| |
|
&.................1
|
| ritat dit namn uti marmor & ceder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
ACH...............48
|
| Ach, du himmel, himmel wida, | Morgonrådnad du som lyser |
| Ach, at jag kunde wäl zira min ord, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ach, at jag kunde dän fägnaden winna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ach allerljufste sommartid, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Män, dygdgudinna skjön, ach at du kunde skåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ach skjönste herdarinn | I lufftens fåglar snäll |
| Ach, ach, jag ber | I ögon twå |
| Ach, ach, jag ber | I ögon twå |
| Ach! min | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Ach! jag | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Ach, skönste herdarinn, | Ach, skönste herdarinn |
| betäckes, ach, hwad men | Ach, skönste herdarinn |
| Men ach, ju mer jag tör | Ach, skönste herdarinn |
| Ach, Amaryllis skön, | Ach, skönste herdarinn |
| ach, ach, min enda wän, | Ach, skönste herdarinn |
| ach, ach, min enda wän, | Ach, skönste herdarinn |
| Ach, skönsta herdarinn. | Ach, skönste herdarinn |
| Ach! jämmer, ach! min kinder werda wåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ach! jämmer, ach! min kinder werda wåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| har som en ström, ach mehr än snart framflutit | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ach min liufwa herdarinna, | Ach min liufwa herderinna |
| Ach! We! jag måst� emot min willja | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! allerskönsta herdarinna, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Men ach! ju mehr jag mig bemödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! herdarinna, Nymphers prydnad, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach Elisandra sköna tänck doch på, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! jag förmår äj mehra siunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! när skall mitt eländ | Himmelen synes blid |
| Lell så förmärcker jag ach ängslefull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| ach! att du kunde skåda | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Ach du dunkla sorgedag, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Ach min Elisandra nymphers dråning, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Ach men! | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Ach kom, ach kom, ach kom, ach | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom, ach kom, ach kom, ach | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom, ach kom, ach kom, ach | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom, ach kom, ach kom, ach | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom min herdarinn. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom Elisandra och ällska iginn, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach kom :/:/:/: min herdarinn :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach skönste war mig hulld. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ach oblid hand! | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Ach! min siäl mig qwällier det ena, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Ach Rosimunda du min tröst | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Trösta mig, ach du min lillja, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
ACK...............11
|
| Ack, att herden finge njuta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Ack, at min Nympha wor så blid, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ack hårda själ, som mig så qwäl, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ack ödeslag, som mitt behag | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ack at dit sinn äj står till at beweka, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ack at du will mig all min frögd förneka! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack oblid hand! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack stadigt qwäl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack Daphne, kan du så stor hårdhet hysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack hjärtans själ lät mig dän ynnest winna, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack, som du äst all nymphers täcke prydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
ACKTA.............1
|
| ock på din röst mäd wördnad ackta. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
AF................65
|
| stundom af och stundom till: | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| i Thetis famn, ock stundlig sacktna af, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| förkjusas af wår nymphers sorgesång | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| af Zephyrs wind skall dig äj ske förfång: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| af honom skänckes dig din lycka all, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| städz till din tjänst af himlen skickat är | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| och af alt hjärta menar wäl? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| ock af mig himlen dän lyckan äj ter | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som dig är gifwen af himmelen wid, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som af er skjönhet har wunnit sin prydnad: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himmelen gjöre mig af er förgjäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som I af himmelens ynnest har fått. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| all hwem af dässe skall om er bild rå. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som af er änglabilds åtbörd ock löje | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hämtar af liljor dän härligste fuckt, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at af er sötma förmeras däs luckt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som af mig fordrar min skyldige plickt; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| af all dän plickt, som jag er fägrings förmånn bär; | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| dän last jag aldrig tror, at någon af mig spör. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| beskyllning af en som sin plickt förgätith | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| af gudinnan sitt begjär! | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| samt fägnad all af Echos skall; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hur jag af kjärlek brinner. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Här ähr en herdarinn, som af en gudafägring | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| af dygdens tusendtal en dygdgudinna rik. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som af sin nympha sin Daphne kjär | I lufftens fåglar snäll |
| Venus af ållder en skökia(?) ju warit, | Storan en toker |
| af kärlek dödzsiuk, skull ingen dig gråta. | Storan en toker |
| af gudaskiönhet din, | Ach, skönste herdarinn |
| af wredes molnen swart | Ach, skönste herdarinn |
| undfå af dig igänn, | Ach, skönste herdarinn |
| en liflig elld, uptänd af kärleks minne, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| där tusendtal af strålar dölljes inne. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Af din fägring är jag wunnen, | Ach min liufwa herderinna |
| af din gudabilds gestallt! | Ach min liufwa herderinna |
| hugnas af din nåde blid, | Ach min liufwa herderinna |
| af din nåde wisa sig, | Ach min liufwa herderinna |
| din billd, som är af himlens hand beskärd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| i dett, att jag af hiärttat ällskat dig; | Statt up du morgonrodnad klara |
| som af så trogen kärlek brinner, | Statt up du morgonrodnad klara |
| min penna flyter af en tåreflod; | Statt up du morgonrodnad klara |
| Af de ting, som himblen sielfwer skillrar, | O Änglabilld |
| blänckande, skinand� af nåde, | Himmelen synes blid |
| plär af wår frögd och lust | Himmelen synes blid |
| qwalder af Veneris låga | Himmelen synes blid |
| Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
| som jag städes af dig nöt, | Skiönst Melette är det rätt |
| Lät luften all af Echo warda full | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| sen du först blef sedd af herdars skar, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| ty ditt hiertta är af sten, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Liksom ett lius af wädret snart utsläckes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| dig till tienst snart bryta af. | Aldraskönsta herdarinn |
| lät doch mig af kärlek din, | Aldraskönsta herdarinn |
| sin wärckan skulle nå af lyckan sig wäl länckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| huru af kärlek jag ängslas fast, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| med din wrånga art af kynne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| De minne du prisat af illfundigt sinn, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| slikt har jag förunnit (?) af dig allareen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| än ynckeligt lida af kärleken meen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Är hon rätt lärlig i tankar af sinn, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| af hierttat ha kär | Att Charitilla i tanckarne fått |
| upricktigt hiertta af din egen är. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Se doch hwad nöje, som där kommer af. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
