall och �lska dig utj min n�dh,
N�r hiertat mitt, som snart l�r skee, i sidsta dr�chten sw�fwer,
Skall det d�ch t�nckia p� dig i sin d�dh,
Och effter sig det ski�na l�ford Lijkw�hl lembna,
Att det stedz war din enda trogna tr�hl,
Det sidsta ordet som min mun l�r n�nsin nembna,
Skall wara ach Lysinde ach fahr w�hl.

Och n�r min kropp af Suckar tr�tt sidst l�gges ned i Jorden,
Der ingen mothg�ng grijper honom an,
S� fins w�hl n�n s� trogen w�n, som skrifwer de�e Orden,
Vpp� min Graf alt med en Sorgsin han,
H�r hwilar den som altijdh �lska m�st och lijda,
Den i sitt br�st ett redligt hierta bar,
Som altijdh m�ste h�r moth lyckans h�rdheet strijda,
Den Trogen stedz, men doch olyklig war.




Mig fehlas n�got, men iag weth eij hwad mig w�ller,
Ell� hwem mit fria br�st i band och boijor h�ller,
Hur� �r Jag fatt, ell� hwad �r som nu fehlar migh?
Kan den som h�l�an har eij kallas siukelig.

Jag lijder men Jag weet doch intet hwad iag lijder,
Jag qwijder weth doch eij f�r hwem som iag h�r qwider,
En �ngzlig pl�ga �r, som mig h�rdt s�tter ann,
Den Jag w�hl kienner, men doch intet n�mbna kan.

Mitt hierta of�rn�gd, st�dz effter n�got l�ngtar,
Jag weet eij effter hwem det sorgfult m�nde tr�ngta,
Sorgfull �r eij allen bland andra utan fr�gd,
Jag �r doch war iag �r, s� �r Jag of�rn�gdh.

Hwem �r h�r orsaak till, eller hwadan denne pl�ga?
Om icke Astrildz Pijhl och kierlekz skiutand� b�ga,
Har d� iag s�ker war, mig listeligen bracht,
Vtj Belides w�ld och hennes liufwa macht.

Men Astrill wittna sielf n�r iag s�g denna fara,
Om icke iag med flijt, s�kt undfly d� din snara,
Ty iag s�g hennes glantz som sielfwa Sohlen ann,
Dijt man w�hl �nskar sig, men doch eij komma kan.

Men ach hwem �r s� stark, som Astrils Pijhl kan bryta,
Ell n�r han straffa will sig uhr hans boijor slijta?
Du �st min �fwerman, Jag gi�r nu som du will,
Men om Jag �lska skall, s� un mig tijga still.

Doch tillst�r gierna Jag, att Jag Belide �hrar,
Der weet att �lska den som hwar och en begierar,
Men himblens h�rdheet iag f�rgifwes st�dze beer,
Hwad som om�ijeligt �r i werlden aldrigh skier.

Du m�st bekienna sielf at det mig intet b�tar,
Fast iag ski�nt �lskar den, som mig kan skie eij hatar,
Den Soten d�dligh �r, som alldrig f�r n�n booth,
D�r f�f�ngdt hafwa hopp, n�r himblen st�r emoth.

Jag t�rs eij Belide, ach Jag t�rs eij mera s�ija,
Jag m�st din wrede och min egen of�rd w�ija,
Mitt n�ije �r du wist hur� iag dig h�ller k�r,
Och att iag till min d�dh, dig endast �lska l�r.

Om himblen mera Gunst mig n�nsin will beski�ra,
Hwad tyst �r sp�ries d�, iag t�rs eij tala mera,
Men skier det eij s� troo, att iag doch som mig b��r,
Din tr�hl och trogna W�n i tystheet stilla d��r.




Dhen trogne Tyrcis klagan �fwer dhen wackra Belides h�rdheet.

Kommer sk�der, Heerdar all,
p� dhen trogne Tyrcis qwahl
hur han m�ste mycket lijda
f�r sin wreda w�n oblijda
sucka, s�ria, qwijda.

Dock i hafwen alla spordt,
aldt dhet ondt som iagh har giordt
Jagh har �lskat dhen, som alla
w�rdeligh till fota falla
Och Gudinna kalla.

�hr d� �lska s�dan last
att dhen �ntlig d�das m�st
Som will n�gon trogen blifwa,
will iag w�rlden �fwergifwa
heller d�� �n lefwa.

Hwadh �hr lefwa uthan fr�gdh,
d� man alldrig �r f�rn�gd
�n een lefnadh full med �ngzlan
qwijda qw�llning s�rie f�ngzlan
suckan sorgh och �ngzlan.

Wreda W�n dock ki�ra Ski�hl,
hwarf�re pl�gar du din tr�hl
Will du alldrigh digh omw�nda,
och min pl�ga lijsa s�nda,
Tar mitt Lijf een �nda.

Hwar och een, t�nck, skylldigh �hr,
�lska n�r hon h�lles kier
Ski�nheet Skoopz f�r ki�rlekz sm�rta,
men bet�nck hon feck ett Hierta
Och f�r samma sm�rta.

Dock omsunst �hr att iagh beer
dhen som f�r migh d�fwer �r
Effter du migh eij will h��ra,
skall iagh digh till wilies gi�ra
Och mitt Lijff f�rst�ra.

Fahrer w�hl gudinnor all,
effter Herden d�das skall
N�mbner iagh ehr billigdt alla,
hiertel�sa, h�rda, kalla
Herdarinnor alla.

Fahr d� w�hl min Herdhe Staaf,
iagh g�r ner uthj min graf
Farer w�hl i Herdar alla,
som iagh w�hl m� trogna kalla
Trogna Herdar alla.

F�r iagh tahla �n ett Ordh;
Jagh befaller ehr min Hiordh
Som m�st uthan Herdhe leefwa,
uthj sorgh och �ngest sw�fwa,
uthan Herdhe lefwa.




Ki�rlekz korg med hiertans Sorg.
S� �r Jag endast d� p� Jorden f�dd till lijda,
Skall �gat mitt stedz blij en ymnig t�hre brun?
Har endast iag f�dt m�hl, att iag der med m�st qwida,
Skall aldrig n�nsin iag f� haa en Glader stund?
Will �de du p� mig eij n�nsin n�digdt blifwa,
M�st suck och sorg altijd boo i mit usla br�st,
Skall annat eij min hand �n ach ach wee f� skrifwa?
Doch hielper eij iag beer, ty neij �r all min tr�st,
Sij lyckan �r mig moth och Astrild will mig pl�ga,
De hata sielf hwar an och qw�llia b�de migh,
Hon med sitt wredes Straff, han med sin str�nga boga,
Och ingen will med ann� af dem f�rlijka sigh.
Ty lyckan s�ijer om du will man s�nderkro�a,
Den kedian Astrild dig med w�ld har lagdt upp�,
S� will iag som du beer dig fr�n din n�dh f�rlo�a,
S� skall du lyklig blij, min liufwa w�nskap n�,
Men Astrild s�ijer neij, du f�r eij �fwergifwa,
En w�n som warit har din enda f�rre fr�gd,
Den altijdh �msa will pl� wi�put kallad blifwa,
Och den ostadig �r blir aldrig r�tt f�rn�gd,
Hwad godt kan lyckan dig f�rutan n�ije gifwa,
Hwad n�ije kan du ha n�r kierleek slocknar uth?
En trogen ki�rleekz brand b�r eij uthtahsnadt blifwa,
F�rr �n w��r lefnadt taar med honom lijka sluut,
Ja, ja, Jag sannar det wist b�r man trogen wara,
Ty troheet �r en dygd som himblen sielf har kier,
Men den som wi�put will med alla w�der fara,
Fahr s�llan w�hl i hambn, men drar till botn nehr,
Ett ki�p och byte giordt tw� trogne hiertan millan,
Det skall som s�ijes fram, men icke �terg�,
En redlig w�nskap b�r, fast lyckan will f�rwillan,
Och styran som ett skiepp moth hafsens b�llior st�,
Eij af en liten pust strax baakom bergen drijfwas,
Och s�kia s�ker hambn der s�kerheet eij fans,
J intet r��s i lyckan intet yfwas,
Men kosan h�lla J�mbt s� b�r det w�hl till Landz,
Fast Lyckan intet will s� m�nga skatter sk�nkia,
Och gullrengn slaggar eij i w�ra f�nster in,
D� m�st den wijser �r det wettigt d� bet�nkia,
En wacker Liuflig w�n med ett f�rn�gsamt sinn,
Som altijdh w�nlig �r och Gladelynt omfattar,
Det lilla Goda som dem himlen s�nder till,
�r mehr �n Rijkedomb och alla Werdzens skattar,
Hoos den der of�rn�gdh stedz mera hafwa will,
F�rdenskull b�r man och best�ndig altijd wara,
Eij �ngra seen hwad f�r s� w�hl f�rr�ttat �r,
Eij hastigt krig upp� en Ewig frijd f�rklara,
Och Saakl�st �fwergiee den man f�rr h�llit kier,
S� s�ijer Astrild w�hl, men lyckan s�ger anna,
Hon kallar detta Glam och Grundel�sa ski�hl,
Hwart skall mitt swaga wett i denna twisten stanna,
Hwad b�r mig w�llia att Jag w�llier R�tt och w�hl?
En �ngzlan full med Qwahl den will mitt hierta qw�llia,
Som tr�stl��s utaf sorg mig �ngzlefult f�rt�hr,
Hur kan af Gudars R�d, doch iag det b�sta w�llia,
Som ingen wij�heet har, och helt enfaldig �hr,
Ty lyckan kan och O� i hwarie m�tto hugna,
Hwad n�ije kan den ha som hennes ynnest mist?
Den stormen uthst�dt har blir glad n�r det wil lugna,
Hwem mothg�ng l�nge t�hlt, den f�gnar lyckan wist,
Kierleken pl�gar ki�r och angenehmer synas,
Men Lyckan gi�r att han fullkomblig liuflig �r,
Hans br�nad k�hlnar bort hans s�tma pl� eij finnas,
N�r lyckan hatar dem som haa hwar andra ki�r,
Kierlekens Ki�rligheet kan lijten mothg�ng tryckia,
Hoos den Olycklig �r sl�kz Ki�rleek l�ttlig uth,
Men lyckan gi�r derp� en stark och liuflig lycka,
Som Oupl�slig �r, och kallas Gordisk knuth,
Till Kierlek som stedz ki�r, fulkomblig ki�r skall wara,
Der will �n n�got mehr �n bara ki�rleek till,
Hans hugnadt blijr snart all hans Gl�die st�r i fahra,
N�r tijden som alt kan hans n�ije st�ra will,
Ber�mbligt �r det w�hl en trogen herde heeta,
Ja, troheet �r en dygd, dock icke lyckans w�n,
Hwad b�tar krafftel��s moth himblens allmacht streta?
Ty alt hwad som begyns m�st en g�ng w�nn� igen,
En �nda tr� kan eij ett skepp i hafwet h�lla,
Min enda suck kan eij moth alla Stormar st��,
Den enwijs �r pl� titt sin egen of�rd w�lla,
D��r f�f�ngt �nska sig, hwad man doch eij kan f��,
Hwad b�tar Ki�rleek dem som himlen will �tskillia,
Ty hwad han will det skier omski�nt med w�rt f�rtret,
W�rt bud och str�nga lagh �r h�ga himblens willia,
Befallning �r hans macht, w�r plicht �r h�rsamhet,
F�rdenskull m�st f�rst�nd st�dz wistas i w�rt sinne,
Som f�gnar hwad det f�r, som gl�mmer hwad eij skier,
En alt f�r trofast troo det �r ett enwist kynne,
Som pl�gar hwar det �r och ingen b�thnad gier,
Ty m�ste iag mig och som lyckan will f�rn�ija,
Des willia alt f�r str�ng min matta macht f�r swag,
Ett w�ldigdt w�der kan, en swager qwist snart b�ija,
Jagh f�llier hennes bud och intet mit behagh,
Jagh gi�ar grant nog det Belide l�r f�rtrija,
En w�n som nyttan mehr �n troheet syfftar p�,
Hon l�r alt hwad iag sagdt helt dubbelsinnigt wrija,
Och w�nda godt i ondt, p� det hon h�mbnas m�,
Doch himmelen hwars bud iag trogen effterf�llier,
L�r� sielf blij Advocat f�r mig som klagas an,
Och wijsa att det sin stoor wrede i sig d�llier,
Som skyller mig f�r det iag intet �ndra kan,
Fast harmen i det sinn sig nu l�r lijstigt smyga,
Och f�ngzla all den Gunst du mig f�rr m�nde tee,
Din egen redligheet l�r dig doch �fwertyga,
Att iag Oskyldig �r i det som nu m�st skie,
Det l�r min wijsa w�n, din wijsheet digh bewisa,
Att wett och wijsheet b�r st�dz wid w�r w�nskap st�,
Ty ingen wijser kan dens enwett n�nsin prijsa,
Som �ndtlig hafwa will det han doch eij kan f�;
F�rdenskull m�st mitt hopp mit �des willia lijda,
Och lembna androm hwad det sielf eij �ga kan,
Jag m�st mitt ki�rlekz roor en annan kosa wrijda,
W�nd du nu seglen din och �lska man en ann,
Den himblen mera gunst mehr godt �n mig f�runner,
Som �lskar dig som iagh, doch mera lyklig �r,
Ach wee! att lyckan mig en s�dan domb f�rkunnar,
Det m�st iag �fwergie den iag s� h�gdt har kier,
Men troo lell om du will, med or�tt mig eij d�mma,
Det motg�ng twingar mig doch eij ostadigheet,
at �ndtlig �fwergie, den iag doch eij kan gl�mma,
Derf�re skall iag och olyckan till f�rtreet,
Dig ewigt �ra men dig �lska f�r iag inte,
Moth hela himblens R�dh kan eij min tr�ngtan g�,
Men om min swaga macht min willia hielpa hinte,
S� skull or�rlig iag hoos dig moth �det st�;
Men nu s� twingas Jag med bruti br�st bek�nna,
Att Jag m�st underg� hwad Jag eij gierna gi�r;
Taa hiertat mitt igen, och dig ditt �ters�nna,
sehn lefwa b�gge frij som wij ha lefwa f�rr,
Det �r en frijheet som mig mycket h�gre qw�llier,
�n boijor, bast och band, som binda tarm och arm,
Den drunknar i sitt wahl som w�rst f�r b�st uthw�llier,
Doch lyda himblens Bud f�r ingen gi�ra harm,
Jagh lunckar dijt iag m�st, iag g�r hwart iag blijr drifwen,
Gud weet att nu mit w�rck �r tw�rt moth willian min,
Vpp� min �des l�ngd �r du uptecknadt blifwen,
Dy f�r Jag som iag will eij wara ewigt din,
Doch himblen will s� ha det m�ste nu s� h�nda,
Far w�hl f�r altijdh d� lef stedze w�hl f�rn�gdh,
Min Ki�rlek tar nu w�hl doch eij min w�rdnat �nda,
Den h�gste kr�ne dig med hugnad, Lust och fr�gdh,
S� mycket Godt iag dig af h�ga himblen �nskar,
Som ondt hans h�rdheet mig nu ymnigt tills�ndt har,
S� �r Jag wi�er nog att n�ije hoos dig gr�nskar,
Till des du med behag f�r sluta dina daar.




Wist �r Jag f�dder p� Jorden till lijda,
Himmelen hugnar sig �fwer mit qwahl,
Lyckan har n�ije och lust af min qwijda,
�det f�rachtar mit sorgbundna tahl,
Gudarna sielf bedr�fwa mitt hierta
Kierleken �r mig emoth,
Och den mig ynka skall �ker min sm�rta,
ach ach hwar f�r iagh booth.

Min Frijheet �r f�ngzlad mit sielfzw�ld �r brutit
Mitt otambda hierta ynkelig t�mbt
Pijhlen som Astrild i Br�stet mit skutit,
Har han i Onskan af tornd��n wist l�nt,
Medan hans sk�t mit hierta s� kr��at,
Och utj sm�tter delt,
Jag har intet hopp mer att blifwa f�rlo�at,
Min �nskan sl�r mig felt.

Jag �lskar men t�r min �lskog eij nembna,
Jag pl�gas men f�r eij bedia om booth,
Hoppet �r uthe och hiertat �r r�mbna,
Hwar f�r iag f�rswar emoth olyckans hooth,
Hwar f�r iag tr�st eller lindring och lijsa
Hoos ingen som iag seer,
Jngen will mera mig n�de bewijsa,
Ach iag kan intet mehr.

Jag kan intet mehra iag �rkar eij qwijda,
Ty hiertat blir matt och liudet tar af,
Jag m�chtar eij l�ngre mot �det att strijda,
Jag haatar min lefnadt och �lskar min graf,
Kierleken som mit n�ije ber�fwat,
Hon ler der sielfwer �th,
Men iag m�ste sucka och wara bedr�fwat,
Min enda roo �r gr�th.

B�ckarne �ka sig af mina t�hrar,
Qwistarne r�res af suckarna min,
Min klagande J�mmer sielf Echo s� s�rar,
Att hon af ynkian med mig st�mmer in,
Fr�gar om iag �r d�mder till blifwa,
Hoos henne utan roo,
Lijka med henne Kring dahlarne drifwa,
Och st�dz i oroo boo.

Jag l�ngtar, Jag tr�ngtar, iag suckar iag s�rier,
Jag l�ter iag gr�ter och beder om n�d,
N�r Sohlen hon kommer och dagen sig b�rjar,
S� b�riar mit qwahl effter Gudarnes R�dh,
Men n�r �ter den tager en �nda,
S� �ndas eij min N�dh,
Och hwart skall iag d� min suckan nu s�nda,
Till dig o bleka d�dh.

De Lyckligas fasa de sorgbundnas n�ije,
Du �nda p� alt p� ondt och p� godt,
Liufwesta d�dh sij iag w�ntar med l�ije,
Med gl�die och fr�gd upp� dina sk�tt,
�nda mitt Lijf min J�mmer och Qwijda,
S� d�r Jagh gierna n�gd.
Ty den som lefwer och st�dze m�st lijda,
Han d��r eij utan fr�gd.

Jag lemnar nu w�rlden och wandrar till grafwa,
Sluter min lefnad och �ndar min sorgh,
f�lliande will iag p� Grifften min hafwa,
H�r hwijhlar den i tystheetens Borgh,
Som tr�stel��s m�ste h�r lefwa i M�da,
Har nu eij tr�st behof,
Den kierlekens Pihl of�rskylt d�da,
Men troheet sielf begroof.




�demark i willa Skougar,
Der som �ngzlan walt sitt boo,
Till�t den som Astril pl�gar,
Okiendt blij ho� Ehr i Roo,
L�tt d� mina trogna t�hrar,
Flyta till Ehr ski�hra floodh,
Vnna den som �det s�rar,
Gr�ta h�r med sorgse moodh,
till des iag i mina t�hrar,
Sm�lter blifwer lijk er floodh.

Sohlen m�ste intet skina,
Dagen f�r eij lysa h�r,
Vtj m�rkret will min pijna,
�nda mig och mitt besw�r,
Fouglarna f� h�r eij sittia,
De m�st Jagas h�r ifr�n,
Diuren m�ste h�dan flyttia,
Wattukr�ket lijka s�,
Att eij n�gon hijt m� hitta,
Och min j�mmer sk�da p�.

Jag har mist mit Enda n�ije,
Jag har mist min h�gsta Lust,
Fr�n mig rymmer liufligt l�ije
Till mig flyter sorg och pust,
Doch iag f�r mig eij beklaga,
Ty Jag lijder hwad iag b��r,
Jag har l�tit migh behaga,
Den iag intet �lska t��r,
Derf�re f�r Jag intet klaga,
Ty Jag lijder hwad iag b��r.

Nu iag will i stillheet lijda,
Sorg ska blij mitt tijdh f�rdrijf,
Till des J�mmer sorg och qwida,
�nda sidst mitt usla Lijf,
Ty f�r iag i roo f�rblifwa,
Sluta sorgzne �gon till,
Jngen m� min d�dh beskrijfwa,
Endast hwad Jag hafwa will,
Det �r d�� och Gl�mder blifwa,
Som iag aldrig warit till.




Tr�stu s� skynda dig ski�nsta Climene,
Kan d� min B��n eij h�lla tig qwar,
Haar du w�hl hierta mig lembna allena,
Ski�nste iagh ber deij war eij s� snar,
F�rl�ng d� mitt lijf en tijma och bijda,
Mi�un det eij din tr�hl,
Tijdh nog f�r iag g� s�rria och qwijda,
N�r du mig biur far w�hl.

� � allena du har meij behaga,
Endast din n�r wist har warit mig Kier,
Din fr�nwaru tar din herde af daga,
som redan fast mer �n halfd�der �r,
Will du att iag wid lifwet skall blifwa,
S� bli p� denna orth
Men har du lust din herde aflijfwa,
S� res man bort.

Men f�f�ngt iag beer n�r lyckan will w�gra,
Hwad iag h�lst �nskar och s�ger meij neij,
�ngest och jemmer mitt hierta bel�gra,
Suckar och Sorjer de hyses hoos meij,
Hon reser iag m�st allena f�rt�fwa,
J �ngzlan och i qwahl,
Mitt hierta �r s�rat, mine sinnen bedr�fwa
Min N�dh �r utan tahl.

Eekar och linder i blomstrande d�lder,
Som f�rr hafwa sedt min gl�die och fr�gd,
Ynka mig nu ty dommen �r f�lder,
Att iag all min tijd m�st blij of�rn�gd,
Hon reser, hon rees och will mig f�rl�ta,
Min fr�gd sig slutit har
Jag m�ste s�rria qwida och gr�ta,
tes lijfwet �nda taar.

W�ll an d� iag will med sorger f�rn�ta
Det �friga af min Elendes tijdh,
All gl�die skall Jag uhr hiertat f�rst�ta,
Och s�ttia mig h�r att s�rria i frijd,
Min s�rriande pust skall eij �terw�nda,
Och klagan blifwa all,
F�rr �n mit Lijf taar ynkeligt �nda
Och Jag blijr d�dh ock kall.




Vpmaningh till �lskogh �th den ski�na och unga Celimene.

Ski�nste ibland alla Ski�na
mercker du eij min f�rtreeth
kan du hwarcken see ell r�na
all min hiertans �ngzligheeth
hwadh iagh uthst�r hwadh iag lijder
n�r iagh dina �gon seer
hur iagh suckar hur iagh qwijdher
n�r du �th min iemmer leer.

Har d� himlen s�dan g�fwor
gifwit digh att du med dhem
skulle �ka Tyrcis pl�gor
som sigh n�mbner stedz din w�nn
N�ij som Sohlen hafsens w�gor
w�rmer med sin liufligheeth
m�ste du och mina pl�gor
lindra med din w�nligheeth.

Dock naturen l�ther m�rckia
hur han ofullkombligh �hr
effter han digh gaf ett Hierta
som eij n�gon Ki�rleek b��r
ty hwadh fr�ijdh kan dhet digh gifwa
att du �lskas af hwar man
n�r du dock will hatat blifwa
Ock sielf inthet �lska kan.

Om du kundhe digh inbilla
Hwadh een gl�die hwad een fr�ijdh
Den f�r niuta flicka lilla
som till �lskandhe �hr b�ijdh
Skulle du dhen lyckligh skatta
och w�hl �n i dhenne dagh
ett heelt annat sinne fatta
och sielf �lska lijk som iagh.

Jbland aldt hwad h�r p� Johlen
Kr�ker kryper flyger g��r
Eller hwad som n�nsin Sohlen
med sin �gon sk�da f�hr
har af Kierleek lijf och lefnadt
gl�die fr�ijdh och n�ije f�tt
Och af honom all sin trefnadt
Vtan Kierleek intet g�dt.

N�r du h�r dit hiertta picka,
J din Swanebl�ta barm,
T�nck d� p� min hiertans Flicka
Att du gi�r naturen harm,
Om det eij af kierlekz l�gor
Drijfwes upp, och �ter nehr,
Ty f�r ki�rleekz s�ta pl�gor,
Gudh O� endast hiertat geer.

Fast du dig �n undan drager,
Lilla Astrildz pl�gebandh,
Bindz du doch, n�r han behagar,
Och blijr Sielf en ki�rlekz brandh,
Hwem naturen will f�rfalska,
Haar sig f�f�ngdt stedz bem�tt,
Den som lefde och eij �lska,
Doo wist f�rr, �n han blef f�dd.




En �hreskrifft
�fwer en mycket waker fru
som iag en g�ng of�rmodeligen fick see utj et G�stebodh.


