| |
|
LJUFSTA...........1
|
| fägnad, trefnad, ljufsta ro; | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
LJUFSTE...........7
|
| ljufste solen i din barm; | Morgonrådnad du som lyser |
| med ehr ljufste stämmor mång, | Morgonrådnad du som lyser |
| stämma in mäd ljufste thon. | Morgonrådnad du som lyser |
| De ljufste nympher sorgse sjunga | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| inför er skjönhetz thron, ljufste herdinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ljufste ängel far nu wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ty skjönt än man dän ljufste solen ser, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
LJUFWASTE.........2
|
| ock mig erindrat dän ljufwaste frögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Dock se, jag saknar min ljufwaste ro, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
LJUFWE............6
|
| Wår Norden saknar nu sin ljufwe sol. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| O mer än ljufwe ord! O ängelsöte stämma! | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| at för så ljufwe ord, samt dän befallning wäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ock mäd de ljufwe fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Liksom dän ljufwe sommarnatt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dän ljufwe ödes lag jag äj undwika må. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
LOF...............3
|
| ditt stållta lof ock pris måst ner i glömsko fälla | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| till ditt lof min tunga. | O Änglabilld |
| där sköne Rosimundas lof | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
LOFSIUNGA.........1
|
| prisa och lofsiunga, | O Änglabilld |
| |
|
LOFWAR............1
|
| du lofwar han, | Storan en toker |
| |
|
LOPP..............8
|
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| till sitt lopp om morgonstund, | Aldraskjönste ros och lilja |
| blir här förgjäten platt ock stadnar i sitt lopp, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| när åter solen förnyar sitt lopp. | I lufftens fåglar snäll |
| den i sitt snälla lopp | Himmelen synes blid |
| i sitt lopp en stadig åhrban gådt: | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och ändar sidst mitt lopp. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Lät så min lefnad ha liufligit lopp. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
LOPPET............1
|
| Ty hon uthi loppet farit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
LUCKT.............1
|
| at af er sötma förmeras däs luckt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
LUFFTEN...........5
|
| eder upp i lufften blå; | Morgonrådnad du som lyser |
| jorden, hafwett, lufften skära | Morgonrådnad du som lyser |
| och fogler sig i lufften swinga, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| I lufften skjär de fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| I fåglar snäll, som uti lufften flyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
LUFFTENS..........2
|
| Lufftens små fåglar de skola för dig | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| I lufftens fåglar snäll, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
LUFTEN............2
|
| Lät luften all af Echo warda full | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J fåglar små, som up i luften swinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
LUFTENS...........1
|
| J luftens fåglar både stor� ock små, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
LUGNA.............1
|
| skall han doch sidst lugna. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
LUND..............9
|
| här uthi wår nordske lund. | Morgonrådnad du som lyser |
| skåda dän präcktigt utzirade lund, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| I lund ock dal, mång näcktergal, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| På dänne stund i fager lund | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| en fager lund bland andra lunder flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och denna lund med frögd ock lust bekröna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| i wår nordske dal och lund: | Allerskönsta Elisandra |
| Du fagra lund med dina lilljor skiön, | Statt up du morgonrodnad klara |
| lid och lund mig kämpewist hugswala, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
LUNDAR............1
|
| i dhe fagra lundar gröna, | Allerskönsta Elisandra |
| |
|
LUNDEN............16
|
| mäd sorgsesinne hon till lunden ser, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| lät klinga uti lunden, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| dig till all wördnad din herde i lunden, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Här uti lunden jag hafwer förnögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| wördar er lunden för nymphernes cron. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at aldrig lunden slik skönhet än burit, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| uplys dän dunckle lunden, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J fåglar, som lunden grön | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| klinga lät rösten i lunden | I lufftens fåglar snäll |
| gier lunden pris. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| I raska diur, som här i lunden smyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| då jag ehr äj mehr här i lunden seer: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| i lunden grön med sina hiordar späd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| där lunden bästa beten fingo. | Statt up du morgonrodnad klara |
| stäm liufligt in allt hwad i lunden finnes, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
LUNDENS...........1
|
| Linden gröna, lundens heder, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
LUNDER............6
|
| mer i de kalle lunder. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Zephyrus, som uti lunder ock dalar | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| När hon i däße lunder går | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| en fager lund bland andra lunder flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| J Jofurs träd, som zira dessa lunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| så att han städz i desse lunder sungit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
LUNDERNA..........1
|
| än alt hwad solen i lunderna ser, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
LUNDERS...........1
|
| i de nordske lunders dal, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
LUST..............20
|
| Ho tör dig din lust förspilla | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| hwi är min lust | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Daphne min jordiske fägnad ock lust, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| mäd lust ock glädie springa; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd lust ock frögd gjör wäl förnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| och all min lust förkolnar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som du ändat har min lust, | Aldraskjönste ros och lilja |
| hos dig, min wänn, min enda lust ock frögd: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| fyller mäd lust; | I lufftens fåglar snäll |
| och denna lund med frögd ock lust bekröna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| förbyta all min lust i suck ock klag. | Statt up du morgonrodnad klara |
| från all min lust, min frögd och fägnad stor, | Statt up du morgonrodnad klara |
| så blir min lust | Statt up du morgonrodnad klara |
| min lust är wänd uthi en hiärttans sorg, | Statt up du morgonrodnad klara |
| plär af wår frögd och lust | Himmelen synes blid |
| utan all lust och frögd, | Himmelen synes blid |
| Wår Nordens sol, wår enda lust och frögd, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| i din mackt står all deß lust och frögd, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| för min enda lust och frögd, | Aldraskönsta herdarinn |
| Trohet uti lust och nöd, | Aldraskönsta herdarinn |
