|
ALLEENA..........1
|
igen, ståår hoos Herren alleena. Gudh giffwe, all sorg kundhe snart | Lärckianss sång är icke långh |
|
ALLEN............1
|
Ett Slott att boo allen med roo. Min ord du tänck | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ALLENA...........3
|
Land Gudzfruchtan hon drifwer, allena then ena, til hand och foot | Wächtarens Första Sång |
råder om tijderna fleera, allena, then ena, Råår Låås och Båås | Wächtarens Första Sång |
är kalt, Tu weest allena wårt bäste. Wij hafwe, O Gudh | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
|
ALLENAST.........1
|
och önskar dödssens smertha, allenast för een Jungfru skuldh, som migh | Ach libertas, tu ädla tingh! |
|
ALLO.............1
|
Till thet pancquet aff allo slag, Willbråd skull� han bekomma, Renar | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ALLOM............1
|
Min högsta orsak är allom wäll sport: för ett giffterrmåll moste | Warer nu glad mina fiender all |
|
ALLT.............2
|
doch din General, och allt hans folk most falla. Slätt är | Chur Sachsen har pancquet anställt |
förähra. Med Rom eÿ allt betalas ikan, hwad thet Confect förtärar | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ALLTIJDH.........1
|
wil beskåda Tu meer alltijdh Synes migh blijdh I werlden wijdh | Min hiertans Tröst och Lilia |
|
ALL�.............1
|
heldt, En Crona aff all� Förstar, Han ett Confect beställt, Som | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ALT..............18
|
godh Han redeligh wåghar alt thet För sin trogne och Kärste | Min hiertans Tröst och Lilia |
rätt nu tilspring. I alt thet iagh migh förtagher Vthi mitt | Min hiertans Tröst och Lilia |
utur hiärtat slå och alt kortzwill bortdriffwa. I jern och bandh | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
snål war man, att alt åts vp hwad ther bars fram | Chur Sachsen har pancquet anställt |
perlor, guld och silfwer alt. På kÿskheet reen föruthan meen ähren | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
Jungfru haar iagh förspilt, alt hwad iag föör haar samkat, migh | Ach libertas, tu ädla tingh! |
Gudz rådh. Thet skier alt siälen till fromma. Iagh föres nu | Warer nu glad mina fiender all |
Kropper och Tunger. Tänck alt är ey sant, som sanning är | Wächtarens Första Sång |
är lijkt, ey heller alt Gull som glimmar, ey fordras och | Wächtarens Första Sång |
för thetta och slijkt, alt Lijf ey hafwer som stimmar, om | Wächtarens Första Sång |
Ja Girigheet är til alt ondt en Root, som och Apostelen | Wächtarens Första Sång |
siälen har kär, förachtar alt gull, och sökier altid Gudz ähra | Wächtarens Första Sång |
Ther een wil ensam alt skära. Ty seer man at haat | Wächtarens Första Sång |
väl märck: åt ändan alt bär, all ting nu trottna och | Wächtarens Första Sång |
Låås och Båås, som alt kan eensam regera. Een torr och | Wächtarens Första Sång |
Krijgh, tu råder om alt, Tu råår om Himmelens Fäste, Ty | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
wil iagh och tigh, alt hafwa befalt, Hielp oss til Foot | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
Wredes Hoot, Och dämp alt hwad oss kan dåra. Dämp Wällusten | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
|
ALTID............3
|
rijkligh födha fåå och altid i frid wara, doch heller thar | Ach libertas, tu ädla tingh! |
medh stoort weeklag måst� altid resonera thenna min sångh båd� hat | Ach libertas, tu ädla tingh! |
alt gull, och sökier altid Gudz ähra, fast werlden hon är | Wächtarens Första Sång |
|
ALTIDH...........1
|
högd, som lyckan haar altidh i händer? Ty, när hoon skänker | Lärckianss sång är icke långh |
|
ALTIJDH..........1
|
tin� Gåfwor oss lär, Altijdh rätt nyttia och bruka, Och ändtligh | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
|
ALT�DH...........1
|
upgiffwa. Min tanckar ära altÿdh och stundh till dödhen wilia mig | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
|
AMEN.............1
|
och medh migh lamentera. Amen. Lärckianss sång är icke långh, regn | Ach libertas, tu ädla tingh! |
|
AMOR.............5
|
Amor han kan Som en tyran Plåga | Amor han kan, som en tyran |
och wachtar fåår. När Amor sår Och Mars han rår, Lägz | Amor han kan, som en tyran |
och thet samma nööt. Amor så tordes wågha At Pyramis På | Min hiertans Tröst och Lilia |
eder sleckt then godha Amor hafwa suspäckt. Röön mig een vrå | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
lithen luur, then godhe Amor, öfwergåår den högsta muur medh sin | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
|
AMOREUM..........1
|
och aff it godt, amoreum cor tÿ iag försan eder, madam | Jagh hörde fogell nechtergal |
|
AMOUR............1
|
liten lwr Är Gud Amour, Han går öfver then högsta mwr | Amor han kan, som en tyran |