Opp opp Nympher b�sta flickor
hielp meij n�g�t i de�e stycker
ty iag har et w�rk f�r hand
som �r �fwer mit f�rst�nd,
Jag will arma bonde b�ngell
m�hla af en himmelsk Engell
iag will med et suddogt Kohl
rijta werldens andra Sohl;
men kan iag den r�tt eij rijta
som s� ski�n �r, m�st� man weta
at den eij kan lyckas h�r
som st�dz utan lycka �r:
Sidst en affton moth min tanka
Kom iag in der gl�die wanka,
roligt suus och liufligt bruus
mit i gl�diens egit huus,
tr�nga strupor, torra tarmar,
l�tta f�tter, friska armar
fr�gda allas sinnen th�r,
ingen wor bedr�fwat h�r,
iag fick see dem dansa, rasa,
springa, lunka, gasa, flasa,
skumpa, trippa, lustigt kring
alla roligt i en ring,
weth eij n�n hwad det will heeta
l��s tw� raer s� f� J weta
at et ionlag, pr�st och ring
h�llo h�r et br�llops ting;
mina galna �gon runda
(som eij n�nsin kunna blunda
f�rr �n dhe mit hierta see
b�de utj ack och wee)
Luppo kring i alla h�rn,
snart p� bohle, snart wed d�rn,
thes dhe fasna wed�n Magnet
som dem �nthelig �th sig sleet,
en Magnet som iern sm�lter
utaf hwilken m�ngen f�lter,
som had� hierta f�rr af st�hl,
och moot k�rleck alt f�r h�hl,
den som acktar frij at lefwa
m�st� f�r hennes oppsyn b�fwa
n�r man blir af Solen br�nd
s� �r hiertat och upt�ndt,
will man sig f�r k�rleck achta
m�st� man henne eij betrachta,
blunda �r det b�sta r�d
see och �lska f�lgs h�r �th;
hennes ski�n och fagra tycke
�r Naturens m�starstycke,
n�r Naturen giordt des hand
war han sielf en k�rlecks brand
ingen stierna t�rs besk�da
hennes ski�na �gon b�da,
effter deras glantz och prackt
har hoos de�e ingen mackt,
roos och lillior m�ste bucka
af f�rtreet tillsamman sucka,
n�r dhe hennes kinder see
som s� fagert sig betee,
ski�nste mun som n�n�sin Solen
har besk�dat h�r p� iohlen,
s�g iag h�r, med f�ngsligt mod
r�dar� �n som drake blod,
beck-swart h��r och sn��-hwijt panna
hakan runder mehra anna
som iag har betrakta w�hl
qw�ljer meij diupt i min Si�hl,
hennes hals war hwijt och runder,
ibland undren st�rsta under,
iembner war de� tand och reen
hwijtar� �n som Elphenbeen,
under halsen kund� man r�na
et paar hwijta sn�berg ski�na,
sprungo opp och nehr af harm
upp� hennes lillie barm,
at man dem s� hade f�ngslat
och med fiskbeens f�ngsell �ngslat,
iag s�g deras �ngsligheet
som mig tycks �n med f�rtreet,
deras f�ngsle war n�t r�mnat
mit p� d�rren haa man l�mbnat
lijtet andh�l, at des sn��
eij af qw�fwian skulle d��,
doch dhe kunde dem eij stilla,
effter dhe s� fohre illa,
klaga �fwer s�dant mord
brust� s� uth i de�e ord:
hennes andra st�lte leeder
hafwa sparckat o� hijt neder
at wij kumme deras prackt
f�r w�r ski�nheet i f�rackt
har du afwund t�nckt� iag �ngslat
d�andra at dhe de�e f�ngslat
hur� m�st� de�e wara d�
effter dhe eij sk�das f�,
ynckan w�ckte mycken sm�rta
utj mit f�rkr��a hierta,
at iag snart haa l��a dem
men iag tohls int� tolas hem,
P� sin hals had� hon en k�dia
som Vulcanus sielfwer smedia
n�r han togs i himblen ahn
f�r all� smeder m�ster man.
Hennes ski�na hande kl�fwor
wore Indiens skatt och h�fwor,
slutne med s� ski�na l��s
at eij b�ttre kunde f��s,
iag steeg bak om bohle spaker
sk�da dierfft p� de�e saker,
thes iag s� i tankan l�g,
s�g och wist eij hwad iag s�g,
Jag wardt bleek, och iag wart r�der
qwekna till, wart �ter d�der,
hierta kl�mte i mit br�st
lijk som det ha worj l�st,
b�st iag s�g p� de�e skattar
Astrild mig wid handen fattar
sade koxa eij mehr dijt
det �r red�n en annars bijt,
hon �r bunden kan du�t r�na
seer du eij de� kedior ski�na
som hon b�r p� hals och hand
det �r kerleckz �ckta band,
en tr�linna som och Tr�len
har blesserat diupt i Si�hlen,
see eij henne l�ngre ahn
hon �r gifft och har en man;
Upp� detta sidsta ohlet
fl�g han fr�n mig �fwer bohlet,
uth p� backen �fwer reen,
iag satt kaller som en steen;
effter denne sorge p�sten
salta hij�lig f�r mig k�sten,
aldrig wist� iag hwad iag giohl
t�nckt� och talte eij ett ohl;
Entlig tog iag p� at qweckna,
see�n iag r�nnat har och bleckna,
Kom iag n�t igen till modz,
fr�ga hwad mig stog till r�dz,
�lskog tohr� iag d� eij �fwa,
utan den kund� iag eij lefwa,
Summan iag war i min kropp
w�rre �n en Tysker topp:
hwad iag skulle, iag eij giohle,
hwad iag wille, iag eij tohle;
hopp och frucktan stog mig n�r,
lag och �lskog stridde h�r;
Lagen wille ingalunda
blinder elliest, d� m�t� blunda
see, hoos mig f�rbudit �r
�lska det en ann� har ki�r;
ingen kloker sig f�rundrar
lagen at han bland o� dundrar,
ingen regla �r s� h�hl,
at han eij uhrs�cktan t�hl,
Saa� k�rleken till mig sackta,
Du m�st� eij de� hotan ackta;
tijga �lska i sit sinn
kom f�r lagen aldrig inn;
iag toog wid k�rlekens l�ra
och will Cloris ewigt �hra,
ingen mig f�rt�ncka l�r
�lska det som wackert �hr.




Stockholms flickor l�t Ehr f�gring
frija mig fr�n den bel�gring
som den ski�na Galath�e
hotar nu mitt hierta med.
Skall Ehr Tr�hl mitt hierta wara?
m�ste J och det f�rswara
h�llen intet f�r besw�r
achta det som Edert �r.
Ski�nt mitt hierta kallat blifwer
fast och troget som eij drifwer
allas ski�nheet utj ban,
t�nk sig alt f�r�ndra kan.
Jngen f�stning �r s� faster
n�r en m�chtig den antaster
at den sig eij wunnen sijr
n�r Secoursen uthe blijr.
Troheet som d�r Commenderar
sina kraffter w�l f�rmehrar
till at st� st�ndachtigt moot
N.N. w�ld och hoot.
Men n�r iag mig r�tt besinner
hon med all sin macht eij hinner
frija hiertat ifr�n den
som det hade h�lst till w�n.
D�rf�r will J intet s�nda
hielp, tar troheet min en �nda;
Effter de undraga sig,
will iag sielf f�rswara mig.
Bort d� Troheet uhr mit hierta,
Som migh pl�gat med stoor sm�rta,
Effter du sl�r kull mitt hopp,
S�ger Jag dig tiensten Opp,
Jag dig nu ifr�n mig drifwer,
Frijheet Commendant d�r blifwer
som mig w�l f�rswara kan
emot den mig s�tter an.
Porten, windbron, alla Bohmar
skola slutas at hon kommer
med sin ski�nheet eij d�r in
som will f�ngzla frijheet min.
Waaksamheten b�r med r�tta
hufwudwachten h�r bes�tta
Och f�rsichtigheet g� rund
alla tijmar ock hwar stund.
Jngen flijt och omsorg spara
altijd frij skall l�sen wara
Jntet h�ra intet see
�r min w�rja Galath�e.
Weet d�r hoos min wackra flicka
Jngen l�ter sig besticka
genom mutor, annat mehr
uthaf dem som wachter �r
Blijr f�rtrodd i denne f�stning,
icke heller n�gon gi�stning
lijds af fremmande nation
utj denne guarnizon,
P� det ingen m� bespeija
denne f�stning ock seen s�ija
hwar hon swagast wara m�
at de d�r f� storma p�.
S� st�r till utj mitt hierta
det du t�ncker gi�ra sm�rta
det du storma, spr�ngia will
Om du dristar dig d�rtill.
Har du lust det nu at �ga
s� kom an om du will w�ga
till at tasta hiertat an
som eij l�ttelig winnas kan.
L�t din� w�l bew�xta leeder
klooka ord ock wackra seeder
Liufwa later uthan sorg
storma p� min hiertans borg
Ty iag mahnar dig uhr T�lte
som en modig ki�rlekz hielte
tror l�ll at din ski�nhetz glantz
tar eij in min hiertans skantz.
Nu w�l an nu l�r det g�lla
Fienden som mig will f�lla
avancerar med sin h��r
in till hiertat mehr och mehr.
Commendanten mig nu s�ger
at d�r syns i Fiends l�ger
bl�ncka alle slagz gew�hr
som f�r wast f�r hiertat �r
D�rf�r tyckes n�digt wara
till at d�mpa denne fahra
det man s�nder p� Parthij
n�gre Suckar till at sij
Hwad f�r anslag Fiend� tager
hur han sina Trouppar lager
huru starcker h�ren �r
som mitt hierta gi�r besw�r.
G�n d� trogne suckar sachta
tiugu stycken, men dock wachta
at hon Ehr eij blifwer war
och Ehr s� till f�nga tar.
D� J m�ste uppenbara
i hwad �ngzlan i hwad fahra
arma hi�rtat mitt nu h�r
sw�fwer som bel�grat �r.
Men hwar m� Partiet nu blifwa
Och hwem kan min sorg f�rdrifwa
at de dr�ija som ha hast
wi�li ha de fa�na fast.
Tusend har iag seen min flicka
upp� kundskap till dig skicka
tusend till de tusend, men
aller kom d�r en igen.
B�rta � dij, b�rta blij dij
intet t�ncka intet sij dij
mehra n�nsin upp� mig
seen de slippa f�rst till dig,
D�rf�r will man kundskap h�mta
m�ste man eij l�ngre sk�mta
skicka den som b�ttre kan
bringa w�rfwet konstigt an.
D�rf�r will iag nu uts�nda
mina �gon till at l�nda
d�r som hennes troupper st�
at de kundskap hafwa m�
G�n f�rsichtigt wandren warli
wakten Ehr, ehr w�g �r farli
Och s� snart J kundskap f�tt
w�nden om dijt J fr�n g�tt.
Nu iag seer dem �terkomma
dock medf�ra lijten fromma
hon f�rf�lgde dem s� fort
at hon i min hiertans port
Som ett h�r med dem inbrutit
Och min frijhets d�hr upskutit
de ber�tta hwad de sedt
som dem stor f�rundran gedt.
Hwad f�r pr�chtigheet d�r lyste
hur hon Commendera wijste
hwad d�r fans f�r slagz gew�hr
i des sk�na k�rleekz h��r.
Huru hon sitt pantzar prydde
huru alla henne lydde
n�r hon wincka spr�ng hwar till
fr�ga hwad hon hafwa will,
Sade mina �gon b�de
som ber�tta i hwad w�de
de bland hennes Trouppar st�dt
som dem snart till f�ngar f�tt.
Ty sa de hon �r s� fager
at hon hwar och en behager
ja den henne man f�r sij
m�ste tr�hl och f�nge blij.
Will man sig f�r ki�rlek wakta
m�st man henne eij betrakta
blunda �r det b�sta r�dt
see ock �lska f�lgz h�r �th.
Hennes swarta l�ckar, sw�rta
m�ngens afwundzsiuka hierta
som �r swartsiukt till at see
at de blonda �fwergee
Deras sp�skhet n�r de r�na
at den h�r Brunetta sk�na
kan f� f�rmon n�r hon will
den de ment dem komma till.
Detta kan man och besanna,
at hon har en pr�chtig panna,
hwijter, wacker, j�mbn och rund
olijk �r hon ingalund
D�r som swarta h�ret m�ter
Och med pannan sammanst�ter
m�rgonr�dnans ski�ra kropp
n�r hon stijger gladlynt opp
Vthur m�hlnet ock sig wijser
f�rst om m�rgonstrijmet lyser
n�gsamt fr�gd-samt skyndar sig
b�dar dagen gladelig.
Medels swarta �gnbryn j�mna
har naturen tror iag �mna
till at wijsa hwar ock en
Ebenholtz i Elfwenbeen.
Men �nnu det mer �n m�sta
b�ttre �n det aldrab�sta
s�g wij o� till ringa tr�st
n�got som war makal�st,
Slijka �gon ha wij b�de
aldrig n�nsin �n besk�de,
aldrig heller l�r wij see
n�t som dem kan lijknas wee.
Haa� Helena de�e b�gge
till sin f�gring kunnat l�gga
ha� hon st�rre fahra sidt
w�rlden all ha Troija blidt.
Kunne Wij dem eij beskrifwa
sku de lickw�l n�mbde blifwa
ski�nste �gon med w�rt wett
som n�ns �ga n�nsin sedt.
Hennes Liufwa fagra Kinner
ingen nogsambt rosa hinner
som �n f�gre d�rf�r syns
at eij smink upp� dem fins.
Lillian r�knar sig f�r �hra
om hon skulle f� begi�ra
till at b�ra samma dr�cht
som p� hennes hy �r lagdt.
Rosen sp�skas n�r man m�hlar
henne med den f�rg som pr�lar
upp� hennes fagra kinn,
som kan f�ngzla mod ock sinn.
Ski�nste mun som n�nsin Solen
har besk�dat h�r p� Johlen
s�ge wij med f�ngzligt mod
illr�d lijk som drakeblod
L�pparne wor� lagum stohra
som des f�gring eij f�rlohra
fast�n tanden utj klem
intet h�lt och tugga dem
Hennes t�nder wore hwijta
som den aldraski�nste krijta,
t�ta, lagum j�mbna, sm�,
lijk som p�rlor p� en tr�.
Hennes �ppelrunda haka
har ock ondt att f� en maka
halsen war ock trinn och reen
hwijter som en Marmorsteen
Under hal�en kund man r�na
ett par sn�moos b�llar ski�na
springa up och ner af harm
upp� hennes lilliebarm
Effter man dem hade f�ngzlat
ock med fiskbeens f�ngzle �ngzlat.
Ty de wille wara frij
uhr arrest ock slafwerij.
Hennes aldraski�nste tycke
�r Naturens m�sterstycke
N�r han giord des wackra hand
war han sielf en �lskogz brand,
Ty d�r har sig alt i s�nder
hopetals p� hennes h�nder
all den f�gring samblat sig
saa de, som pl� utaf dig
Och af andra rosad blifwa,
dem kan man det prijset gifwa
att dhe wore i sitt slag
giorde effter ski�nheetz lag.
Ty dhe woro sm� och trinna
huden sl�t som �ggehinna
miuka lijk som Sillkes watt
t�nk man hwad en sk�nhetz skatt
Wij d�r s�go, m�st l�ll wijka
d�dan och tillbaka fijka
b�ttre intet fagert see
�n det s� snart �fwergee.
De�e tiender mig qw�llja
mehr �n det iag kan f�rt�llja
at den mig will gripa an
n�stan intet motst�s kan.
D�rf�r will iag sammankalla
mina Officerar alla
i ett krigzr�d till at see
hwad f�r r�d dhe kunna gee.
N� goo herrar l�t mig h�ra
hwad J r�� mig till at gi�ra
huru iag nu mota skall
den mig bringa will p� fall.
Frijheet s�ger b�st l�r wara
at man s�ker sig f�rswara
till det l�ngsta som man kan
ty det gi�r hwar modig man.
Men f�rsichtigheeten gillar
at med strijd skall h�llas stilla
effter machten �r f�rswag,
tar och treskas intet lag.
B�st l�r wara accordera
effter wij eij orka mehra
kun wij f� ett gott accord
b�ttre det �n brand och mord,
Alla togh wijd detta r�de
at man skall begi�ra n�de,
d�rf�r s�ttias punctern opp
som nu skrifwes med g�tt hopp
F�rst skall hon eij n�gon drifwa
uthur hiertat som d�r blifwa
will, men unna hwar och en
boo d�r fritt f�ruthan meen
Sedan m�ste hon f�rf�chta
Stadzens b�sta och bekr�ffta
all den frijheet hiertat hafft
f�r�n det m�st gifwa tapt
Eij inskr�nckias skall des wandell
ock des frija ki�rlekz handell,
hemfolck, oki�nd och hwar g�st
hysa som det synes b�st.
Henne ingen troohet sw�ra
ell ow�rdig tunga b�ra
Summan det skall wara fritt
fast hon d�r Sch�tz herre blitt.
Men hon s�ger sig eij kunna
slijka willkohr hiertat unna
S�, iag m�st, will iag ha free
mig p� n�d och on�d gee.
Ach nu Lefwer iag i w�nda
huru kan iag l�ngre st�nda
emot hennes ski�nheetz macht
som mig reen i f�ngzlan bracht
�dla Cloris med din f�gring
fr�ls du mig fr�n den bel�gring
wackra Phillis frija mig
Om iag mehr skall tiena dig.
Ach Diana med din b�ga
d�mp ock skingra denne pl�ga.
fr�cka Fr�ya k�r�na bort
elliest blijr min frijheet kort.
Andra flere som iag �lska
f�rr will iag eij mehra fallska,
Nu �r tijd at l�ta see
det J haa hafft mehning m�
Att J wijst Ehr mina w�nner
grijpen till med alla h�nner
Secunderen Tr�hlen Ehr,
f�r�n han sig �fwergeer
Men iag seer eij n�n af alla
komma, som iag nu p�kalla
Jag m�st sielf f�rswara mig
dy de undandraga sig
L�tt mig sp�ria d� Camerater
at eij n�n af Ehr �r flater
r�dder, Bu�ar i gew�hr
om J hafwen Frijheet ki�r
Pas p� lunta, skiut och dundra
at hon m�ste sig f�rundra
huru wij f�rswara o�
mot dem som sig dristat sl�s.
Den som af o� n�nsin mehra
talar f�rst om accordera
den skall skimfas, ki�ras uth
d�das seen med lod och kruth.
Hon skall modet w�rt eij d�mpa
wij sku till den sidsta k�mpa
Een f�r alla, hwar f�r een
tr�s at hon o� gi�r n�t meen.
Men olycklig ach iag arma
hwem �r som sig will f�rbarma
genom slemt f�rr�derij
m�st iag mig nu wunnen sij
Alt f�r usell m� iag kallas
som med mootg�ng �fwerswallas
Ach! �r det mig eij en skymf
mina tanckar hafwa rymbt,
De som skulle mig f�rswara
aldram�st i denne fahra
g� till dem uhr skantzen ned
som de skulle strijda med.
De l�r wijsa henne w�gen
till den l�nda t�ckta stegen
�r n�n geenw�g wist l�r de
henne den nu wijsa tee,
Nycklen ha de med till Porten
utaf denne Ki�rlekz ohrten
p� det hon eij klappa m�
uthan straxt f� l�set fr�.
N�r iag mina �gon skickar
uth till dig min wackra flicka
sm�ge dhe sig lustigt m�
giorde mig ett fahrligt snee.
Ty de f�lgde eij tilbaka
uthan sakl�st mig f�rsaka
togo genast tienst hoos dig
l�fwa till f�rr�da mig.
N� du �r d�r redan inne
i min hog och i mitt sinne
i mitt tycke, barm ock br�st
hiertat mitt blijr eij mer l�st.
Sij iag faller f�r dig neder
ock om lefwa ynkligt beder
har du wunnit, winn och s�
at iag segern prijsa m�.
Det �r w�l en gammal Seede
emot Fiend� bruka wrede
men moot f�ngar �fwa n�d
det �r tappre hieltars r�d.
Alla hieltar pl�ga prijsa
dem som tappert sig bewijsa
utj Strijden dem ock de
st�rsta n�den pl�ga tee.
De�e Brecher som h�r synnes
Och de r�mnor som h�r finnes
wijsa hiertat eij �r wahnt
uthan mootst�nd blifwa tamt.
Dina Bomber samt Granater
flere Kuhlors smitter smatter
dina �gons fyhr w�rck�rij
hafwa t�ndt den Eld deri
Som i liusan l�ga brinner
den iag aldrig sl�cka hinner
Om din fromheet icke will
hielpa b�ra wattn till
At man sl�cka m� den pl�ga
ock den K�rlekz brinnand� l�ga
som du i mitt hierta t�ndt
at det intet blijr f�rbr�ndt.
Doch det �r dig ingen nytta
at nu denne trogne hytta
Om du t�nckt d�r boo utj,
skall till gruus och aska blij
Du l�r sielf d�r intet trifwas
om det plat skall nederrijfwas
reparering k�star mehr
om det rijfz till grunden nehr.
L�tt f�rdenskull du din n�de
bota den som utj w�de
Och i Tr�ldoms ook �r bracht
af din sk�nhetz stora macht,
Har din ski�nheet qw�ft mit hierta
l��k med fromheet d� min sm�rta
wacker �r du, war ock blijd
from och w�nlig allan tijd.
Jag will dig nu trooheet sw�ra
hylla, och ditt Ook st�dz b�ra
underkastar mig i dag
dig, din willia och din Lag.
Aldrig n�nsin ska du finna
at iag uproor skall begynna
eller ooket s�ndersl�
som din hand mig l�gger p�,
Vtan trogen dig f�rblifwa
all den tijd mig unnas lefwa
in i d�den till min graf
skall iag blij din trogna Slaaf.




Jag kund w�hl lyckligt f�rr mot Astrils b�ga strijda,
Men straffa ingen mig att iag nu m�ste lijda,
Ski�nheeten som f�rdelt iag h�r och der f�rr seedt,
Den fant hoos Cloris Jagh f�rent och alt i ett.

Ditt m�rcka krusa h��r och h�ga hwita panna,
Swart J�mbna �gon bryn och mycket mera anna,
�r ski�nt, s� at alt hwad, som ski�nt �r Gl�der sigh,
N�r det den Gl�die har, at lijknas f� wid digh.

Ditt �ga �r en Sohl som glimmar men doch br�nner,
Alt hwad du sk�dar p�, h�lst hwem du ser och k�nner,
Du har b� fr�gd och qwahl utj din �gnesteen,
N�r du seer Glad-lynt upp ell� blundar och igen.

Din kinder �ro r�d� med hwijta lillior prydde,
Dem sielf naturen s�dt och p� ditt kindbeen str�dde,
Sielf n�san din �r giord effter Ski�nheetens Lagh,
Och gier din f�gring �n ett dubbelt ski�nt behag.

Din Rosenr�dhe Mundh, och p�rle t�nder iembna
Dhe kunna ingens modh ell sin osorg att l�mbna
Dhe sm� Ski�nheethens H�hl, som wijd din mun man seer
tillskynda m�ngen suck, men du s� gladlyndt leer.

Alldt dhetta prydes af een �ppellrunder haka
Dhen ingen lijka har och skapat uthan maka
som hwijlar p� een reen och rund Albaster Stodh
Kringfluthen och omw�lfd aff een mi�lckhwijter flodh.

H�r �r en Sammelplatz af alt som ski�nt m�nd� heta,
Hwars f�gring kan b�d� St�hl och steen till kierlek reta,
Vpp� din Swane barm will sielf Ski�nheten boo,
Och alt hwad t�ckt �r der bland hwita rosor groo.

Din Marmor hwijta handh, som man med ski�hl kan kalla
Naturens underw�rck iblan ski�nheether alla
b�r eij arbeta, men med undran stedz besees
Och dhen af allas mund med ky�ar w�rdnat thees.

Summan Naturen har wist af ditt Fagra tycke
t�nckt �ndtlig gi�ra ett fullkombligdt Mesterstycke
Dhet ofullkombligdt war will wijsa genom digh
Ett n�got som med ski�hl fullkombligdt kallar sigh.

Godheet, f�rst�nd och dygd, klook �thb�rd wackra seder,
Och ski�nhet haa des boo i dina fagra leder,
Ja! wor� ett h�gre ord �n ski�nheet tro man meij,
Att det med mycken ski�hl kund l�mpas in p� deij.

Doch �r m�st undran w�rdt, at aldrig h�gf�rdz snara
Besn�rde den som kan med Ski�hl h�gf�rdig wara,
Neij det �r lijksom du, som ingen lijka weet,
Ditt ski�na br�st upfylt med dygd och h�fligheet.

Hwem s�dant alt f�r see och intet m�ste �lska,
Kan med sitt h�rda sinn Naturens lopp f�rfalska,
Doch weet iag aldrig n�n som derf�r fridde sigh,
Men allom som digh see g�r lika s��om migh.

Du �hras allest�dz du �lskas utaf alla,
Och hwem dig seer den m�st f�r machten din nedfalla,
Ja! mer, swartsiukan sielf will wyrdnad tig betee,
Och Qwinfolck Cronan sin med Glade �gon see.

Jag �r w�hl dierf att iag min n�d s� fritt beklagar,
Men troo iag plichtar h�rdt f�r det du mig behagar,
Fullkombligheeten sielf, f�rg�s f�r din Ski�nheet,
Doch �r den mindre �n mitt qwahl och min f�rtreet.

Om�ijligheeten will w�hl alt mit hopp f�rst�ra,
Doch m�st hon af mitt qwahl med harm det swaret h�ra,
Den �lska aldrig w�hl som fruchta n�got fall,
Jag �lskar hwem iag will, och lijder hwad iag skall.





En �hredicht �fwer den underski�na Cloris.

Jag log altijdh n�r andra �ngzligt klaga,
Att Kierleek dem des hiertan s�nderbr�th,
Jag wiste alt s� k�nsteligen laga,
Att altidh iag min fulla frijheet n�th,
Eij kunde n�n mit h�rda sinne d�ra,
Cupido sielf kund eij mit hierta s�hra.

Ski�nheetens glantz den giord mig ringa fahra,
Jagh h�rde mig och ingen annan tee,
Jagh br�th mig ur Cupidons starcka snara,
Han m�st min macht med harmsne �gon see,
Jag �lska w�hl men aldrig l�nga stunder,
Ty p� ett dygn s� war iag siuk och sunder.

Min tunga kund� f�rlieft och �ngzligdt tahla,
N�r hiertat mitt af fr�gd och gl�die loogh,
En droppa wijn kund� all min br�nad swahla,
Den kied war l�tt som p� mitt hierta l�gh,
Jag pl� om daan en ewig kierlek l�fwa,
L�tt derf�r� eij om natten roligt S�fwa.

Men sw�ra wardt min flychtigheet [nu] h�mbnat,
N�r iag en g�ng f�r Cloris �gon kom,
Mitt hierta �r i tusend stycken rembnat,
Och till min n�d �r ingen l�kedomb,
Hon �r w�hl Ski�hn, men har ett Jerne hierta,
Som aldrig weetz utaf min Qwahl och sm�rta.

Jag �lskar nu och kan eij �terw�nda,
Men smakar h�r St�ndachtigheetz f�rtreet,
Den tijdh �r l�ng som aldrig har n�n �nda,
Jag lider mer �n iag det s�ija weet,
Man har mig h�rdt med ki�rlekz kedior �ngzlat,
Och som mig tykz in till min d�dz-stund f�ngzlat.

Jag blundar w�hl, men kan lijkwist eij s�fwa,
Mitt hwijlorum �r nu en s�rie-S�ngh,
Ja Cloris will mig ingen b�ttring l�fwa,
Men s�ijer att min suckan �r f�f�ngh,
Min klagan kan eij hennes hierta r�ra,
Jag suckar, men f�r �hron som eij h�ra.

T�rs Cloris du i glantz med Sohlen strijda?
�stu wijd hwem sig ingen lijkna t�hr?
S� m�ste du eij heller aldrig lijda,
Att n�gon digh i n�der �fwerg�r,
Jag faller h�r af Suckan matt och tr�tter,
Ach Cloris ach f�r dina Ski�hna f�tter.

Ett drypand dropp kan h�rda stenar w�ckia,
Tr�st hiertat ditt eij r�ras af min t�hr,
Will du min N�d med Gunsten din eij t�ckia,
S� unn att Jag doch f�r dig andas f�r,
S� f�r du see att n�r iagh l�r� f�r�das,
Att jembw�l och min uprichtigheet d�das.




A L�aimable Bergere.

Jag �lska f�rr men utan pl�ga,
Ki�rleken war mitt tijdh f�rdrijf,
Sn�ll skiutand� Astrils sn�lla b�ga,
Den skadde eij mitt unga Lijf,
Som barnen med sin dockor leeka,
S� lekte Jag med Flickor sm�,
Jag stod en stund hoos dem och kneka,
Gick sedan Leedsen derifr�n.

Ja! Astrildz macht giord� mig eij fahra,
Han m�ste f�r migh hattl�s st��,
Jag kr��a deijligheetens snara,
Och war min egen herre d�,
Jag giorde hwad Jag sielfwer wille,
Och �lska n�r Jag hade Lust,
Men wille Astrild gi�ra illa,
S� st�tte Jag�n ifr�n mit br�st.

Jag wispa d� med alla w�der,
Och war eij n�gon ski�nhetz tr�hl,
Snart hoos en ski�n, snart hoos en leder,
Och hwart Jag kom s� fohr Jag w�hl,
Jagh l�fwa titt att ewigt �lska,
Holt n�pplig doch en tijma ordh,
See huru Jag med p�fund falska,
Mig d� bland flickor lustig giordt.

Min tunga kunde ynkligt l�ta,
N�r hiertat mitt af Gl�die logh,
Jag m�ste hierteligen gr�ta,
Fast Gl�die bodde i min hogh,
Hoos Phillis war iag illa siuker,
Och ha s� n�r af Ki�rleek d�dt,
Men sen gi�mbd iag�n i min Peruqwer,
S�f hemma hela natten s�tt.

