| |
|
HAND..............10
|
| som himlens hand dig stadigt wisa skall, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hur� all min fägnad är uti er hand. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ack oblid hand! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som har uti sin hand min korte lefnads trå, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| din billd, som är af himlens hand beskärd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| Här stanna nu min hand och tunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| himlens hand dig gifwit har | O Änglabilld |
| All min frögd är i din hand. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Ach oblid hand! | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
HANDEL............1
|
| Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
HANDEN............1
|
| sin jägarspetz ur handen fäller ner | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
HANS..............6
|
| hans hiertta, hug ock sinn; | I ögon twå |
| från Castalinn, som i hans hiärtta bor, | Så måste nu Philander wandra |
| all hans trefnad wörda. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| will hans hiertta säncka, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| lära hans dagar snart fullända sig. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Endast till dig all hans kärlek är bögd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
HAR...............124
|
| själf himlen gifwit har min ängslan bot. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Har fromhet dig så öfwergifwit, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| at du mit hjärta städz har i din mackt. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som har i fängslan mit sinne ock hjärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som mig har fängslat mäd hårdaste band; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| har mig framkallat till Helicons högder, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som af er skjönhet har wunnit sin prydnad: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Offta har himmelen själfwer befalt | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| och er mit hjärta till lydnad har brackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himlen har satt er på skjönhetens thron, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som I af himmelens ynnest har fått. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så har ock skjönhet omgifwit dät slott | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| En gång har solen klar, sin årban fyllest farit | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Dock har jag häruthi mig icke wist förmäten: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| infinna mig hos dän, som Astrild själf har kjär. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har nu mig så wida drifwit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Dock min pänna har äj warit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Jag dock har mitt löfte hållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Hos dig har själfwe Flora blid | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som wälbetänckt har hänne skjänkt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så har ock ängslan fått mig fatt, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hel mörcker war: Cupido har | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som du ändat har min lust, | Aldraskjönste ros och lilja |
| män du har dät till jorden åter twingat: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| din hårde själ har dät till jorden brackt. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| har brackt min själ, at sökja stadig lägring | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock som du har min själ brackt till din lydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som har uti sin hand min korte lefnads trå, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| och ängslig i min sorg har jag en enslig wåning. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ja, som dän alldrig har mer öfrigt något hopp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| har wunnit sitt beröm, ock skattas gudalik, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| där all fullkomlighet har wunnit stadig lägring. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| har mig till fota i ödmjukhet lagt. | I lufftens fåglar snäll |
| mäd fåfäng sorg, som ingen winning har. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Hwad werlden har, gjer mig slätt ingen trefnad; | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| med sin skiörlefnad hon alltid har farit; | Storan en toker |
| mod du äj har, | Storan en toker |
| hos mig, som ängslan har | I ögon twå |
| Elisandra, säj, om jag har brutit | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| dig jag en gång skådat har, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| wäl dit där som jag har | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Jag har wäl önskat så, | Ach, skönste herdarinn |
| så länge du dät har; | Sex dagar i hwar wicka |
| att tobak har sitt wärde; | Sex dagar i hwar wicka |
| Hwar fogell har sin maka | Sex dagar i hwar wicka |
| Wid Wäners strand har himlen sielf plantera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| har som en ström, ach mehr än snart framflutit | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Dig har jag mitt hiärtta gifwit | Allerskönsta Elisandra |
| som jag dig har warse blifwit | Allerskönsta Elisandra |
| har jag alltid hugnat mig | Allerskönsta Elisandra |
| Du har mig all trohet swurit, | Allerskönsta Elisandra |
| Jag har dig i hiärttat burit | Allerskönsta Elisandra |
| har oß bägge giordt förnögd. | Allerskönsta Elisandra |
| mitt hiärtta har i liufwa bojor bracht. | Statt up du morgonrodnad klara |
| Din gudabilld har himlen sielf nersändt, | Statt up du morgonrodnad klara |
| betänck, hur högt jag dig har hållit kär, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt trogna hiertta dig upoffrat har; | Statt up du morgonrodnad klara |
| då har jag trädt fram för din skönhetz thron, | Statt up du morgonrodnad klara |
| har bildat i wårt kalla Norden; | Statt up du morgonrodnad klara |
| jag offrat har | Statt up du morgonrodnad klara |
| som warit har din städs förtrogna wän, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att dhetta har en herde skrifwit, | Statt up du morgonrodnad klara |
| jag har kär, och menar ewigt wäl. | O Änglabilld |
| och har ingen lisa: | O Änglabilld |
| himlens hand dig gifwit har | O Änglabilld |
| mitt hiärtta har sig giordt till boningz grund | O Änglabilld |
| som dig sielf himblen har gifwit, | Himmelen synes blid |
| Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
| ty fast jag dig uti händer har gifwit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock till dit nöje har låtit mig kalla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| som dig för alla i wärlden har kjär. | Skönste Melette är dät dit behag |
| har ock will draga in till däs jag dör. | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur du har hatat en så trogen träl; | Skönste Melette är dät dit behag |
| hwad som har warit, ock än blir engång. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| Dess skönhetz prackt har Damons hiärtta twungit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Dess luta har mång ängslig stund fördrifwit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| herdinnans nampn har liufste Echo gifwit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Offta har wår sol sin åhrban wandrat, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Se ditt sinn har likså oförendrat | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Hierttat ditt har aldrig än | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wid den mackt och wällde som du har | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Si så har din herde jämwäl swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wid den flamm som han i bröstet har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag är den, som intet nöje har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som mig har i mörckret satt, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| har uti mitt hiertta fått din wåning, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Du har ju bortdrifwit min jämmer från mig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Nu har :/:/:/: mitt hierta ro :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag har äj mackt, att i mitt hiertta hysa | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Jag har wäl dig för allt mitt nöje skattat | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| men därmed har jag sielf min siäl utmattat, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| som har giordt min siäl förnögd. | Aldraskönsta herdarinn |
| tro, jag har ett redligt sinn; | Aldraskönsta herdarinn |
| dhet jag dig nu swurit har. | Aldraskönsta herdarinn |
| och som du har hierttat till, | Aldraskönsta herdarinn |
| ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Ty sij, olyckan wred har tryckt i Chloris sinne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| har sig förfogat bort ifrån sin såta wänn, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| sielf har du mig orsak gifwit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| nu förstmin har glädien blifwit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| du har jemmer, qwal och qwid. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag dig förlorat har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och med flättia har du farit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Redligheten har du sparit; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag har en tid så långer | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Men nu har jag blifwit waken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag sluppit har de bördor, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| som jag mot dig warit har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| slikt har jag förunnit (?) af dig allareen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| älskogen öfwa, det har jag förstått; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| har kunnat hunnit så önskeligt mål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Du har mitt hiertta helt intagit, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du mig aldels fångat har; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du har ock fått Minerva håfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| sjelf Cupido sårat har. | Tänk på mig min lilla flicka |
