| |
|
ENA...............2
|
| Ach! min siäl mig qwällier det ena, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| du är den ena | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ENDA..............7
|
| hos dig, min wänn, min enda lust ock frögd: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ach, ach, min enda wän, | Ach, skönste herdarinn |
| Wår Nordens sol, wår enda lust och frögd, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| för min enda lust och frögd, | Aldraskönsta herdarinn |
| ty du äst min enda skatt. | Tänk på mig min lilla flicka |
| Farenwäl min frögd dän enda, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
ENDAST............1
|
| Endast till dig all hans kärlek är bögd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ENDASTA...........1
|
| att du äj är den endasta som finnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ENDASTE...........1
|
| endaste nöje han finner hos dig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ENGÅNG............5
|
| men engång därwid du ledsen wäl blifwer; | Storan en toker |
| Uthi dät hopp, at du engång får röna, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hwad som har warit, ock än blir engång. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Dän trohetz ed, som jag dig engång swurit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| men hundra tillika på engång ha kär, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
ENSAM.............1
|
| liksom en ensam katt, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
ENSLIG............8
|
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som när jag enslig mäd min sång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| at jag här enslig pustar | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hur jag enslig mig beklagar | Aldraskjönste ros och lilja |
| och ängslig i min sorg har jag en enslig wåning. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ängsliger, enslig, olycklig är gjord. | I lufftens fåglar snäll |
| mig, som så enslig bor. | Ach, skönste herdarinn |
| men jag måst� enslig bo | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
ENSLIGHET.........1
|
| här utwaldt i enslighet; | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
ENSLIGIT..........1
|
| med ensligit hopp; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
ENÄR..............1
|
| enär som månen med sitt skeen, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
ER................49
|
| er infinner, | Morgonrådnad du som lyser |
| som af er skjönhet har wunnit sin prydnad: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Flora er skjönhet mäd undran häfter: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Nympherna finnes er färdig till lydnad; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| män wåre herdar er wörda än mer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur� de mäd wördnad er {fägring} beprisa, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock er tillägna all Floras gestalt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät dock er skjönhet dän wördnad behaga, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som er wår herdaskar willigt beter: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som däm er skjönhet så stundelig gjer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som hos er, nymphers cron�, wunnit sin lägring, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| och er mit hjärta till lydnad har brackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som jag bewisar er, skjönste herdinn�? | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himmelen gjöre mig af er förgjäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himlen har satt er på skjönhetens thron, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| wördar er lunden för nymphernes cron. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock er beskyddar för glömskornes natt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| all hwem af dässe skall om er bild rå. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| själen er bygdt till all dygdeskatts wåning, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ock som er dygder wår undran förmera, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hwarest er ädla själ täckes regjera, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ty se, er änglabild stjärnelikt strålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| måst� för er fägring i häpenhet gå. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| inför er skjönhetz thron, ljufste herdinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät dock, min skjönste, er fromhet tillfyllest | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| bringa er herde dän ypperste frögd. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som af er änglabilds åtbörd ock löje | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at af er sötma förmeras däs luckt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at hon er wördar för sin princessinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| huru er prydnad städz månde förklena | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Venus erkänner ock sådan er mackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ty er fullkomlighet färdigt utnämna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Gjör dock, min skjönste, er herde så wärdig, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur� all min fägnad är uti er hand. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himlen er skänke all önskelig lefnad, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| unna oß länge er skjöneste bild. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock när all sällhet förmerar er trefnad, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| af all dän plickt, som jag er fägrings förmånn bär; | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| dän wördnad, som jag för er fägringsstrålar bär | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| I dänna lille bok, förgjät och äj er träl, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| till er tjänst. min andra själ, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| wisar för er fägrings strål. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| tänd� uthi er själ och hjärta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| er öfwerkomma må, | I lufftens fåglar snäll |
| Jag får äj mer med er min ro föröka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| slikan er hårdhet lär anse mäd ifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ERFARA............1
|
| du skall erfara | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ERINDRAT..........1
|
| ock mig erindrat dän ljufwaste frögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
ERKJÄNNA..........1
|
| uthan erkjänna måst jag trogen är: | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ERKÄNNER..........1
|
| Venus erkänner ock sådan er mackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
ERT...............3
|
| tänd� i ert hjärta en lysande strimma, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| i ert skjönste ögnepar, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
ER�...............1
|
| som i ett wördsamt minn� er� ängelrene händer | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
ET................1
|
| om jag äj lyster et upricktigt sinn�. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
ETT...............24
|
| Wallguder all ett gladlynt löje | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| att mäd ett obewekligt sinna | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| som i ett wördsamt minn� er� ängelrene händer | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| uti ett bröst, där fromhet borde lysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som ett ogörlig ting {� � � �} kan till {gjörlig} | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som gjör uppå min suck ett outtaligt tal | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ock sänkja hjärtat i ett stadigt qwal? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| så blifwer dock ett godt förnöjligt sinne | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| en liuflig ortt, ett jordiskt paradis, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| uti ett band: Där är wår nordens prål: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| åskådat med ett trefallt nöje, | Statt up du morgonrodnad klara |
| liksom ett lamb, som undan herden skyr: | Statt up du morgonrodnad klara |
| att du på ett sådant sätt | Skiönst Melette är det rätt |
| ett ödetz twång. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Liksom ett lius af wädret snart utsläckes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| tro, jag har ett redligt sinn; | Aldraskönsta herdarinn |
| och ett liufligt tidfördrif, | Aldraskönsta herdarinn |
| så gif mig ett gunstigt swar, | Aldraskönsta herdarinn |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| med ett godt nöje sku� himmelen dig, kröna, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Härmed jag slutar, och till ett farwäl | Att Charitilla i tanckarne fått |
| med ett wredt öga, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Till ett slut, min flicka lilla, | Tänk på mig min lilla flicka |