Hoos qwicka qwinfolk kund� iag rasa,
Hoos stilla stintor h�ll iag frijd,
Jagh weet eij n�n som f�r mig faasa,
Som andra giohle giohl iag med,
Summan min mund den kund s� laga,
att hiertat fritt fr�n kierleek war,
Jag fnaska w�hl men i min maga,
blef deraf ingen siuka qwar.

Men t�nk ibland mitt galna hierta,
Det �lska femb, ja sex p� raa,
Doch altijd utan qwahl och sm�rta,
Det giorde som hwar wille haa,
Det gret n�r Phillis wille gr�ta,
Det log n�r Jris orka lee,
Det s�ng n�r Flora tog p� l�ta,
Men teeg n�r Cloris ledsen blee.

Men ach nu �r den harmen hembnat,
Som Astrill iag f�rr har tillbracht,
Ty han har mig nu bunden lembnadt,
Vtj den Ski�hna Cloris macht,
Sij Sij iag ligger nederst�tter,
R�tt som en fattig f�nge h�r,
p� mina kn� f�r Cloris f�tter,
Som en den lijf ell� d�d begier.

Mitt hierta har nu inga wingar,
Och det f�r aldrig flyga mehr,
Ty man det hwijla w�ldsamt twingar,
En liten macht f�rsl�r eij h�r,
Den fisken som i n�tit f�ngas,
Sl�tt ingen hielp af sparkas har,
Han sn�rier sig n�r han m�st b�ngas,
Och m�ste lijkw�hl fa�na qwar.

Derf�re iag mig undergifwer,
Alt hwad som himblen hafwa will,
Den snaran iag eij s�nderrifwer,
Som mig en Engell s�nder till,
Jag hoppas att en stadig wyrdna,
Och �dmiukheet utj min N�dh,
Skall lijsa h�r min tunga b�rda,
Och frija mig ifr�n min d�dh.

Din liufligheet den har mig d�rat,
N�r iag minst t�nckte upp� digh,
Har ski�hnheet d� mit hierta s�rat,
S� l�t medymkan l��ka migh,
P� n�d och On�d iag mig gifwer,
Doch f�lg Jag beer ki�rlekens R�dh,
Moth fienden man wrede �fwar,
Men moth en f�nge brukas N�dh.

Mitt hierta som f�rr wi�put warit,
Det blir hoos dig en ewig tr�hl,
Det har med skadan sin erfarit,
Den offta flytter m�r eij w�hl,
Den mycket rees far mycket illa,
blijr fremmand� och stedz obekant;
Men s�ll �r den som blifwer stilla,
Der han ett liufligdt l�ger fant.

Faar w�hl sm� herderinnor alla,
Jag will h�r effter ensligdt boo,
Mig m� eij n�n mehr wisput kalla,
Min flychtigheet f��r �ntlig roo,
S��k Ehr en ann� som tij�n f�rdrijfwer,
Med Liufligdt tahl och lustigdt Skratt,
Hoos Cloris ewigt Jag f�rblifwer,
Och biuder alla en godh natt.

Will Cloris blijd ell� wreder wara,
Jag blir doch stedz des trogna tr�hl,
Fast hon will h�rdt moth mig f�rfara,
S� �r hon doch min enda Ski�hl,
Den som r�tt �lskar utaf hierta,
Han swigtar eij f�r n�t besw�r,
Han har mer n�ije i sin sm�rta,
�n den som wi�par med hwart w�hr.




H�r skrifwer den hwars hand och hierta du har bundit,
Hwars altijdh frija br�st din f�gring f�ngzlat haar,
Den st�rste n�ije sitt utj ditt s�lskapp funnit,
Men Nu d� den det mist, i �ngzlan sitter qwar,
Om i dit ski�hna br�st en Gunstig Godheet hyses,
F�r den som till sin d�dh dig troheet swurit har,
S� hoppas h�rsamst Jag, den gunsten mig bewises
Att du med w�nligheet undf�gnar de�e raar,
Rijf Sk�nste Rijf Jag beer det lilla blad eij s�nder,
betrachtadt noga f�rst, s� l�rer du f� sij,
Att det dig tills�ndt �r ifr�n dens trogna h�nder,
Som till sin d�dh och graf, din egen will f�rblij:
Jag borde w�hl din Roo eij med min Klagan st�ra,
Men lembna dig i fredh, sen du ifr�n mig kom,
Doch har du f�rr f�r n�gdt min Gl�die kunnat h�ra,
S� t�hl och att iag nu min lutha st�mmer an,
Har du mig nogsamt h�rdt p� Gl�die str�ngen speela,
S� m�st min Sorgetohn du och till goda taa,
Doch will Jag ingalund att hiertat skall blij hela,
Medymkan will iag w�hl men ingen Lekdom haa,
Jag segla f�r tu ski�th, s� l�nge du war hemma,
Mit skiepp dref lyckans wind och intet mothg�ngz w�hr,
Men straxt du reste bort, s� blef mitt n�ije fremma,
Jag m�ste Of�rn�gdt taa Gl�die Seglen neer,
Min Farkost Seglar nu bland motg�ngz grymma b�llior,
Sorg �ngzlan s�ija mig att fasligt Skiepzbr�tt �r,
Compasset �r f�rrykt, min stierna sig f�rd�llier,
Hwareffter Kosan f�r tillst�lla mig hwar w�r
Mitt br�st som altijdh f�r en lycklig fark�st wari,
Der n�ije, Gl�die, fr�gd, der l�ije, skratt och lust,
Som glade passagers kring hela werlden fari,
Har nu sin fulla last af �ngzlan suck och pust,
De� roor �r s�nder br�cht och sielfwa skieppet r�mna,
Jag weet f�r �ngzlan eij hwar det will taga land,
Det hinner alldrig dijt, som det sig t�nckt at �mna,
Men r�nner ymkeligt Moth olyckans h�rda strand,
Ja stranda har det reen, ty alt mit hopp �r uthe,
Min Gl�die iag har mist kan iag eij �terf�,
Den wreda himblens R�dh, har str�ngelig beslute,
Att Jag skall tr�ste l��s i band och Boijer g�,
Jag m�ste bunden h�r i Sw�ra kiedior wandra,
Sorg, l�ngtan, qwahl och pust, utj mitt s�lskapp ha,
Sielf �detz stora macht kan eij mitt qwahl f�r�ndra,
Och ingen hielper meij det sw�ra Oket dra,
Min Frijheetz S�kra borg, mit altijd Glade hierta,
�r stormat och belagdt med ymklig guarnison,
Af tr�ldom slafwerij, af l�ngtan qwahl och sm�rta,
Min f�rra Gl�die l�th �r nu en sorgethon,
Mitt N�ije sl�r taptoo min qwidan sl�r revaillie,
Min s�mbn �r �ngzligheet mit wakande besw�r,
Doch hwad beh�fwes h�r mitt lijdande f�rt�llia,
Jag �lskar och �r skild fr�n den iag h�ller ki�r
Det �r alt nog, iag weet, hwem denne k�sten smaka,
l�r weta han �r giord af b�ska Mal�hrt safft,
Som utj bitterheet eij n�nsin har sin Maka,
J dy iag ynkligst mist det n�ije Jagh har hafft,
Det n�ije iag har hafft, att du mig kunnat lijda,
Och tillst�tt att Jag dig w�rdsamblig wachtat Opp,
�r ombytt utj qwahl f�rwandlat utj qwida,
Som �ngzlar sinne mitt och t�rer fast min kropp,
H�lst n�r som iag f�r see hur andra w�nner s�tha,
De lefwa liufft i hoop och glamma med hwar an,
D� har mitt manna mod, sw�rt w�rja mig f�r gr�ta,
Fast suckar hopetahls, i st�llet st�mmer fram,
N�r der af p�mind Jag begynner till att t�ncka,

Hur liufft och kiert f�r mig ditt s�ta s�lskap war,
Har iag d� eij f�rm�tt, l� blij, mitt sinne kr�nka,
N�r mig i hogen ran de f�rre liufwa daar,
D� har Jag strax g�dt uth f�r mig att fantisera,
till�tit sinne mitt helt styrl�st wandra kringh,
Ehuru w�hl det strax begynt till dig spa�era,
wijd �terresan mig inbillat galna Tingh,
Hur Offta har doch eij mitt sinnel�sa Sinne,
mig �fwertalt till tro, hwad aldrig l�rer skee,
Och bracht mig utj hopp dig p� de orter finna,
Der iag lell weet att du dig aldrig l�reer tee,
S� snart Jag sedt en wagn p� w�gen fram�th �ka,
S� har iag genast t�nckt kom w�s hon kommer nu,
Nyfijken sprungit till i hopp dig d�r att R�ka,
Men n�r iag n�mbre kom s� war det intet du,
S� har mitt blinda hopp mig m�ngen g�ng bedragi,
Och kommit mig till troo hwad doch om�ijligdt war;
Sij s� har Skuggen Jag f�r kroppen m�ng G�ng tagi,
Och l�tit l�ngtan R�, som w�rt f�rnufft bedrar,
S� Snart upp� min d�rr iag n�gon klappa h�rde,
Det m�ste war� et Bud fr�n dig utur ditt land,
N�r n�got bref mig gafz strax sig mit hierta r�rde,
Af gl�die till att f� ett breef utaf din hand,
Fast Jag weet s�kert nogh n�r Jag mig r�tt besinner,
Att hwarcken bref ell� bud blir s�ndt fr�n dig till mig,
See sk�nste huru man doch offta n�ije finner,
Att t�nckia �nska det, som aldrig h�nder sigh,
Ja dr�mmen som en s�mbn pl� liufligt f�rest�lla,
Hwad hug och l�ngtan m�st om dagen leekt upp�,
Har offta giordt, att iag mig kunnat till dig s�lla,
Fast sedan st�rre sorg har straxt f�lgdt derupp�,
N�r Jag wijd wakandet min willia m�ste sp�rria,
Och r�nt att dr�mma fr�gdh �r sorgens s�kra pust,
Och det man wakande der�fwer n�dgas s�rja,
Att man des Liufligheet s� snart umb�ra m�st,
Ehwad iag f�retar, ehwad iag n�nsin t�ncker,
�r din �minnel�e lell altidh deribland,
Doch om min Fantasie n�n g�ng mit sinne l�ncker,
Ett �gnebleck fr�n dig att t�nckia p� en an,
Straxt kommer du igen utj mit trogna minne,
Och f�ser bort den sig dijt sachtlig smyga will,
Vtj din Egendomb f�r ingen blifwa inne,
Du will allena R� om det dig kommer till,
Summan Jagh will och kan dig sk�nste aldrig Gl�mma,
S� l�nge andan r�rs utj mit swaga Lijf,
Om dagen t�nkz p� tig, om natten pl� iag dr�mma,
Om den hwars Liufheet �r mit hiertans tijdh f�rdrijf,
Fast Jag w�hl tillst� m�st, n�r resan din sku g�lla,
Och iag med sorgse mod din afferd m�ste Sij,
Att iag eij t�nckt det du min frijheet s� sku f�lla,
Att icke tijden skull min s�kra l�kdom blij,
Ty iag har aldrig t�nckt det hiertat s� sku binnas,
Att icke fr�nwaru sku n�ta bandet upp,
Jag t�nckte nu som f�rr, n�r hon eij mera synnes,
L��r des �minnel�e blij lagdt i Gl�mskans Graf,
Men iag har gali t�nckt mit hopp har mig bedragi,
Du har mitt hierta sm�lt till en Medaille giordt,
Der som dit Conterfey lifachtigt �r i slagi,
Med denne �fwerskrifft[:] b�r �lskas immerforth,
W�llan iag will och skall dig Ochs� ewigt �ra,
Jag �lskar endast digh och ski�ter ingen an,
Ditt sk�na bild ska iag i trogna br�stet b�ra,
S� l�nge Pulsen sl�r och hiertat picka kan,
Mitt hierta ska f�r dig ett trogit Ethna wara,
Hwars flammor aldrig sl�kz hwars Eld eij tasnar uth,
St�ndachtigheet ska sig, hoos mig med troheet para,
Min Kierleek och mit Lijf sku f� ett lijka sluuth
Min aldrast�rsta roo �r ingen roo att niuta,
Mitt liufsta s�lskap �r sl�tt intet s�lskap haa,
D� iag i ensligheet mit sorgna kind f�r luta,
upp� min trogna hand och dig till s�llskapp taa,
D� b�rjar iag r�tt f�rst bedr�fwatt effter t�nckia,
Hwad gl�die iag har hafft, hwad sorg iag lefwer J,
D� b�rjar suck och pust mit matta hierta kr�nka,
Att iag f�r �ngzligheet mig m�tte r�dl��s sij,
Snart rinner mig i hug ditt makal�sa kynne,
Ditt Ogemene wett och mehr �n kloka ordh,
Ditt w�hlbet�nckte ski�mt, ditt hurtigaste sinne,
Hur� �fta du och Jag f�rn�gde hafwa ledt.




Vpp� ett Conterfait.
Alt f�r kierlekz fulla hierta,
�stu tokut hur �� fatt,
Tr�stu �lska lijda sm�rta,
Alla daar och hwarie natt,
F�r en wacker skapnadz skugga,
F�r en sminkand f�gring man,
St� eij l�ngre d�r och snugga,
me glims, n� s��om du kan,
tijden din fast b�ttre nyttia,
Och fast mera hugna deij,
�n f�rliefder fiollot sittia,
Hoos ett lijfl�st Conterfeij,
Doch iag f�r eij s� f�rst�ta,
Hwad mig lyckans gunst beskier,
Men med wyrdnadt m�st iag m�ta,
�lska, f�gna hwad hon gier,
Ja, om Jag mig r�tt besinner,
Fast min flicka lijf l��s �r,
Jag der mera n�ije finner
�n hoos m�ngen lefwand tw�r,
Som �r fager till min pl�ga,
som �r deijlig till mit qwahl,
Som eij sl�cka will min l�ga,
Men mig qw�llier utan tahl,
Den en liten gunst hon wi�er
Sucktar med ett stort f�rtret,
Hon i ski�nheet grymheet hyser,
Och otahlig widrigheet;
Men sij dennes �gon ski�hna,
See eij n�n�in sluut p� meij,
Aldrig kan iag heller R�hna,
Att de sp�tska wijsar seij;
Aldrig s�g iag hennes Kinner
R�nna utaf tokut blygd,
Altijd man dem lijka finner,
Jcke heller kan des dygdh,
N�nsin t�hla att de blekna,
bort af onsko och f�rtret,
med den f�rgan man pl� tekna
Onda hiertans afwigheet;
Neij hon �r sig altijdh lijka,
lijka wacker, lijka t�ck,
Hennes utaf f�gring rijka,
Mun �r aldrig n�nsin fr�ck,
Jntet rycker hon den undan
N�r Jag henne ky�a will,
Vtan r�tt i samma stunden,
Mig den Lijksom r�cker till,
Aldrig fick iag heller bannor,
utaf denne ski�na mund,
som iagh lell hoos m�ngen annor,
Haa f�tt h�ra m�ngen stund,
N�r iag r�ka litet �hlas,
utan mening klappa dem,
litet Rasa, litet f�hlas,
Sij s� r�ka iag f�rst hem:
Framfoos N�swijs m� iag heta,
Of�rskiemder och ibland;
Men det mig kan m�st f�rtreta,
Fick af m�ngen miuker hand,
H�rda slag och Kiecka st�ter;
Men sij dennes hand och arm,
Mig med hugg och slag eij h�ter,
eller gi�r n�n annan harm,
Jntet rijfz hon intet slijtz hon,
intet sp�ttar hon kring seij,
Som en Kl��s Katt Ond och leeder,
fr��s bland hundar p� w�r g�hl,
Wijsar sig f�rgiffta wreder,
Jntet heller n�gon n�hl,
Brukar hon der med att sticka,
Mig n�r Ja�na will haa Kier,
Som ty w�rr hoos hwarie flicka,
Nu ett ledsampt Mode �r,
S� att den som will Cortsera,
St�r der st�rre fahra uth,
F�r de sk��or, skr�mor flera,
�n som den bland loo och Krut,
Sig moth fienden t�rs w�ga,
Neij min Flicka gi�r eij s�,
Alt de n�ije iag will �ga,
Kan Jagh Okl��st genast f��,
Hon �r frommer hon �r stilla,
Hwem kan st�rre Gl�die haa?
Ach! Den hiertans flickan lilla,
Hwar iag will s� f�r Jag taa.




A la plus aimable Bergere.
En fremmand� herdes Man, doch fr�n bekante l�nder,
En Butter bonde-dr�ng som intet krusa kan,
�r fr�n des herdeskar till dig min flicka s�nder,
Han b�r des skatt och skuld p� trogna h�nder fram,
Och will f�rwi�a dig att all des herdeskara
Med wyrdnat och respect f�r dig �dmiukar sig,
Hon will dig all sin tidh till h�rsam lydno wara,
Om du med mildheet nu undf�r allenast mig,
Fast eij min ringa sk�nk af Gull och stenar lyser,
Och iag med pr�chtig ord mitt tahl eij pryda weet,
Fast mer �n detta alt sig i min g�fwa wijsar,
Ett troget hiertelag en �rlig w�nligheet,
En man som wistas stedz p� bygden utj Skogen,
Och der f�r vlfwens tan befrija m�st sin Jord,
Des enda wettskap �r att wara hull och trogen,
Han wet af intet skrympt ell� Stadzens smickreord,
F�rachta hwem som will w�r lefnad upp� bygden,
Doch kan man der f�rn�gd utj sin k�fwa boo,
Hoos O� och bland w�r hoop �r der som rena dygden
Sitt liufwa hemwist har sitt l�ger och sit boo,
Fast wij eij tahla stort wij mena hwad wij seija,
Och l�pa eij kring byn med Sqwallerachtigt snak,
Man tarfwar eij hoos O� f�r pengar w�nner l�ija,
Wij tiena stedz hwar ann, och l�nas med stor tack,
W�rt sinnes n�ijsamheet befrijar O� fr�n sm�rta,
Vpp� en gl�die dag haa wij en rolig natt,
Sielf lyckans up och nehr den pl�gar eij w�rt hierta,
W�r hydda �r w�r w�rld, w�r lilla hiord w�r Skatt.
Jag aldrig wetta will hwad iag eij kan begripa,
Jag menar kunna nog n�r iag kan ingen ting,
Jag spelar lustigt p� min lilla S�ckepipa,
D� herdehoopen all och dantzar friskt omkring,
Derf�re effter du w�r bygdelefnad �lskar,
Och intet dig s� kiert, som sielfwa dygden �r,
Den ingen galenskap f�rblindar ell� f�rfalskar,
Men ett n�ijachtigt Sinn i alla tijder teer.
Ty �r och iag till dig af w�rdnat s�nder worden,
Med denna ringa ski�nk ifr�n w�r herdeskar,
Det �r en frucht utaf den lilla f�re hiorden,
Den iag f�r detta tient och roligt wachtat har.
Spijs-kakor tw� ell� tre och n�gre f�hre-Ostar,
Samt murklor, swampar och hwad mer du sk�dar h�r,
Med annan bonde maat som intet mycket k�sta,
�r det som iag dig nu i �dmiukheet f�r�hr,
H�r lefwa wij utaf och �re w�hl f�rn�gde,
N�r wij en skopa mi�lk f� ��sa derupp�,
Tr�st du som wij utaf s� ringa ting O� fr�gda,
F�rachta eij w�r math, men smaka derupp�,
Par strumpor utaf ull och mycket ringa w�rde,
De�lijkest Strumpeband de l�gger iag h�r till,
F�rachta intet dem de komma fr�n din herde,
Som dig alt sitt, sig sielf och hierta gifwa will,
Jag har sielf ullen klijfft, min enda b�sta flicka,
Som �r mitt f�llie n�r min Jord i bete g�r,
Hon har med egen hand och dem till tienst den stickat,
Ty hoppas iag att du dem och nu eij f�rsm�r.
Sij! s� kan h�r w�r hiord O� arma herdar f�da,
Den n�gsamt lefwa tr�st, han har af lijtet nogh;
Ty blancka Silfretz Glantz och Ski�na gullet r�da,
De pl�ga eij w�rt sinn de kittla eij w�r hogh.
N�r som om qw�llen wij w�r hiord har f�rdt i husen,
S� blir en kierfwa halm w�r hwijla f�r w�r kropp,
Seen dra wij Ryan p�, och sl�cka s� uth liusen,
Och s�fwa hiertlig s�tt, tils Tuppen ropar opp,
Den Ryan som du seer �r och fr�n de�e landen,
En ringa afwel af min lilla f�re hiord,
Hon �r och �fwen af den f�rr omtalde handen,
Som mig den till behag, och dig till tienst haa giordt,
Fast du din ski�na kropp eij tr�ster der till twinga,
Att han sig hwijla skall upp� en kierfwa Str��,
S� bred�na uth och l�t din fingrar derp� springa,
D� l�r m�ng Glader blij m�n Juhlen �n st�r p�;
Med flere ord kan iag mitt hwerf nu eij f�rklara,
Den litet hafwer L�rdt han tahlar intet stort,
Ty r�tt som iag drog �f blef hela herdeskaran,
Gi�stbudin och gick dijt, iag skynda mig och bort,
N�r herden kommer sielf s� l�r han w�hl uthf�ra,
Det iag s� sl�tt begynt och illa lycktat har,
Men wiltu n�got mig �nnu till willies gi�ra,
S� l��s med t�hlamod och de�e fyra raar;
F�rachta detta eij fast det af ringa w�rde,
Men gl�m min �dla W�n eij bort besinna h�r,
Att detta kommit �r ifr�n din trogna herde,
Som dig med all sin Hiordh stedz huld och h�rsam �r.




Sur l�absence de l�aimable Bergere.

Sidst gick f�rn�gdh l�ngst uth �th Stranden,
Den altijd trogne Celadon,
Och had� sin Galat� wijdh Handen,
Men f�rr �n han fick see sig om,
S� war hon borta,
Hans fr�gd f�rkorta,
�lenn! hwar blef d� hans wackra w�nn.

J st�llet f�r ett fr�gdsamt n�ije,
S� h�rdes der en ynklig l��th,
D� �nda sigh hans liufwa l�ije,
Och han to p� med sorg och gr�th,
Sucka och qwida,
ropa och lijda,
�lenn! hwar �hr nu min wackra w�nn.

Du willa haaf med dina w�gor,
Som wittne warit af min lust,
Se hur iag �ngzlas nu i pl�gor,
Och hur min lust �r w�nd i pust,
H�r hur iag l�ter,
se hur iag gr�ter,
�len Jag har mist min wackra w�n.

Sten-Stranden du swalkar och sk�llier,
S� wattnar gr�set iag med gr��th,
Min t�restr�m till dina b�llior,
L�tt flyta, l�tt dem f�llias �th,
P� andra sijdan
om hafwet wijda,
Till den som st�d� �r min Enda w�nn.

J gr�na tr��n och st�lta Eekar,
Som ochs� sedt min f�rra fr�gdh,
Ehr har iag Gl�dt med liufwa lekar,
Fast iag nu lefwer of�rn�gd,
L�tt Er behaga,
att iag m� klaga,
�len hwar �r nu min wackra w�n.

Du Fogell som p� qwisten sitter,
Och har din fulla frijheet �nn,
Som Flyga kan och flyga gitter,
Flyg bort bes��k min wackra w�n,
S�g hwad iag lijder,
s�g hur iag qwider,
�lenn! hwar �r nu min wackra w�n.

Ber�tta du min mehr �n Ski�na,
Hwad w�rdnad iag f�r henne b�hr,
Det annat hon eij skall f� r�na,
�n att iag altijd trogen �r,
Och att mitt hierta,
f�r ingen Sm�rta,
�lenn! �fwergier sin wackra w�nn.

Fast �dett will mitt hopp kullst�ta,
Om�ijligheet mig st��r emoth,
Med troheet will Jag �det m�ta,
Och of�rskr�ckt st� moth des hooth,
Ett troget Sinne,
lell prijsen winner,
Fast �n iag har mist min wackra w�nn.

Sidst n�r iag d��r och d� man gi�mmer
Mitt trogna br�st i Swarta Jord,
Den tijdh man w�n och ow�n gl�mmer,
Skall till ett Sluth mitt sidsta ordh,
J d�dzens fahra,
Doch lijkw�hl wara,
�lenn! Jag har mist min wackra w�n.




