| |
|
HJÄRTANS..........8
|
| wallgudar all nu lida hjärtans twång; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| i wår inre hjärtans sal, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Så hårdt är hännes hjärtans sinn | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som mig bringar hjärtans qwal. | Aldraskjönste ros och lilja |
| inuti min hjärtans bårg, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ack hjärtans själ lät mig dän ynnest winna, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| min hjärtans frögd. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
HJÄRTAT...........9
|
| som will hjärtat till tig böja, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| När hjärtat dit äj wekas må, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| som jag i hjärtat så stadelig hyser; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| i hjärtat mitt ock alldrig tädan rifwas; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock sänkja hjärtat i ett stadigt qwal? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hjärtat mitt gjör dig en ewig wåning. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| mackten ock wäldet, ja ock hjärtat mitt, | Skönste Melette är dät dit behag |
| emot där förre uthaf hjärtat dit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hjärtat mitt att tjäna tig: | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
HJÄRTEQWAL........2
|
| alt mitt inre hjärteqwal. | Aldraskjönste ros och lilja |
| Förtag mitt hjärteqwal | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
HJÄRTERÖRAND�.....1
|
| däs sorgerop ock hjärterörand� qwal, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
HJÄRTESAL.........1
|
| som jag för din skull bär uti min hjärtesal, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
HJÄRTESTING.......1
|
| ock hjärtesting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
HJÄRTTA...........1
|
| och mitt trogna hjärtta wunnit; | Allerskönsta Elisandra |
| |
|
HO................1
|
| Ho tör dig din lust förspilla | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| |
|
HOG...............1
|
| min hog och sinn ifrån all gläde skillja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
HOLMEN............1
|
| på holmen stor, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
HON...............28
|
| när hon alla | Morgonrådnad du som lyser |
| at hon finna | Morgonrådnad du som lyser |
| ty hon äj bor | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd sorgsesinne hon till lunden ser, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hon klagar så: hwi är min lefnad, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| wälan sad´ hon, I nympher börjen på | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| at hon er wördar för sin princessinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så försicktig, som hon bordt; | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Ty hon uthi loppet farit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Att han hon sin, Castalinne | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| dock hon mig äj hugswalar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Hon will äj höra klagan min, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| min frögd hon mig förmenar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| När hon i däße lunder går | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| där hon i sitt nöje finner, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| och at hon då mått� höra få, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Männ när som solen hon skräder ner, | I lufftens fåglar snäll |
| Venus hon månd wist därtill dig upäggia, | Storan en toker |
| med sin skiörlefnad hon alltid har farit; | Storan en toker |
| och wisar, hur� hon hyser i sin barm | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| att hon emot den sed, som förr ej war i minne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| och tiden är ej kort tills hon lär komm� igen. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| och löper gärna dit där som hon tar sitt boo, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Är hon rätt lärlig i tankar af sinn, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| tör hon ock winna snart älskogen min; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att han skull giöra hwad häldst, som hon will | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
HONINGS...........1
|
| så ock din honings söte mun, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
HONOM.............7
|
| af honom skänckes dig din lycka all, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| doch honom wördar. | I ögon twå |
| att du honom så anser, | Skiönst Melette är det rätt |
| om du will nu honom gunst förläna | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| gärna hålle honom qwar, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| som trogit dig ällskar, älsk honom iginn. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| som giör honom nögd, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
HOOS..............1
|
| hoos dem, som afsids bor, | Himmelen synes blid |
| |
|
HOP...............1
|
| all Floras hop ock börjar sluta | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
HOPP..............4
|
| Mitt hopp had sig till stjärneborgen swingat; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ja, som dän alldrig har mer öfrigt något hopp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Uthi dät hopp, at du engång får röna, | Skönste Melette är dät dit behag |
| med ensligit hopp; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
HOPPAS............1
|
| Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
HOS...............26
|
| hos wännen sin i gjädje waknar | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Lef wäl förnögd hos din herdinna, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som hos er, nymphers cron�, wunnit sin lägring, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| infinna mig hos dän, som Astrild själf har kjär. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Hos dig har själfwe Flora blid | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hos dig, min wänn, min enda lust ock frögd: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Melancholie hwad will du hos mig gjöra? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| när jag hos dig får njuta ljuflig hägnad | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Hos glimmand gull� kann jag äj nöje finna, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hos mig, som ängslan har | I ögon twå |
| skilljer från den frögd jag hos dig niutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| hos mig sin fasta borg. | Ach, skönste herdarinn |
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| ständig hyllest hos dig finna, | Allerskönsta Elisandra |
| som löje och nöje hos Phillis mig gier, | Är det ditt behag |
| att winna och finna hos Phillis min ro, | Är det ditt behag |
| att hos henne bo | Är det ditt behag |
| på herdar, som hos henne blifwa qwar, | Så måste nu Philander wandra |
| förnögder hos ehr blifwa, | Så måste nu Philander wandra |
| Mitt hiärtta doch allt stadigt hos dig blir | Så måste nu Philander wandra |
| hos fägring när? | Så måste nu Philander wandra |
| män hos mig blir ängslan städes qwar, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Unn mitt hiertta blij hos ditt, | Aldraskönsta herdarinn |
| ty odygden hos dig bodt. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| om han ej winner ren kärlek hos dig, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| endaste nöje han finner hos dig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
