| |
|
INSKRIFWIT........2
|
| som i sit minne inskrifwit, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| och i sitt hiärtta inskrifwit, | Himmelen synes blid |
| |
|
INSÖFDER..........1
|
| insöfder wid deß bröst, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
INTAGIT...........1
|
| Du har mitt hiertta helt intagit, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
INTALA............1
|
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
INTET.............4
|
| att min pänna intet prål | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Bör du lell intet mig fängsla til lifwet, | Skönste Melette är dät dit behag |
| jag är den, som intet nöje har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Intet kan mig så behaga, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
INTILL............6
|
| intill dän sidste stund mig jordens skjöte hyser. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| intill min död jag wäl förnögder blifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| smyger sig intill en graf; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och så min siäl intill dig dragit | O! aldraskönste dygdgudinne |
| intill den långa ewighet; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| tryck mig nu hårdt intill dit bröst. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
INTRYGGIAD........1
|
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
INUNDER...........2
|
| Ock will min fägnad all inunder fötter tråda. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| att jag kan bli fängslat inunder din lag. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
INUTI.............1
|
| inuti min hjärtans bårg, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
ISABELL...........1
|
| änn Isabell, som war all skönhets högsta mål; | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
J.................24
|
| J som uthi floden simmen, | Morgonrådnad du som lyser |
| Hörer till J sånggudinner, | Morgonrådnad du som lyser |
| J wallguder uthur skogen, | Morgonrådnad du som lyser |
| J fåglar, som lunden grön | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag ber, at J för nymphen skjön | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| inför min dam J fören fram | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| om J dätt wåga tören. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Up hjortar, J, som liggen här, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J hinder, som här hwilen, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J djur, som dänne dalen bär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J hiorttar, hinder, rådiur snälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J fiskar som på hafsen grundar gå, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J luftens fåglar både stor� ock små, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J brantta berg, som himlen hota | Statt up du morgonrodnad klara |
| J höga trän, som eder rota | Statt up du morgonrodnad klara |
| J andre fler, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J höga berg, J skyehögtrotzand skogar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J höga berg, J skyehögtrotzand skogar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J dalar skiön från ehr jag mig förfogar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J hiorttar rask, J hinder som där gå, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J hiorttar rask, J hinder som där gå, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J Jofurs träd, som zira dessa lunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J lilljor, som frögdat mig mång stunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J fåglar små, som up i luften swinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
JA................14
|
| Ja, han swär wid herdestafwen | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Hwar stjälck ock gren, ja bärg ock sten, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ja, som dän alldrig har mer öfrigt något hopp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| till tusendtal, ja hundra tusend flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| ja för din skull | Statt up du morgonrodnad klara |
| mackten ock wäldet, ja ock hjärtat mitt, | Skönste Melette är dät dit behag |
| här uthi lifwet, ja mit uthi döden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ja nöd och yncklig död. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ja kom :/:/:/: min ängel skön :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Ja då du ligger i mitt sinn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ja Pallas för dig wika må; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ja, munnen din är säkert giord | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
JAG...............370
|
| Jag träder fram hel oförnögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hwar skall jag återfinna | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| jag lägger äj min luta ner till fot, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| där jag mäd Echo talar. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hur länge skall jag fåfängt wörda | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| från all dän ro jag tänker njuta, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| skall jag min frögd mäd jämmer sluta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Hwad hjälper mig doch at jag qwider? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| dock för din skull jag tåligt lider, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| jag lefwer framgent i din lydna, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Se jag mit offer för dig will frambära, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Här uti lunden jag hafwer förnögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| när jag dig wördar, du nordenes prackt: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Dock se, jag saknar min ljufwaste ro, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ty jag förmår äj dän fägnaden winna, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som jag i hjärtat så stadelig hyser; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at jag får skåda dän skjönhet, som lyser | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| skjönt jag nu dock skåda mång ängselfull dag. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Sidst till valete dig önska will jag, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som jag bewisar er, skjönste herdinn�? | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| om jag äj lyster et upricktigt sinn�. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Icke förmår jag nu prisa dän skatt, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag kan dock icke förtiga herdinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ach, at jag kunde wäl zira min ord, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| skull� jag bekjänna at himmelens kåning | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ach, at jag kunde dän fägnaden winna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Högst jag åstundar, at njuta dän hyllest, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag will nu tystna i stillhet härwid; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| måst� jag de färdigste scalderne lämna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag icke finner mig därtill så färdig, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag undrar mere än jag här förmår utsäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Jag undrar mere än jag här förmår utsäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| af all dän plickt, som jag er fägrings förmånn bär; | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Dock har jag häruthi mig icke wist förmäten: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| dän last jag aldrig tror, at någon af mig spör. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| jag himlens hägn kraft till säkrast wittne tar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Fördänskull at jag äj må synes hafwa lämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| dän wördnad, som jag för er fägringsstrålar bär | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| se dän wördnad, som jag drar | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| at jag dässe dickter skrifwit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som jag ewigt unnar wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Jag dock har mitt löfte hållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som jag hyser i mit sinn�, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Jag mäd dässe orden sluta, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| will alt hwad jag skrifwit här | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Rätt så will jag ock börja på, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som när jag enslig mäd min sång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag prisar dig, som fägnar mig. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| så skulle jag min suck ock klag, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Jag will mitt skjäncka dig; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Jag ällskar dig, du hatar mig; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| I håppet måst jag snafwa. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| där jag i jämmer ock beswär | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| at jag här enslig pustar | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag ber, at J för nymphen skjön | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hur jag af kjärlek brinner. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så slutar jag nu ynckelig | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag oförnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ty jag ällskar dig fastmer, | Aldraskjönste ros och lilja |
| jag för den skull mit hjärta qwider, | Aldraskjönste ros och lilja |
| jag mång tusend suckar sänder | Aldraskjönste ros och lilja |
| hur jag enslig mig beklagar | Aldraskjönste ros och lilja |
| jämra sig att jag min lägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| där jag ingen glädje wet. | Aldraskjönste ros och lilja |
| När jag på min luta rörer | Aldraskjönste ros och lilja |
| Låter jag min luta hwila, | Aldraskjönste ros och lilja |
| som jag uti bröstet bär. | Aldraskjönste ros och lilja |
| Dig at tjäna fins(?) jag färdig, | Aldraskjönste ros och lilja |
| at jag äj må klaga sist, | Aldraskjönste ros och lilja |
| dät jag all min glädje mist. | Aldraskjönste ros och lilja |
| Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| dy bär jag ock din billd uthi min själ. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Hwad båtar dock, at jag mig städs bemödar | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| så måst jag för din hårdhet undanfika, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| så skall jag ock förbli din trogne träl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| dän ljufwe ödes lag jag äj undwika må. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag will mot himlens mackt äj föra strid och örlig, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Min herdarinna skjön, att jag dät wåga tör, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| och ängslig i min sorg har jag en enslig wåning. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag swär wid Helicon /: dän klara wattukjälla, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som jag för din skull bär uti min hjärtesal, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så är jag tusendsäll ock njuter himblewäl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ty jag dät wet, | I lufftens fåglar snäll |
| se dock min skjönste jag för dig nid, | I lufftens fåglar snäll |
| Skall jag nu så min frihet platt försällja | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är förnögd mäd hwad mig himlen gifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| intill min död jag wäl förnögder blifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Kom frihet kom, ty jag dig wördar städs. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| när jag hos dig får njuta ljuflig hägnad | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Mäd ringa ting jag lefwer dock förnögd. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Hos glimmand gull� kann jag äj nöje finna, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| då lär du tänckia på hwad jag här skrifwer; | Storan en toker |
| skall jag äj fägna få | I ögon twå |
| Ach, ach, jag ber | I ögon twå |
| som jag är stadder i | I ögon twå |
| Si! jag skall ju snart ifrån dig wandra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Elisandra, säj, om jag har brutit | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| därmed, att jag i min tanckar slutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Ach! jag | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| skilljer från den frögd jag hos dig niutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| dig jag en gång skådat har, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| men, då kunde jag din gunst äj finna; | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Jag far | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| wäl dit där som jag har | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Jag har wäl önskat så, | Ach, skönste herdarinn |
| Men ach, ju mer jag tör | Ach, skönste herdarinn |
| skall jag slik kärleks lön | Ach, skönste herdarinn |
| Därmed är jag förnögder, | Sex dagar i hwar wicka |
| det ällskar du och jag. | Sex dagar i hwar wicka |
| nog täncker jag på min, | Sex dagar i hwar wicka |
| och önskar att jag låge | Sex dagar i hwar wicka |
| då hade jag stor tröst. | Sex dagar i hwar wicka |
| Men sällan får jag smaka | Sex dagar i hwar wicka |
| men jag måst� enslig bo | Sex dagar i hwar wicka |
| är jag i ängslan satt. | Sex dagar i hwar wicka |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag får äj mer med er min ro föröka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| jag måste nu en annan ort besöka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| ehr hugnad skall jag föra mig till minnes, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| då jag ehr äj mehr här i lunden seer: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| så måste jag, emot min willja, willja | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag måste ock, herdinnor, ehr förlåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Af din fägring är jag wunnen, | Ach min liufwa herderinna |
| huru högt jag ällskar dig. | Ach min liufwa herderinna |
| Lida will jag alltid giärna, | Ach min liufwa herderinna |
| den jag önskar städz uppå. | Ach min liufwa herderinna |
| Lycklig will jag mig då kalla | Ach min liufwa herderinna |
| Sij, jag ällskar dig fast mehr, | Allerskönsta Elisandra |
| Dig har jag mitt hiärtta gifwit | Allerskönsta Elisandra |
| som jag dig har warse blifwit | Allerskönsta Elisandra |
| har jag alltid hugnat mig | Allerskönsta Elisandra |
| att jag fått uthwällja dig. | Allerskönsta Elisandra |
| Jag har dig i hiärttat burit | Allerskönsta Elisandra |
| hur jag nu måst� olycklig wara, | Statt up du morgonrodnad klara |
| den frögd jag måst förlåta. | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ty si! Jag måste nu bortwandra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! We! jag måst� emot min willja | Statt up du morgonrodnad klara |
| afunnas äj, om jag bekänna tör, | Statt up du morgonrodnad klara |
| förrän jag måste wandra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Men ach! ju mehr jag mig bemödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mindre får jag det åtniuta, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Allena jag | Statt up du morgonrodnad klara |
| måst, förrän jag det ämna, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag måste dit som himblen biuder, | Statt up du morgonrodnad klara |
| olycklig är jag mehr än herdar all, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att jag min frögd så snartt förlåta skall. | Statt up du morgonrodnad klara |
| dett måste jag för din skull lida. | Statt up du morgonrodnad klara |
| blir jag till mull, | Statt up du morgonrodnad klara |
| doch skall jag dig berömma, | Statt up du morgonrodnad klara |
| betänck, hur högt jag dig har hållit kär, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Betänck, hur jag, till ewig lydnad, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Betänck, hur jag ditt sköna stiernepar | Statt up du morgonrodnad klara |
| hur offta jag | Statt up du morgonrodnad klara |
| då har jag trädt fram för din skönhetz thron, | Statt up du morgonrodnad klara |
| och wist, hur jag all Nymphers ährecron | Statt up du morgonrodnad klara |
| jag offrat har | Statt up du morgonrodnad klara |
| hur willigt jag månd dig tillhanda gå; | Statt up du morgonrodnad klara |
| När som jag ner i jorden kalla | Statt up du morgonrodnad klara |
| i dett, att jag af hiärttat ällskat dig; | Statt up du morgonrodnad klara |
| hur tidt jag låg | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! jag förmår äj mehra siunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| dy sluter jag härmed mitt tal och sång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| jag har kär, och menar ewigt wäl. | O Änglabilld |
| älljest blir jag oförnögd | O Änglabilld |
| Jag kan äj mehr tala om: | O Änglabilld |
| som jag dig och trogit ällska will, | O Änglabilld |
| jag är din, som det nu biuder till; | O Änglabilld |
| Jag äj min numera är, tro fritt, | O Änglabilld |
| och att jag må bli förnögd | O Änglabilld |
| då jag som bäst är nögd | Himmelen synes blid |
| då jag will hugna mig, | Himmelen synes blid |
| blir jag så ynckelig | Himmelen synes blid |
| När skall jag slippa min plåga? | Himmelen synes blid |
| att jag med sorg och we | Himmelen synes blid |
| att jag så ynckelig | Himmelen synes blid |
| att jag skall plågorna lida? | Himmelen synes blid |
| när jag skall plågas så | Himmelen synes blid |
| Jag finnes förnögd, | Är det ditt behag |
| jag längtar och trängtar allt stundelig mer, | Är det ditt behag |
| Men om jag äj får, | Är det ditt behag |
| att jag ällska tord� | Är det ditt behag |
| jag din kärlek äj får niuta, | Skiönst Melette är det rätt |
| där jag dig doch stadigt wördar | Skiönst Melette är det rätt |
| Jag swär wid den wänskap söt, | Skiönst Melette är det rätt |
| som jag städes af dig nöt, | Skiönst Melette är det rätt |
| skall jag ällska dig ock ähra. | Skiönst Melette är det rätt |
| at jag skall plågas ock ung merfort lida, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty fast jag dig uti händer har gifwit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur jag dig ällskat och wördat för alla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| som jag ock willigt mig låtit påbörda, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock äj förtegat, at jag haft dig kjär, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock jag skull utstådt all nöd ock beswär. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Lell så förmärcker jag ach ängslefull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| at jag blir andelösz, dock utan skull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| uthan erkjänna måst jag trogen är: | Skönste Melette är dät dit behag |
| skjönt du wäl wet hwad för band, som jag burit | Skönste Melette är dät dit behag |
| har ock will draga in till däs jag dör. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Jag will dock wara ock wisa min tro, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty jag är säker, at himlen lär löna | Skönste Melette är dät dit behag |
| dig min Melette, som jag ment så wäl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Dock jag nedlägger mäd tårar min sång, | Skönste Melette är dät dit behag |
| så at jag blir både lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| jag äj förmår utsäja eder mackt, | Så måste nu Philander wandra |
| Hur offta jag med wördnad sungit, | Så måste nu Philander wandra |
| Jag måst ju eder evigt wörda, | Så måste nu Philander wandra |
| hwad himblen will jag måste undergå, | Så måste nu Philander wandra |
| Jag däremot äj widrig wara må, | Så måste nu Philander wandra |
| så länge som jag solen lysa ser. | Så måste nu Philander wandra |
| Jag ödmiukt ber, | Så måste nu Philander wandra |
| Jag fahr nu bort från hela Nordens prydnad, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J dalar skiön från ehr jag mig förfogar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| jag måst härfrå. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| som jag i hierttat bär; | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som jag för min skönste wän | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Så skall jag dijn hårdhet städz bemöta | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| med den tro, som jag i hiärttat bär, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| skall jag dig doch ha för alla kär. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Jag skall mig uti min sorg | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Wäl förnögd jag dig städz önskar blifwa, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag är den, som intet nöje har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag äj fördärfwas platt, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| äll jag | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| som jag i mitt hiärtta bär, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Hwad för stort beswär jag måste lida, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Doch jag will äj med min bön dig qwälja, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| jag kan | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| jag will ällska hwar och en. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| jag ligger i en dwala, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| jag twingas här allen. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| när jag i mörckret famblar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| jag idell tårar samblar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| jag lefwer hel osäll. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Jag älliest måst sakna all hugnaden min, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: jag prisar dig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| jag ällskar dig i döden, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| hwem hörer jag här tala? | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag hör :/:/:/: min Damon är :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| will jag dig hiärttat gifwa | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och ällska till deß jag blir gömder i mull, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag will :/:/:/: min Damon kär :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| ty jag tilll målet hunnit, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag måste nu, min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Dän trohetz ed, som jag dig engång swurit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| den kärleks eld, som jag i hierttat burit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Jag har äj mackt, att i mitt hiertta hysa | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så måste jag mitt lius i mörckret giömma, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag dett ser. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Jag har wäl dig för allt mitt nöje skattat | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| men därmed har jag sielf min siäl utmattat, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Du will, att jag skall, twärt emot min willja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| O jag måste dhet, fast jag äj nånsin ämbna | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| O jag måste dhet, fast jag äj nånsin ämbna | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| jag ödmiukt ber, att du till herdar andra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| täcks wända dig, jag är äj mehra din: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Fast än jag din till denna stunden warit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag är min. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Så skall jag i all min tid | Aldraskönsta herdarinn |
| tro, jag har ett redligt sinn; | Aldraskönsta herdarinn |
| Ty, jag brukar ingen flärd | Aldraskönsta herdarinn |
| Hierttat mitt jag gifwer dig, | Aldraskönsta herdarinn |
| så blir jag min ängslan qwitt. | Aldraskönsta herdarinn |
| ty jag bär dig i mitt minn�, | Aldraskönsta herdarinn |
| och jag störtas i eländ, | Aldraskönsta herdarinn |
| än jag nånsin åter tar | Aldraskönsta herdarinn |
| dhet jag dig nu swurit har. | Aldraskönsta herdarinn |
| förrän jag i grafwen far; | Aldraskönsta herdarinn |
| skall jag ock min wandrings staf | Aldraskönsta herdarinn |
| jag flyr nu till thronen din, | Aldraskönsta herdarinn |
| att jag snart ur denna nöd | Aldraskönsta herdarinn |
| så får jag en hierttans frögd | Aldraskönsta herdarinn |
| ty då kann jag nöjsamt sen, | Aldraskönsta herdarinn |
| dett betänck, att jag är dinn, | Aldraskönsta herdarinn |
| och blir din till deß jag går | Aldraskönsta herdarinn |
| ner i mullen, där jag får | Aldraskönsta herdarinn |
| jag nu slutar sången min; | Aldraskönsta herdarinn |
| något slut, förrän jag far | Aldraskönsta herdarinn |
| där jag alldrig mehra ser | Aldraskönsta herdarinn |
| Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| men tanckan war omsunst, jag mon försogt uplifwa, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Med hug och åtrå min, förweten jag då war, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| men, ty, nu måste jag med stort mißnöje se, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| jag gärna sorgen spar, ell ock wid benen binner, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| i medler tid med flit, jag henne önskar roo. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att jag dig så troliga beder, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| wändt igien hata, jag elliest seer redan, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| kärlek starck jag drager till tig, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| huru af kärlek jag ängslas fast, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| alldrig jag sofwa kan någon blund, leta | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| måste jag effter min roo och rast. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Kan du see att jag så bedröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| ästu nögd, att jag blifwer död? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Snart kan jag dö men dig skall [...] städs | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att jag är dig så oblid | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Ingalunda jag beklagar, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag dig förlorat har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| bättre wen jag hafwer qwar, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| mera än jag kunnat trodt: | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag har en tid så långer | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag mins när jag mig skatta | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag mins när jag mig skatta | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| lika så jag mig utmatta, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Men nu har jag blifwit waken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| nu förstår jag bättre saken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| aldrig paßar jag dig på. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| aldrig mera jag dig wördar, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag sluppit har de bördor, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Jag war utaf dig förförder, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| derför jag nu åt dig leer. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag nu är worden qwitt | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| all den kärlek jag fly wärre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| jag är nu min egen herre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| tillstå, att jag nu är frij. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| som jag mot dig warit har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag nu mitt affsked tar. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| biuder jag dig fara wäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Tro fritt, att jag dig förgäter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| som skulle jag fattat stor kärlek till dig; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| jag aldrig det tänckte och aldrig det skeer; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| för det jag opwachtat en gång eller twå, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att jag kan bli fängslat inunder din lag. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| min frihet jag älskar och gärna kan sij, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag wet, att du hycklar med flere än een, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| slikt har jag förunnit (?) af dig allareen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dy wore jag willer om du skulle få, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| ty jag då mig satte i band och i twång; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag är icke waner att älska med flärd, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag önskar mig häller att lefwa allen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| fast heller jag dricker godt öl och godt win, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Farwäl nu Lysette jag önskar, du må | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| älskogen öfwa, det har jag förstått; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| dy längtar jag sij | Att Charitilla i tanckarne fått |
| till deß jag lägger min ögon igien. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Härmed jag slutar, och till ett farwäl | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att jag så wärde ord upfinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Men fast jag ej kan fyllest skrifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag wet att jag ej kan beprisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag wet att jag ej kan beprisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag så högt förbinder mig, | Tänk på mig min lilla flicka |
| till faveur tig will jag skicka, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Lefwa skall jag alltid färdig | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty jag mente alltid laga | Tänk på mig min lilla flicka |
| Dig jag ällskar in i döden, | Tänk på mig min lilla flicka |
| finge jag man uthi nöden, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Blif fördänskull, som jag beder, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Jag skall finnas städz din herde, | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty jag swiker ingalund. | Tänk på mig min lilla flicka |
| som jag daglig för tig drar | Tänk på mig min lilla flicka |
| Jag utaf osäjlig låga | Tänk på mig min lilla flicka |
| Önskar jag dig en god natt! | Tänk på mig min lilla flicka |
| Fritt utsäjer jag min wilja, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Dig will jag mitt sända. | Tänk på mig min lilla flicka |