Sur le De part de l�aimable Bergere,
S� �r d� �ntlig nu den wrede tijd f�r h�nder,
Att du min �dla w�n, drar bort fr�n de�e l�nder,
Taar med dig all min fr�gd, min hugnad all min lust,
Och lembnar mig h�r qwar i �ngzlan och i pust.
�r himblen d� p� mig allena wreder worden,
Men mig han endast h�r will pl�ga upp� Jorden?
D� andra utj fr�gd, f�rn�ijde gl�dias f�,
M�st Jag h�r utan tr�st allena sorgzen g�,
J denna liufwa tijdh och wackra w�hre stunden,
D� foglen fr�gdar sig och qwittrar liufft i Lunden,
D� fisken utj si�hn kan spritta wara glad,
Och dantza samma dantz, som fouglen nyligst qwad,
D� Tr�na b�rja p� att smycka sina leder,
Och Jorden dragit an des gr�na heldagz kl�der,
D� blomstrens prunke pracht och �rtens s�ta safft,
F�rn�ija allas sin och gie den siuka krafft,
D� ung och gammal sig i gr�na gr�set finna,
Och n�r hwar herde tar sin w�n och herderinna,
Och springer lustigt kring i liufwe Ekelund,
Har m�ngen Glader dag och m�ngen rolig stund,
D� d� d� m�ste Jag allena g� och gr�ta,
D� d� d� will min w�n dra bort och mig f�rl�ta,
Ach sorg, Ja mer �n sorg att mista dig min w�n,
Som reser bort, kan skee och kommer eij igen,
Ett s�dant afsked iag med d�den w�hl j�mbf�rer,
Ja w�rre fast �n den, ty n�r han hiertat r�rer,
S� �ndas p� en g�ng ens Lijf och all ens N��,
Jag mister all min fr�gd och f�r doch intet d��,
Ach grymma lycka ach! hur har du moth mig handlat,
Du har min fr�gd i gr�th, min lust i pust f�rwandlat,
F�r en s� liten roo f�r en s� stackot fr�gdh,
M�st Jag in till min d�dh g� sorgsen of�rn�gdh.
�r n�nsin n�n som iag olycklig upp� Jorden?
Men ingen utaf dig s� h�rdt �r pl�gat worden,
Du hatar derf�r� mig at iag har h�llit ki�r,
En w�n som mera w�rd �n som min w�nskap �r,
Hur skall Sylvander nu sin Sorge tijd f�rkorta,
D� han allena �r och n�r hans w�n �r bortta,
En w�n som tr�sta mig stedz med sin liuflighet,
D� n�r du of�rtient tillskynda mig f�rtreet,
Jag l�r h�r effter eij des kloka ord mer sp�ra,
Jag h�r nu intet mer des liufwa str�ngar r�ra,
Hwad seer mitt �ga d� n�r det eij mer kan see,
Dig, dig, min �dla w�n? �n j�mmer ach och wee.
Des enda tijdh f�rdrijf skall wara bittert gr�ta,
Min tunga skall af sorg och �ngzlan ynkligt l�ta,
Mitt hierta utaf qwahl stedz qwida i mitt br�st,
Jag skall i all min tijd eij ta moth n�gon tr�st,
Doch fast �n �det will p� mig sin macht f�r�fwa,
Och dig min wackra w�n utur min �syn r�fwa,
Med all sin macht det dig uhr hiertat mit eij tar,
Der skall du till min d�dh doch boo och blifwa qwar,
Och n�r du �ndtlig dig p� wilda hafwet w�gar,
S� skall du lyster blij utaf min hiertans l�gor,
Som intet hafsens macht ell� b�llior sl�ckia uth,
De brinna in till des min lefnad taar et sluth,
Mitt hierta skall f�r dig en s�ker fark�st wara
Der skall du resa i och hwijla utan fahra,
Min hambn din wackra fambn, min tilf�rsicht dit sinn,
Dit skepp mit trogna br�st, min Suck och pust din Winn,
Der skall du boo i Roo der skall du s�ker blifwa,
Till des det Lijk�som dig m�st werlden afskied gifwa,
Det lefwer om du will, det d�r och f�r din skull
Jag kan eij gl�mma dig f�r �n jag l�gs i mull
Sij detta �r min tr�st, min fr�gd och enda gamman,
Att Wij i sinnet doch f� lefwa liufft tillsamman,
Fast himblens h�rdheet st�r min trogna �nskan moth,
Han skillier med sin macht doch eij w�r hiertan �th.
Men ach det �r sl�tt tr�st att tr�sta sig med tanckar,
Wid s�dan tr�st mer Sorg �n fr�gd och gl�die wankar,
En hambn �r ingen kropp, en sticka ingen staaf,
En gnista ingen Soohl, en droppa intet haf,
Ty mista all sin fr�gd uhr �syn men lell finna,
Den tr�sten att det �r beh�llit i ens minne,
Det �r en granl�tt fr�gd en Centners tunga pust,
En alt f�r liten fr�gd moth all f�rstor f�rlust,
N�r iag bet�ncker mig s� m� mit hierta spricka,
Att Jag skall mista dig min w�nsta wackra flicka,
Der dygd och Erligheet har wahlt des liufwa boo,
Der ski�hnheet och hoos dem har satt sig ner till roo,
Moth en s� stoor f�rlust kan intet mig hugswahla,
Jagh f�r eij se dig mer, iag f�r eij med dig tahla,
Jag mister p� en g�ng min w�n och tijdf�rdrijf,
Ach! mist� iag alt med ett min �ngzlan och mit lijf.
Ja arma hiertat mitt det will i stycker brista,
N�r iag besinner att iag m�ste nu bortmista,
Dig och alt n�ije mitt, dig och din liufligheet,
Den iag erkienna kan, doch eij beskrifwa wet,
Jag will och skall mig sielf af suck och sorg f�rt�ra,
Emedan iag nu dig f�r all tijdh m�st umb�ra,
Ty �fwergier och iag hermed all fr�gd och lust,
Och will nu all min tijdh f�rn�ta utj Pust,
Mit �ga skall eij mehr hwad fagert �r betrachta,
Mit �ra intet speel och liuflig l�th mehr achta,
Sl�tt ingen fr�gd och lust skall i mitt sinne boo,
Men suck och �ngzlan st�dz utj mit hierta groo,
Mi�unnar lyckan o� att l�ngre sammanblifwa,
Jagh f�gnar aldrig hwad hon elliest mig will gifwa,
Ty effter hon nu taar ifr�n mig all min fr�gd,
S� skall hon aldrig mehr f� gi�ra mig f�rn�gd,
N�r andras Lust tar p�, d� skall min �ngzlan b�rja,
N�r andras Sorg blijr all skall iag allena s�rja,
Ju mera andra iag f�rn�gde glade sij,
ju st�rre skall min sorg och hiertans j�mmer blij.
S� far d� dermed w�hl min ski�na herderinna,
Kan iag med all min b�hn, eij himblens n�de winna,
Fast lyckan s�ijer mig sitt h�rda mothst�nd an,
Jag �lskar endast dig, och aldrig n�gon ann,
Far w�hl min wackra w�nn, far w�hl min enda flika,
Jag kan eij mehr, mitt br�st det will af �ngzlan spricka,
Far w�hl min trogna tr�st, far w�hl min Edla ski�hl,
Far w�hl min h�gsta lust, far w�hl min w�n far w�hl,
Den h�gsta gifwe digh, s� mycken fr�gd och lycka,
Som iag har t�rar f�lt p� detta papperstycke,
S� stor som sorgen min s� wari stedz din fr�gd,
S� �r iag wi� att du blir all din tijd f�rn�gd.
Jag kan af �ngzlan nu fast intet ord mer n�mbna,
Min t�rar will iag dig till trogna wittnen lembna,
Att ingen s��om iag i werlden sorgzen �r,
Emedan ingen dig s� h�gdt som iag har ki�r,
Mitt br�st �r matt af suck, min h�nder tr�tt att skrifwa,
Doch kan iag icke dig det sidsta afskiedh gifwa,
Ty �ngzlan trycker h�rdt all min f�rtr�stan nehr,
Kanskie min �dla w�n iag ser dig aldrig mehr
Doch fast iag �r f�r swag mot himmelen att strida,
S� skall iag till min d�dh lell �lska dig och lijda,
Jag lefwer dig till tienst, och d��r din trogna tr�hl,
Far w�hl d� till ett sluth, far w�hl min w�n far w�hl!




Den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne och �nskelige d�d:
siunges som then Wederw�rdigheet etc.

Sist n�r iag tanckefull min tijd till att f�rst�ra
Geck om en affton ut, feck iag helt ot�nckt h�ra
En Yncklig herde som der satt i ensligheet,
Beklaga med stor sorg, sin motg�ng och f�rtret.

Jag s�g hur hiertat hans af �ngzlan Ynckligt picka,
hans br�st s� stint af gr�t, r�tt som det wille spricka
men n�r hans suck och gr�t feck entelig ett slut
S� brast hans T�re r�st i de�e orden ut:

H�r p� min gr�t och l�t i Berg och h�rda Stenar,
Och luten Eder hijt, i tr��n ock gr�na grenar
kom hijt i kr�kiand diur, och flygand foglar sm�
Men om i �llsken fr�gd s� wijker h�r ifr�.

En lammer �r f�r swag med springande framtr�da,
En fattig f�nge kan w�l qwijda men eij qw�da
ock iag som dricker gr�t och �ter t�rebr�d
alt hwad iag n�mna kan �r suckan sorg och n�d.

Jag faller matt och tr�tt af suckan f�r ehr neder
ock s�ker ynckefult, medhynckan nu hoos eder;
Men den som utan gr�t min klagan h�ra kan
S� st�mmer �fwer den iag sielf en s�rgS�ng ann.

Sij h�r en u�el Holm der bittra n��lor blomma,
Sij h�r en T�re Str�m der sorgefloder str�mma;
Sij h�r ett styrl�st skiep som drifz af hwarie w�r
det till sin last eij n�t, �nn suck och t�rar b�r.

Det flyger af och an, ock wet eij hwart det l�nder,
Men det sig hijt snart dijt bland haf�ens b�llior w�nder,
des styrman �det �r, olycka �r des nampn
Ett s�dant stannar wist i en olycklig hampn.

Jag �r ach ach en man den himmelen h�rdt qw�lier,
Ett ynckligt ingenting, som �det sielf f�rf�llier
En moothg�ngz sammellplatz, ett lyckans tijdf�rdrif,
Een ande utan kropp, en kropp f�ruthan lijf.

Ett intet utan alt, en fogel utan n�ste
Ett huus f�rutan tak, En herre utan f�ste;
En fattig utan hielp, en Swala utan boo
En dag f�rutan sken, en Natt f�rutan Roo.

Een sorg�en utan tr�st, en spelar� uthan lycka,
Een �ng f�ruthan gr��s, en Kr�mpling utan Krycka,
Ett kullst�tt lyckans hiuul som eij g�r mehra kring
En som beh�fwer alt, men har doch ingen ting.

Een fogell uthan fi�hr, een ski�tt f�ruthan b�ga
Een fru�in uthan kl�r, een Eldh f�ruthan l�ga,
Summan iagh �hr, ach ach! hwad �hr iagh d� iag �hr
Een Phoenix, som sigh sielf med �ngzlans Eld f�rt�r.

Jagh suckar st�dz och kan dock ingen b�tnadh finna
Min �gon uthaf gr�th som t�hrefloder rinna
Min kropp ett pl�gehuus upfyldt med sorg och n�dh
Min lefnadh annat eij �n som een l�ngsam d�dh.

L�ngh seen ha �det mitt uthryckt min �gon b�da
Om icke iagh dhermed min iemmer skull besk�da
Ty dhe eij gi�ra �n, begr�ta min f�rtreet
Och see migh ynkligdt st� i st�rsta usellheet.

Mitt br�st een sorgepust som lyfts af suckans w�der
Dhet h�ffz af puster opp, och tryckz af �ngzlan neder
Mitt hierta som sigh stedz af suck och sweda f�dt
Dhet pickar inthet mehr, ty dhet �hr matt och tr�dt.

Mins h�nders w�rk �hr stedz dhens �gons bittra t�rar
Aftorcka, som altijdh olyckans h�rdheet s�rar
Jblandh och s� mitt h��r uthryckia faseligh
N�r �detz h�rda handh, f�rh�rdt f�rtrycker migh.

Min Hy dhen bleknar bordt, min kinder dhe f�rfallna
Ja p� migh �hr dhet m�st, af suck och sorgh f�rkalna
Ja! �ntlig af migh sielf, �hr inthet mera qwar
�n som min lefnadz hampn, den bordt med w�dret faar.

Jagh sombnar in med suck, iagh waknar up med qwijda
Jagh gi�r och hwadh iagh will s� m�st iagh �ngzlan lijda
Ja! dr�mmen s�mnens broor som weet af ingen sorgh
Han gi�r mitt hwilorum, r�tt till ett pl�getorgh.

Fast iagh ski�nt seer att h�r kan inthet st�ndigdt blifwa
Den stundh som hotar regn, m�st �ffta solskin gifwa
Storm, heeta, lugn och ki�ld, i stadigdt skiffte st�
Snardt bl�ser w�dret h�r snardt �ther h�r ifr�.

Dhet hafwet som nu f��r, fast himmels hotand b�lior
Och m�nga Wippe slott med w�gar �fwerski�llier
bljjr innan kordt af ki�ld s� d�mpt och nedertryckt
att uthan farkost man dher�fwer reesa trygdt.

N�r himlens steela dropp som s�lf p� Marcken faller
blijr hennes Gr�nska all, hon sielf bl� hwijt och kaller
Men n�r som Sohlen o� begynner n�rmar g��
Taar Jorden �ther straxt sin gr�na prydnad p��.

S� obest�ndigdt �hr all ting h�r upp� Jorden
Snardt �hr een fattigh Rijk snardt Rijker fattig worden
hwem Werlden lijtet sett han l�ttlig s�ija weet
att inthet st�ndigdt �hr �n obest�ndigheet.

Dock min olycka Ach, will dhetta inthet weeta
Men med sin enwijsheet migh till min d�d f�rtreta
den �hr allena dhen, men aldt f�rwandlar sigh
som eij f�rwandlas will, och �fwergifwa migh.

Med t�hligheet t�nckt iagh, mitt �des grymheet blidka
Ty togh iagh och s� p� �dmiukheet att ijdka
Och menthe iagh d� att, een t�hligh �dmiukheet
Sku h�lla himblens hand och lindra mitt f�rtret.

Ty iagh har alltijdh sedt, att n�r een fader tager
till Rijset och dermed sitt lilla Baren agar
N�r som dhet Rijset kyst, s� blijr dhet och f�rskont
Mitt t�hlamodh dhet blijr med dubbelt hugg bel�nth.

Mitt t�hlamodh, min b��n, de kunna inthet b�tha
Jagh m�ste ymkeligh oh�rd s� l�nge gr�ta
Till dhes iagh druncknar sidst uthj min t�resi�
Olyckligh blef iagh f�dd, olyckligh m�st iagh d��.

O d�dh som alldrigh d��r gi�r d� med migh een �nda
Och l�th min matta kropp, till roo i grafwen l�nda
Den lyckan alldrigh undt p� Jorden blij f�rn�ijd
Han g�r i Jorden neer eij uthan mycken fr�ijd.

All Werlden flyr f�r digh som iagh med gl�die m�ther
Och beer att du ditt spiuth, diupt i mitt hierta st�ter
Haar du s� offta giordt dhet digh ingen omba
S� l�th migh sachta f�� dhet ingen an will haa.

Jagh �pnar digh mitt br�st iagh r�cker digh mitt hierta
Slijth s�nder dem och med dhem all min hiertans sm�rta
Men Ach du kommer eij, hwar blijr du r�dda d�dh
�hr iagh s� fasligh att du fasar f�r min n�dh.

Din lija fruchtar du kant intet genom ski�ra
Dhet br�st som m�st af sorg s� tiockt ett harnesk b�ra,
Neij du �st r�dder att min mothg�ngh smittar digh
Och att Olycka iagh i grafwen f�r med migh.

W�hl an s� m�st iagh d� emoth min willia lefwa
Och �n l�ng tijd kanskie i n�d och iemmer str�fwa
Migh tr�star lijkw�hl att du m�ste dock een g�ng
moth willian tin mitt lijf bordtryckia med mitt tw�ng.

J medler tijdh will iagh tigh s�riandhe f�rbijda
Min tr�st �hr att iag alldt f�ruthan skull m�st lijda
Men n�r han dhetta sagdt s� segna han omkull
Laa sigh p� Jorden neer, den sedan ladz i mull.

Ty d�den budin will eij heller l�ngre t�fwa
Och dhen som redan war bedr�fwat, meer bedr�fwa
Han s�fden sachtelig och l�th en d�� i Roo
Som h�r i Werden m�st st�dz uthj oroo boo.

Den sorgseheerden som h�r lefde st�dz i pijna
l�th s�dan fr�ijd och lust uthj sin d�dh p�skina
Att Jagh w�hl s�ija kan dock liuga ingalund
Hans sidsta tijma war hans f�rsta gl�diestund.

Sm� Fi�der diuren h�r af sorgh heehl ymkligt lete
och med de� Qwittrandhe Sylvanders d�dh begrete
Ja alldrigh h�rdes n�n s� ynklig sorges�ng
Som dhe�e foglar sm� dhe s�nge dhenne g�ngh.

Hwardt tr�� dhet b�fwa h�r tog darrande p� ruska
Bedr�fwel�e och sorgh, dhe bodde i hwar buska
Ett ynkligt suus och bruus af Zephirs swala mund
F�r�kte alles suck i dhenne sorge lundh.

Hans d�dh tryckt m�ngen t��r uhr flinteh�rde steenar
f�r sorgh fl�gh friska blaan, af Eekans gr�na grenar
Dhet n�st bel�gne bergh s� mycket w�tt uthgi�th
S� att dhes t�reflodh kringh hela werden fl�th.

Kringh denna gr�na graf, war all ting s� bedr�fwa
S� att man deruthaf, heehl ski�hligdt kunde pr�fwa
Att mothg�ngh sigh f�rdr�ngdt i herdens t�rehaf
Och att all Werldens sorgh sigh uthwaldt dher een graf.




Een Spegell, en Modell, en afbilld �stu worden,
Till allt som fagert, ski�nt och �hrbart fins p� Jorden
Du �st ett Vnderw�rck, ett kort begrep af Allt,
Som prijsas, w�rdas b�r, och �llskas tusendfallt.

Fullkombligheeten siellf, och all Natursens f�gring,
Hoo� dig har wallt sitt boo, sitt hemwijst och sin l�gring
Och om din Ski�nste Kr�pp, �r utan wank och fehl
S� har och Si�hlen din, f�tt dygden sig till dehl.

All Stiernor med sin glantz, sielf Solen med sin Str�hlar,
Som Ski�nste �gon din, s� h�rligt icke Pr�hlar,
Och m�st Naturen siellf, af Ki�rleek warit full,
N�r han s� ski�nt Ett Billd, har Skapat utaf Mull.

Cupido med sitt Bl��, sin Pijlar, och sin B�ga,
M�st l�na utaf dig, sin t�rand flam och l�ga,
Hans Ski�chta ingen Force, hans Pijhl har ingen Macht,
N�r du dig w�nder bort och eij will gifwa krafft.

Din �tb�rd och ditt Tahl, din Vppsyn och ditt l�ije,
F�r m�ngen �r ett Quahl, f�r m�ngen �r ett N�ije,
Ty hwad �r st�rre Quahl, �n dig ogunstig See,
Hwad �r och st�rre fr�gd, �n see dig liufligt lee.

Ach wille �det mit, och lyckan det s� skicka,
Jag �ntlig blefwe w�rd, en s�dan hiertans flicka,
Men bordt f�rm�tenheet, iag �r det icke w�rd,
Mig �r det endast nog, iag �llskar utan fl�rd.

Att �llska lastas eij, fast man det eij kan winna,
S� �nskar iag och dijt, dijt iag kan aldrig hinna,
Man Solen ofta seer, doch ingen henne N�hr,
S� �nskar iag och det, som iag doch aldrig f�hr.




Klippings hanskar har iag l�fwa
Klippings hanskar iag Er geer
Det �r w�hl en ringa g�fwa
hwar med iag mig f�r Er teer,
men betenck min ski�na Lijsa
at iag �r en fattig Kar,
och det �r en gammal wijsa:
skelm som geer mehr �n han har,
Kunde iag min g�fwa laga
effter lusten min till gee,
skulle hon Er w�hl behaga,
ty d� skulle J f� see
p� hwar hanskes miuka finger
lenare �n silkes wadtt,
fempton g�ngar fempton ringar,
i hwar ring en dyrbar skatt,
utaf fempton Diamanter,
hwar demant Er blef besk�rd
sku� ha femton hwa�a kanter,
och hwar kandt sku wara w�rd
fempton tusend nya dahler,
kund� iag s�dan g�fwa gee
ingen kalle mig se�en kahler,
hahn i korgen iag wist blef,
men i pennan �r iag rijker,
och i pungen Almos hion,
hwar �r iu sin g�fwa lijker,
derf�r� beer iag om pardon,
at iag Ehr nu �fwers�nder
n�gre klippings hanskar sm�
ifr�n w�re Sk�nske l�nder,
utan diamanter p�,
doch hur� ringa dhe och �ra
om J p� Ehr hwijta hand
w�lar de�e hanskar b�ra
ingen ungkarl i w�rt land
fins, som eij sku� g�rna willia
f�ra dem �t mund till by�,
och f�r Er skull, Lijsa lilla,
gifwa dem en hiertlig ky�,
Ja, iag kan mig reedan fr�gda
n�r iag nogsamt t�nker p�
huru m�nga ky�ar n�gda
mina hanskar l�ra f�;
�fwer alt cham�rera r�ckar,
footknyhls l�nga w�rieband,
swarta, hwijta, l��sh�rs L�ckar,
Lijten Hatt med silfwerrand,
en ny-modig snuusfull n�sa,
sn�rbandz-axel, puder-rygg,
ny� hemkommen fr�n sin reesa,
m�ngen wargskins muffer stygg,
som p� kn�na �ms-om sl�nger,
m�ngen stackot herre skoo
den en l�nger bondfoot tr�nger,
frans�skt sk�gg och kinnr�ks boo,
knaph�ls dryge, silfwer smidde,
hanske l�sa muffeband
kroke-knijfwar guldbeprydde,
b�tzmans halsduuk knyttnings gran:
Alla alla de�e l�ra
Komma fram �dmiukelig
doch iag menar dhe som b�ra
slijka saker upp� sig,
och f�r mina hanskar buga,
sn�rde i Cupidos band,
Ky�ar sti�la, Ky�ar truga
af min handska p� Ehr hand;
hwad will iag d� mehr beg�ra
f�r min g�fwa iag Ehr geer,
n�r iag m�rker hwad en �hra
mina hanskar f� f�r Ehr;
men sku n�gon, Lijsa lilla,
enwijst entlig komma fram
alt f�r �fwerd�digt willia
Ky�a Eder bara hand,
Ach! det wor� f�r mig en harmer,
gif Eij honom der till l�f,
seij Ehr hand den �r s� warmer
at Er hanske g�r eij t�f...




Contre La Fortune
�r Jagh endast f�dd till lijda
blijr d� gr��t mitt tijdf�rdrijf?
M�st� Jag st�dz� min� h�nder wrijda,
hiertat picka i mitt lijf,
Som ett skepp emoot een klippa
st��tz uthaf ett olycks-w�hr
opp och neer i b�llian wippa
det sin last medh �ngzlan b�r
aldrig utur �ngest slippa
lefwa s� �r stoort besw�r.

En moot En, men tusend pl�gor
moot ett Hierta �r f�r sw�rt,
lijten b��t bland stoora w�gor
sl�s omkull och drifwes b�rt.
Wreda Himmel will du strijda
medh ditt blix och dunder kruut
Emoot den som eij t��r bijda,
Sij d� hwem du manar uth,
Suckan, t�rar, t�ligt lijda
�� min w�rja, ski�ld och spiuut.

Raska hieltar pl�ga ki�mpa
emoot dem som sl� emoot
bee om n�dh kan �ter d�mpa
deras Wredhe, harm och Hoot.
t�nck ett leijon kan bewekas
n�r man �dmiuk sig beteer
Steenen kan af droppan weekas
d� han tijtt der faller neer,
uthaf fienden eij nekas
lijf, n�r f�ngen der om beer?

Men mitt qwahl �r lyckans n�ije
min f�rtwiflan hennes moo
Mina t�rar Hennes l�ije
och min �ngest Hennes roo;
derf�r� m�ste iag iu gr�ta
p� dhet hon skall skratta f��
ynkligt qwijda, �ngsligt l�ta
att hon kan sitt n�ije n��.
mina sorgse �gon w�ta
sk�dar lyckan gerna p�.

All ting �ndras, all ting skifftas
intet kan h�r stadigt blij
men det onda moot mig stifftas
taar f�r�ndring aldrig ij,
mina pl�gor f� eij �nda
iag f�r aldrig gl�dias meer,
Jag m� wrijda, iag m� w�nda,
�det sig doch widrigt teer;
hwart skal iag min suckan s�nda
lyckan �th min j�mmer leer.

Natten min medh �ngst begynnes
dagen �ndas medh besw�r
S�ta S�mbnen ledsam synnes
s�kra dr�men fa�lig �r,
liufwa Solen will och wara
sielf ett olycks blix f�r migh
M�nan medh sin glitter skara
kall och kulin wijsar sigh
M�rckret �r min �ngst och mahra
som mig qw�llier ynckelig.

Jag f�rm�r eij mehra lijda
Suck och qwahl f�ruthan tr�st
Hiertat kan eij mehra qwijda
�ngzlan qw�fwer fast mitt br�st:
lyckan som o� alla d�rar
Har nu skr�mt mitt f�rra moo
Har hon pr��at af mig t�rar
giut o Himmel uth mitt bloo
Heela den som lyckan s�rar
l�tt mig d�� och blij i roo.




Wreda lycka och Oblijda
Huru l�nge m�st iag lijda
Hwarf�r� �stu migh emoth,
Wiltu altijdh moth mig strida,
�r d� aldrig p� ditt hooth,
N�gon b�ttring eller booth.

Se hur ymkeligt iagh gr�ter,
Hur� iag qwider, hur iag l�ter,
Hur Jag suckar sorgeligh,
Dock det intet hoos digh b�tar,
ty du d� m�st fr�gdar digh,
n�r Jag h�rdast qw�llier migh.

Fast iag faller f�r dig neder,
Och med w�ta �gon beder,
Om din N�d och goda Gunst,
�stu altijdh lijka wreder,
All min Suckan �r omsunst,
Wrede r�nar Jag eij gunst.

Doch hur l�nge skall det wara,
M�st iag altijd illa fahra,
Neij, ach kom o liufwa d�dh,
F�r mig bland de d�das skara,
Ty dee fr�gdas i sin d�dh,
Som h�r lefde stedz i N�dh.

Men �nd� iag skall nu lefwa,
R�tt i harmen stedz att strefwa,
Emoth lyckans widrigheet,
Hwad hon p� mig will f�r�fwa,
Skall Jag nu r�tt i f�rtret,
Lijda med st�ndachtigheet.

Fast iag m�ste mycket lijda,
Lindrar det doch lell min qwida,
Att iag helt Oskyldigh �r,
Fast �n alla moth mig strijda,
Jagh doch med godt Samwet sw�r,
Att Jagh helt oskyldig �r.

Kom Oskyldigheet att f�chta,
Du f�r migh moth lyckans Ski�chta,
Der med hon mig st�ter nehr,
Elliest m�ste Jag f�rsm�chta,
Lyckan w�hl min j�mmer sehr,
Men lell �th min Of�rd lehr.

Bladet l�r sig en g�ng w�nda,
Sohlskijn m�ste m�hlnet �nda,
Lugnett saktar Stormen nehr,
Lyckan l�r sig till mig w�nda,
N�r hon mit Courage sehr,
Som sig aldrig n�nsin geer.




En Krigsmans wijsa
Skall iag mig nu sielf f�rl�ta
och mig �fwerwunnen see?
Will iag in till grafwen gr�ta,
bada utj ach och wee?
Neij alt me�n iag mig kan r�ra
�r iag hwarken ij� ell� steen,
iag will ingen suckan f�ra,
iag �r lustig, eij ogeen.

Bort med suckan bort med l�ngtan,
bort med sorg, och bort med pust,
bort med �ngslan bort med tr�ngtan,
iag will intet haa �n lust;
bladet kan sig en g�ng w�nda,
effter sorgen kommer fr�gdh,
soolskijn m�ste m�lnet �nda,
och iag blir altijdh f�rn�gd.

Kom f�rtret och kom olyckor
kom s� m�nga som nij kan,
kom med Ehre dunder stycker,
iag blir doch en stadig man,
iag will k�mpa, iag will strijda,
iag will altijdh lijka st�,
iag will Ehr w�hl alla bijda,
iag skall genom eelden g�.

Hwad �r silfret, hwad �r gullet
som man estimerar h�r?
f�r den guden m�ng� nedfullit,
och hwar i sit hierta b��r,
annat �n som d�da stenar
wuxne utur bergens buuk,
hwilket, all w�r lust f�rkleenar,
och det gi�r o� altijdh siuk.

Hwad �r p�rlor? salta t�rar,
dem si�n har till steenar giordt,
hwad �r skatter? pl�geb�hrar,
utaf hwilka man har spordt
at dhe skada mehr �n hielpa,
och f�rskaffa altijdh qwaal,
at dhe sina herrar stielpa,
utj pl�gors r�da saal.

Hwad �r prackt och h�rlig sorter?
annat �n et ski�rt Cristall,
som snart br�ckes n�r man st�tter
d� f�rflyter prackten all,
l�t man studsa, l�t man pr�hla
hwem som g�rna studsa m�,
l�t man Damor sig bem�hla,
iag will altijdh lijka g��.

Hwad �r k�rleek? s�ta pl�gor,
en k�rt lust, f�r et l�ngt hopp,
der �r diefwuls heeta l�gor,
som f�rt�ra Si�hl och Kropp,
f�r en tijmas nutne fr�gder,
�r de� pl�ga eij s� k�rt,
man �r s�llan der f�rn�gder,
tr�nas m�st af tr�ngtan b�rt.

Hwad �r pr�ster och Pr�later,
som s� skrymta heligheet,
hwad �r Munckar och Abbater,
�ta gr�s i gr�nan beet,
annat �n som lata dr�ngiar
klemma boken under arm,
gi�mma guld i S�lfwer s�ngar,
Ky�a Nunnans hwijta barm.