|
AN...............2
|
så kan, Bringa thet an, Min ödmiuka præsentation, Om eer behaghar | Min hiertans Tröst och Lilia |
För pålacker att rätta an. Gustavus kom med ett stort taal | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ANDAS............1
|
ger lucht, och Åkren andas om natten: och Gräset är blött | Wächtarens Första Sång |
|
ANDE.............1
|
att oss then helge Ande, I skriffen klar befallat har, Att | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ANDH.............2
|
suuck giör tå min andh medh pinligh wee och smertha, ath | Ach libertas, tu ädla tingh! |
bewarat krop, lÿff och andh, fast mångher hafwer welat migh illa | Warer nu glad mina fiender all |
|
ANDRA............6
|
som Lillium Convallium och andra blomster alla. När blodet rödt är | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
gott Malmosier, Claret och andra drickar meer. Tig, Keysar och Påffwen | Chur Sachsen har pancquet anställt |
taa en efter then andra ort. Wed thet Pancquet i Sachsenland | Chur Sachsen har pancquet anställt |
wildiur och så sampt andra fogler små, han finner på fiskar | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
Stoop, om j hwar andra beswijken. Ja, byggen ett Torn så | Wächtarens Första Sång |
Nedan ey feela, The andra, lät wandra, Til tomma Bol, Som | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
|
ANDRAS...........2
|
mig vndrar mäst: at andras ofärd mäst Stiernekijkare skåda Spåmannen för | Wächtarens Första Sång |
sitt land, och nödigt andras antasta, i högden är frögden, och | Wächtarens Första Sång |
|
ANDRASS..........1
|
Then ene rättar then andrass gångh; wÿ äre doch menniskior alla | Warer nu glad mina fiender all |
|
ANDROM...........2
|
blinder at råda. Hwad androm skal skee thet seer han förut | Wächtarens Första Sång |
lekrar oc Larkar. Ja, androm han kan, stoor Rijkedom spåå, och | Wächtarens Första Sång |
|
ANNAN............2
|
haffwa den skam, een annan man skulle haffwa eder i sin | Jagh hörde fogell nechtergal |
Kärleken klaar, och ingen annan ondt giorde, nu qwijder, och strijder | Wächtarens Första Sång |
|
ANNORLUNDH.......1
|
wårt förbundh skulle giöras annorlundh. Ach Gudh tig vnn frisk och | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
|
ANSAT............1
|
lärdt, mång jern ey ansat i sender: Til frommans ogunst blijr | Wächtarens Första Sång |
|
ANSEER...........1
|
mig är så bange, Anseer min nöd och samwetz qwal, Sofver | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ANSICHT..........1
|
Dam Widh Helenam Titt Ansicht är klar som een Crystall Tin | Min hiertans Tröst och Lilia |
|
ANSIKTE..........1
|
gångh och giömmer sit ansikte blijdha, måste menniskian lidha stoor twångh | Lärckianss sång är icke långh |
|
ANSLAG...........1
|
har slagit felt, Din anslag haa fallerat. Så hafuer du förkehren | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ANSTÄLLT.........1
|
Chur Sachsen har pancquet anställt tig, Ferdinand, till ähra Och böd | Chur Sachsen har pancquet anställt |
|
ANTASTA..........1
|
land, och nödigt andras antasta, i högden är frögden, och fridligt | Wächtarens Första Sång |
|
ANTASTAT.........1
|
bitterheet mit hiärta haar antastat. I samma sin aff ögon min | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
|
APOSTELEN........1
|
en Root, som och Apostelen skrifwer, falskt witne som bär, står | Wächtarens Första Sång |
|
ARISTOTELES......1
|
skam såsom een man, Aristoteles, skulle ledes fram, heller och så | Jagh hörde fogell nechtergal |
|
ARM..............4
|
förbarm, tagh migh i arm Lätt migh ey lydha sådan harm | Min hiertans Tröst och Lilia |
ögonen mina uppå min arm tagha och kÿssa medh sin honeur | Jagh hörde fogell nechtergal |
I haffwen mig eder arm vtsträckt, dock är vpwäckt och wäll | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
Skugga, Och rester sin Arm, åth Getter och Fåår, På Bäär | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
|
ART..............2
|
marcken grön, effter sin art och tungha. Fast han kan rijkligh | Ach libertas, tu ädla tingh! |
glädie! Aff alla foglars art och natur seer man, när wäder | Lärckianss sång är icke långh |
|
ART�.............1
|
Thet är en ond art� med Pijper och pracht, hwar Affton | Wächtarens Första Sång |
|
ASKA.............1
|
Aldrakärste skuld Bleff til Aska, Stofft ock så Muldh Sitt Blodh | Min hiertans Tröst och Lilia |
|
ASPECT...........1
|
Skåne. Jag seer en Aspect, hwars orsaak ey är, aff någon | Wächtarens Första Sång |
|
AT...............51
|
iagh i titt behagh At lefwa medh bådh Natt och Dagh | Min hiertans Tröst och Lilia |
Vthöfwer tigh Så hierteligh At iagh är worden aff bandet löst | Min hiertans Tröst och Lilia |
