| |
|
DEJLIGHETS........1
|
| din dejlighets skatt | Är det ditt behag |
| |
|
DEM...............5
|
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| hoos dem, som afsids bor, | Himmelen synes blid |
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du går dem fort wida för, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| dem hafwer du uti din mackt. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DEMANT............1
|
| är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
DEN...............71
|
| jag för den skull mit hjärta qwider, | Aldraskjönste ros och lilja |
| män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Förären mig dock dän nåd at heta få den träl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Storan en toker den wisserlig är, | Storan en toker |
| Den sig påbördar sielf ångest och fahra, | Storan en toker |
| mot den, som wördar ehr | I ögon twå |
| skilljer från den frögd jag hos dig niutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| den du på jorden bär: | Ach, skönste herdarinn |
| du äst den fagra sol, | Ach, skönste herdarinn |
| Hel finer är den röken, | Sex dagar i hwar wicka |
| den dimman, som ur röken | Sex dagar i hwar wicka |
| det tänckia, att den örten | Sex dagar i hwar wicka |
| Den som det äj kan lida, | Sex dagar i hwar wicka |
| A! mer än säll och önsklig är den timma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| den jag önskar städz uppå. | Ach min liufwa herderinna |
| du äst den för alla andra, | Allerskönsta Elisandra |
| från den första dag och stund, | Allerskönsta Elisandra |
| den frögd jag måst förlåta. | Statt up du morgonrodnad klara |
| för wännen min den såta. | Statt up du morgonrodnad klara |
| och ökar i mitt sinn den plåga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| fram till din thron, att där utplåna den | Statt up du morgonrodnad klara |
| och läs den skrifft: | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig nu doch ha den frögd, | O Änglabilld |
| den mig mer beängslar. | O Änglabilld |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| den i gunstigt minne, | O Änglabilld |
| den i sitt snälla lopp | Himmelen synes blid |
| ifrån den liufliga solen. | Himmelen synes blid |
| att lefwa ock sträfwa allt effter den frögd, | Är det ditt behag |
| den skönste på jord. | Är det ditt behag |
| Jag swär wid den wänskap söt, | Skiönst Melette är det rätt |
| såsom den där äj blir nögder, | Skiönst Melette är det rätt |
| att han äj får den fägnad niuta, | Så måste nu Philander wandra |
| herdinnan fin den skönsta till beröm: | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lef ewigt säll, kom doch ihog den slafwen, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| rördts utaf den qwida, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wid den mackt och wällde som du har | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och wid all den skiönhet som du burit, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wid den flamm som han i bröstet har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och wid all den wördnad som han burit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| med den tro, som jag i hiärttat bär, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag är den, som intet nöje har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| tänck på den som ällskar dig, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| lät den gyllne solen med en strimma, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| förtag den stora smärtta, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| den herden, som så qwider, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| för den sköna Elisandras skull, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| den kärleks eld, som jag i hierttat burit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| den kärlek, som ditt hiertta wid mig binner, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att du äj är den endasta som finnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| den hårda lag, som lyckan börjar stiffta | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| sen den minsta gnista kleen, | Aldraskönsta herdarinn |
| den mig bracht att ällska sig, | Aldraskönsta herdarinn |
| att hon emot den sed, som förr ej war i minne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| all den stund då sorg qwällier mig, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| all den kärlek jag fly wärre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| liksom den dig aldrig såg, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| mig den matken ej mer äter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| fram för all� andre man älska bör den. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Den som all älskog ur sinnet will slå, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| hur will den kunne en trogen wän få? | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Lät, Charitilla, mig winna den frögd | Att Charitilla i tanckarne fått |
| den som till dig bär | Att Charitilla i tanckarne fått |
| den som dig högst skattar, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| du är den ena | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du äst den högsta skönhetz skatt | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så skall den doch i minnet blifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| intill den långa ewighet; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DENNA.............5
|
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och denna lund med frögd ock lust bekröna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| hielp mig uhr denna nöden, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Fast än jag din till denna stunden warit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag snart ur denna nöd | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
DENSAMMA..........1
|
| att du är densamma, som lämnar mig frij. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
DERFÖR............3
|
| Derför du tok | Storan en toker |
| Derför skönst Melette min, | Skiönst Melette är det rätt |
| derför jag nu åt dig leer. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
DERFÖRE...........2
|
| ingen dig derföre yncka nå lär, | Storan en toker |
| Och derföre giör mig ånger | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
DERTILL...........1
|
| att som Philander fått bringa dertill, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
DESS..............6
|
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| att han skall blifwa dess tiänar trogen. | Storan en toker |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| och i dess tiänst sin dagar sluta! | Så måste nu Philander wandra |
| Dess skönhetz prackt har Damons hiärtta twungit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Dess luta har mång ängslig stund fördrifwit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
DESSA.............1
|
| J Jofurs träd, som zira dessa lunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
DESSE.............1
|
| så att han städz i desse lunder sungit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