Hwad �r wijn och starka dryker?
�n som Bacchus hela bahn,
upp� drycker f�llier Krycker,
n�r den drukna eij g� kan,
iag will nyckter lustig wara,
ty iag achtar intet wijn,
iag will intet illa fahra,
iag will aldrig blij et swijn.

Hwad �r b�cker? pappers saker
som o� gambla werlden gi�mt,
d�de skriffter, l�gne drakar,
som all sanning hafwa gl�mbt,
hwad o� Plato hafwer skrifwit
Seneca o� l�ra will,
har de� hugnad uhr dem rifwit
och iag h�ller dem ogill.

L�s nu hwem som l�sa lyster
iag will intet l�sa mehr,
fahnan �r min b�sta syster,
iag mig henne egin gier,
iag �r uhr Matriclen strukin
derf�re iag eij l�sa kan,
d� iag wardt fr�n Scholan skutin
s� tog Mars mig sielfwer ahn.

Ner med boken under bohlet
fahr w�hl Gr�ska och Latin,
iag weeth intet hwad iag giohle,
n�r iag war en s�dan grijn.
At iag aldtijdh s�tt och weeta
utj Eder Physica,
iag will aldrig i Ehr leeta
iag �r en Soldat i dag.

Mars han �r min st�rsta Rector,
f�rst�r informera mig,
mit Collegium �r full ski�cktor,
och hwar man beflijtar sig
till at tr�ta disputera,
emot fiendz� runda sk��l,
hans objecta refutera
och bijl�gga all ting w�hl.

Bort fioler pappers n�tter,
bort med Eder l�rda s�ng,
iag �r af Ehrt skr��l heel tr�tter
min Musick tra derang dan dong
bort Basisten som s� brummar
ty Ehr lust �r alt f�r kort,
hijt skallmeijor, pukor trummor,
hijt Trummeter, lutor bort.

Lustig will iag altijdh lefwa,
lustig will iag �ntlig d��,
iag will aldrig K�rleek �fwa,
och eij brinna i de� gl�dh,
lusten skall min K�resta wara,
ty hon �r den b�sta m��,
lustigheet will iag eij spara,
lustig, lustig, m�st iag d��.





Vpmuntringh till f�rn�ijel�e
Frisk men du kan,
och war en rolig Man
L�t Tokar snyffta och gr�ta,
Bruka din tijdh
men �ldern digh �r blijd,
L�t hwem som will illa l�ta,
Ty troo mig gr�th och l�th
de kunna eij hielpa,
Men d�r de f�llias tr�git �th,
S� kunna de fullw�hl
i grafwen digh stielpa,
L�na med d�den deras Tr�hl.

Den �r f�r sn�hl
och wist af Steen och St�hl,
Som s�rjande sig sielf up�ter,
S�dan en Man
f�r dyrt betahlar han,
det lilla han upfr�ter,
Ty den i denna dag
sin lefwer och lungor
F�rt�hrer med s� gladt behagh,
J m�rgon m�st han
sielf d�� utaf hunger,
N�r han eij mera �ta kan.

En flugefoot
bedr�fwar snart ett Took,
Men den som kloker will wara,
L�rer f�rtreet
och Lyckans widrigheet,
S� l�ttligen eij f�rfara,
Thet �r en ringa konst
at siunga och springa,
N�r lyckan unnar o� sin gunst,
Men tro mig fritt den �r
eij f�nut eller ringa,
Som moth g�ng med Gladt hierta b�r.

Den som kan see
sitt �lend� sielf och lee,
�r klokare �n de wijsa,
Men den sig kan
bedr�fwa n�r en ann,
�r lyklig, tr�st iagh eij prijsa,
Ty den en annars fr�gd
stedz kittlar i sinnet,
�r med sitt egit of�rn�gdh,
En Swahla i sitt boo
som n�ije der finner,
lefwer med intet i godh roo.
Den som �r n�gd
han lefwer st�dz i fr�gdh,
J fattigdom �r han rijker,
den som till fridz
�r med det honom gifz,
har nog n�r honom alt tryter;
Men den i �fwerfl�dh
stedz effter mer fijker,
Sw�lter i hi�hl bland tusend br�dh,
Ty utan n�ije kan
eij n�nsin n�n Rijker,
wara lyklig och Rijker Man.

Gr�th d� hwem will
iag h�ller det ogill,
Ty iag wil aldrig mer gr�ta,
Suckar och pust
f�rminska all w�r lust,
Och kunna O� intet b�ta,
Ty �nn s�g aldrig iag
att n�gon wardt Rijker,
Af Suckar gr�th och ledsamt Lagh,
Men den ifr�n godt hopp
i mothg�ng eij wijker,
den hielper lyckan �ndtlig Opp.





Lustig frisk opp
Hwarf�re skall iag s�ria,
Lustig frisk Opp,
Jag lefwer i godt hopp,
Och pl�gar eij min kropp,
Ty den �r r�tt en sm�ria,
Som Gr�ta kan och s�ria,
Fast �n han har,
eij n�gon pening qwar.

Medh Jngen tingh,
Kan Jag w�hl Glader wara,
Med ingen tingh,
S� springer iagh om kringh,
Och dantzar i ringh,
Jag siunger trantilera,
talari lari lara,
Sij S� kan Jag,
med intet wara Gladh.

Alt dett mitt �r,
Jag p� min rygg nu drager,
Alt dett mitt �r,
Jag p� min kropp nu b�r,
Den det ifr�n mig ski�hl,
Han lijfwet fr�n mig tager,
ty iag eij annat hafwer,
�n som mitt lijf,
och rolig tijdh f�rdrijf.

Den intet har,
Han kan eij n�got mista,
Den intet har,
Han h�ller alt sitt qwar,
En Tiuf det intet taar,
Ell� dirckar op hans kista,
Ty han kan intet mista,
Der intet war,
En Tiuf eij n�got tahr.




Contre le Mariage
Jagh �lskar frij att lefwa,
Will aldrig blij en tr�hl,
Den fr�gden m�st man J�fwa,
Som alt w�rt n�ije qw�hl,
En kedia fast hon skijner,
Och lyser utaf Gull,
Hon lijkw�hl hal�en pinar,
Och trycker h�rdt w�rt hull.



NU �r iagh frij och frij skall iag wara/
Jfr�n denna Dagh och in till min D�dh/
Ty nu har iagh sluppit aff K�rlekens Snara/
Som pijnte som pl�gde som giorde migh N�d.

Ett Band w�r frijheet kr�nker,
Fast det �r Silkes Band,
Den fr�gd som olust sk�ncker,
Jag eij omfatta kan;
Ett fambntag �ngzlan gifwer,
Som l�ngsamt h�ller ki�r,
Ett F�ngzle F�ngzle blifwer
Fast det f�rijfrat �r.

Fast foglen utj Buhren,
mond ski�tas med all flijt
eij som dhe andre diuren
torf leeta sig hwar bijt,
lell lengtar han till skogen,
der han s� w�hl eij faar,
det kitlar m�st i hogen
hwad man eij sielfwer har.

Den maat man altijdh �ter
geer osmak, ledsamheet,
App�titen sig f�rtreter
at blifwa stedz wid et,
stedz i en br�dd at doppa
gi�r feeta soppan tunn,
men h�r och d�r en dr�ppa
det smakar w�hl i mun.

Derf�re will iag blifwa
i frijhet me�n iag kan,
och eij min frijhet gifwa
�t n�gon ski�n Tyran,
hwad fritt �hr iag h�gt skattar,
ty frijhet fr�gd f�r�hr,
frijheten iag omfattar
som h�gsta goda �r.




En sulten swarter mager kar
har sl�tta n�tter goda daar
hwad h�r tills iag f�rwerfwa f�tt
har m�st igenom strupen g�tt,
hwad lyckan mig �n s�nder till
iag samma w�gen hafwa will;

tree ting � som iag h�ller t�f,
dem will iag nembna f�r iag l�f:
en smaklig maath med en god dryck

en wacker flicka med godt skick,
det andra g� meij som det kan
f�rst meij eij detta tryter, man,

iag s�rrier eij f�r m�rron daan,
taar tijden s�som iag kan haan,
fast iag eij alt f�r som iag will,

ty det will eij s� r�cka till,
den kan eij altijdh bulla �pp
som lefwer man t�f gatul�pp.

Jag skrifwer flijtigt lefwer braa
arbetar b�de natt och daa
f�r Stora nampnet Carolus
s� f�r iag m�ngen s�ter pu�,
n�r det upp� en fullmackt skrifs
f�r hwilken mig seen pengar gifs,
dem iag b�r heem till k�ra Moor,
d� hon blir w�nlig, gla�r och goor.

Jag ligger gi�rna n�r iag f�r
men s�llan effter �nskan g�r
ty fast iag mycket gi�rna bijda
hoos den som ligger wid min sijda
s� m�st� iag arma stackars dr�ng
lell� bittijdh� opp, och seent i s�ng,
doch tar iag skadan min igen,
iag hwijlar middag med min w�n.

Du �st en man som reesa ska
men hwar till fanners ska du dra?
s� suur och trumpen som du �st,
lijk som en halfd�d �karh�st,
doch tror iag wist at dit besw�r
herr�r� deraf at du �st ki�r,
de� mehra b�r du skynda deij
det iag f�rs�ckt, ty troo man meij,
l��s bara de�e rader tw�
s� f�r du tr�st, s� f�r du r��.

En rosenr�der mund och krijte hwijta t�nder
en frisk och lijflig hyy, r�tt silkes leena h�nder,
et ogement humeur som altijdh lijka �r
en dam som stedz �r glad, men aldrig suur och tw�r,
par �gon fulla med en qwicker eeld och l�ga
en kropp der ski�nhetz m�hl eij strukit fins, men r�ga,
en marmor hwijter hals, et alabaster br�st
men m�st t�f alt ihoop en makel�ser r�st
som med des liufwa l�t ur br�stet hiertat l�ckar
den lijksom Orpheus tr�st r�ra steen och st�ckar,
hwars liufhetz s�ta krafft burdus i kroppen g�r
s� at den hennes r�st man lijtet h�ra f�r
han gl�mmer b�rt sig sielf och alt hwad han b�r gi�ra,
han hinner intet mehr �n bara see och h�ra.

K�rlek och Krijg har iag m�st �lskat �fwer alt
et f�r min lust, och et f�r hedern skull utwaldt,
iag har mit �ndem�hl ochs� i b�gge funnit
i feldt har iag ber�m effter mit n�ije wunnit,
i s�ngen har och iag en s�dan maka f�tt
som m�ngen �nskat sig, men iag allena n�tt.

S� hwijter som en drifwa sn��
s� n�tter som en f�stem��,
s� r�der som en rosen blomma,
s� frommer som des Mamma fromma,
s� l�tter som en lijten fi�r,
s� snabber som et hastigt w�hr
s� smaler som en s�cker d�cka,
hwem skulle den eij tr�sta l�cka?
fr�n frijhet utj k�rlecks band,
hwar weeth hur� w�hl hon dansa kan,
hon surrar kring r�tt som et hiuhl
wij f� w�hl seet wid n�sta Juhl.

En wacker flicka med behag
Som ny� �r kommen till w�rt lag
iag kan om henne eij stort skrifwa,
till de� wij b�ttre k�nde blifwa,
doch tycks meij at iag w�hl kan sp�
f�r hennes wackra �gon bl�
l�r m�ngen ungkarl st� i fahra,
s� snart eij sedd, som sn�rder wara,
ty dricken nu med skrijk och skr�hl
den wackra Jungfru Barbrous sk��l.

Fast man t�f honom intet h�rer
at han stedz h�ijsta r�sten f�rer
han kommer n�r han kommer goo
ty alt hans taal skeer apropos
fast han s� mycket intet pratar,
lell� weeth iag den eij honom hatar,
iag sa wor� Jag eij r�dd f�r hugg
han gi�r bra lycka utj miugg.

Det tr�tte n�gra sidst eij lijtet mellan seij
om hwilket utaf alt war ski�nast upp� deij,
den ena saa han h�lt m�st utaf dina h�nder
den andra n�san som war ski�nast af sit slag,
den tridie hade till din r�da mund behag,
den fierde sa han war t�f dina �gon br�nder,
den had� och sk��l tyckz meij hoos dem fins mehra krafft
�n sielfwa Solen som f�r dem m�st� gifwa tafft
ty fast des str�lar klart om kalla wintren lysa
m�st� m�ngen illa kl�dd doch mit i Solen frysa
men f�r din �gon stedz hwem du dem kastar p�
m�st� hierta, barm och br�st i liusan l�ga st�.

En iag eij ber�mma f�r
utaf dem som h�r wed bohle
sittia, ty iag det eij t�r
fast iag det r�t gi�rna giohle,
doch kan med sk��l iag henne kalla
et wackert Creatur r�tt t�ckt,
endast �r hon t�f Er alla
som �r werldens r�tta sl�ckt.

Med denna versen iag f�rst�r
en dam som har en sn�hwijt panna
hwars f�gring utan mycke anna
best�r utj et k�hlswart h�r,
en hiertans lijten wacker flicka
som har en swanehwijter bricka
hwars lijke intet m�nga har
dijt alla see, men en f�r taa,
en k�stlig f�rg man intet finner
p� n�gon an�s bep�ndsla kinder
ehuru dhe och m�hla seij
Naturen har sielf smincka deij.




K�rf-gi�stbod:
Jsr�l Nil�on bugar sig
tackar Frun �dmiukelig
f�r den angenehme g�fwan
hwar med effter uthf�st l�fwen
han i morgons blef bet�nckt,
och s� rundelig beski�nckt,
af hustr Anna P�ders dotter,
l�nge ha Ehr dr�ng f�t st�dt der
f�r �n iag ha hitta p�
hwem den k�rfwen kom ifr�,
till de� iag tog p� besinna
at eij n�gon sylte qwinna
eller k�rfk�ring wid norreport
s�dan Stadzwackt hade giordt
utan Edra hwijta n�fwar
utur blanka tr�g och st�fwar
h�ljt och giordt den l�ckre maat,
som mig sk�nktes p� et faat;
derf�r� ky�er iag dhe h�nder

som wid k�rfwens b�gge �ndar
l��s f�r l�ders�cken satt,
men doch, om s� wore, att
n�gon pijga ha hielpt gi�ra
k�rfwen, m�st� man intet ki�ra
mig at h�lla l�fftet mitt,
ky�a handen som der fritt
gryn och krydder har i stoppat,
och den stinna stadzwackt proppat,
fult med god behaglig maat,
at han stu�ar i ett faat,
mehr �n n�gon k�rf p� t�rge,
som der hungrig g�r med sorger,
harmsen at han af sit nampn
ingen nytta har och gagn;
doch iag feelar gr�seliga
ingen plumper h�hlh�nd pijga
har giort k�rfwen som iag fick
n�r iag uth i m�rgons gick,
utan Era hwijta h�nder
ha giordt en och en i s�nder
af den k�rf som s�ndes mig
derf�r� iag och w�rdelig
will den wackra handen ky�a
som slijk Stadzwackt p� mig hy�a,
n�r iag men�t till sl�tet g�,
men min Syster, t�nk man p�
huru h�pen iag m�st� blifwa
at iag intet kan beskrifwa,
n�r iag ot�nckt warse blef
r�tt som b�st iag satt och skref
wid mit bord f�rutan slammer

femb stadzwackter i min Cammar
f�rde t�f een palteh�st
komma ta mig i arrest,
som iag mente, till at fr�ga
hwad dhe wille, iag lell� w�ga;
Karar, hwem ha s�ndt Ehr hijt?
fr�ga iag dem s� med flijt,
men dhe swara intet annat
�n men bara at hustr Anna
hafwer ski�nckt o� i din mackt
eij at gifwa p� dig wackt
men din sn�la hunger stilla,
som dig offta pl� f�rwilla,
och din maga gi�r besw�r,
n�r du macktl��s, hungrig �hr;
n�r iag h�rde denne wijsa
feck min fruktan t�mlig lijsa,
kneckter som man �ta kan
skr�ma ingen modig man,
nu s� l�r iag w�hl f�rlijkas
ty dhe m�st� nu genast wijka,
i Corps d� gardet, som iag har
och det innan n�gra dar,
tack min Syster f�r Ehr g�fwa,
w�rdlig will iag Eder l�fwa,
till at �ta Eder sk�hl
utj detta k�rfwem�hl.




Madammoiselle.
Om nu Jungfru Brijta Maija
som stedz snattrar som en kaija
wille �n i denne qw�ll
gi�ra f�stman sin s� s�ll,
och med honom sig n� roa,
biudz hon, will hon taa till goa,
doch eij p� n�n� Juhleleek
men p� ostror karp och steek.
Skrifftlig will iag henne biuda
p� det see�n eij m� f�rliuda
at hon icke budin war,
som sig f�rr tilldragit har
beer derhoos, hon will och taga
master med sig, ochs� laga
at hon sielf eij s�fwer b�rt
et Callas f�r henne giort,
Ty f�r din skull hiertans flicka
har iag t�nckt i affton dricka,
och f�r din skull �r det skedt
at iag fahr och mohr har bedt
will Herr Sw�gr f�llie gi�ra
war w�hlkommen ska�an f� h�ra,

han ska f�gnad fylder blij
at han eij ska orka sij.
Sw�gerskan blir ochs� budin
upp� maten steckt och sudin
heller �n som n�gon ahn,
ty hon med sin enda tand
l�r eij stort f�r mig op �ta,
runstykz kringla, halfeds fl�ta,
utj Kirstins hand, f�r faat
l�r blij hennes deputat.
N� iag h�ppas Brita Maija
l�rer swara med et Ja, Ja,
och eij w�gra wijsa sig
hoos sin festman gladelig,
med sit f�lgie och �n flere
som tillijka budne �re
�n i affton denne daan
kl�ckan 7 p� Pelickan.
hennes h�rsamme
I: Hm:




Encomium viresque pulveris tabaci
Sachta, sackta! med min dosa
det �r ingen br�nwijns kosa
w�nder du den op och neer
f�r tu ingen toback mehr.

Men taa warlig, ochs� laga
at tu f�r 2 g�ngor taga
med paar finger geer iag lofw,
det �r nu maneer wid hof.

Snus-tobak een allm�n g�fwa
blir af alla mycket l�fwa
f�r de� art och stora dygd
i all Land och hwarie bygd.

Har du n�gra Stats-affairer
at utf�ra, iag dig l�rer
Snus-tobak det geer f�rnufft
friskar hi�rna, och gi�r liufft.

Har du n�gra �lskos griller
hwar med du din tijdh f�rspiller
i chagrin, tag snuus-tobaak
s� f�rn�ijer du din saak.

Har du mootg�ng i din lycka
som dit hierta gr�mer mycke,
t��l, l�t toback blj din Cur,
lyckan speelar tour a tour.

Will din pung och h�lla Luncken
r�tta du dig effter funcken,
Lef f�rn�ijd, tag snus-tobak,
spring och dansa op i taak.

�r du och en petit maistre
pour paroistre, plus qve D�estre
wij� din dosa, gee dig air
g� och sprett, och gi�r tig fier.

Ladda n�san med toback
skiut den uth b�d fram och baak,
men will du intriguer bruka
s� har fahnen giort din siuka.

Tobak hielper intet tig
g� r�tt fahninwall fr�n mig
ty min tobak har den dygden
�r tu arger utan blygden.

Titt humeur seer man der strax
som portraite utj wax,
i en summa till at skrifwa:
snustobaken kan f�rdrifwa.

Olust, sorg och f�f�ng pust,
friskar hiertat och gi�r lust,
snus-tobak gildt itzo geldt
fasthier in der gantzen weldt.

Weil der wurm ist eingeri�en
und die leuthe schnauben m��en,
Con Licentza sagdt der g�ck
und schnaubt einen d�rren dr�ck.





En Suputhz f�rswar
Fr�n �rbroo s� blef Ehr skrifwit
at iag fuller der har blifwit
och i Ehrenpry�es huus
tagit mig et k�mpa ruus,

iag bekr�fftar ochs� detta
det �r sandt hwad man ber�tta,
l�gger det �nnu der till

at iag ochs� laga will;
som det intet war det f�rsta
och fast mindre �r det st�rsta
som iag hafft i mina daar
see�n iag b�ria blifwa kaar;
at det eij skall blij det sidsta,
innan som iag l�ggs i kista,
s� framt d�den eij f�r snart
st�cker drickens liufwa fart,
och min strupa s�nder bryter
der som drycken nederflyter,
lijka som man watnet seer
uth f�r bergen str�mma neer,
�dla stund och liufwe tijma
n�r min mun i wijn f�r simma,
och min l�ppar springa r��
utj wijnetz halftun� s��,
d� boor gl�dien hoos mig inne,
d� sl�s �ngslan uhr mit sinne,
ia min gl�diefulla kropp
hoppar utaf gl�dien opp.
och om n�n�sin m�iligt wore
iag w�hl sielf i glaset fore

sam der kring lijksom en fisk
utj watnet qwick och frisk,
n�r iag s�ta wijnet sw�llier
det mig hierteligen qw�llier
at min korta strupas g�ng
eij �r med mig lijka l�ng,
at iag s�ledz finge ki�nna
drickens liufhet l�ngsamt r�nna,
ifr�n munnen natt och dag
�nda nehr till fotebla,
edla safft, du s�ta w�tska
som o� kan s� liufligt l�ska,
huru ska iag roosa deij
som s� hiertlig fr�gdar meij?
af alt g�t �r eij din lijke
upp� werdens wijda rijke,
af alt g�tt som iorden b�r
wijn det aldrab�sta �hr,
wijnet fr�gdar menn�skians hierta,
wijnet d�mpar sorg och sm�rta,
wijnet gi�r en trumpen glad,
wijnet �r et rosenbaad
der man all sin sorg aftw�ttar
s�ta wijnet br�stet l�ttar,
wijnet r�nsar oreent blod,
wijnet skaffar hiertat mod,
den som nyckter �r en krympa

och af hwar sig l�ter stympa,
f�r han wijnet i sin kropp
stijger mood i hiertat opp,
at han med den st�rsta hielte
of�rskr�kt t��r sp�nna b�lte,
och den nykter r�dder war
dundrar fuller som en kar;
den som f�rr en Jsklimp hade
der Naturen hiertat lade,
sitter nyckter, som en fleep,
gi�r eij n�got k�rleekz greep
och nyfijken aldrig nappar
effter ky�ar, effter pappar,
sitter stilla som et w��p,
och or�rlig som et sk��p;
pl�g�n w�hl och gee�n man dricka
straxt tar hiertat hans p� picka
utaf kerleeks liufwa eeld,
att han grijper dristigt tell
som en h�gbeent tupper yfwes

b�ngas, br�ttas, slijts och rijfwes,
k�llrar utaf k�rleekz sk�tt,

till de� han en ky� har f�tt,
f�r han mehra m� han gi�ra
der om will iag intet r�ra,
wehr die Kunst kan, wie man spricht
der besch�mt den meister nicht,

den som nyckter trumpen sitter
blijr han full, at wijnet spritter
i hans hierna, blijr han glad,
qw�der d� som aldrig qwad.
b�rijar p� s� lustigt tralla

at han fr�gdar sig och alla,
som der �re, n�r dhe sij
en s� trumpen, glader blij,
den som nyckter knafft kan krypa,
f�r man wijnet lijte drypa

rinna i hans strupe-g�ng,
gi�r han underliga spr�ng,
upp� bohl och upp� b�nckar,
�fwer d�rar utj sk�nckar,

of�rsichtigt opp och neer

gi�r sig galen med maneer,
den som �ngslas utj hierta
och af motg�ng lijder sm�rta,
eller armod s�tter till
at han nyckter d�na will,

gee�n man dricka, l�r han gl�mma
all sin mootg�ng, fuller dr�mma
at han ingen mootg�ng har
eller hafft i sina daar,
utan dundra, dricka, sw�rma,
med dhe andra och alarma,
bulla opp med skratt och skrijk,
som han wore skatte-rijk.
lijk�som honom intet fattas,
men af alla h�ls och skattas

f�r en rijk och lycklig man
som s� lustigt lefwa kan,
tr�st� d� wijn alt detta gi�ra
alt det onda s� f�rst�ra,
hwarf�r� klagas iag d� ahn

dricka ska ia, drucki ha ia;

drucken blj ia, drucken wa ia,
dricka �r min b�sta skatt,
dricka ska iag dag och natt,

dhe m� seija hwad dhe willia
Jngen, ingen kan mig skillia
ifr�n wijnetz s�ta smaak,
som f��r gl�dien up i taak,
nyckter � iag illa wuhlen

nyckter � iag mode-stuhlen
nyckter � iag full med pust,
nykter � iag utan lust,
fuller �r iag full med n�ije
fuller �r iag full med l�ije,

fuller �r iag fult f�rn�gd,
fuller � iag full med fr�gd,
annan gl�die m� w�hl fahra
dricka ska min gl�die wara,
dricka �r min enda roo,

uth med tunnan will iag boo,
hwad iag �ger skall iag s�lgia
ki�pa wijn och det opsw�llgia,
utj heeta strupen min,
der ska �hl ock winet in,

hwad iag n�gn�sin har f�rw�rfwa,

det iag f�t ell� f�r �n Erfwa,
alt ska �sas i min kropp
alt i hoop ska drickas opp.





P� den fr�gan hwarf�re det altijdh
regnar n�r Guarde �r uthe,
Nu sku de �ter fram som pl�ga Tord�n h�rma,
Och med ett snabt ge f�hr den kalla lufften w�rma,
De spotta Eld och Krut, der flyger R��k och damb,
Att modigheeten sielf hon bagzas wed g� fram,
De leka puf och paff de skiuta och det brakar,
Liksom n�r �skian sielf sin w�ta kappa skakar,
Hwarf�re har man d� den fr�gan f�rest�lt
Hwij altijdh r�gna pl� n�r Guardet �r i f�lt?
P� det som daglig skier eij n�nsin n�gon undrar,




Af samma tillf�lle n�gre rader till Borgerskapet
J m�ste B�rgers M�n Er ingenting besw�ra,
Der�fwer att de huus till L�ns af Er beg�ra,
Men dehla mildt der till med dem hwad Gud besk�r,
Ty r�gnar altijd d� n�r Guarde uthe �r,
Och m�ste utan r�gn f�rgiefwes s� och w�lta,
Sin �ker �kerman, s� m�st eij heller sw�lta,
Den Eder skaffar R�g, n�r br�det blifwer alt,
Gier den en god dryck �hl som skaffar Eder malt.





�hr eij w�nskap br�rs den b�sta tingh p� Jorden
hwadh kan f�gna mer, �n som f�rtrolighet
Liufligt glammas wedh, fly h�rda orden
W�nligh moth war man, och ingen till f�rtret
uthaf en wett eij en emoth s�ija
L�ta r�tta sigh, n�r som man wil�e far
intet willia att man, mer skall w�ija
sig �n som man Lust att w�ija andra har.

Vthj s�dant Lagh kan man b�st trifwas
der som Eenighet och s�mmia sittia fr�mst
n�r man sigh f�rst�r, kan man mun rijfwas
doch at s�dant tahl, �r h�fligheten n�mst
anten intet eller w�hl att tahla
N�r den borta �r, sigh eij f�rswara kan
intet Ski�hl och kroppen h�lla fahla
den sigh �nskar ont, han �lskar eij en ann.

