| |
|
SIDSTA............2
|
| i sådan glöd till sidsta timan lysa? | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| min sidsta timma fast yncklig. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
SIDSTE............1
|
| intill dän sidste stund mig jordens skjöte hyser. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
SIEFWER...........1
|
| att siefwer himblen dig anskåda må | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
SIELF.............10
|
| Den sig påbördar sielf ångest och fahra, | Storan en toker |
| Wid Wäners strand har himlen sielf plantera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| där Flora sielf, de wackra blomsters dråning; | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Din gudabilld har himlen sielf nersändt, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som dig sielf himblen har gifwit, | Himmelen synes blid |
| men därmed har jag sielf min siäl utmattat, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| sielf har du mig orsak gifwit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| lär lända (?) på skittet (?) tig sielf till beswär. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| sielf Chloris dig äj liker är | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SIELFWER..........1
|
| Af de ting, som himblen sielfwer skillrar, | O Änglabilld |
| |
|
SIG...............42
|
| skall sig fägna åt dän stund; | Morgonrådnad du som lyser |
| Månen skall sig lycklig kalla | Morgonrådnad du som lyser |
| som Philander kallar sig, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| wår sommar skyndar sig till södre pol, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| och fogler sig i lufften swinga, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hur någon djäfwel sig dän frihet taga på | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| då fägnar sig här jorden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sig glädjefulle swinga: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dock sig min ängslan röjer. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sig nu emot mig rustar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dän, som mig brackt at ällska sig, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock din ynnest wisa sig: | Aldraskjönste ros och lilja |
| jämra sig att jag min lägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Mitt hopp had sig till stjärneborgen swingat; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som sig bemödar städz flickors gunst winna, | Storan en toker |
| ty han till träldom stor måste sig twinga. | Storan en toker |
| att han får wisa sig till tienst redbogen; | Storan en toker |
| Den sig påbördar sielf ångest och fahra, | Storan en toker |
| begynner wisa sig | Ach, skönste herdarinn |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| af din nåde wisa sig, | Ach min liufwa herderinna |
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt hiärtta har sig giordt till boningz grund | O Änglabilld |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| skyndat sig till att dö, | Himmelen synes blid |
| att hiärtat mitt sig så får lägra | Så måste nu Philander wandra |
| Lät Hemelon då föra sig till minnes, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| men när lyckan wisar sig | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| min frögd nu wisar sig. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Hwem är :/:/:/ som klagar sig? :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| sång kunna afbörda sig sine | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| den mig bracht att ällska sig, | Aldraskönsta herdarinn |
| sin wärckan skulle nå af lyckan sig wäl länckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att lyckan dag från dag sig will oblidan te. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| har sig förfogat bort ifrån sin såta wänn, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| lät min siäl med din sig förena, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| smyger sig intill en graf; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| lära hans dagar snart fullända sig. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| kund´ han ditt böija dit hiertta till sig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| som will sig påbörda | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| dig Rosimunda, som sig bör, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SIJ...............6
|
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Sij, jag ällskar dig fast mehr, | Allerskönsta Elisandra |
| Ty sij, olyckan wred har tryckt i Chloris sinne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| det må du medsamme sij, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| min frihet jag älskar och gärna kan sij, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dy längtar jag sij | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
SILFWERKOSAN......1
|
| Godt öl i silfwerkosan | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SIMMA.............1
|
| I hafsens diur, som uthi Wäner simma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
SIMMEN............1
|
| J som uthi floden simmen, | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
SIN...............65
|
| solen, hwar mäd sin natur. | Morgonrådnad du som lyser |
| Wår Norden saknar nu sin ljufwe sol. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som liljan skjön afbildar oss sin graf, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| at gifwa ljud utaf sin strängar klen; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| sin prydnad stor; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| sin jägarspetz ur handen fäller ner | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock saknar där sin störste trefnad, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| din fägnad äj så platt sin ända gått, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hos wännen sin i gjädje waknar | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Sin blida gunst han dig tillägnat, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| rörer sin tunga, som warit hel bunden | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som icke låter förändra sin lag: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| och lät din herde få winna sin lägring, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som för din skjönhet sin trohet framter. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som af er skjönhet har wunnit sin prydnad: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som hos er, nymphers cron�, wunnit sin lägring, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| wid all sin fägring ock sargande skått, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Nectar söt, med all sin sötma ock krafft, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at hon er wördar för sin princessinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| En gång har solen klar, sin årban fyllest farit | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| O rosenröde mun! som mäd sin store krafft | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ock twinga alt hwad förr sin frihet hafwer hafft. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| sin bonings säte ha wid Sala strander fått, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| beskyllning af en som sin plickt förgätith | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| dän prydnad i sin skrift, som hänne hafwer bordt, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Att han hon sin, Castalinne | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| sin hemwist ock sin wåning. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sin hemwist ock sin wåning. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dig wörda som sin kåning. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sin fägnad ter. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| sin röst nu låter klinga. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ej Nymphen min mäd hårdhet sin | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som har uti sin hand min korte lefnads trå, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som af sin nympha sin Daphne kjär | I lufftens fåglar snäll |
| som af sin nympha sin Daphne kjär | I lufftens fåglar snäll |
| med sin skiörlefnad hon alltid har farit; | Storan en toker |
| måst under bördan sin tåliger wara; | Storan en toker |
| mehr än sin lefnad, | I ögon twå |
| låter mig sin trogna kärlek winna, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| som med sin strålar blid, | Ach, skönste herdarinn |
| hos mig sin fasta borg. | Ach, skönste herdarinn |
| som glugga i sin bok, | Sex dagar i hwar wicka |
| Hwar fogell har sin maka | Sex dagar i hwar wicka |
| sin skönhets strål. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| när solens mackt framter sin kärleksstrimma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och wisar, hur� hon hyser i sin barm | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| som med sin dygd och stora skiönhetz pracht, | Statt up du morgonrodnad klara |
| sänder sin strålar nid | Himmelen synes blid |
| på sin bestämda stund | Himmelen synes blid |
| wara din till sin graf, | Himmelen synes blid |
| tills han sin ögon tillsluta. | Himmelen synes blid |
| med sin mackt. | Skiönst Melette är det rätt |
| ifrån sin ro, sin frögd och fägnad stor, | Så måste nu Philander wandra |
| ifrån sin ro, sin frögd och fägnad stor, | Så måste nu Philander wandra |
| och i dess tiänst sin dagar sluta! | Så måste nu Philander wandra |
| sin herdes twång. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Offta har wår sol sin åhrban wandrat, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| ock täncker, att ödet will idka sin lag, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| will idka sin lag, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| trohet till sin bleka död. | Aldraskönsta herdarinn |
| sin wärckan skulle nå af lyckan sig wäl länckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| har sig förfogat bort ifrån sin såta wänn, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| emot sin trohet med otro igen | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| in uti sin graf, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
