| |
|
HIMLENS...........14
|
| Himlens hämd du på dig samkar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| som himlens hand dig stadigt wisa skall, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| jag himlens hägn kraft till säkrast wittne tar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Jag will mot himlens mackt äj föra strid och örlig, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och genom himlens stränga hårdhetz lag, | Statt up du morgonrodnad klara |
| din billd, som är af himlens hand beskärd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| himlens hand dig gifwit har | O Änglabilld |
| himlens här äj häller stille stådt | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Himlens gunst skall dig all trefnad gifwa, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| himlens mackt skall dig med trefnad kröna, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och kan äj mot himlens slut | Aldraskönsta herdarinn |
| Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| för himlens wrede och onåde frij, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
HIMMEL............5
|
| Ach, du himmel, himmel wida, | Morgonrådnad du som lyser |
| Ach, du himmel, himmel wida, | Morgonrådnad du som lyser |
| som mig min himmel så ymnigt täcks skänka, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Skingra himmel blid min sorgedimma, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Se doch himmel an dän stora qwida, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
HIMMELEN..........8
|
| som dig är gifwen af himmelen wid, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Offta har himmelen själfwer befalt | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himmelen gjöre mig af er förgjäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Himmelen synes blid, | Himmelen synes blid |
| Himmelen hwälfwes kring, | Himmelen synes blid |
| Besinna Melette at himmelen blid, | Skönste Melette är dät dit behag |
| med ett godt nöje sku� himmelen dig, kröna, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| himmelen skydde mig för en slik nöd; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
HIMMELENS.........3
|
| Präcktig herdinna, se, himmelens mackt | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som I af himmelens ynnest har fått. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| skull� jag bekjänna at himmelens kåning | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
HIMMELL...........1
|
| min himmell will mig nu från eder skillja | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
HIMMELS...........1
|
| O du wår andre himmels sol; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
HIMMELSKA.........2
|
| Äfwen de himmelska liusen, | Himmelen synes blid |
| pryda dhe himmelska husen. | Himmelen synes blid |
| |
|
HIMMELTROTSAND....1
|
| som himmeltrotsand sinn kan ner till jorden slå. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
HINDER............7
|
| De hjortar ock de snälle hinder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| J hinder, som här hwilen, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| I hjorttar all, I hinder, som här gå, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| J hiorttar, hinder, rådiur snälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J hiorttar rask, J hinder som där gå, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| så må du förutan hinder | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och låt mig utan något hinder, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
HINDER�...........1
|
| hjortar och hinder� kjäck, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
HINNA.............1
|
| som med mitt nöje hinna dijt, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
HIORDAR...........1
|
| i lunden grön med sina hiordar späd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
HIORTTAR..........2
|
| J hiorttar, hinder, rådiur snälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J hiorttar rask, J hinder som där gå, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
HIT...............3
|
| hit ehr fogen, | Morgonrådnad du som lyser |
| likt mäd de stjärnor, som skina hit ner. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| När du till oß hit träder an | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
HITSÄNDAS.........1
|
| och all frögd till dig hitsändas nid; | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
HIÄLLPER..........2
|
| Äj hiällper bön, äj hiällper klaga, | Så måste nu Philander wandra |
| Äj hiällper bön, äj hiällper klaga, | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
HIÄRTAT...........1
|
| att hiärtat mitt sig så får lägra | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
HIÄRTTA...........24
|
| hiärtta i bröstet, sitt han icke bär, | Storan en toker |
| och i mitt hiärtta bor, | Ach, skönste herdarinn |
| Amaryllis lät mitt hiärtta | Ach min liufwa herderinna |
| Dig har jag mitt hiärtta gifwit | Allerskönsta Elisandra |
| ifrån en wän, som i mitt hiärtta bor, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt hiärtta har i liufwa bojor bracht. | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig uti ditt hiärtta hwila, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som dig sitt trogna hiärtta gifwit. | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt hiärtta har sig giordt till boningz grund | O Änglabilld |
| och i sitt hiärtta inskrifwit, | Himmelen synes blid |
| att trängia och stängia mitt hiärtta i band | Är det ditt behag |
| Lät smärtta mitt hiärtta äj qwällja omsunst, | Är det ditt behag |
| att mitt hiärtta dig är gifwit | Skiönst Melette är det rätt |
| från Castalinn, som i hans hiärtta bor, | Så måste nu Philander wandra |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| I ögon, som mitt hiärtta twungit, | Så måste nu Philander wandra |
| Mitt hiärtta doch allt stadigt hos dig blir | Så måste nu Philander wandra |
| Dess skönhetz prackt har Damons hiärtta twungit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| se mitt hiärtta kolner. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som jag i mitt hiärtta bär, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| mitt hiärtta ryser, kålnar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Upfriska mitt hiärtta och giör mig förnögd, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| som i ditt hiärtta bor. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
HIÄRTTANS.........2
|
| en hiärttans sorg bedröfwar nu min siäl; | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| min lust är wänd uthi en hiärttans sorg, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
HIÄRTTAT..........7
|
| Jag har dig i hiärttat burit | Allerskönsta Elisandra |
| som hiärttat mitt med ängslan klämmer, | Statt up du morgonrodnad klara |
| i dett, att jag af hiärttat ällskat dig; | Statt up du morgonrodnad klara |
| dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt; | O Änglabilld |
| hiärttat i bröstet förswagar? | Himmelen synes blid |
| med den tro, som jag i hiärttat bär, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| will jag dig hiärttat gifwa | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
HIÄRTTETWÅNG......1
|
| och skåda an mitt stora hiärttetwång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
HIÄRTTETÄRAND.....1
|
| ty kärlek är en hiärttetärand brand: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
HJORDAR...........1
|
| I hjordar, som där wall | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
HJORTAR...........4
|
| Raske hjortar upp ock springer, | Morgonrådnad du som lyser |
| De hjortar ock de snälle hinder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Up hjortar, J, som liggen här, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hjortar och hinder� kjäck, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
HJORTTAR..........1
|
| I hjorttar all, I hinder, som här gå, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
HJÄLPER...........1
|
| Hwad hjälper mig doch at jag qwider? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| |
|
HJÄRTA............18
|
| Ditt hjärta äj nån ewig ängslan fått: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| där Nympha, som dit hjärta saknar, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| och af alt hjärta menar wäl? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| at du mit hjärta städz har i din mackt. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som har i fängslan mit sinne ock hjärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du däs hjärta mäd hårdhet äj mördar, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| och er mit hjärta till lydnad har brackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som edert hjärta ock sinne städs hyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Amor, som fängslar mit hjärta i band, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| tänd� i ert hjärta en lysande strimma, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| tänd� uthi er själ och hjärta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som uti mit hjärta bor. | Aldraskjönste ros och lilja |
| jag för den skull mit hjärta qwider, | Aldraskjönste ros och lilja |
| För din skull allt mit hjärta | Aldraskjönste ros och lilja |
| dän kärleks flamm som mig mitt hjärta bränner | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Mitt hjärta städs föracktar jordisk ting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| mitt hjärta gläds. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
