| SLUTA.............9 | |
| när du sluta sidst behagar | Morgonrådnad du som lyser |
| all Floras hop ock börjar sluta | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| skall jag min frögd mäd jämmer sluta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Jag mäd dässe orden sluta, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| dän sällhet stor, at mine dagar sluta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| att i din tienst min dagar sluta, | Statt up du morgonrodnad klara |
| det niuta och sluta min dagar och åhr, | Är det ditt behag |
| och i dess tiänst sin dagar sluta! | Så måste nu Philander wandra |
| och twinga mig, att annat wid mig sluta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| SLUTAR............3 | |
| Så slutar jag nu ynckelig | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag nu slutar sången min; | Aldraskönsta herdarinn |
| Härmed jag slutar, och till ett farwäl | Att Charitilla i tanckarne fått |
| SLUTER............1 | |
| dy sluter jag härmed mitt tal och sång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| SLUTIT............1 | |
| därmed, att jag i min tanckar slutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| SLÄPP.............1 | |
| min Rosimunda släpp mig inn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| SLÄPTE............1 | |
| tanckar om kärlek du släpte äj inn, | Storan en toker |
| SLÄTT.............2 | |
| Hwad werlden har, gjer mig slätt ingen trefnad; | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| måste du kunna slätt ingen dig wördar, | Storan en toker |
| SLÅ...............3 | |
| mäd frögdeklang på edra lutor slå: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som himmeltrotsand sinn kan ner till jorden slå. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Den som all älskog ur sinnet will slå, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| SLÅR..............1 | |
| till klockan fyra slår, | Sex dagar i hwar wicka |
| SLÖGDER...........1 | |
| som wittre konster mång�, och alle wackre slögder | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| SMAKA.............1 | |
| Men sällan får jag smaka | Sex dagar i hwar wicka |
| SMYCKEN...........1 | |
| deßa sköna smycken, | O Änglabilld |
| SMYGA.............1 | |
| I raska diur, som här i lunden smyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| SMYGER............1 | |
| smyger sig intill en graf; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| SMÄRRE............1 | |
| och bland alla större och smärre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| SMÄRTA............4 | |
| bringa dän ängslan ock daglige smärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| samma eld ock kjärleks smärta, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Se dock nu dän kärleks smärta, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ingen wet dän store smärta | Tänk på mig min lilla flicka |
| SMÄRTTA...........4 | |
| lät mig äj med sorg och smärtta | Ach min liufwa herderinna |
| Lät smärtta mitt hiärtta äj qwällja omsunst, | Är det ditt behag |
| förtag den stora smärtta, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| att kärlekens smärtta | Att Charitilla i tanckarne fått |
| SMÅ...............10 | |
| Lufftens små fåglar de skola för dig | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| I lufften skjär de fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock mäd de ljufwe fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| i fiskar små, som liufligt sammanstimma | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| wid Säby strand; farwäl I kalla små: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| I stiärnor små, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J luftens fåglar både stor� ock små, | Statt up du morgonrodnad klara |
| är äj ring� de sköna runda små, | O Änglabilld |
| De bölljor små, som kring din stranden swalla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| J fåglar små, som up i luften swinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| SNAFWA............1 | |
| I håppet måst jag snafwa. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| SNARA.............3 | |
| frijer och ledig från kärlekens snara! | Storan en toker |
| skönhet din mig för i kärleks snara: | O Änglabilld |
| i kärlekens snara, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| SNARLIG...........1 | |
| snarlig | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| SNART.............14 | |
| ock snart dagen gjöre warm. | Morgonrådnad du som lyser |
| Si! jag skall ju snart ifrån dig wandra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Kom snart igien, O himbla dråning sköna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Kom snart igien i Floras blomsterlund: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| har som en ström, ach mehr än snart framflutit | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| snart förta min ängslans natt, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| min hug och sinn mot dig så snart förendra; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Liksom ett lius af wädret snart utsläckes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| dig till tienst snart bryta af. | Aldraskönsta herdarinn |
| att jag snart ur denna nöd | Aldraskönsta herdarinn |
| Snart kan jag dö men dig skall [...] städs | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| tör hon ock winna snart älskogen min; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| lära hans dagar snart fullända sig. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att du dig gunstig snart beter. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| SNARTT............1 | |
| att jag min frögd så snartt förlåta skall. | Statt up du morgonrodnad klara |
| SNÄLL.............2 | |
| I lufftens fåglar snäll, | I lufftens fåglar snäll |
| I fåglar snäll, som uti lufften flyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| SNÄLLA............2 | |
| J hiorttar, hinder, rådiur snälla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| den i sitt snälla lopp | Himmelen synes blid |
| SNÄLLE............4 | |
| Tritons snälle, qwicke djur: | Morgonrådnad du som lyser |
| De hjortar ock de snälle hinder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| fast de snälle stunder wållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| SNÖ...............1 | |
| uthaf köld, frost och snö | Himmelen synes blid |
| SOFWA.............2 | |
| alldrig jag sofwa kan någon blund, leta | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| unn mig sofwa på din arm. | Tänk på mig min lilla flicka |
| SOL...............14 | |
| Wår Norden saknar nu sin ljufwe sol. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| at min sol äj will upgå. | Aldraskjönste ros och lilja |
| du äst den fagra sol, | Ach, skönste herdarinn |
| ty tu äst min sol och stiärna, | Ach min liufwa herderinna |
| träd fram du sol med dine strålar mång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Wår Nordens sol, wår enda lust och frögd, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Offta har wår sol sin åhrban wandrat, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Min sol :/:/:/: uplys min dag :/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/ framte dit skien:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: skin up med frögd:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: uplys mitt tiäll :/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: uplys mitt sinn:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: jag prisar dig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| O du wår andre himmels sol; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| SOLAR.............2 | |
| ock de twänne solar plira | Aldraskjönste ros och lilja |
| till dhe twänne solar klar, | Aldraskönsta herdarinn |
| SOLEN.............22 | |
| ljufste solen i din barm; | Morgonrådnad du som lyser |
| solen, hwar mäd sin natur. | Morgonrådnad du som lyser |
| solen själfwer, | Morgonrådnad du som lyser |
| än alt hwad solen i lunderna ser, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| lika som solen på himlen bland stjärnor, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| lyckligt ock ljufligt dän gläntzande solen | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så at ock solen förtryter därpå: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Solen, som jorden så färgrikt bemålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| En gång har solen klar, sin årban fyllest farit | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| än alt hwad som solen ser. | Aldraskjönste ros och lilja |
| Se när som solen präcktigt skrider | Aldraskjönste ros och lilja |
| När som solen dagen ändar | Aldraskjönste ros och lilja |
| ty skjönt än man dän ljufste solen ser, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Männ när som solen hon skräder ner, | I lufftens fåglar snäll |
| när åter solen förnyar sitt lopp. | I lufftens fåglar snäll |
| än allt hwad som solen ser. | Allerskönsta Elisandra |
| Din ögon klar, som liksom solen glimmar | O Änglabilld |
| Solen nu lyser opp | Himmelen synes blid |
| wika för solen bort | Himmelen synes blid |
| ifrån den liufliga solen. | Himmelen synes blid |
| så länge som jag solen lysa ser. | Så måste nu Philander wandra |
| lät den gyllne solen med en strimma, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