någhon migh här straffa At iagh nu är Så hiertans kär | Min hiertans Tröst och Lilia |
Amor så tordes wågha At Pyramis På kärleeks wijs Förde stoor | Min hiertans Tröst och Lilia |
them förkränckte medh hast At kärleek bleff them en stoor last | Min hiertans Tröst och Lilia |
haff i gran acht At ey förstörs wårt förbundz pacht. Finis | Min hiertans Tröst och Lilia |
medh blodh iedher lust at trösta. Låter eder speel här klinga | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
och ther åth lee, at thet på iorden rinner. Migh tÿckess | Ach wee, ach wee, min jemmer stoor |
till, ödmiuk och still, at höra den music och speel, then | Jagh hörde fogell nechtergal |
hörde den liuffliga röst, at iagh måtte medh ögonen mina en | Jagh hörde fogell nechtergal |
stoora sorg och elendhe, at sig min frögd skulle så snart | Jagh hörde fogell nechtergal |
sång giorde mig bångh, at iag hastigt aff sömpnen sprangh. Strax | Jagh hörde fogell nechtergal |
see. Jag beder derför, at I mig höör; elliest iag wisserlig | Jagh hörde fogell nechtergal |
förtappat. Hans önskan är, at wÿ eÿ meer hwarandra see i | Jagh hörde fogell nechtergal |
qwider medh tårar mångh, at iag må see eder een gångh | Jagh hörde fogell nechtergal |
och höör min böön, at iag måtte eder medh ögonen mina | Jagh hörde fogell nechtergal |
quinnor för kiärlek skull at lära spinna, heller medh skam såsom | Jagh hörde fogell nechtergal |
medh stoor träldom kundhe at winna; om iag skulle gå i | Jagh hörde fogell nechtergal |
Min wän, troo mig, at iag wil så heller aff denna | Jagh hörde fogell nechtergal |
Tenck dock mit hiärta at alle paar, hwadh Gudh på iorden | Jagh hörde fogell nechtergal |
som i watnet rinna, at hwar och een förswarar sin. Så | Jagh hörde fogell nechtergal |
kierleek Gudh behagar wäll, at han biuder oss leffwa säll, förökas | Jagh hörde fogell nechtergal |
ther iag kan stå, at kierleek eÿ hittas må. Skulle man | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
fåår för kierleek skull, at han gierna gåår i fiortan åhr | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
som wilt vndra uppå, at kierleek intager och så. Skulle han | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
men wee then stundh, at wårt förbundh skulle giöras annorlundh. Ach | Gierna thet skeer, fast man ähr wredh |
iag beskodar lyckones gångh, at hoon så mången man dårhar; så | Lärckianss sång är icke långh |
haar iag meent wist, at iag skulle frögdas med fromma; ty | Lärckianss sång är icke långh |
wistas utj huar by, at hoon skull ingen försaka. Dok giör | Lärckianss sång är icke långh |
Iagh hade wäll tänckt at vinna then nådh migh till gunst | Warer nu glad mina fiender all |
till gunst i Swerike at komma. Men mennischeligh hielp är eÿ | Warer nu glad mina fiender all |
Swerige then priss igien at komma medh ähro, så unner migh | Warer nu glad mina fiender all |
till gunst i Swerie at komma. Iagh föres lickwäll bort, men | Warer nu glad mina fiender all |
Doch önskar eÿ iagh, at någon the tidender båro från Danmarck | Warer nu glad mina fiender all |
fåår, plär gammalt ordspråk at wara, mån någon Planet är Afwundzman | Wächtarens Första Sång |
men mig vndrar mäst: at andras ofärd mäst Stiernekijkare skåda Spåmannen | Wächtarens Första Sång |
lärd men hemma blinder at råda. Hwad androm skal skee thet | Wächtarens Första Sång |
jw rår, en gång at hwijla i backen, hand heetar been | Wächtarens Första Sång |
och Faar ondt är at lefwa på jorden. Om Haat och | Wächtarens Första Sång |
af ondska så full, at hon ey orkar mer bära, huem | Wächtarens Första Sång |
skära. Ty seer man at haat gemenligen finns, emillan Nabor och | Wächtarens Första Sång |
ther Kocken ey mins, at twätta, diskar och hender, för många | Wächtarens Första Sång |
så högt under Skyy, at thet Kringskådar siöstranden, Rog , Hwete , och | Wächtarens Första Sång |
så släppen vhr Loy, at maat ey föres vhr Landen, förachten | Wächtarens Första Sång |
Och mindre Konst är, at slippa ett waad, än ther som | Wächtarens Första Sång |
ey läggias så nidh, At han ey Bondan kan föda. Bewara | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
Sång, Som Kölden twingar at tijga. Lät siunga, the vnga, Medh | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
trängta, Qwinnor och Män, At gå i Soolskijnet klara. Gör Sorgen | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
få Frucht, See til at intet oss trängier, Lät flächta een | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
får Krijgzman och Säng, At hwijla Lemmarna trotta, Still Wreden, giff | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |
Åhr som i fiool, At Ny och Nedan ey feela, The | Laurentij Wivallij Klage-Wijsa, Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr |