| JAGA..............1 | |
| fast ödet will mig från dig jaga, | Så måste nu Philander wandra |
| JEMMER............1 | |
| du har jemmer, qwal och qwid. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| JOFURS............1 | |
| J Jofurs träd, som zira dessa lunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| JORD..............2 | |
| den skönste på jord. | Är det ditt behag |
| på edre blad, träd, i jord, bland stenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| JORDEKONTZEN......1 | |
| för andra all, som jordekontzen bär; | Statt up du morgonrodnad klara |
| JORDEN............19 | |
| jorden, hafwett, lufften skära | Morgonrådnad du som lyser |
| Solen, som jorden så färgrikt bemålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| då fägnar sig här jorden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| i jorden nedergrafwa | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock ner under jorden far, | Aldraskjönste ros och lilja |
| män du har dät till jorden åter twingat: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| din hårde själ har dät till jorden brackt. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som himmeltrotsand sinn kan ner till jorden slå. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så ligger all min frögd till jorden slage nid | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| När jordiskt allt till jorden åter länder, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| på jorden qwar i oförgängligt minne, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| den du på jorden bär: | Ach, skönste herdarinn |
| på jorden rund. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| i jorden ner | Statt up du morgonrodnad klara |
| mon skatta mehr än allt hwad jorden | Statt up du morgonrodnad klara |
| När som jag ner i jorden kalla | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du städz är dän fagraste på jorden | O Änglabilld |
| ock dhett ur jorden framkallar. | Himmelen synes blid |
| JORDENNAS.........1 | |
| tills jordennas skiöte omfamnar min kropp, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| JORDENS...........1 | |
| intill dän sidste stund mig jordens skjöte hyser. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| JORDISK...........2 | |
| Mitt hjärta städs föracktar jordisk ting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Lät jordisk sinn städs sine skattar wända, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| JORDISKE..........1 | |
| Daphne min jordiske fägnad ock lust, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| JORDISKT..........3 | |
| eij jordiskt allt gjör oförnögder lefnad, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| När jordiskt allt till jorden åter länder, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| en liuflig ortt, ett jordiskt paradis, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| JU................10 | |
| Venus af ållder en skökia(?) ju warit, | Storan en toker |
| Si! jag skall ju snart ifrån dig wandra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Men ach, ju mer jag tör | Ach, skönste herdarinn |
| ju mer all jämmer giör | Ach, skönste herdarinn |
| Men ach! ju mehr jag mig bemödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ju mehr min kärlek öfwerflödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mindre får jag det åtniuta, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag måst ju eder evigt wörda, | Så måste nu Philander wandra |
| Du har ju bortdrifwit min jämmer från mig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| JUNGFRU...........1 | |
| en jungfru pillt, | Storan en toker |
| JÄGARSPETZ........1 | |
| sin jägarspetz ur handen fäller ner | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| JÄMMER............13 | |
| skall jag min frögd mäd jämmer sluta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| du kan min jämmer ock ängslan förtaga | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| där jag i jämmer ock beswär | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Män jämmer, at min Daphne icke kjänner | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| börjar min jämmer att gånga då opp, | I lufftens fåglar snäll |
| Hwad är dock åt, att lefwa städs i jämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| och jämmer med en fart | Ach, skönste herdarinn |
| ju mer all jämmer giör | Ach, skönste herdarinn |
| Ach! jämmer, ach! min kinder werda wåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Min lefnad är en stadig jämmer, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät jämmer, som klämmer mitt och siäl, | Är det ditt behag |
| Du har ju bortdrifwit min jämmer från mig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| min jämmer från mig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| JÄMMERS...........1 | |
| allan min jämmers ock kjärleks åtrå. | I lufftens fåglar snäll |
| JÄMRA.............1 | |
| jämra sig att jag min lägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| JÄMWÄL............1 | |
| Si så har din herde jämwäl swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| KALLA.............9 | |
| Månen skall sig lycklig kalla | Morgonrådnad du som lyser |
| ock till wårt kalla norden, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ynckelig, eländig må man dig kalla; | Storan en toker |
| wid Säby strand; farwäl I kalla små: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Lycklig will jag mig då kalla | Ach min liufwa herderinna |
| har bildat i wårt kalla Norden; | Statt up du morgonrodnad klara |
| När som jag ner i jorden kalla | Statt up du morgonrodnad klara |
| gräset som winteren kalla | Himmelen synes blid |
| ock till dit nöje har låtit mig kalla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| KALLAR............2 | |
| som Philander kallar sig, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| KALLE.............1 | |
| mer i de kalle lunder. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| KAN...............46 | |
| som kan wrida | Morgonrådnad du som lyser |
| Män Echo kan äj länger lida | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| kan du mäd nöje finna | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hwad kan dig dock din wrede båta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Kan du min skönste wäl mera begjära, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan min jämmer ock ängslan förtaga | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan förminska min qwida och klaga, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Kan nu dän wördnad wäl heta förmäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag kan dock icke förtiga herdinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som mig kan tusendfalt gjöra förnögd: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| aldrig förliknas kan emot dät nöje, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock, hwad kan Zephyr ock Nectar förmå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| all Nectar-sötma kan mäd större sötma hämma, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| som själfwen frihet kan uthi sitt fängsel få. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ack Daphne, kan du så stor hårdhet hysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som himmeltrotsand sinn kan ner till jorden slå. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som ett ogörlig ting {� � � �} kan till {gjörlig} | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| mer än han kan, | Storan en toker |
| när du ser flickors gunst litet kan båta, | Storan en toker |
| Kan I doch si | I ögon twå |
| Den som det äj kan lida, | Sex dagar i hwar wicka |
| som ingen flod i werlden dämpa kan, | Statt up du morgonrodnad klara |
| om någon finns, som liknas kan wid mig | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag kan äj mehr tala om: | O Änglabilld |
| som hel beständig kan blifwa; | Himmelen synes blid |
| Kan det doch hugna dig, | Himmelen synes blid |
| kan mig gie och ända lifwet | Skiönst Melette är det rätt |
| därtill du dock äj nån orsak kan finna; | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock dig kan hända fast svårare blifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Kan du min wackra mig det wägra, | Så måste nu Philander wandra |
| jag kan | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| är också ung; Hur kan beständighet | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att än en billd kan elld i hierttat skiuta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| och kan äj mot himlens slut | Aldraskönsta herdarinn |
| hwad kan dig båta, att du dig teer wreden, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| alldrig jag sofwa kan någon blund, leta | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Kan du see att jag så bedröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| kan du lee åt min stora nöd, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Snart kan jag dö men dig skall [...] städs | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att jag kan bli fängslat inunder din lag. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| min frihet jag älskar och gärna kan sij, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Men fast jag ej kan fyllest skrifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag wet att jag ej kan beprisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Intet kan mig så behaga, | Tänk på mig min lilla flicka |