Vthj s�dant Lagh, man Pijpan Sm�ker
Spehlar en Styrw�lt, der man will om glaas �hl
Lumber eller hwadh som n�ijet �ker
Wett L�� �r w�rdt k�n, som det will kalla S�hl
altijdh kan man eij i Tr�ldom sijttia
w�ra sinnens Storm m�st och ha sitt lungn,
altijdh kan man eij p� flickor Tijtta
all ting har sin tijdh har sagt en wijser kung.

Br�der tw� p� radh, p� kn� och hatt i g�hlen
Dricka Landsens far, w�r dyra hieltes Sk�hl
Swea Tappra Kungz och herres utj Pohlen,
Hwadh f�r Sw�nsk �r det som, den eij dricka t�hl
Upp� Swea Trohn, eij st�rre hielte
Suttit har �n som w�r Tappre Carol �r
�nger blygd har den som sp�nde b�lte
Medh w�r drott f�r den all w�rlden w�rdnat b�r.

Pl�ga sig hwem will, med f�feng tancka
N�ije sig hwem will, der som kerleeken draar
Medan som gott �hl, och wijn kan wancka,
Bland god� wenner Jag mitt b�sta n�ije har
Flickor gieer Jag mig eij tijd att ski�ta,
P� mig w�nttar det som mycket b�ttre �r,
�n har jag een fyrck, den jag will bl�ta
Som mig brenner, om jag honom l�ngre b��r.

N�r Jag med min h�st p� Platzen tumblar
Mina Bu�ar hwar och een sin sysla gi��r,
K�llar Poiken d� sin ti�nst eij sumblar,
Ty han weet, att jag der effter t�rstig blijr,
Med mitt stoop och glaas skall jag eij swijka
Ty d� jag weet, hwad Jag uthi h�ndren har
Eij heller skall Jag ifr�n k�llaren wijka
F�r�n jag tappen med mig utur tunnan taar.





In promptu giord, der n�gra goda w�nner woro p� en s�ker orth,
lustige med dantz och speel.

Dantza min d�cka m�n du �r ung, och gi�r dig gladh,
N�r du blir gammal s� blir du tung, en annan dagh,
Skunka, lunka och trippa alt utj en Ringh,
Gaasa, Rasa och flasa man lustigdt om kringh,
Dantza dantza min docka m�n du �st ungh,
N�r du blijr gammall d� blijr du tungh.

Hans Jacob Hans Jurgen spielt auf ein mahl, lustig herum,
Att wij m� gi�ra O� rolig och glad i denna stund,
Jurgen Fredrik hans Jurgen i h�llen Ehr bra,
Gniger gniger p� gigo fein lustig haha,
Ty Jag skall dantza i denna natt,
Fast Jag �n skall mista b�d� h�tta och hatt.




En ny/
lustig och beg�rlig
WISA/
Kom Dr�ngar/ kom Pijgor/ kom
G�ssar etc.
siunges effter Engelska Gicquen.


� � � � � � � � � � � � �
Tryckt i detta �hr.

Kom dr�ngar/ kom pigor/ kom g�ssar/ kom flickor/ kom stintor/
h�ll edra saker s� kj�cka/ s� styfwa som flintor;
det tj�nar sig b�st at i dr�ngjar nu h�lla ehr framme/
kj�r flickor mig tyckes at j ock gj�ren slut upp� glamme/

fast b�ttre begynna p� leka/
�n at j s� sittja i wr�
lijk som j wor nu kyst/
t�nck man doch huru tyst
Flickorna l�ta sig smeeka.

Det t�les ey l�nger/ begynnen med lyster ehr dantza/
seen sku wij w�l gi�ra w�r flijt/ och r�tt lekerna ansa/
wij sku w�l s� laga at lederna stela blij miuka/
l�t g� m�hn det g�r/ j snart l�kedom f� f�r ehr siuka:
s� lustigt r�tt s� skall det wara/
springa omkring/ uthi en ring/
skalck den som tr�ttnar f�rst
wore han sm�rr eller st�rst
ibland w�r liufwaste skara.

Nu fort med den leken/ iag drog �fwer hafwet det salta/
och straxt der upp� fattig fogel/ d� m�ste man halta/
seen kommer den leken/ iag hafran min skall l�ta ski�ra/
der n�st hwad will bonden sin unga ki�r hustru f�r�hra/
s� dantzas h�r fritt stubbe st�tta/
Brand Nicola g�r med i raa/
sedan qwarn-dantzen fort
det �r ey d�r med giort/
s� skall man Jungfrurne tw�tta.

D� f�llier derp�/ iag w�l weet hwar h�g lofte det st�nder/
der inne boor fager en m��/ hwem �r som icke w�nder
att leka/ af sorgen bedr�fwad iag �r i mitt sinne/
f�rutan dhe leekar/ man ey s� kan ha uthi minne/
seen dantza wij Engliske Gicquer,
een Menuet, g�r ock s� n�tt/
w�l som Bouree Pecour,
s� ock Gavott l�amour,
r�tt som det hwar och en lijkar.

N�r wij nu s� natten med lust och med n�ye f�rdrifwit/
s� dricka wij om med w�t-wahrorne som �r o� gifwit/
wij dricka w�l glasene tw� kan skee tree eller fyra/
till de� at wij ki�nna wij n� s� n�r f�tt ha w�r hyra/
d� Jungfruna hem wij ledsaga/
lyffta p� hatt och biuda god natt/
straxt wij tillsammans g�
der wij godt wijn kunne f�
f�r w�r f�rswagade maga.

Sij s�! sij s� m�ste man lustigt Juhltijden f�rn�ta/
s� l�nge Juhltijden st�r p� �r man s�ker f�r b�ta/
fast man omsprunge till morgonen klockan sl�r �tta/
det kostar o� sielf w�ra f�tter om wij blifwa tr�tta/
wij hafwe en Juhl man om �hre/
f� wij ey d� h�lla upp�/
bruka w�rt tijd-f�rdrijf
med wackert Jungfru-wijf/
klappa dem sakta p� l�re.





�ngelska Schique.

J wackraste flickor som trotzen de hurtiga g��ar
holl �ronen styfwa att sig upp� eder eij lo�ar,
det modige bandet som h�ller i nackan ballancen,
n�r i med ungkarlarna trippa s� n�tt uti dantzen,
nu t�nker man till Ehr att frija;
H�ll ehr man sn�ll,
det st�r Ehr r�tt w�l,
s� skolen i m�rka,
hwad det kan utw�rka,
sig h�fligt uhrs�chta och niga.

En sediger Jungfru som h�rer Gudz ord om Sabbaten,
hon lagar om pr�sten s� att han f�r dricka wid maten,
men n�r han will frija s� gi�r hon som henne behagar,
iag s�ger f�r mig att iag h�lst Alamode mig lagar,
Hur skulle iag b�ra Fontangen
n�r som min man
han ser mig d� ann,
lijk som en hora
och ber mig f�rlora,
b�d� honom och gyllende Frantzen.

Det wore fast annat, om n�nsin man h�rde soldaten
ha b�ttre i talet �n lexor om barfota Saten
du kallan till tig tu kallar dig sielfwer hans flicka
men liugen s� fuller, till de� han begynner att hicka
S� har du w�l n�got att w�nta,
kalla�n man in,
du kalla�n sielf din
gif honom sen� korgen,
du s�tten i borgen,
s� snart som tu blifwer hans f�nta.

Hwad pl�gar o� lijka n�r hofbu�en kommer och studsar
det wetta wi sielfwe och h�lst n�r han biuder o� pu�ar,
d� skola wij niga till golfwet och rodna p� kinnen
s� m�rker man altid i hofwet de hurtiga sinnen
men will han d� h�nderna slicka
s� hollom o� fr�cht
i wacker respect
doch wi eij m� rata,
men l�ta�n s� prata,
tils tijden sig b�ttre kan skicka.

S� l�nge som Mork�r hon hafwer eij mycket till b�sta,
L�t ki�pmannen hafwa den �hran sig med tig att f�sta
men n�r han will pocka p� alfwar, gif honom d� korgen
s� snart som du giffter dig f�r du med honom den sorgen,
att han dig eij alltijd kan ski�ta
och att en Madam
hon kommer snart fram
i boden och handlar,
och k�rlek f�rwandlar,
f�r honom tu sielfwer f�r b�ta.

Advocaten han s�ger sig wetta b�d� lag och recesser,
agera, citera, och sk�mma bort laga-processer,
i hofr�tten, s�ger han, twingar iag swetten uhr pannan,
p� ki�llaren tager iag styrkia med pipan och kannan.
L�tz du seen du wille d� saker
�th honom f�rtro,
som altijd �r god,
Men t�nck att han liuger,
han �r tig f�r sluger
s� frampt du p� honom eij wakar.

Bror Balthzar han kommer och studsar som M�lnarens La�e,
med puder i h�ret, nu heter han stora herr Masse,
L�tt honom sp�ndera p� h�nderna edra poumada,
gif honom god� ord, s� l�nge det intet kan skada
t�nck sedan upp� Sibylla
der som hon gick,
och �hran den fick,
att bota frantzsoser
med b�lder och Moser,
som stinka som de woro willa.

Det wore fast hygligt om man finge se M�ster Anders
men skullet s� wara, s� wijsa�n d� �nda till fanders,
Jag tyckte iag h�rde i fiohl, d� iag war p� Noot-ijsen,
fast han �r af adel, att han dock fick heta bohl-fijsen,
men will han d� krusa och skrapa,
och st�lla sig r�tt,
p� frijare-s�tt,
s� l�t honom gi�rat,
men h�ll du f�r �ra,
och se honom an f�r en apa.

Spr�km�staren menar sig der med w�l mycket f�rtiena
att han o� flaterar med utl�ndska orden allena,
Mabelle min Liebste, mitt . och s�dant alt mehra
�r wacker att h�ra och kunna frans�ska parlera
att pigorna icke m� h�rma
f�r Mor eller faar
hwad detta alt war
doch h�llom o� wackert
och L�tom sko-blacker
och leka till de� wij bli warma.

En dantzare nyster tillijka med h�nder och f�tter,
i diupaste andacht, och s�ger att han eij blir tr�tter,
n�r det skal behaga den flicka, som han will beg�ra,
Men sannare tyckes att Nalle det ochs� kongi�ra
doch honom du icke bedr�fwa,
men kallan gallant
fast det �r bekant,
att h�star och hundar,
n�r man det �stundar
sig och uti dantzande �fwa.

Men huru skal fattig mans flicka sig ski�ta och ansa,
n�r skrifwaren kommer s� n�tt som han wille dantza
han s�ger min liten iag kommer utur Revisionen
iag hafwer tient tappert min konung inf�r reductionen,
s� s�g d� att ingen m� h�ra�t
gack du min w�n
kom sedan ig�n,
Men n�r han �r borta,
min ord du m� korta
och fr�ga hwem war det slok-�ra.

Men �r han s� ki�cker att han kommer uhr Cantzeliet,
Det �r en ung herre som st�r o� w�l i compagniet
han s�ger tig nytt och hwad sig i hofwet kan skicka
du biudan till dig, du kalla dig sielfwer hans flicka,
du bed�n och sedan att sittia,
s�g herr Secreteer,
i sittien nu neer,
och ky�en du sedan,
b�d� ofwan och nedan,
war �dmiuk som badstufwu-Kitta.

Sij s�! sij s�, m�ste det wara w�r L�rdom att wetta,
huru wi skole lefwa s� h�fligt att wi eij f�rtreta,
de wackra ungkarlar, men Gud weet wi �re s� fatta,
att hwar och en krummer sig lijk som en betzlader katta;
Det wore fast b�ttre att laga,
sin kiortel r�tt opp,
r�tt �nda i topp,
och skyla sin �gon,
som �r eij f�rm�gen
att h�lla sig sielfwa i aga.





UNgkarlar som will� h�llas f�r ki�cka/
Med stor esprit de tala Fran�ois,
Fotsijd Peruk/ en rynklagder J�cka/
Treh�rnig Hatt och W�rjan wid Kn�/
St�lla sigh in hos Dames och siunga/ trall. trall. trall.

Jungfrun som b�r den h�ga Fontangen,
Ring uti �rat/ och fl�ckar p� Kind/
St�r f�r en Spegel/ drager aff Hansken/
J�nckar och lagar sn�lt granl�ten sin/
S�llan hon kn�plar/ flitigt hon siunger/ trall.

Gubben och Ki�rngen som lefwa tilsamman/
Spisen de ha til sitt Element,
Hwarest de bl�sa/ [fl]asa och glamma/
All deras Taal �r lapperij bew�nt/
B�st som de sittia/ b�rja de siunga/ trall.

Skommaren sitter och wrijder [sitt] L�der/
J�nckar sin B�rst/ och hw�sser sin Tr�/
Lustig �r han i all sin �th�fwor/
Sylen och Knifwen han hw�sser ocks�/
�ter och dricker hos Bonden och siunger/ trall.

N�r han nu tr�git har bitit i Skinnet/
Blir han omsider i T�nderen �hm/
B�rjar och d�r af bli ifrig i Sinnet/
Kastar ifr�n sig sin skommare S�m/
R�ker Tobak/ ski�r N�fwer och siunger/ trall.

Bonden som har en Stake i Handen/
S�luger Trut/ och oh�klat Ski�gg/
Reser hijt in til Stockholm fr�n Lande
Drijfwer stor Handel med H�ns och med �gg
Ki�r sedan hem i fyrspr�ng och siunger/ trall.

Mi�lk-pijgan b�r p� Hufwud en Bytta/
Fullblandad �r den med Watn och Mi�lk/
Ski�mmer Gavotter och dantzar den kryckian/
R�tt som en Bi�rn/ men wil h�rma Folck/
Siunger r�tt w�l som Getan f�r �skian/ trall.

M�ngelskan som med Korgen kringl�per/
S�lljer falskt Godz/ och sw�r det �r godt/
Sompt hon af Bonden trugar/ sompt ki�per/
N�r hon om qw�ll�n nog Hands��l har f�tt/
G�r hon fr�n Torget/ hoppar och siunger/ trall.

Rodderskan som om Sommarn och W�ren/
H�ller wid Bron en grufwelig L�t/
Mot sina Grannar f�chtar med �ren/
Ropar: kom hijt/ iag har en bra B�t/
Jagh kan b�st roo/ b�st sl�� och b�st siunga/ trall/ trall.

Sotgubben som pl� Sk�rstenar f�ija/
K�lande hwijt som en Morian/
Derf�r sm� Barnen f�r honom de w�ija/
Ja han kan skr�ma barfota � � �
H�gst upp� Skorsten st�r han och siunger/ trall/ trall.

Schol-G�ssen st�r f�r Portar och F�nster/
Qw�der en Psalm om han s� f�r l�ff/
Fast han �r f�rdig til h�ger och w�nster/
Skrijker han doch som Armen wor� �ff/
Giff mig en Half�r iag hafwer siungit/ trall.

Gat-skrijkar� som will ha s� det spijsar/
S�ljer en hoop med Fikanterij/
Ki�ra Far ki�p en wacker ny Wijsa/
S�ijer han/ h�r hwad ski�n Melodij?
Ty r�tt s� h�r kan man henne siunga/ trall/ trall.





W�ra Monsieurer och unga Bussar/
F�rt�ra alt hwad de ha uthom Lands/
seen komma dhe heem brawera och studsa/
Lijk som det ginge alt f�r dem i Dans/
sedan begynna de siunga och tralla/ trall.

En slokoter Hatt/ en krokoter N�sa/
Snustobaks-Dosa och tree litzer baak/
Mena sigh der med lefwa ala francesse
lijk/ som det wore s� hederlig saak/
sedan begynna de siunga och tralla/ trall.

Jungfrun som sitter wid Bogen och s�mmar/
stickar och wirckar at tijden blijr kort/
Wijsboken hon doch aldrigh f�rgl�mmer/
s� snart som Mor-K�r hon w�nder sig bort/
siunger hon om sin hiertelig Ki�ra/ trall.

G�ssen som st�nder widh F�nstret och siunger/
tigger i Gudz Namn en lijten bijt Br�d/
Fast om han wore halffd�dh aff hunger/
Klagar han doch f�r Jungfrun sin N�d/
Ach k�ra Jungfru iag hafwer siungit/ trall.

Amman som sitter och s�fwer den Lilla/
dricker godt ��l och �ter god Maat/
hwars st�rsta besw�r �r at sittia stilla/
l�gg h�nder i kors och wara stocklaat/
Hon siunger altijdh tussa lulla li� lilla/ trall:

Bonden som �r s� miuker i Ryggen/
Kr�ker och b�ger sig lijk som en Katt/
F�r han man s�llja sitt Wedla� den styggen/
s�tter han styfft upp� sig sin Hatt/
Dricker upp winsten/ k�rer och qw�der/ trall.

R�kar d� honom n�gon at m�ta/
Nappa de straxt om W�gen kans/
K�lckstakan och T�lgknijfwen weet han d� st�ta/
Lijk som dhet ginge alt f�r dem i dantz/
D� g�ller annat �n siunga och tralla/ trall.

Min Man som g�r hwar Dag upp� Krogen/
och iag m�st achta b�d Hus och Heem/
s� snart som Solen �r g�ngen i skogen/
s�som ett swijn d� raglar han heem/
Mitt uti D�ren begynner han qw�da/ trall.

W�lkommen heem min hiertans ��ltoker/
uthi w�rt Hus fins ingen bijt Br�d/
Tiggiare-stafwen fly om du �r kloker/
Din Barn och iag aff hungers n�dh d��/
d� f�r du tijdh nog siunga och tralla/ trall.

Min k�ra Hustru j mig icke banna/
J �ren r�tt ett willsinnat F��/
�let det sl�r ey uti min Panna/
utan det g�r alt brede wid/
Derf�re l�t migh man siunga och qw�da/ trall.

Ditt Hufwud iag medh Hornen skal kr�na/
Fast en Famn l�nger �n som din Arm/
D� du ock tijd nog skal sp�ria och r�na/
At digh d� skeer meer �n en stor harm/
D� skal iagh ocks� siunga och tralla/ trall.

N�r som taptoo med Trummorna h�res/
S� ropar w�rden god W�nner och M�n/
Min hustru och iagh t�rs ey mera s�llia/
Uthan wij sl� w�r K�llar igen/
sedan l�tt eder betala Laget/ siunga och tralla/ trall.




General Auditeurens Holmstr�ms Verser �fwer en tahm bi�rn som gick
l��s i konungens Cammar.

T�rs n�n skryta uthaf lycka
Wist � du en din leeda krycka
Som nu har f�tt frijheet till
G� p� Sl�ttet hwar du will;
Du som fast du h�rdt om hulle
Jngen bonde unna skulle
Till att liggia i sitt stall
Eller g� med Korna wall
Du f�r of�rtient den heder
Till att g� h�r upp och neder
Du har of�rskylt f�tt l�f
Till att trampa i w�rt h�f;
Du f�r g� i huus bons Cammar
Gi�ra buller och s� slammer
S� att det �r r�tt en skam
Hur du lunsar f�hlas fram,
Som en hwalp pl� du d�r �hlas
Gi�ra illa hwar du f�hlas,
Wijsa hwad du �st f�r diur
Ett oski�hligt Creatur,


Som du giorde h�r om dagen
D� du had� spanskt wijn i kragen
Som iag tror, wist war du full
N�r du slog bl�ckhornet kull,
Med din foot f�ruthan m�da,
S�hla b�rt Parnassi �de,
Tw�hla till Pehr �rnekloo,
Som du giol din plumpa koo,
Doch eij han, men den boken
Som han giort den leeda token,
S� att hwem den bladrar om
Mente intet att hon kom
Jfr�n h�gden med en �rn
Men uhr rumpan p� en bi�rn,
S� att du ditt muhle barn
Det f�rwandlat uthi skarn,
Detta har mig orsak gifwit
Att iag nampnet ditt hijt skrifwit
Och dig dedicerar, t�nck,
Denne boken till en sk�nck.
Jag will hoppas och f�rmoda
Detta l�nder mig till goda,
Och dig sielf, om du �st klook

Ski�mmer du eij denne book,
D�r i intet pluttrar, skrifwer
Plumpar blana s�nderrifwer
Henne aldrig r�rer wijd
Om du sielf will hafwa frijd,
Ty iag har och h�r wijd h�fwet
En Patron som mig har l�fwat
Till att w�hl betahla deij
Om du t�rs f�rtreta meij;
Will du �ntlig nambnet weta
Pompe pl� den bu�en heta
Han �r karl f�r deij och fleer
N�r han n�n owettig seer,
Pompe som sig maintinerar
Att hwar hund, den hunden �hrar
Och af honom m�st� ha lof
Till blij lijden wid w�rt h�f;
Pompe som pl� knoota, knorra,
P� dee st�rsta hundar morra,
Att dee intet t�ras kny,
N�r han b�rjar onder blij,
Den hwars lycka nu s� gr�nskar

Eij n�n �r som intet �nskar
Jbland folcket s�dan blij
Som wij den bland hundar sij,
Sielf l�r han eij med dig slijtas
Som en hund med bi�rnar bijtas,
Ty han h�ller sig f�r goo
Till att sl�� med deij din koo;
Men den han pl� Commendera
Den l�r gi�ra dig den �hra
Att dee deij l�r s��la neer
N�r han d�r till order geer,
Dee � ochs� mina w�nner
Jag �r wi� att du, dem k�nner,
Om man iag, dem n�mbna will
Nekar du eij meer d�r till,
Turcka, Packan, Cam och Cesar
Som bland hundar �re Resar
Att och deras minsta tand
Wa�lan uhr dig krama kan,
Tw� d�r till will iag eij gl�mma
Men dem w�hlf�rtient ber�mma
Starcka Leijon, grymma aap
Deras hiskeliga gaap
Dhe f�rm� dig Nalle t�ma,
Ty dhe tr�sta dig s� kl�ma
Att du knapt t��r r�ra dig,
N�r som dee f�rlusta sig,
Mins du n�r dhe en g�ng togs,
Lijk�som tiggiarn reefs och slogs,
Huru skr�cklig r�dd du blef

Att du upp i f�nstret klef,
Satt f�rf�rat i ett h�rn
Skreek och skeet som en r�dd bi�rn

Att uhr rumpan din med hast
lorten fl�g r�tt som en qwast,
Samma kan �nnu w�hl h�nda
Om du l�ter dig f�rblinda

uthaf lyckan som du giort
och gi�r illa immer fort,
D� l�r alla �th dig skratta

Jngen dig d� w�rdig skatta
Till att hielpa n�r du f�ls
F�rr �n dee din bi�rne p�ls

S� ha tugga, lugga, slijti,

Targa, sarga, s�nderbijti,
Och d� blijr din ludna l�ck
Lijk en slarfwog tiggar r�ck,

Men om du dig wettig st�ller
Jnga f�nster nederf�ller
Jnt� i Corps de Garde g�r,

Jntet bl�ck p� papper sl�r,
Jntet annat ski�lmerij drifwer,
Och min book eij s�nder rifwer,

Eller elliest sk�mmer den
S� blijr iag, och �r din w�n.




Nu f�ljer en Holmstr�ms Grafskrift �fwer Kung Carl XII:s Bj�rn,

som f�ll genom en glugg och slog ihj�l sig.
Hwad menar du, min w�n, at denna grafwen g�mmer?
S�g mig, hwad du derom uti ditt sinne d�mmer?
Ett s�llsamt Kreatur fins under denna sten.
Du m�ste gi�a f�rst, jag skall w�l n�mnat sen.

Han war i sinom tid af starka karska leder;
Men war ocks� derhos af grofwa plumpa seder:
Hans ansigte war bredt, hans �gon woro sm�:
Sin bakdel wille han ej gerna l�ta kl�.
Han gick alt f�r sig sjelf och gjorde intet buller;

Men �t sig gerna m�tt och drack sig gerna fuller.
Hans sl�gt �r nog bekant; dock sen den d�der �r,
P� sl�dar �ker kring, n�r k�rr och sj�ar b�r.
Kanske wi f� w�l se med tiden p� en sl�da
W�r ludna d�da Bu� f�r w�ra �gon tr�da:

S� osnygg som han war och faslig f�rrn han dog,
S� �r jag wi�er p� at han blir �lskad nog.
Nu sen han d�der �r, och wintren blir s� str�nger,
At det ger kn�pp och sm�ll i knut och g�rdsg�rds st�nger,
Den f�rr f�r honom war f�rf�rad nog och r�dd,

Den �lskar honom sen fast mer �n duneb�dd.
Kom nu och gi�a p�, f�rrn du g�r ett steg l�nger,
Hwad s�llsamt Kreatur w�l denna graf inst�nger:
Ellan det �r hans namn; om det blir r�tt f�rw�ndt,
Si d� blir hans person dig s�kert nog bek�nd.

Hans �de war s� godt, som f� det ha p� jorden,
J det hans lif och d�d � b�gge �lskad worden,
Hans lefnad af hans Kung, hans d�d af m�ngen Dame,
Som han s� ofta skr�mt, at det war synd och skam.
Han fick en s�llsam d�d. Ett rus af starka winet

J alt som st�rsta hast gjord �nda p� det swinet,
Ty winets starka kraft war orsaken dertil,
At Ellan Klumsefot i gluggen dansa will�.
Alts�, o Wandringsman, hwartil du ej �st fallen,
Det bjud d� aldrig til, d� g�r det dig som Nallen;

Men kan du ej st� ut de prof, som ske i Hof,
S� gack l�ngt heldre hem och l�gg dig ned och sof.




Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender
af d. 30 Januarii 1699.

Upsala d. 24 Januarii.
Jfr�n then matl�sa Staden,
Ther Latinska, Gr�ska bladen

Hollas vthi h�gre pris,
�n en Wexel i Paris,
Ther ifr�n s� wil f�rliudas,

At Skinnbrackor sku f�rbiudas,
Jfr�n n�gon annan ort
F�ras innom theras port,
Medan ingen anst�ns �r,

Strengn�s d. 20 Jan:

Jfr�n Strengn�s man f�rfarit,
At en s�dan storm ther warit,
Thet ej n�gon Christen Si�l
Sig har dristat til at t�ga,
Och p� b�t sitt lif at w�ga
�fwer Bi�rk�s grymma fi�hl.

Stockholm d. 30 Januarii.

Tyska Scholans vnga Qwanter,
Hafwa spelt Comoedianter,
Doch thet war eij barnaspel,
Ty the ha s� n�r f�tt fehl.
Rett som Acten fick en �nda,
Facklorn� woro reda t�nda,
At hwar skulle t�dan g�,
B�rja st�rsta lusten p�,
Ther med ramla Lafwen full
Folck och f� burdus omkull,
S� at b�de Auditores
Spectatores och Actores
L�go hoptahls om hwar ann,
Som jag mig inbilla kan.

Wester�hs d. 18 Jan:

Hos o� finns en Prophetissa,
Jngen vthaf o� kan gi�a,
Eller s�kert hitta p�,
Hwadan hon �r kommen fr�,
Phariseer och Skriftlerde
Holla henne eij i werde,
Sidst hon spelte fanders knepp
Med Magister Tajardtz kepp.

Arboga och K�ping d. 16. Jan.

