| |
|
NERSÄNCKJA........1
|
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
NERSÄNDT..........1
|
| Din gudabilld har himlen sielf nersändt, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
NID...............8
|
| at de täckjas sända nid | Aldraskjönste ros och lilja |
| är min glädje slagen nid. | Aldraskjönste ros och lilja |
| så ligger all min frögd till jorden slage nid | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| se dock min skjönste jag för dig nid, | I lufftens fåglar snäll |
| uthi mullen giömmas nid. | Ach min liufwa herderinna |
| sänder sin strålar nid | Himmelen synes blid |
| sänd doch de strålar nid, | Himmelen synes blid |
| och all frögd till dig hitsändas nid; | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
NIUTA.............6
|
| tills han din wänskap får niuta; | Himmelen synes blid |
| det niuta och sluta min dagar och åhr, | Är det ditt behag |
| som lider och bider att niuta din gunst, | Är det ditt behag |
| jag din kärlek äj får niuta, | Skiönst Melette är det rätt |
| att han äj får den fägnad niuta, | Så måste nu Philander wandra |
| mig niuta få din kärlek reen. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
NIUTIT............1
|
| skilljer från den frögd jag hos dig niutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| |
|
NJUTA.............8
|
| från all dän ro jag tänker njuta, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| at du må njuta en tusendsäll lefnad, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Högst jag åstundar, at njuta dän hyllest, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| och njuta dän förmånn, som trogen wänskap gjer, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ack, att herden finge njuta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| när jag hos dig får njuta ljuflig hägnad | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock aldrig njuta någon glädjedag, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
NJUTER............1
|
| så är jag tusendsäll ock njuter himblewäl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
NOG...............1
|
| nog täncker jag på min, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
NORD..............5
|
| som där skjönt lyser lijk stjärnan i nord. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| mäd en bedröfwader herde i nord, | I lufftens fåglar snäll |
| Dett är wist en ängsliger herde i nord, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| en herde i nord, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
NORDEN............7
|
| Wår Norden saknar nu sin ljufwe sol. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| herdar i Norden mäd nöje framwisa, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock till wårt kalla norden, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| tillbringar här i Norden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| har bildat i wårt kalla Norden; | Statt up du morgonrodnad klara |
| O Änglabilld, du skönsta i Norden, | O Änglabilld |
| herden uthi norden. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
NORDENES..........1
|
| när jag dig wördar, du nordenes prackt: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
NORDENNES.........1
|
| Nordennes högste prål, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
NORDENS...........5
|
| hedra här i nordens dal. | Morgonrådnad du som lyser |
| uti ett band: Där är wår nordens prål: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag fahr nu bort från hela Nordens prydnad, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Wår Nordens sol, wår enda lust och frögd, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| skall han här i nordens dal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
NORDISKE..........1
|
| spridde sin� strimmor till nordiske polen, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
NORDSKE...........3
|
| här uthi wår nordske lund. | Morgonrådnad du som lyser |
| i de nordske lunders dal, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| i wår nordske dal och lund: | Allerskönsta Elisandra |
| |
|
NU................86
|
| som nu börjar oss upgå. | Morgonrådnad du som lyser |
| skola nu all nymphers krona, | Morgonrådnad du som lyser |
| Gack nu fram du siren unga, | Morgonrådnad du som lyser |
| hwar är nu din förre frögd? | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Wår Norden saknar nu sin ljufwe sol. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| O näcktergal nu rör din tunga | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| wallgudar all nu lida hjärtans twång; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| nu wisen fram ock med wallhornen klen | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| O Echo säll du skall nu swara | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| skjönt jag nu dock skåda mång ängselfull dag. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Kan nu dän wördnad wäl heta förmäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Icke förmår jag nu prisa dän skatt, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag will nu tystna i stillhet härwid; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Så må I, wackra, mig nu ingalund påbörda | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| städs kysser utan mått. Min wackra far nu wäl | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har nu mig så wida drifwit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Far nu wäl min andra själ, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ljufste ängel far nu wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| sin röst nu låter klinga. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sig nu emot mig rustar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så slutar jag nu ynckelig | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| [�] nu bringa [...] tröst | Aldraskjönste ros och lilja |
| Se dock nu dän kärleks smärta, | Aldraskjönste ros och lilja |
| min Daphnes skönhets mackt mig dät nu bjuder på, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| din dygd och skjönhets prackt dät nu allena gjör. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Skall jag nu så min frihet platt försällja | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Håll det till goda du som nu så är | Storan en toker |
| nu ser en dunckell dag, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| jag måste nu en annan ort besöka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| min himmell will mig nu från eder skillja | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| en hiärttans sorg bedröfwar nu min siäl; | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| som nu träder för din thron. | Ach min liufwa herderinna |
| hur jag nu måst� olycklig wara, | Statt up du morgonrodnad klara |
| lät nu min klagan för ehr gälla | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ty si! Jag måste nu bortwandra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så lätt min bön nu för dig gälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| Här stanna nu min hand och tunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig nu doch ha den frögd, | O Änglabilld |
| jag är din, som det nu biuder till; | O Änglabilld |
| dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt; | O Änglabilld |
| all min lefnad är nu bögd, | O Änglabilld |
| Far nu wäl, du skönste bland alla, | O Änglabilld |
| lef nu säll, du änglasköna billd, | O Änglabilld |
| Solen nu lyser opp | Himmelen synes blid |
| Doch börjar nu deß glantz | Himmelen synes blid |
| Cynthia war nu blid, | Himmelen synes blid |
| Wisa din ällskare nu dock en gnista | Skönste Melette är dät dit behag |
| Så måste nu Philander wandra, | Så måste nu Philander wandra |
| Så far nu wäl du liufste ort för alla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Jag fahr nu bort från hela Nordens prydnad, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Så far nu wäl du alldraskönst´ herdinna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| om du will nu honom gunst förläna | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Lef nu säll min Daphne tusendsköna, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| will nu | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| för dät du mig nu fägnar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| min frögd nu wisar sig. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| min kärlek dig nu gifwa | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Nu har :/:/:/: mitt hierta ro :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag måste nu, min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Så far nu wäl min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| dhet jag dig nu swurit har. | Aldraskönsta herdarinn |
| jag flyr nu till thronen din, | Aldraskönsta herdarinn |
| jag nu slutar sången min; | Aldraskönsta herdarinn |
| men, ty, nu måste jag med stort mißnöje se, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| då lär du sörja för det du nu gläds, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| må du nu mig, att med dig sammanbo. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| nu förstmin har glädien blifwit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Men nu har jag blifwit waken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| nu förstår jag bättre saken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| derför jag nu åt dig leer. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag nu är worden qwitt | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| jag är nu min egen herre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| tillstå, att jag nu är frij. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Far nu wäl du Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| far nu wäl du falska siäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag nu mitt affsked tar. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| åtniuta hwad som du nu syfftar uppå. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Farwäl nu Lysette jag önskar, du må | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Lät mig nu finna | Att Charitilla i tanckarne fått |
| tryck mig nu hårdt intill dit bröst. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Sidst, blif nu gunstig Rosimunda | O! aldraskönste dygdgudinne |
| men nu framträder för din thron, | O! aldraskönste dygdgudinne |
