| |
|
SUD...............1
|
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
SUNGIT............2
|
| Hur offta jag med wördnad sungit, | Så måste nu Philander wandra |
| så att han städz i desse lunder sungit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
SUSAR.............1
|
| När Zephyrs wind på edra blader susar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
SUTTE.............1
|
| fast du än sutte i hårdare trängsell, | Storan en toker |
| |
|
SVANEHWITA........1
|
| Händren din, och svanehwita lemmar, | O Änglabilld |
| |
|
SVÅRARE...........1
|
| ock dig kan hända fast svårare blifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
SWALL.............1
|
| I djur i hafsens swall, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
SWALLA............1
|
| De bölljor små, som kring din stranden swalla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
SWALLAR...........1
|
| och seen det olycksfall hur sorgebölljan swallar | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
SWAR..............1
|
| så gif mig ett gunstigt swar, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
SWARA.............2
|
| O Echo säll du skall nu swara | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| när dig äj allt effter önskan will swara: | Storan en toker |
| |
|
SWART.............1
|
| af wredes molnen swart | Ach, skönste herdarinn |
| |
|
SWARTA............1
|
| och i swarta mullen bringa; | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
SWARTE............1
|
| När mörckrets swarte tjäll | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
SWIKA.............1
|
| som dig skall swika ingalunda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SWIKER............1
|
| ty jag swiker ingalund. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
SWINGA............3
|
| och fogler sig i lufften swinga, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| sig glädjefulle swinga: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J fåglar små, som up i luften swinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
SWINGAT...........1
|
| Mitt hopp had sig till stjärneborgen swingat; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
SWINGER...........1
|
| fåglar swinger | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
SWURIT............7
|
| Venus ock Astrild oryggeligt swurit | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Du har mig all trohet swurit, | Allerskönsta Elisandra |
| När du så söker dän tro du mig swurit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Si så har din herde jämwäl swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Dän trohetz ed, som jag dig engång swurit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| dhet jag dig nu swurit har. | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
SWÄNSKA...........2
|
| Wi drickiom på god swänska: | Sex dagar i hwar wicka |
| uti wårt swänska lag? | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SWÄNSKE...........1
|
| ty på dhe swänske fiällen | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SWÄR..............3
|
| Ja, han swär wid herdestafwen | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Jag swär wid Helicon /: dän klara wattukjälla, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag swär wid den wänskap söt, | Skiönst Melette är det rätt |
| |
|
SYFFTAR...........1
|
| åtniuta hwad som du nu syfftar uppå. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
SYLVANDER.........1
|
| tänck på Sylvander, som lefwer afskild. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
SYNES.............2
|
| Fördänskull at jag äj må synes hafwa lämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Himmelen synes blid, | Himmelen synes blid |
| |
|
SYSTER............1
|
| CASTALINN, min wackra syster | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
SÄBY..............1
|
| wid Säby strand; farwäl I kalla små: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
SÄG...............1
|
| Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
| |
|
SÄJ...............2
|
| säj för min Daphne dän nymphen skjön, | I lufftens fåglar snäll |
| Elisandra, säj, om jag har brutit | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| |
|
SÄJA..............2
|
| sen I, min wackra, mig täckts säja dässe ord: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Så säja alla lärde, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SÄJEN.............1
|
| ock säjen, att min sommarnatt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
SÄJER.............2
|
| ock säjer fritt | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| du säjer näj, du ällskar äj. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
SÄKER.............1
|
| ty jag är säker, at himlen lär löna | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
SÄKERT............1
|
| ja, munnen din är säkert giord | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SÄKRAST...........2
|
| jag himlens hägn kraft till säkrast wittne tar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| därmed säkrast hugna, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
SÄLL..............10
|
| O Echo säll du skall nu swara | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| då sittjen I hel säll? | I lufftens fåglar snäll |
| A! mer än säll och önsklig är den timma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och mång tusend resor säll, | Ach min liufwa herderinna |
| lef nu säll, du änglasköna billd, | O Änglabilld |
| O Echo säll, tig då äj still äll� tysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lef ewigt säll, kom doch ihog den slafwen, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lef nu säll min Daphne tusendsköna, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| lef säll herdinna min. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Säll är dän, som blifwer wärdig, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
SÄLLA.............1
|
| till att alltid sälla wara, | Allerskönsta Elisandra |
| |
|
SÄLLAN............1
|
| Men sällan får jag smaka | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SÄLLHET...........3
|
| Dock när all sällhet förmerar er trefnad, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| dän sällhet stor, at mine dagar sluta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| min frögd och sällhet lämbna. | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
SÄLLT.............2
|
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| mig fängsla med sällt band, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
SÄNCKA............1
|
| will hans hiertta säncka, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
SÄND..............1
|
| sänd doch de strålar nid, | Himmelen synes blid |
| |
|
SÄNDA.............2
|
| at de täckjas sända nid | Aldraskjönste ros och lilja |
| Dig will jag mitt sända. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
SÄNDEN............1
|
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
SÄNDER............2
|
| jag mång tusend suckar sänder | Aldraskjönste ros och lilja |
| sänder sin strålar nid | Himmelen synes blid |
| |
|
SÄNGE.............1
|
| wid {bord} och i sänge; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
SÄNKJA............1
|
| ock sänkja hjärtat i ett stadigt qwal? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
SÄTE..............1
|
| sin bonings säte ha wid Sala strander fått, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
SÄTT..............2
|
| att du på ett sådant sätt | Skiönst Melette är det rätt |
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SÅ................123
|
