| |
|
EVIGT.............1
|
| Jag måst ju eder evigt wörda, | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
EWIG..............3
|
| Ditt hjärta äj nån ewig ängslan fått: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hjärtat mitt gjör dig en ewig wåning. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Betänck, hur jag, till ewig lydnad, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
EWIGHET...........1
|
| intill den långa ewighet; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
EWIGT.............9
|
| som jag ewigt unnar wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Min Daphne skjön, ditt namn skall ewigt skrifwas | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Lef ewigt wäl, | I ögon twå |
| och ewigt wördar | I ögon twå |
| jag har kär, och menar ewigt wäl. | O Änglabilld |
| Skönsta ängell ewigt haf | O Änglabilld |
| i minnen och sinne haf ewigt din träl, | Är det ditt behag |
| Lef ewigt säll, kom doch ihog den slafwen, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| och ewigt din förblifwa, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
EY................1
|
| ey hafwa beröfwat mig friheten min; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
FAGER.............2
|
| På dänne stund i fager lund | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| en fager lund bland andra lunder flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
FAGERT............2
|
| hwars skönhet fagert prålar, | Sex dagar i hwar wicka |
| du fagert skinand färgrings pol, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
FAGRA.............3
|
| du äst den fagra sol, | Ach, skönste herdarinn |
| i dhe fagra lundar gröna, | Allerskönsta Elisandra |
| Du fagra lund med dina lilljor skiön, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FAGRASTE..........2
|
| där som de fagraste nympherne gå, | I lufftens fåglar snäll |
| Du städz är dän fagraste på jorden | O Änglabilld |
| |
|
FAGRE.............1
|
| du tiders fagre dråning, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FAHR..............1
|
| Jag fahr nu bort från hela Nordens prydnad, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
FAHRA.............1
|
| Den sig påbördar sielf ångest och fahra, | Storan en toker |
| |
|
FAHRWÄL...........2
|
| Fahrwäl, farwäl. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Min Phillis fahrwäl, | Är det ditt behag |
| |
|
FALLA.............1
|
| när du för Venus till föga måst falla. | Storan en toker |
| |
|
FALLER............1
|
| och med wördnad faller ner, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
FALSKA............1
|
| far nu wäl du falska siäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FALSKHET..........1
|
| ty all falskhet i dig grodt, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FAMBLAR...........1
|
| när jag i mörckret famblar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
FAMN..............1
|
| i Thetis famn, ock stundlig sacktna af, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
FAMNEN............2
|
| få hwila mig i famnen din; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| wärma mig i famnen din. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
FAMTAG............1
|
| äj kyß och famtag spara, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
FAR...............14
|
| städs kysser utan mått. Min wackra far nu wäl | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Far nu wäl min andra själ, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ljufste ängel far nu wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ock ner under jorden far, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Jag far | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| far up, bemängd med sot. | Sex dagar i hwar wicka |
| Far nu wäl, du skönste bland alla, | O Änglabilld |
| Så far nu wäl du liufste ort för alla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Så far nu wäl du alldraskönst´ herdinna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Så far nu wäl min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| förrän jag i grafwen far; | Aldraskönsta herdarinn |
| något slut, förrän jag far | Aldraskönsta herdarinn |
| Far nu wäl du Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| far nu wäl du falska siäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FARA..............2
|
| biuder jag dig fara wäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Lät fara, Lysette, din kärlek du bör, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
FARENWÄL..........2
|
| Farenwäl min frögd dän enda, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Farenwäl du skjönste wän. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
FARIT.............4
|
| En gång har solen klar, sin årban fyllest farit | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ty hon uthi loppet farit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| med sin skiörlefnad hon alltid har farit; | Storan en toker |
| och med flättia har du farit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FART..............1
|
| och jämmer med en fart | Ach, skönste herdarinn |
| |
|
FARWÄL............15
|
| Farwäl all frögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Min wänn farwäl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Farwäl Elisandra liufst herdinna, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| wid Säby strand; farwäl I kalla små: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Farwäl, farwäl, I herdar som här finnes, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Farwäl, farwäl, I herdar som här finnes, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Fahrwäl, farwäl. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Farwäl, farwäl, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Farwäl, farwäl, | Statt up du morgonrodnad klara |
| skön Phillis farwäl. | Är det ditt behag |
| Sidst farwäl. | Skiönst Melette är det rätt |
| Farwäl min Castalinne. | Så måste nu Philander wandra |
| gier dig farwäl. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Farwäl nu Lysette jag önskar, du må | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Härmed jag slutar, och till ett farwäl | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
FAST..............21
|
| fast de snälle stunder wållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som fast mer än stjärnor glimma, | Aldraskjönste ros och lilja |
| fast än han kunde sitt nöje så finna: | Storan en toker |
| fast du än sutte i hårdare trängsell, | Storan en toker |
| Sij, jag ällskar dig fast mehr, | Allerskönsta Elisandra |
| Fast afundsstormen söker ila | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty suck och ängslan qwäfjer fast mitt mod. | Statt up du morgonrodnad klara |
| fast han är än så lång, | Himmelen synes blid |
| ty fast jag dig uti händer har gifwit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock dig kan hända fast svårare blifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| fast ödet will mig från dig jaga, | Så måste nu Philander wandra |
| att fast stormen rör min borg, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| O jag måste dhet, fast jag äj nånsin ämbna | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Fast än jag din till denna stunden warit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| omkring mig allestäds; hur hiertat ängslas fast, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| min sidsta timma fast yncklig. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| huru af kärlek jag ängslas fast, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| fast heller jag dricker godt öl och godt win, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| fast wida Venus öfwergå, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Men fast jag ej kan fyllest skrifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