Hwad som nu Mannfolcken gi�ra,
Kan man intet s�kert sp�ra,
Men om Qwinnfolcken �r sagt,
At man them i sorg har bracht,
Efter Ryttarne dra �f,
Som ther f�rr ha hollit h�ff;
Ty the mista ther med mycke,
Och med them mong l�ckert stycke,
Hwar wid the sig f�rr ha went,
Af Drabanten sig f�rtient,
B� med twetta, lappa, s�mma,
Thet the nu wel l�ra gl�mma,
T� the dra thur theras g�hl,
Som them hullit n�l och tw�hl.

Kongs�r d. 28 Januarii.
Fr�n Kongs�r slett intet h�res,
Hwad ther drifwes eller gi�res,
Wet doch hwad Pehr Frestar� gi�r,
Skriker, skr�fwar nu som f�rr.



Swenska ordinarie P�sttijender.

Stockholm d. 5 Novembr 1699.
Mycket nytt h�rs h�r ifr��
som iag hijsklig undrar p��,
och iag de�e daa�r f�tt fatt,
som mig blef ber�ttat, att:
Alla dr�ngar tiena braa
alla Pijgor m�dom haa,
alla k�pm�n ha g�t godz,
alla hofm�n w�hl till modz,
Alla l��s dhe ha god fi�r,
alla karlar goda r��r,
alla gr�nder ha bra lius,
alla qwinfolk wacker mus
alla knijfwar en god �gg,
alla b�nder reena sk�gg,
alla kockar koka w�hl
ingen skr�ddare mehr sti�hl,
Jngen gubbe pigan r��r,
ingen k�rng mehr sqwaller f��r,
ingen m�ngelska mehr sw�r,
ingen amma hoora �hr,
ingen fattig tigger mehr,
ingen swarter smeed man seer,
ingen Korfw bland stadsens wackt,
Keine Hure in der nackt,
Jnga kattor taa mehr m��,
ingen tiggiare haa l��,
Jngen ungkarl snusa kan,
ingen Jungfru will haa man,
Detta alt �r mycke nytt,
�hr det sandt s� troo det fritt.




Swar upp� de Nya Tidningar.
Hwad som sidst fr�n Stochholm skrefws
Och d� f�r noveller drefws
will eij confirmerat blifwa
Men Contraint nu alla skrifwa
Det, at HoffM�n taga stut,
Ki�pm�n spela styfft Bancerut,
Hantw�rks-M�n �r intet tr�ga
Kasta tiufgodz i sitt �ga,
Alla dr�ngar tiufwar bli,
Pigor b�rja nu gie di
Ja de g� h�r alla trinda
Som eij ren f�dt barn och Linda,
Ki�rngen �n med skwaller far,
Gubben effter Pigans tar,
Jbland hundra eller flera
Fins knapt n�gon �hrlig mera,
Knifwar har nu ingen �gg,
Swijn och B�nder lika ski�gg,
Amma, Hora, �r likmyke,
M�ngel-Ki�rng et fasligt stycke,

Fattigt folck m�st �ta l��,
P� tw� f�tter g� nu M��
Men doch af det slaget rara
Som wil sig med katten para.
Sidst och detta nya �r
Det man m�st f�rundra l�r,
Jnga unga karlar ski�ta
mer om Jungfruns pattar bl�ta,
Jngen Jungfru sofwa kan




Nyki�ping d: 5 Septembr

Extract af en Kneckte hustrus bref i S�rmanland:
West du hwad min w�hn f�r nytt
w�ra Knecktar h�dan flytt,

det w�r tr�st m�st h�r tils warit,
Hafwa alla h�dan fahrit,
Lembnat w�ra hemmans bruk


utan plog och utan kuk
Fogden l�nsman n�gra flere
der till w�hl f�rordna �hre

at dhe sku gee noga ackt

det eij n�t blijr �de lagdt,
af dhe hemman wij besittia
de� dhe �ter till o� flyttia,
hielpa till n�r wij f�rm�
eij w�rt hemman f�rest�,

men min hiertans, n�gra gubbar
murckna lijk�som rutna stubbar,
Hur� sku dhe w�hl hinna m�
bruket, som dhet brukas pl�,
n�r som 1000 n�gra karlar

fast dhe reedo lijk som marar
offta m�st� taa hielp till l�ns
d� hoos Mathis d� hoos M�ns,
�kren han gi�r minsta m�dan
fast han skaffar bonden f�dan,
w�xten man der ymnogt sijr
n�r som den r�tt pl�ijat blijr,
tw� tree g�ngor man om �hre
men den �kren mellan l�hren
m�ste pl�ijas s��s hwar natt
om man der af ska gee skatt.




Blir det krig s� m�st wij fort
H�r ifr�n p�n annan ort
Hufwudstupa till arm�en
Der man mister arm och been,
Blir det frijd kan w�l och skie
at wij m�ngen n�sl��s see,
Som m�st g� sin n�sa qwitt
F�r det han i s�ngen stridt;
Sij s� m�st man altid wara,
Hwar man wistas uti fara.




En tr�steskrifft till 5 personer som beklagade en Jungfrus d�d med 5 st.
grafskriffter, hwartill ochs� mycken music har warit i kyrckian.

S� ha wij h�rt och sidt 5 skriffter om en piga,
hwars myckna l�f och prijs h�r �ses ymnigt ut
som skull� en stor Princess giort p� sin lefnad slut,
med luut och str�ngespeel dee s�rja och med giga:

Begr�ten m�ttlig h�r J 5 best�rta m�nn,
som denna Jungfruus d�d s� h�gelig beklaga,
l�t af med �ngslan den och tr�sten till er taga
at Stockholm fruchtsam �r och hafwer fler igen:

Ty w�nden nu omkring och s�ken upp en annan
J som eij lefwa kund� med mindre J sku ha
En flicka f�r Er fr�gd, f�r henne w�rdnat dra.
Jag eij mi�unna will Er s�dan roo och gamman.




Klagedicht

�fwer den sorg som en unger sw�n sig tillbringar
d� han sig med en ki�rling befryndar, st�ld under en Wijsa s� lydandes

Men war iag icke willer
jo willer war iag nog,
N�r Jagh Gick sta och frija
ha ha frija,
Och f�r en unger Pijga,
Den gambla ki�rngen togh.

Twij deij du gambla haspa,
Du narra meij mit took,
Med dijna m�nga pengar
ha ha pengar,
Jag arma stackars dr�nger,
Jag war d� wist eij klook.

Jag t�nckte herre blifwa
�fwer k�rngens penningeskatt,
Men twij deij ditt gambla skr�lle
ha ha skr�lle,
Som iag draas med hwar qw�lle,
Jag fick den intet fatt.

Hon gi�mmer sina pengar
sielf grant utj sitt sk�p,
Jag m�ste henne klappa
ha ha klappa,
Om iag der uhr skull nappa,
N�n fyrk iagh arma w�p.

Jagh le�nar wedh den sy�lan
och s�ijer tiensten opp,
d��r sw�rt sig s� att n�hra,
ha ha n�hra,
f�r f�dan Carressera
En gammall ki�rnge kr�pp.

Dett tandel�sa gapet
en ol�st matsk�pz d�rr
der gammal math uhr luchtar,
ha ha luchtar,
hon stedz uhr hal�en fuchtar,
Om iag det s�ija t��r.

H�hl�gder som en skuta
den ingen speijel har,
des w�ta n�sa stygger,
ha ha stygger,
heel slaskut och osnygger,
hon dryper alla daar.

Spanhakat �r den leskan,
l�nghalsut som en Geeth,
Och p� des strupa satter
ha ha satter,
En knyhl lijksom en tratter,
S� miuk �r hon och feeth.

Des Hal�e-Senor pruncka
som ankar tr��ar tw�,
halsgropen magra fuhla
ha ha fuhla,
�r lijk en warge kuhla,
den diupsta man kan f�.

Som sielfwa Spikilere
�r hal�ens hwijta skinn.
Beprydd med weck och Sk�hrar,
ha ha Sk�hrar,
Lijksom de wattuf�hrar,
Bon ki�r i �kren sinn.

Des br�st som syltetampar,
de slincka hijt och dijt,
Och heela kroppen lijka,
ha ha lijka
S� miuk som p� en skrijka,
Sku det eij gee ap�tit.

Hon h�ller hufwud stilla
lijksom et fath gelle.
R�tt som en lokeranka,
ha ha Rancka,
� Ryggen n�r hon wanckar,
P� g�lfwet af och tee.

Swartsiuk moth mig och pijgan
�r och det tr�lle gr�,
Dock har hon s�dan seder
ha ha seder,
Att hon gemenlig st�der,
Den Styggste hon kan f��.

Men om Jag r�kar narras
med pigan n�gon g�ngh,
d� bannas hon och dundrar,
ha ha dundrar,
Att grannen sig f�rundrar,
�fwer s�dan Swanes�ngh.

Strax jagar hon uhr tiensten
den arma pijgan fort,
Seen hotar mig den styggan
ha ha styggan.
Att genast willa rygga,
dett testament hon giordt.

D� m�st iag opp och krusa
insinuera migh,
Och med det tr�lle hyckla,
ha ha hyckla,
S� l�nge narras fickla,
Thes wreden stillar sigh.

Seen f�hr hon ondt af Mohran,
ja Gud gie fadren med,
han pl�ga digh din leska
ha ha leska,
F�r skulle man dig piska,
Som eij will h�lla fredh.

D� h�ls der under n�san
till des hon b�ttre blir,
Stink Spiritus och Rosa
ha ha Rosa,
Fast mer �n brenwijns kohsa,
den hon s� gierna dijr.

Snart d�� �r mycket b�ttre,
�n lefwa l�nge s�,
Jag will Fast h�llre sw�lta
ha ha sw�lta,
�n h�ra henne kielta,
Och s� min f�da f�.

Kund Jag�na en g�ng slippa,
Jag tog�na aldrig mer,
Vnckarrar Frijska dr�ngar,
ha ha dr�ngar,
Ta ingen kierng f�r Pengar,
Tro fritt i �ngren Ehr.




Fahn weet hwad fahr min t�nkte
ner han ga gubben ja,
Och Jag, iag arma fiolla,
ha ha fiolla,
Jag war wist och en st�lla,
Som saa Jagh willen haa.

Jag t�nckt med gambla kampar
kom m�ng till bytes f�rr,
Men tr� wahle hin h�hle
ha ha h�hle,
M�ngh Vngh och Rasker F�hle,
F�rr �n den gamble d��r.

Jag t�nkt man ett �hr �ga
den gambla Mesen gr�,
Men hin satt nol wid �ndan,
ha ha �ndan,
Hans leda lefnads Sl�nda,
Har f�tt f�r l�ngan tr��.

Doch weet Jag eij hur lifwet
kan h�llas tien fast,
Hans swaga l�nder darra
ha ha darra,
Dee skaldra och de knarra,
Som Bondwagn ki�rs med hast.

Krokryggot och kryp luta
sin werld han genom g�r,
Lijksom han wille pl�cka
ha ha pl�cka,
Knapn�lar fast sig b�cka,
F�r ryggw�rk han eij f�r.

Han kommer malcontanter
surmulin altijdh hem,
Han grinar pustar stanckar
ha ha stanckar,
Lijksom han wore kranker,
Af krampen i hwar lem.

Hans panna och min kiortel
lijk m�nga fallor har,
Ett stort Corpral ski�gg b�r han
ha ha b�r han,
�fwer �gonen p� tw�ren,
�ki det en wacker Karl[?]

Hwad f�rg hans �gon hafwa,
har iag eij �n f�tt see,
Ty de � altijd w��ta
ha ha w�ta.
Sur�gder pl� st�dz gr�ta,
Fast han sig glad beteer.

Hans finger l�nga t�nder
� hwijta t�nck man p�,
Lijk-som en Brandstaakz �nda,
ha ha �nda,
Swart sotuga f�rbr�nda
Som k�hl i askan gr��.

N�r han sig nys ha raka
�rn sl�ter om sin truut,
Som tr�sgi�hlen pl� wara
ha ha wara,
Der halme Stubben bara,
Vhr klaken sticker uth.

Strumprynkot kippskodd g�r han
i stugan alla daar,
Hans kn�n, som winckelhakar,
ha ha hakar,
Hans been som kielke stakar,
En hiertans wacker kaar.

F�rtretlig birrug wara
kan och den mesen gr��
L�th illa altijd skarra
ha ha skarra,
G� ki�lta skafwa knarra,
Som sp�nr�ck i en wr��.

T�lf pipor tobaak r�ka
med en kan �hl ell� Tw�,
Der med pl� han sig roa
ha ha roa,
Han taar och w�hl till goa,
En Br�nwijns slurk der p�.

Sen luchtar han ur hal�en
lijksom en B�tzmans krogh,
Deth m�ste iag alt Lija
ha ha lija,
F�rdraga t�hla tija,
F�r det iag Gubben togh.

S�ngt�cker kan man t�ncka,
lijk som en spijke sill,
W��t, slaskut, kall och kuhlin
ha ha kuhlin,
Okarsker illa wuhlin,
Lijk som en kroko dill.

Hans N�sa f�tter h�nder
� kalla som en ijs,
Lijksom hans Lijf wor� �nda
ha ha �nda,
Men Gud n�s det kan eij h�nda,
S� l�nge lijke fij�.

Han ligger wijd min sijda,
som draken p� gull pl�,
Sielf kan han det eij nyttia
ha ha nyttia,
Eij will han d�dan flyttia,
Att en f�r tr�da tee.

Han snarckar n�r han s�fwer
som S�ge qwarnen gi�r,
N�r stora st�ckar s�gaas
ha ha S�gas,
Jagh d� eij lijtet pl�gas,
Fast iag eij klaga t��r.

Hans l�tta br�st det fl�mtar
Lijksom en �karh�st,
Krafftl�ser mager spinken,
ha ha Spinken,
N�r Opp f�r kyrckio brinken,
Han la�et drar som b�st.

Han hostar, harsklar, raklar,
hwar m�rgon hiskeligh,
R�tt som ett �skie dunder
ha ha dunder,
Dett �r ett fahrli Vnder,
Att han eij spr�nger sigh.

N�r han en stund ha rakla,
s� sp�ttarn �ntlig tee,
Lijksom en Koppardrake
ha ha drake,
P� sl�tte under take,
N�r som det r�gna pl�.

Ett s�dant bene Ragell
en s� oduglig dr�ngh,
M�st Jag ha wed min sijda
ha ha sijda,
Fast han sku b�ttre pryda,
W�rt bohl �n som min s�ngh.

Ach Gud gie iag fick see deij
liggia p� w�rt bohl,
med en Citron i N�fwen
ha ha N�fwen,
S� tror iag wist att �fwen,
Min fr�gde tupp han gohl.

Ditt Graf�hl skulle blifwa
en Br�llopz dag f�r meij,
Och aldrig st�rre lycka
ha ha lycka,
Kund h�nda mig din kryckia,
�n om iag sluppe deij.




WJ�erlig war iagh d� Galen i Pannan/
n�r som iag t�nckte at �lska war fr�gd
sleka up �hlet/ och sparka kull Kannan
och lefwa medh lijtet sm�fiollug f�rn�gd.

Jagh buga/ buxera, iagh skrapa/ iagh b�cka/
iagh blinka/ iagh wincka/ iagh h�ppa p� Th�/
fick iagh see Skuggan aff Phillis min D�cka/
s� str�k iagh Toppseglet/ och kr�p s� i Wr��.

Fick iag en Tijma medh Phillis min spr�ka/
War ingen i Werlden s� lycklig som iagh/
Jagh l�gh heela Natten iagh dr�mde/ Jagh Spi�ka
bygd Slott up i Lufften till annan Dagh.

Men n�r som iagh m�rckte at hennes Sybilla/
som ti�nte hoos Phillis och str�k hennes Skor/
Fick tala medh Henne s� tidt som iagh wille/
s� tycktz migh min Lycka war intet s� stoor.

L�t hon migh en g�ng f� ky�a des N�fwar/
s� fick iagh stoor gl�die nytt Lijff i mitt Bryst/
ja drack hennes Sk�hl uhr S� och uhr St�fwa
Hon hette Gudinna min endaste tr�st.

MEn n�r iagh fick weta at Curre fick slicka/
Min Phillis p� N�fwen/ Ja mitt upp� Mun/
D� kunde min w�rdnat ey l�ngre r�ckia/
Hon �lska migh fuller/ men mera sin hund.

Det Famtag iagh fick det n�gde mitt Sinne/
Jagh tacka f�r Gunsten och f�ll upp� Kn�/
seen kom M�ster Anders med�n iagh war der inne/
han m�rkt henne kl�der/ och giorde s� m�.

Skall iagh min Hugnadh medh Pijgor och Hundar/
Sampt Skr�ddare deela thet st�r migh ey an/
Den K�rleks-l�st lefwer/ har m�ngen god stunder/
och wandra f�rn�ylig p� Frijheetens baan.

NU �r iagh frij och frij skall iag wara/
Jfr�n denna Dagh och in till min D�dh/
Ty nu har iagh sluppit aff K�rlekens Snara/
Som pijnte som pl�gde som giorde migh N�d.





Een fiskare-Broos wijsa giord f�r �lskande �kare ock deras Frutimmer.

Entlig gapa Jag s� l�nge,
Thes Jag fick en lort i Mun,
Barnet Pi�a m�st i S�ngen,
Det har lekt med eld en stund,
Hwem som seer f�r stint i Sohlen,
M�ste derfr�n skeel�gdh g��,
Den som leka will med k�hlen,
Swarta finger l�r han f�.

S�llan man i wattnet plaskar,
Att man icke st�ncker sig,
Had iag arma stackars Masker,
Kunnat f�rr besinna mig,
F�rr �n denne kierlekz Siukan,
Blef med List min �fwer man,
Hade iag w�hl tillst�ngt Lukan,
Och eij Elin sk�dat an.

Doch Jagh seer det skall s� wara,
Giordt blir aldrig ogiordt mehr,
Derf�r iag mig och f�rklarar
Att iag dett helt gierna seer,
Att iag Elin Om iag kunde,
�lska lijksom barnen Br�d,
Mer �n n�gon tommer bonde,
Gi�r sin t�lg-knijfz tiocka gr��th.

Elin �lskar iag r�tt mycke,
Ty hon �r r�tt miuk och fijn,
hwiter som ett Sli�ingzstycke,
Lener som en docka lijn,
Feter som en gi�dder Sugga,
r�der som w�r Grannes Knuth,
N�tt och liten som en Mygga,
Snabb och qwick som r�fwellkruut.

Elin �r min Byxs�kz Kl�cka,
Elin �r min ru�in struut,
Elin �st min S�cker d�cka,
Elin ist mein h�gstes Guth,
Elin �r min fr�gd och gamman
Elin �r mitt Sabel skinn,
Elin �r mitt alt tillsamman,
Alt i hoop �r Elin min.

F�r skall gr�sten blij till limpa,
F�rr skall Oxen wingar f��,
F�rr skall Suggan blij en Simpa,
F�rr skall Stockholm l�ra g�,
Bruncke berg blij f�rr en b�ter,
Och min rumpa Apotek,
F�rr �n Elin iag f�rl�ter,
Elin �r min Grijse Steek.




Sidst om en m�rgon goo
s� fick iag giffte tankar,
och fick s� lust till roo,
iag t�nckte kasta ankar
utj n�n bl�ter famn,
men n�r i mina tankar
kom all den sorg der wankar
d� rymbde iag uhr hamn.

Taar iag en som �r ung
hon �r f�r qwick och snabber,
N�r iag af w�rket tung
d� ligger som en klabber,
s� will hon �nnu mehr
hon will w�hl altijdh leeka,
men iag ledz och wid smeeka,
n�r det f�r offta skeer.

En gammal fuhler fahn
har m��a mellan bena,
den iag eij �lska kan
hens br�st dhe � heel leena
och bl�ta som en skijt,
sielf slaskot som en groda,
hwem �r som will f�rmoda
at det tr�st gee Ap�tit?

En Jungfrus Jungfru-Skantz
�r stedz med list inkr�cktat,
doch har och m�ngen swans
f�rg�fwes derf�r� f�cktat,
ty n�r han kommit har
i brechen som war klufwen
war fogel�n reen uthflugen,
och toma boet stodh qwar.

Det �r f�r stort besw�r
et �des hem uppl�ija,
alt ogr�s som der �r
m�st� man uhr w�gen r�ija,
doch har m�ng� Enkia goo
som sig f�r linde fruktat
till helfften l�tit brukat,
see�n r�tta bonden doo.

En lijten om iag tahr
s� stupar iag p� n�san,
och blijr i lorten qwar
hon h�ller eij uth reesan,
en stoor t�rs iag och eij
hon kastar mig uhr sahlen,
ia: blir hon litet gahlen
s� skeenar hon med meij.

En wacker om iag m�
den had� iag lust at �ga,
doch torde iag horn f�
om iag det skulle w�ga,
ty iag nu l�rder �hr:
den l�per mycken fahra
som will alle�n bewara
det hwar och en beg�r.

En fuhler fick w�hl iag
Kan skee allen beh�lla,
doch det �r eij mit laag
at dricka watnet kalla,
n�r iag kan b�ttre f�,
iag �r f�r delicater
at �ta s�dan mater
som ingen ahn pa� p�.

Det feeta smakar mund,
men det gi�r ondt i magen,
doch bette iag en stund
w�l utj denne hagen,
om iag hadd� lagom stopp
�t det grundl�sa tr�ske,
ty druncknar iag i fl�ske
s� st�r iag aldrig opp.

En mager t�rs eij iag
f�r alt i werlden f�sta,
iag skull� min sidsta dag
der med in p� mig hasta,
ty feet �r iag och eij
och kommer hon d� under
s� st�ter iag�na sunder,
s� g�r det och med meij.

Den rijke p�ckar p�
sit guld och sina skattar,
det iag eij h�ra m�,
doch ingen hug iag fattar
till ta en fattig m��
iag sielf en fattig stackar
hwad b�tar hon �r wacker
n�r wij af hunger d��.

Till den som fattig �r
ty � wij w�nner fyra
s� kunnom wij en hyra
som o� w�hl alla b�r.

En kloker t�rs eij iag
hon will alle�n regera,
ia, brackan will hon haa
och kan skee �nnu mehra,
En tokot om iag tahr
s� � iag w�rre brydder
hwad hielper iag blijr lydder:
tw� took �r mohr och fahr.

Derf�re will och iag
i ensligheet f�rblifwa,
och icke f�ngslans laag
min frijhet undergifwa,
hwad iag f�rw�rfwa kan
allena iag up�ter
fast iag eij kiersta heter,
det unnar iag en ahn.




Jngen s� fullkomblig skattas
att ju honom n�got fattas,
derutaf det Ordspr�k kom,
Alla woro p� ett byte,
ingen slapp derutan lyte,
hwar har f�tt sitt proprium.

Tr�hla, pl�ija, styfft arbeta,
och sin mat i Marken leta,
Jntet annat ski�ta om,
Frijskt fr�n h�st till Juhlen lefwa,
sedan utj armod sw�fwa,
dett �r b�nders proprium.

Altijdh skryta ibland g��ar,
Hur han hwar i l�rdom tro�ar,
Jbland andra wara stum,
S�ttia h�ndren i sin sijda,
Skubba sig och fingren wrijda,
�r Pr�ceptorers Proprium.

Stedz med kosan om kring l�pa,
Fisk och ki�tt p� t�rget ki�pa,
Effter sluntar see sig om,
St� och Sqwaldra i hwar Gata,
Och sin Matmohrs later rata,
Dett �r pigors proprium.

Wara dristig, sw�rja, dundra,
B�ra fram b� stek och Flundra,
Sl� p� kutsken som �r dum:
Piltarne med mackt befalla,
Och dem till sin sy�lor h�lla.
Hofm�stares proprium.

Egen mat med skiedar m�ta,
Annars som en warg upfr�ta,
Och dock l�pa lika tom
Ja, af Swinen gi�rna l�ra
Draf, och egen tr�ck f�rt�ra,
�r den Nitskas proprium.

All sin w�lf�rd ha� i kista,
Heldre Gud och himmel mista
�nn sin ki�ra penningpung:
P�cka, yfwas, ingen w�ija,
Det �r, sanningen att s�ija,
Mammons tr�lars proprium.

Alla utur w�gen ki�ra,
Fast de intet ha� att f�ra,
Och att wara stor i munn:
Knif och p�ken straxt framwisa,
Och s� ki�ra, skratta flisa,
�r Rospiggens proprium.

Gnida, stryka, tralla, fehla,
Dricka, slumra, s�fwa, spehla,
W�nda Natt i dagen om,
Barnen f� eij mycket �rfwa,
S� f�rw�rfwa, s� f�rderfwa,
Dett �r Spelm�ns proprium.

S�ija sagor, lappar s�mma,
Gi�ra d�ckor klutar gi�mma,
N�r Mohr tar p� wara from,
Leeka fremmand, laga R�tter,
Willia wara gran och N�tter,
Dett �r flickors proprium.

Spela kn�ck och ki�mpa n�tter,
kalla h�nder w�ta f�tter,
L�pa friskt p� skriskor om,
Altijd fl�sa, aldrig stilla,
Wara n��wijs gi�ra illa,
Det �r Poikars proprium.

Sexton �hr och aldrig mehra,
Skratta, dan�a, g�, spa�era,
Aldrig see i ki�ket om,
Altijd deras l�ckar laga,
S�ija neij och mena ja ja,
Det �r Jungfrurs Proprium.

Altijd grann och n�tter wara,
Skryta borta hemma spara,
Krusad Pudrad the sig fram,
�ta Spijsbr�d Str�mmingz Nackar,
Och lell g� med Silckes brackor,
Fattig ungkars Proprium.

R�nn� i by och f�ra Skqwaller,
dricka Brenwijn wara kaller,
Alldrig kunna h�lla Mun,
Hosta harkla hwar f�rtreta,
Willia mehr �n andra weta,
Gambla Kierngars Proprium.

Wackert l�ra illa lefwa,
�fwanp� som fl�ttet sw�fwa,
Och L�ngskieggut the sig fram,
Jngen ting om w�hlen tycka,
Henne lijkw�hl �th sig ryckia,
Hwems �r detta proprium?

L�pa med en stackot k�ppa,
Altid r�dder, buga, b�cka,
Och skinklabben f� stundom:
�t Student �l, tobak ki�pa
Kring om sta�n i hwar g�rd l�pa.
�r PENALERS proprium.

Sweda h��r och s�llia P�hron,
Gie bort Si�hlen, gee bort �hran,
Jntet annat ski�ta Om,
�n man pengar �th sig draga,
Krukan millan benen taga,
Mongelskornas Proprium.

Alldrig hwijla intet s�fwa
Jntet h�lla, all ting l�fwa,
See sig r�tt som R�fwen om,
Eij sin n�sta hoos sig lijda,
Alting till sin nyttia wrijda;
Hwems �r detta proprium?

Lefwa lustigh, h�sa, pl�sa,
Annars goda snart f�rsl�sa,
Dricka hela Natten om,
Och sin N�sta s� bedraga,
Sidst en skamlig �nda taga,
BANQUEROUTEURERS Proprium.

Beck och ti�ra B�tzmans �hra,
Och hwar an i Synen Ski�hra,
Segla hela w�hlan om,
Dr�pa l�� och tobaak r�ka,
F�dan sin p� hafwet s�kia,
Det �r B�tzmans proprium.

N�san sin i watten snyta,
Som en g��s p� wattnet flyta,
Alt sen han fr�n mohr sin kom,
J kaijutan kl� de rumpa,
Seija heij bror, op och pumpa,
�ll�nningarnes Proprium.