| och dig gjöra så mißnögd? | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| så är ock mäd wår´ tusend frögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock bjuda oss så saktlig stämma in, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hon klagar så: hwi är min lefnad, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| din fägnad äj så platt sin ända gått, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Har fromhet dig så öfwergifwit, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| när du min trohet så uppenbart ser? | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som mig min himmel så ymnigt täcks skänka, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som jag i hjärtat så stadelig hyser; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som däm er skjönhet så stundelig gjer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så har ock skjönhet omgifwit dät slott | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så at ock solen förtryter därpå: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Solen, som jorden så färgrikt bemålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag icke finner mig därtill så färdig, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Gjör dock, min skjönste, er herde så wärdig, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at för så ljufwe ord, samt dän befallning wäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Så må I, wackra, mig nu ingalund påbörda | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har nu mig så wida drifwit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| så försicktig, som hon bordt; | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Rätt så will jag ock börja på, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mig aldrig så förnöjer, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ack, at min Nympha wor så blid, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| så skulle jag min suck ock klag, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så hårdt är hännes hjärtans sinn | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ack hårda själ, som mig så qwäl, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så har ock ängslan fått mig fatt, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så slutar jag nu ynckelig | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ängel skjön gjör mig så wärdig, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ack Daphne, kan du så stor hårdhet hysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| så måst jag för din hårdhet undanfika, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| så skall jag ock förbli din trogne träl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så ligger all min frögd till jorden slage nid | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som utur hwitan sand så ymnigt springer opp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Så skulle du din träl mäd fromhet stor benåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så är jag tusendsäll ock njuter himblewäl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så mången sider qwäll | I lufftens fåglar snäll |
| Skall jag nu så min frihet platt försällja | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock frögden min så obehagligt kränckja | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| så blifwer dock ett godt förnöjligt sinne | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| fast än han kunde sitt nöje så finna: | Storan en toker |
| alldrig så mång faveur du dig påbörda; | Storan en toker |
| när du är stadd i så liufligit fängsell. | Storan en toker |
| Håll det till goda du som nu så är | Storan en toker |
| Tee dig äj så wred, min Elisandra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| och så föllja ditt begiär, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| mig, som så enslig bor. | Ach, skönste herdarinn |
| Jag har wäl önskat så, | Ach, skönste herdarinn |
| så länge du dät har; | Sex dagar i hwar wicka |
| Så säja alla lärde, | Sex dagar i hwar wicka |
| så giör det magen godt. | Sex dagar i hwar wicka |
| så måste jag, emot min willja, willja | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| så skall du med frögd förnimma, | Ach min liufwa herderinna |
| Så skall himblen dig bekröna, | Allerskönsta Elisandra |
| så blir min lust | Statt up du morgonrodnad klara |
| att jag min frögd så snartt förlåta skall. | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så lätt min bön nu för dig gälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| så innerlig, | Statt up du morgonrodnad klara |
| så sök då bland dhe herdar alla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som af så trogen kärlek brinner, | Statt up du morgonrodnad klara |
| så kom ihåg | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så lät doch sådant äj förändra | Statt up du morgonrodnad klara |
| frijar så mången från stor wåde: | Himmelen synes blid |
| fast han är än så lång, | Himmelen synes blid |
| Äfwen så är min frögd, | Himmelen synes blid |
| för mig så oständig wanckar, | Himmelen synes blid |
| blir jag så ynckelig | Himmelen synes blid |
| att jag så ynckelig | Himmelen synes blid |
| när jag skall plågas så | Himmelen synes blid |
| att du honom så anser, | Skiönst Melette är det rätt |
| Lell så förmärcker jag ach ängslefull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock mig så länge mäd plågorna följa, | Skönste Melette är dät dit behag |
| När du så söker dän tro du mig swurit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur du har hatat en så trogen träl; | Skönste Melette är dät dit behag |
| dig min Melette, som jag ment så wäl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| så at jag blir både lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Så måste nu Philander wandra, | Så måste nu Philander wandra |
| och så mitt qwal fördrifwa. | Så måste nu Philander wandra |
| så länge som jag solen lysa ser. | Så måste nu Philander wandra |
| att hiärtat mitt sig så får lägra | Så måste nu Philander wandra |
| Så far nu wäl du liufste ort för alla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| så att han städz i desse lunder sungit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Så far nu wäl du alldraskönst´ herdinna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| äj så ringa wörda, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Si så har din herde jämwäl swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Så skall jag dijn hårdhet städz bemöta | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| så att, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| den herden, som så qwider, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| min hug och sinn mot dig så snart förendra; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så måste jag mitt lius i mörckret giömma, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Så far nu wäl min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Så skall jag i all min tid | Aldraskönsta herdarinn |
| så blir jag min ängslan qwitt. | Aldraskönsta herdarinn |
| så gif mig ett gunstigt swar, | Aldraskönsta herdarinn |
| så får jag en hierttans frögd | Aldraskönsta herdarinn |
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att jag dig så troliga beder, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Kan du see att jag så bedröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att min frögd så från mig bortröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att jag är dig så oblid | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag har en tid så långer | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| lika så jag mig utmatta, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| så war wiß på Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och när du så redlig finner | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| så må du förutan hinder | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Lysette war stilla, och tänck ej så mer. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| och will du mig lyda, så wälj dig en wän, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| och giör så igien; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| dig att så älska, som giör mig förnögd; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Lät så min lefnad ha liufligit lopp. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| när du så förandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| har kunnat hunnit så önskeligt mål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| och så min siäl intill dig dragit | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så är din ögon utan meen; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så ock din honings söte mun, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att jag så wärde ord upfinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så skall den doch i minnet blifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag så högt förbinder mig, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Intet kan mig så behaga, | Tänk på mig min lilla flicka |
