| |
|
LÄPPAR............2
|
| rosenröda läppar skön, | Ach min liufwa herderinna |
| Dine alabaster läppar plira, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
LÄR...............9
|
| att I mädlidande hafwa lär, | I lufftens fåglar snäll |
| då lär du tänckia på hwad jag här skrifwer; | Storan en toker |
| ingen dig derföre yncka nå lär, | Storan en toker |
| lär att bli klok, | Storan en toker |
| slikan er hårdhet lär anse mäd ifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty jag är säker, at himlen lär löna | Skönste Melette är dät dit behag |
| och tiden är ej kort tills hon lär komm� igen. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| då lär du sörja för det du nu gläds, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| lär lända (?) på skittet (?) tig sielf till beswär. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
LÄRA..............1
|
| lära hans dagar snart fullända sig. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
LÄRD..............1
|
| utaf din skada då blifwer du lärd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
LÄRDE.............1
|
| Så säja alla lärde, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
LÄRDT.............1
|
| Stackars du toker, som bätter äj lärdt, | Storan en toker |
| |
|
LÄRLIG............1
|
| Är hon rätt lärlig i tankar af sinn, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
LÄS...............1
|
| och läs den skrifft: | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
LÄT...............61
|
| Skynda dig, lät solsens strimma | Morgonrådnad du som lyser |
| lät hänn� i din hyddor bo! | Morgonrådnad du som lyser |
| upblåsen högt, lät frögd äj lida men, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| lät klinga uti lunden, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Lät dock din fromhet förmera dän fägring, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| och lät din herde få winna sin lägring, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Lät dock er skjönhet dän wördnad behaga, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät äj nån hårdhet dän trefnad förtaga, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät dock, min skjönste, er fromhet tillfyllest | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| lät din hårdhet mig äj skilja | Aldraskjönste ros och lilja |
| Lät din hårdhet mig äj twinga | Aldraskjönste ros och lilja |
| lät min bön beweka tig, | Aldraskjönste ros och lilja |
| lät min suckar dig behaga; | Aldraskjönste ros och lilja |
| lät min bön beweka tig; | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ack hjärtans själ lät mig dän ynnest winna, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Lät mig en strimma blid utaf tin ynnest se. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| klinga lät rösten i lunden | I lufftens fåglar snäll |
| Lät jordisk sinn städs sine skattar wända, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| lät din herde hugnad winna, | Ach min liufwa herderinna |
| lät äj någon hårdhet skillja | Ach min liufwa herderinna |
| Amaryllis lät mitt hiärtta | Ach min liufwa herderinna |
| lät mig äj med sorg och smärtta | Ach min liufwa herderinna |
| Liufste ängell, lät en strimma | Ach min liufwa herderinna |
| Lät fördenskull, herdarinna, | Allerskönsta Elisandra |
| lät nu min klagan för ehr gälla | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig uti ditt hiärtta hwila, | Statt up du morgonrodnad klara |
| lät äj din trogna herde bli förglömd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så lät doch sådant äj förändra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig nu doch ha den frögd, | O Änglabilld |
| Lät doch mig, en kärleks strimma lysa, | O Änglabilld |
| Lät ditt sind�(?) en trogen kärlek hysa, | O Änglabilld |
| Lät mig doch din skönhet få | O Änglabilld |
| Lät doch din trogna schlaf | Himmelen synes blid |
| Lät smärtta mitt hiärtta äj qwällja omsunst, | Är det ditt behag |
| Lät jämmer, som klämmer mitt och siäl, | Är det ditt behag |
| lät mig och få blifwa din, | Skiönst Melette är det rätt |
| lät mig in i grafwen bära | Skiönst Melette är det rätt |
| ock lät äj länger i plågor mig brista, | Skönste Melette är dät dit behag |
| lät mig doch få | Så måste nu Philander wandra |
| lät Echo gie utaf min klagesång: | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät luften all af Echo warda full | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät då min ord för hennes öron klinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Skön nechtergal lät höras då din sång, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät Hemelon då föra sig till minnes, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| lät den gyllne solen med en strimma, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| min frögdesol lät skina | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Lät mig till min mörcka graf, | Aldraskönsta herdarinn |
| Lät ditt hiertta blifwa mitt, | Aldraskönsta herdarinn |
| lät doch mig af kärlek din, | Aldraskönsta herdarinn |
| lät min siäl med din sig förena, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| lät din träl ej lida mer men; | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Lät fara, Lysette, din kärlek du bör, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Lät, Charitilla, mig winna den frögd | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Lät mig få wara din såtaste wän, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Lät mig nu finna | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Lät så min lefnad ha liufligit lopp. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| lät se min sköna, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Kom lät mig kyßa dine kinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| lät mig wärmas i din barm, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
LÄTOM.............1
|
| Dy lätom oß war frögd äj spara, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
LÄTT..............2
|
| Min stjärna lätt din glantz en liflig strål mig gjer, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Så lätt min bön nu för dig gälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
LÅDA..............1
|
| wid himla fägring låda | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
LÅFWA.............1
|
| därför skall himlen låfwa | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
LÅFWEN............1
|
| när låfwen hållen blir, då är allt ricktigt gjordt. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
LÅG...............3
|
| att om du låg, | Storan en toker |
| hur tidt jag låg | Statt up du morgonrodnad klara |
| som mig förr i bröstet låg, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
LÅGA..............4
|
| som bränner med en tärand låga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| qwalder af Veneris låga | Himmelen synes blid |
| öka mehr deß låga. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Jag utaf osäjlig låga | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
LÅGE..............1
|
| och önskar att jag låge | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
LÅNG..............2
|
| gjören glädien, glädjen lång. | Morgonrådnad du som lyser |
| fast han är än så lång, | Himmelen synes blid |
| |
|
LÅNGA.............1
|
| intill den långa ewighet; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
LÅNGER............1
|
| att jag har en tid så långer | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