Skiera, klippa, sticka s�mma,
Lijtet Skiehla aldrig gl�mma,
Se sig effter wijsan om,
Wara Skabbog, Siung� en wijsa,
Vpp� bohle sitt� och fijsa,
Det �r Skr�ddrars proprium.

Lort och Rusin drufwe-Grenar,
S�llia Swiskon och sm� stenar,
Plutra bort Confonium,
Barnens pengar snart ut�da,
Tusen tusend flugor f�da,
Kryddekr�mrars proprium.

St�ppa lakan ligg i f�nster,
Tal� om duk- och handukz m�nster,
G� p� skall och L�ppef�ngh,
Mata man med det som styrcker,
Klaga seen att buken w�rcker,
Vnga hustrus proprium.

Tw�tta bl�ijor wagga barn,
Tiok i rumpan som en Qwarn,
Gi�ra Swag�hls kannan tohm,
�ta s�fwa, fijsa, siunga,
Pappar som par hagellpungar,
Dett �r ammors Proprium.

Sw�ria Sl�s och otucht drijfwa,
Altijd ot�ck Sohlbr�nd blifwa,
Arg och Elak aldrig from,
Heela daan p� wattnet fijka,
Natten kring p� gatan strykia,
Rodar pijgors Proprium.

Stinna �dror Grofwa leder,
Ski�ra, klappa, Laska l�der,
Siunga s� en tysker Psalm,
Vtj b�ck och fl�tt sig s�hla,
Och i kimr��k fingren mi�hla,
�r Skomakars Proprium.

Kasta klooth och tobaak r�ka,
Gambla kl�der �th sig s�kia,
Aldrig kl� sig som en ann,
W�rjan kn�pper sl�r i gata,
Som en sti�rt utaf en Skata,
�hr Hans G�rgens Proprium.





Det war en g�ng en unger katt
Som fick en lijten r�tta fatt
Han wist eij hwa han skull� der med
Men bar sig mycket owigt te

Och leckte med den f�gna mus
Thes hon sprang bort f�rutan krus
Och giohl s� unga katten flat
Som miste b�de leek och mat.
En gammal katt som der p� s�g

Han �t den ungas of�l log
Och sa det hade iag w�l w�ndt
Det har dig g�dt som du f�rtient
Ty n�r du f�ngar slika diur
Hwar effter katter g� p� lur

D� m�st� du straxt s� knipa dem
At de eij mera �rka hem,
Ski�r foglens wingar strax s� kort
Att han f�rm�r eij flyga bort
Ty slika diur min ki�ra Katt

Dem f�r du eij hwar tijma fatt.




En r�f en g�ng i Si�n�d wa
Han d� g�sen r�tt hi�rtli ba
at hon sku med sin fi�der kropp
strax hi�lpan utur watnet opp,
Hon swara neij gi�r f�rst din flit
at alla r�fwar komma Hit
der du nu �st, f�r iag det sp�rja
ska iag bet�nckia mig hwad iag will gi�ra.





Een Sugga l�g och sku f� Grijsar
En warg sig strax ti�nst acktig wijsar
Ga sig f�r barne morska an
Men hon ga barnemorskan Fan.





S� g�r med o� i w�ra da�r,
Att hwar och en sin pl�ga har.
Ett lamb stod wid en �, och drack,
Det gaf sig straxt i tal och snack,
Med fogeln, som d� �fwen dit
Kom samma g�ng, f�r slik ap�tit,
Det sa�: W�l dig som fi�der har!
Du, som en pil i luften far,
P� dig st�r ingen warg p� lur,
Dig �ter intet skade diur;
Men foglen swara d� med hast:
�nn H�ken d�, som tar o� fast;
Det �r ju lika f�r w�r kropp,
Om warg eller H�k o� �ter opp;
Men fisken, den �r lyckelig,
Som intet har med de�e krig!
En fisk, som d� d�r bred�wid samm,
Han swara� o�, p� detta glamm:
M�n Gi�ddan, som �r glupsk och arg,
�r b�ttre �nn en H�k och warg?
Kunde jag man krypa upp� land,
S� fruckta� jag eij gi�ddans tand.
S� pl� och m�st i werlden g�:
Att hwar har sitt, te� bl�sa p�.




Jag weet par ski�na Hand Granater
med twenne r�da t�ppar sm�
N�r iag skull t�nda eld der p�
M� iag bek�nna blef iag flater
De t�nde sig d� sielfwa op
och kasta elden i min krop.
Som brinner �n i liusan l�ga
Doch tror iag w�l at hwar skull w�ga
S�ledes blifwa Grenadier
fast han min of�rd f�r sig seer.




Alla qwinfolcks gunst iagh winner
styfwer L�nger men dock trinner
mitt i hufwudh �r ett h�hl
Tr�ffligh saak[:] en s�mmen�hl.




Litet r�dt, men der omkring
Mycket swart, et undlig ting
Som iag i min hand kan packa[?]
Took, det �r en alminacka!




Hwem �r som detta gi�a kan
min Fahr �r swart som bara Fan
min Mohr har n�stan samma f�rg
Ja mindre �n den minsta dw�rg,
S� l�tt at och hwart barn kan
Mig l�ttlig kasta af och an
Men lell s� gi�r iag stora ting
med en liten kropp all w�rlden kring
Jag har eij finger eller hand
doch gi�r iag lell s� starcka band
at ingen smed som sl�ggan f�r
s� fasta knutar n�nsin gi�r
Hwem utaf er f�rst hittar p�
Hwad det f�r diur nu wara m�
den ska t�f er och f�rst bli fru
doch t�ncker eij f�r widt omkring
ty det �r man en liten ring.





Tw� Grannar ha� hwarannan ki�r�,
De see alt hwad i werlden �r;
Men tr�st hwarannan doch eij see,
F�rr �nn den Tredie kommer te�.


Hwad �r d� det? Man kan w�l r�na,
Att det �r dina �gon ski�na:
De som hwar annan aldrig see,
F�rr �nn som speglen kommer tee.




Jbland tomer, ibland stinner
afl�ng, miuker, rund och trinner,
Som m�st mellan benen in,
det �r k�rfwen i sitt skinn.




Seij hwad f�r huus i Stockholm fins
som st�rst af alla wara syns?
Jo det �r Banquen wi�erli�;
De andra husen st� der i.





En afl�ng book med tw�nne blar
som �pnas kan b� natt och dar,
allom st�r der fritt i nosa
ty det �r en tobacks dosa.





En blinder h�st f�rutan f�tter
Som aldrig n�nsin blifwer tr�tter
Fast �n han f�hlas som en Pijhl
Och intet betar hundra mijhl
�r altid mager aldrig feter
Fast �n han spanm�hl l�sttahls �ter
Han �r s� munstyf stark och yr
At ingen den med betzel styr:
Men s�tt en Ki�pp uti hans rumpa
S� f�r du sij hur han m�st skumpa
Hwart du will ha�n, han styres med en K�pp
Hwad �r d� det? det �r ett skepp.





Dessa giordes samma g�ng dem iag skref i Sanden med en Ki�pp:
En Skrifft f�ruthan bl�ck, en book f�ruthan Papper
En Penna uthan fi�r, en Tiggar� uthan lappar,
De �� w�hl rara Ting, dock fins de alla h�r,
Ty d�tta skref med� Ki�pp, en fattig Secretaire.





Jag sp�r, att m�ngen som i qw�ll
�r hi�rtlig glad, syns mycket s�ll,
Han kl�r sig i morgon bakom �ra,
N�r Spectens poike, Lindmans dr�ng,
M�n han �nn� ligger p� sin s�ng,

De klappa d� p� Cammar d�rra;
D� �nskar han eij wara till;
Ty han w�l wet, att de d� will�
Betalning ha�, f�r det att han,
J qw�ll har warit n�tt och grann.





Dig will jag �nska nu och sp�,
Du ska� en wacker hustru f�:
S� hwiter som en bakungs raka,
S� feter som en gi�rdsg�rds staka,
S� qwick och wig lik�som en ko,
S� renlig som en smutzig So,
S� sl�ter, som en lurfwig tacka,
S� r�ter, som en kulrig backa,
S� w�nlig, som en arger tiur,
S� nyttig, som ett skade diur;
Som �lskar dig, som hund gi�r haren,
S� ski�n att hon kan skr�ma baren;
Och mera, som du sielf f�r sij;
S� wacker ska� din Hustru bli.





En fr�ga mig, om jag och kan
Sp�, Hwad hon skulle f� f�r Man?
Jag swara genast d�rtil Ja,
Den du will ha� och dig will ta�.





Kom gif mig p�ngar iag skall sp�
Hwad du en g�ng f�r man skall f�
�r han eij gammal �r han ung
�r han eij l�tt s� �r han tung
�r han eij liten �r han stoor
�r han eij onder �r han goor
�r han eij tockot �r han klook
�r han eij klocker �r han took
S� seer du nu at iag lel kan
Dig s�ija hwad du f�r f�r Man.





J din panna kan iag sij
Hur� du och din hustru blij
at b� hon och du l�r br�
P� f�r�ldrarna b� tw�
Du p� Farn, hon p� Morn
giffter du dig f�r du horn.




Will du at iag dig nu skall sp�
Hwad med din hustru du l�r f�
Jag will, will du meij litet bee
dig l�ra det f�rut at see
stryck soot upp� din w�nstra tum
skrif der med p� et papper Sum,
och bin det sen en torsdagz natt
kring halsen p� en swarter katt
ta katten andra dagen fast.
L��s sedan lappen l��s med hast
Och l�s backfram det skrifwit st�r
Hwad det d� blir du s�ckert f�r.





Will du see, hur� den seer uth,
Som en g�ng din mann skall blifwa?
Tag en sk�l med kallgiord luth,
S�tt den p� en runder skifwa,
Kl�ckan T�lf, en ny�rs natt,
Ta� med deij en swarter katt,
Stick den med en n�l i sw�len,
H�ll ditt hufwud �fwer sk�len,
Blunda; kan du d� n�n sij,
Den ska� wi�t din ki�rsta blij.





Hwem detta ur min sp�pung f�r
Den �nskar iag och s�ckert sp�r
Det hon skall s�dan lycka ha
Uti sitt huush�ld natt och da
at hennes kalfwar sku f� koor
at hennes gri�ar sku f� Soor
at hennes kattor sku f� F��r
at hennes Mi�lckbyttor bli S��r
at hennes skursand sku bli gryn
at hennes r�ttor sku blij Swijn
at hennes h�ns sku w�rpa Gull
Men skier det eij �r eij min skull.





Will du min swarta hand me�en silfwerpenning sm�rja
s� ska iag med min konst, s� f�r ditt b�sta s�rja
at du ska s�ckert f� en hi�rtans wacker Man
s� ski�n som Kinckenjees, d� g�r han ju w�l an
Men gier du intet i min hand som �r utstr�ckt
Din man skall bli s� ful, som sielfwa Rubbert Knecht.





Sp�Gubbens grafweskrifft
Kroppen min sig roligt hwijlar,
sp�� uhr handen har jag sl�pt
f�ld �r jag af d�dzens pijlar
och min n�swijs mund tilt�pt
Jngen hund mig meera bijter
fast han skijter p� min graaf
Jngen meer jag emot bryter
aldrig g�r jag meer med staaf.





Vpp� Duc de Monmouth som blef Hal�huggen i Engelandh.
H�hr ligger Jacob nu, den Jacob toog af daga
Derf�re att iagh t�nkt, kungz Jacobs Crona draga,
Jagh menthe men f�rgi�fz ett Qwarther l�ngre blij
Nu kan migh hwar och een ett qwarther st�ckre sij.





Vpp� en Tr�g�rdzmestare
H�r nedergr�fwes dhen som stedz i Jorden gr�fde
s� l�nge som han war och h�r p� Jorden lefdhe
l�r l�sare h�r af, eij gi�ra n�gon ondt,
Dhen ondt gi�r blir een g�ngh dock sielfwer eij f�rskont
Sij han, af dhen m�ngh Mask h�r �hr af daga tagen
L�r sielf af Maskar blij f�rt�rd och s�ndergnagen
Den alldrigh n�gon matk i marken undt sitt boo
Taar sielf hoos Matkar nu sin Hwijla och sin roo
Doch mi�un Hwijlan eij, den wj nu h�r begrafwa
Den tusend s�ngiar giordt, m� sielf een s�ngh w�hl hafwa.





Liuset t�res men det brinner

Wattnet minskas, men det rinner,
gr�f eij du din ungdom neer,
gammal �rkar du eij meer.




�stu unger war man glaa�r,
Du har �nnu m�nga daa�r,
Som du �n kan lefwa p�,
At du dig w�l fr�gda m�.
�stu gammal war f�rn�gd,
Och f�rdubbla d� din fr�gd;
Ju mindre tid at lefwa p�
Ju b�ttre b�r den brukas d�.




Dina �gon � Demanter

Hwilkas alt f�r wa�a kanter
Ski�ra hiertat mitt i kras,
Som mot dem �r ski�rdt som glas.




Den n�got sti�l utur en �rlig Danmans hus,

Han d�ms till d�den, h�ngs, f�rutan n�got krus;
Men sti�l han n�got in, han l�mnas otilltalter,
Och blir kan skie ibland, f�r m�dan, w�l betalter:

Sti�l in, och aldrig ut; blir du en �rlig tyf
F�rn�ter tiden w�l, f�rkortar eij ditt lijf.





Den som ingen ting f�tt �ga

Den har ingen ting till w�ga
Men hoos andra ta till l�ns
Troo mig det �r maat f�r M�ns.




Den som ligger p� sin skatt,
Som en Drake dag och natt,
Och den inte n�n�s te� bruka,
Han ha� f�dt en farlig siuka.
Han �r, om jag mig eij swiker,
R�tt s� s�ll och r�tt s� riker
Som en hund den uti bann�,
Acktar det han intet nyttia kan.





M�nga fara effter Gulle

Kring om w�rlden sorgefulle
et slagz gull fins i w�r Sta
Mer �n man kan hinna ta.




Nu bruckar du w�l mycket kruus
S� l�nge som h�r brinner liuus
Men troo mig sl�ckes liusen ut
Knapt troor iag d� at du wet hut.





Det war en stor Disput eij l�ngsen mellan tw�
Hwad �gon fagrast war; de swarta eller de bl�
Men om af de�e jag till dommare blef tagen
S� ha iag s�ckert sagt, iag h�ll af begge slagen.




Har du n�gon trogen w�n
tro meij fritt beh�ll man den
eliest l�rer du f� sij:
Byte gi�rs f�r g�ckerij.





Herregunst och Aprilw�der

Ski�na glaas och Jungfrul�der
�ndras, spricka lijka snart
och det h�lles dock f�r raart.




Jnte wetstu hur det g�r
Hwem en g�ng dit goda f�r
Derf�r har du n�ge f�dt
Gi�r dig sielf och andra g�dt.





Om du will frias fr�n besw�r,
Tr�t eij med den som h�gre �r
�nn du; ty det g�r dig d� sl�tt;
Den mackten har, har altid r�tt.




Will du hetas wara klook
laga d� at du �st took,
Med den aldrast�rsta hoopen
d� s� kommer du i roope,
ty emedan intet h�r
fins som icke narrij �r
Sij s� �r det aldrab�sta
wara galen med de m�sta,
�stu f�r dig sielfwer klook
altid h�ls du d� f�r took.





Tagh digh till wara w�hl, f�r rycktetz falska klangh
Och tahla icke aldt, hwad l�gnen f�r i swangh
kan h�nda du blijr trodd, att wara uphofzman
f�r dhet du h�rdt och sagdt, men eij f�rswara kan.




Gambla wahnan den �r goder
den beh�lls hoos alla qwar
Flickan gi�r som hennes Moder
g�ssen lijkasom hans Far.





Dricka lagom �ta godt
ligga w�l och pi�lta sm�t
wara n�ijd och lefwa bra
�r det b�sta man kan ha.




Gudh gif frid i w�ra dagar

S�dant krijg mig dock behagar
t�r Jag seijat, der som man
sl�s och h�ller t�f hwar an.




Skal din Kierleek tyster blij
l�t den tredie intet h�ra
och fast mindre �n f� sij
hwad som twenne sammangi�ra.




Om �lska �r en dygd som det och s�ckert �r
s� r�cknar iag mig bland de dygdigste i Norden
Ja kallas det eij skryt, jag sa p� hela Jorden

emedan mer �n n�n iag altid warit k�r,
det �r god tid sen jag te �lska f�rst begynte,

fr�n det iag �tta �hr till denne �ldren hinte
S� har iag �tta daar eij warit ki�rleks frij
Jag troor iag slipper eij, fast iag l�r �tti blij.






�llska l�r Jag, �llska har Jag,
�llska will Jag, �llska skal Jag,
Men lickw�l hwar dag N� nytt,
det �r maat f�r hiertat mitt.




Ledsamt �r det ensam wara;
En Camrat Jag hafwa will
der som tw� sig sammanpara,
kommer snart den tredie till.





War i qw�ll eij ki�rlecks dull
Sitt eij l�ngre tanckefull
Du sijr upp� Jungfruns kruus
Som en katta p� en Muus.




Du �ter gi�rna goda m�l
Du dricker bra kan iag och see
Men aldra h�lst gi�r du beskied

Tre wackra bruna �gons sk�l.




Alt hwad dig een ungkarl l�fwar

Solfi�r, Muff och Marknansg�fwor
t�nck om du det t�res ta
den n� gier, han will n� ha.




Moor din hon har godt att seija
hur� du W�nne-gnabb skal w�ija,
hon f�r gi�rat n�r hon will,
du m�st� sti�la dig der till.





Du �st en liten hiertetyf

Som har dit st�rsta tidf�rdrif
N�r du f�r andra hiertan sti�la
Som f�f�ngt m�st sen hoos dig tr�la
Men tro mig frit du hiertetyfwer
Du en g�ng sielf tyfstulen blifwer.




Tro meij min hiertans s�cker d�cka

Dit �ga �r en byxs�ckskl�cka
Der wijsaren g�r rundt omkring
Men h�ller seij wed ingen ting.






�fwer en Jungfru som war ber�md f�r wara s� sn�ll i sina h�nder.
Wist �r hon Snabb och sn�ll, i sina h�nder sm�
ty hon kan i en hast f�rutan st�d och st�nger
Men bara med et greep straxt komma den till st�
Som Fot och benel�s r�tt som en sloker h�nger.




Lucretia �r fast h�gt ber�md
att hon knifwe-stucken blifwit,
M�ngen ann hafft knijf i lijfwet

Och �nd� w�l blifwit gl�mbd.





En sa, iag beer er, s�ij mig d�
Hwad f�r �tskillnad wara m�

emellan amman s� och pigan
mig tycks de �r n�th b� tw�.
D� swara en som stog p� lur

d��r samma som emellan koon och qwigan
den ena ha, den andra ska, ta tiur.




P� en Tandl��s ki�ring som aldrig teeg.
Mitt tahl f�rtretar och f�rargar stedz de unga,
Jagh borde s�ija de ibland ha tand f�r tunga,
Jag r�r eij f�re att min Mun s� styrl�st g�r,
En d��r f�rutan L��s ju altijd �ppen st�r.






En Roddarepijgas Grafweskrifft
Een �kareM�rr till Si�s
i B�ten bara fanen
een hora upp� land
En diefwull ut med kranen
som med orolig roo
i Werlden f�da f�tt
haar nu till rolig roo
i denna grafwen g�tt.





D� iag en g�ng hade sufwit under ett tr�� och waknade sedan upp.
Ach Gud ske l�f iag slapp att mig eij samma h�nde,
Som Adam d� han s�f men wakna seen och kiende,
En Qwinna af sitt Reef, hoos den han stedz sku boo,
D� f�rsta hwijhlan hans och blef hans sidsta roo.





�th en som r�dde mig att taa en fattig wacker Flicka.
Hwarf�re ska iag mig hoos den i tr�ldom gifwa,
Af den iag i mitt Ook, doch eij kan lijsad blifwa?
Neij n�ije kan iag eij hoos n�gon flicka finna,
Hwars Rijkdomb lijksom min best�r af giell och skull,
Men den Sylvander will med Ski�hl och hierta binda,
Des kedia wara skall af silfwer eller Gull.





Lijka st�nd, och lijka heder,

Lijka �lder, lijka seder
tro mig, fast Jag eij �r Pr�st,
lijkt med lijka paras b�st.




L�s ungersw�n jag ber bet�nkligt denna skrifft

Och f�lg mitt r�d mig tycks, �r b�ttre wara gifft
�n hoos de andra st�dz, g� sn�las, snugga, tiggia
Och som en stackars hund f�r andras portar liggia.




N�r ki�rlek �r en gi�st, han altid h�fwlig �r
Men f�r han f�rst bli w�rd, han blir o� till besw�r.






Om du will giffta dig s� gifft dig ung war snar
dr�g eij f�r l�nge, ty d� h�nder wi�erliga
som klocka Salomon ber�mligt skrifwit har
Du ligger siucker sen som�n sn�ping hoos en piga.




Om du �stundar wara frij
f�r K�rleks grymma tyranij
S� blunda n�r som du f�r sij
Par ski�na �gon blir du Frij.





Tar du dig en ki�ring f�r Pengar,
goda dagar kan du f�,

Men bet�nk min stackars dr�nger,
N�ttren blij eij lika s�.




En Walmars r�ck och axeltafft
En Jungfru hand och yxeskafft
En nyer skoo och�n lortig grop
De pa�a sig s� w�l ihoop
Om iag t�r s�ijat meij f�rl�f
Som du och den tu h�ller �t�f.







Giffter du dig, gi�r du w�l
blijr du ogifft gi�r du b�tter
b�ttre mista goda n�tter

�n b� Natt och dag blij tr�hl.




Hwad wore det f�r fr�gd sig hustru till at ta

Om man som tuppen feck och samma wilkor ha
Han har w�l tio t�lff, de f� och hoptals barn
Doch har f�r allihoop han eij den ringsta m�dan
Eij pl�gar hustrun Man, eij pina barnen Farn
Om det som dem beh�fws till kl�der maat och f�dan

Hwar skaffar sig det sielf, men som wij hustru ta
Den een man f�r, han f�r f�r stort ett kors at dra.





Hwad �r en ungkarl som med alla ti�lar, ta�lar?
Han, efter tycket mitt, som hwar och en w�l wet,
�r r�tt en matgrann h�st, som g�r uti godt bet;

Men w�ljer w�pling till the� han i starren fa�nar.




Will du at iag skall l�ra deij
hur� du eij n�nsin skall f� neij
och s� undslippa denna sorgen
den intet frijar f�r eij korgen.





Uti Catchesen om jag mins

det en st�ns w�l optecknat fins
at du eij f�r ell skall begi�ra
Din N�stas hustru d��r hans �hra

Men intet fins der minnes ja,

F�rbud sin N�stas hustru ta
Derf�re ta pa� p� begi�ra
Sij s� pl� iag Catchesen l�ra.





West du hwad en Ungkarl will
N�r han Jungfrun talar till
Och begi�r blij hennes Man
Om hon honom lida kan
Han will d� f�r utan kruus
P� �rligt s�tt ta hennes Muus.
LI
Will du giffta dig ditt took,
L�s f�rst f�rsta Mosis book
Medan Adam ogifft war
Had� han, st�r d�r, herre dar
Men n�r han sig hustro tog
M�ste Herren wed en plog
Som en bonde g� och pl�ija
Willa marken n�dsamt r�ija,
Sen af Hustrun han f�rf�rd
blef ur Paradiset k�rd.





En g�ng s� m�nde en, den fr�gan f�rest�lla,
Hwad �r ett �ckta st�nd? d�rp� giol�s detta slut
Och swar: att �ckta st�nd, det �r en r�ttef�lla,
Den ute �r, will inn, den inne �r will ut.





Hwad �r ett giffterm�l? perpetuelt arende

Der m�ngen sl�t contract f�rr �n han godzet ki�nde;
Men sen det slutit �r s� m�ste han st� kar
fast det d� s�mmre �r, �n det f�rr rosat war;

Derf�re achta deij f�rr �n du der med hastar
Doch �r det wackert bruuk, s� m� du w�l sl� till
Du f�r w�l den som det till h�lfften brucka will

Och lembnar dig �nd� alt hwad det af sig kastar.





�rckel�sa Gubbe gr��
l�g eij n�gon ung wed sijda
Du l�r blij s� lam af rijda

at du nappast �rckar g��.




Tar du dig en gammal Man
Den du intet �lska kan
Skier det wijst f�r p�ngar skull
Derf�r war du eij s� dull

Altf�r hastigt till at tan
f�rr �n som han gier sig fan
at han �fwer �tta dar
Eij will bli i w�rlden qwar
Och n�r han ifr�n dig d�r


�stu ogifft sen som f�rr
D� du f�r din stinna pung
Kan f�rskaffa dig en ung.





Tobaks-n�sa, snufwedrake

Som i snusa eij har Make
N�san din seer altijd uth
som een h�stlort wid w�r knut.




Att Rijda will och full, liuga sw�ria skrijka,
att alldrigh som een karl st� bij, men fly och wijka,
har warit mitt maner, Jagh hwijlar och nu h�r
f�ruthan aldt ber�m, som iagh har lefwat d�r.





Om Holmstr�ms krockuga Finger
En sn�l Sugga p� w�r g�l
Feck et been i sitt ar�h�l
� iag skull taga utet
S� kl�mde hon till med r�fen sin
s� at min finger som der in
satt, blef illa Brutet.





Gi�r dig lustig, war man glad,
Upp� denna Masquerad�;
Ski�llan f�r w�l annat liu�
Jnnan M�rron kl�ckan Siu;

N�r de komma, som will ha�,
Pengar, f�r det du f�dt ta�
p� credit: Tro man meij,
Har du inga, Gud n�d� deij!




Upp� en Masquerade d�r par-sedlar drogos.
Om hwar ock feck beh�lla den han har
S� tror jag wi�t i qw�ll ble� m�ngen hiertlig gla�r;
Men m�ngen och, kan skie, jag tror han satt och t�t,
F�r det han hade bydt sin ko i w�rre n�t.




Om iag mins r�tt s� tyks mig masquerad
Den spelas i hwart land och i hwar stad
ty huru m�ngen finnes inte d�r
Som gier sig ut f�r det han intet �r.







Hwar mumlar talar nu f�r sig,
N�got nytt �r p� f�rde;
Men tro mig s�kert, f� wi Krig,
Wi l�re w�l bli� l�rde,

Att ingen ting best�ndigt �r
utaf alt det som jorden b�r.
D� f�r man h�ra gr�t f�r skratt,
N�r de hwarannan biu� god natt,
Som nu s� m�ngen natt och da�
tilsammans liufligt lefwat ha�;
Men jag som intet godt f�dt niuta,
Beh�fwer intet heller tiuta

N�r jag dra�r b�rt: den intet har,
�r lika riker, hwart han far.






Verser �fwer Kongl. Majts hund, Pompe,
som blef d�d i L�gret f�r Thorn
d. 17. Septemb. �r 1703.
skrefne af Isr. HStrm


Pompe Kongens trogne dr�ng


Sof hwar natt i Herrens s�ng,
Sehn af �r och resor tr�tter
Leed han af wjd Kongens f�tter.

M�ngen st�lt och fager M�

�nskade som Pompe Lefwa
Tusend hieltar efterstr�fwa
At f� s� som Pompe d�.