| |
|
SINA..............1
|
| i lunden grön med sina hiordar späd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
SIND�.............1
|
| Lät ditt sind�(?) en trogen kärlek hysa, | O Änglabilld |
| |
|
SINE..............3
|
| ock som en drottning ibland sine tärnor, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät jordisk sinn städs sine skattar wända, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| sång kunna afbörda sig sine | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
SINN..............30
|
| mäd sådan sång som qwäljer mod ock sinn | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Så hårdt är hännes hjärtans sinn | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ack at dit sinn äj står till at beweka, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som himmeltrotsand sinn kan ner till jorden slå. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| kann både själ ock sinn | I lufftens fåglar snäll |
| Lät jordisk sinn städs sine skattar wända, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| härskar ditt sinn; | Storan en toker |
| Wore du stackare utaf friskt sinn, | Storan en toker |
| måste ditt sinn | Storan en toker |
| hans hiertta, hug ock sinn; | I ögon twå |
| som i mitt trogna sinn | Ach, skönste herdarinn |
| och ökar i mitt sinn den plåga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som qwällja siäl och sinn, | Himmelen synes blid |
| Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
| och med obewekligt sinn | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Se ditt sinn har likså oförendrat | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Min sol :/:/:/: uplys mitt sinn:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och qwälljas i mitt sinn. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| min hug och sinn mot dig så snart förendra; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| min hog och sinn ifrån all gläde skillja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| tro, jag har ett redligt sinn; | Aldraskönsta herdarinn |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| war städ blid i tanckar och sinn; | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| ur mitt hiertta, hug och sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| blif [...] wid dit wrånga sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| De minne du prisat af illfundigt sinn, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Är hon rätt lärlig i tankar af sinn, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Ja då du ligger i mitt sinn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du är stadigt i mitt sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| slut mig aldrig ur dit sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
SINNA.............1
|
| att mäd ett obewekligt sinna | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| |
|
SINNE.............15
|
| som har i fängslan mit sinne ock hjärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som edert hjärta ock sinne städs hyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| du täncker wist mitt sinne platt förföra, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| så blifwer dock ett godt förnöjligt sinne | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| och sorgse sinne. | I ögon twå |
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| din herdes trogna sinne. | Statt up du morgonrodnad klara |
| med upricktigt sinne. | O Änglabilld |
| i minnen och sinne haf ewigt din träl, | Är det ditt behag |
| Ty sij, olyckan wred har tryckt i Chloris sinne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| än plågar mitt sinne med kärlekens pin. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dit sinne och wandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
SINNEN............1
|
| som de hårde sinnen blidkar | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
SINNENS...........1
|
| Kom frihet, kom, du ädle sinnens dråning, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
SINNET............3
|
| Hwad sinnet hyser man fastmer än pråland� prisar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Den som all älskog ur sinnet will slå, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
SINNETS...........1
|
| som sinnets ro mäd hårda bojor klämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
SINN�.............3
|
| Höj däss sinn� mäd högste nöje, | Morgonrådnad du som lyser |
| om jag äj lyster et upricktigt sinn�. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som jag hyser i mit sinn�, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
SIN�..............2
|
| spridde sin� strimmor till nordiske polen, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| med sin� änglatycken. | O Änglabilld |
| |
|
SIN´..............1
|
| De höge bärg sin´ hufwud luta: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
SIREN.............1
|
| Gack nu fram du siren unga, | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
SIST..............1
|
| at jag äj må klaga sist, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
SIT...............1
|
| som i sit minne inskrifwit, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| |
|
SITT..............26
|
| ock förgjäta alt sitt qwal; | Morgonrådnad du som lyser |
| dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hwad Amalthea i sitt skjöte bär | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som själfwen frihet kan uthi sitt fängsel få. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Astrild, som sitt wälde idkar | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| af gudinnan sitt begjär! | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| där hon i sitt nöje finner, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| till sitt lopp om morgonstund, | Aldraskjönste ros och lilja |
| blir här förgjäten platt ock stadnar i sitt lopp, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| har wunnit sitt beröm, ock skattas gudalik, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| när åter solen förnyar sitt lopp. | I lufftens fåglar snäll |
| hiärtta i bröstet, sitt han icke bär, | Storan en toker |
| fast än han kunde sitt nöje så finna: | Storan en toker |
| Sitt äj och illa lipa, | Sex dagar i hwar wicka |
| att tobak har sitt wärde; | Sex dagar i hwar wicka |
| som dig sitt trogna hiärtta gifwit. | Statt up du morgonrodnad klara |
| dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt; | O Änglabilld |
| den i sitt snälla lopp | Himmelen synes blid |
| och i sitt hiärtta inskrifwit, | Himmelen synes blid |
| i sitt lopp en stadig åhrban gådt: | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| än sitt hiertta och sitt lif, | Aldraskönsta herdarinn |
| än sitt hiertta och sitt lif, | Aldraskönsta herdarinn |
| som här i sitt wandringz-lopp | Aldraskönsta herdarinn |
| och löper gärna dit där som hon tar sitt boo, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Aldrig skön Flora än med alt sitt prål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| enär som månen med sitt skeen, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
SITTJEN...........1
|
| då sittjen I hel säll? | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
SIUKDOMS..........1
|
| dät är min siukdoms bot. | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
SIUNDE............1
|
| på siunde dagen dricka, | Sex dagar i hwar wicka |
