DIJN..............1
Så skall jag dijn hårdhet städz bemöta	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
DIJT..............1
som med mitt nöje hinna dijt,	O! aldraskönste dygdgudinne
DIMMAN............1
den dimman, som ur röken	Sex dagar i hwar wicka
DIN...............181
ljufste solen i din barm;	Morgonrådnad du som lyser
lät hänn� i din hyddor bo!	Morgonrådnad du som lyser
hwar är nu din förre frögd?	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
Ho tör dig din lust förspilla	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
Se, din wän dän trogne slawen,	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
O näcktergal nu rör din tunga	Stäm sorgse in du sånggudinna
Halt up Diana mäd din qwida,	Stäm sorgse in du sånggudinna
din fägnad äj så platt sin ända gått,	Stäm sorgse in du sånggudinna
din frögdesal	Stäm sorgse in du sånggudinna
ock på din röst mäd wördnad ackta.	Stäm sorgse in du sånggudinna
af honom skänckes dig din lycka all,	Stäm sorgse in du sånggudinna
städz till din tjänst af himlen skickat är	Stäm sorgse in du sånggudinna
Lef wäl förnögd hos din herdinna,	Stäm sorgse in du sånggudinna
din skönhetz prackt, du änglabild?	Hur länge skall jag fåfängt wörda
at du äj anse will din träl,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
Lägg ner din hårdhet Castalinne,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
dät är din skönhet alt förnär,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
Hwad kan dig dock din wrede båta?	Hur länge skall jag fåfängt wörda
Hwi will du få din wän förlåta?	Hur länge skall jag fåfängt wörda
dock för din skull jag tåligt lider,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
jag lefwer framgent i din lydna,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
dig till all wördnad din herde i lunden,	Daphne min jordiske fägnad och lust
at du mit hjärta städz har i din mackt.	Daphne min jordiske fägnad och lust
ock för din skjönhet framställa dän tro,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Dock all min trefnad är uthi din,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Lät dock din fromhet förmera dän fägring,	Daphne min jordiske fägnad och lust
och lät din herde få winna sin lägring,	Daphne min jordiske fägnad och lust
närmast din skjönhet, min herdarinn� blid.	Daphne min jordiske fägnad och lust
som för din skjönhet sin trohet framter.	Daphne min jordiske fägnad och lust
Din hårdhet will mig ynckelig	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
lät din hårdhet mig äj skilja	Aldraskjönste ros och lilja
från din höga skjönhjetz tron.	Aldraskjönste ros och lilja
Lät din hårdhet mig äj twinga	Aldraskjönste ros och lilja
ock din ynnest wisa sig:	Aldraskjönste ros och lilja
ock din trogna träl bedröfwa	Aldraskjönste ros och lilja
ty din skjöne rosenmun,	Aldraskjönste ros och lilja
som din skjönhets boning zira,	Aldraskjönste ros och lilja
minna mig din hårdhet på,	Aldraskjönste ros och lilja
och din hårdhet utan tal,	Aldraskjönste ros och lilja
För din skull allt mit hjärta	Aldraskjönste ros och lilja
din dygdens skjen ock gudafägring wörda,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
dy bär jag ock din billd uthi min själ.	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
din hårde själ har dät till jorden brackt.	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
En ljuflig min utaf din himlafägring	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
at bli din träl, när mig din hårdhet dödar;	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
at bli din träl, när mig din hårdhet dödar;	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
så måst jag för din hårdhet undanfika,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
ock som du har min själ brackt till din lydnad,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
så skall jag ock förbli din trogne träl.	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
din dygd och skjönhets prackt dät nu allena gjör.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
som jag för din skull bär uti min hjärtesal,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Så skulle du din träl mäd fromhet stor benåda	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Min stjärna lätt din glantz en liflig strål mig gjer,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
upp mäd din stämmor mång,	I lufftens fåglar snäll
du som din frögdesal,	I lufftens fåglar snäll
Unna din herde en strimma blid	I lufftens fåglar snäll
utaf din ögons klarskinande mackt;	I lufftens fåglar snäll
illa du söker din tid då anläggia,	Storan en toker
nä�r du will gifwa en flicka din siäl,	Storan en toker
Philander är din träl,	I ögon twå
mot din hårdhetz stränga lag	Tee dig äj så wred, min Elisandra
men, då kunde jag din gunst äj finna;	Tee dig äj så wred, min Elisandra
medan du din hyllest spar.	Tee dig äj så wred, min Elisandra
af gudaskiönhet din,	Ach, skönste herdarinn
När som din fägringzskien	Ach, skönste herdarinn
Stopp tobak i din pipa,	Sex dagar i hwar wicka
och tänck på flickan din,	Sex dagar i hwar wicka
lät din herde hugnad winna,	Ach min liufwa herderinna
som nu träder för din thron.	Ach min liufwa herderinna
mig ifrån din skönhetz strål.	Ach min liufwa herderinna
Af din fägring är jag wunnen,	Ach min liufwa herderinna
af din gudabilds gestallt!	Ach min liufwa herderinna
hugnas af din nåde blid,	Ach min liufwa herderinna
af din nåde wisa sig,	Ach min liufwa herderinna
som mig med din skönhets strål,	Allerskönsta Elisandra
och upoffrat (?) mig din siäl:	Allerskönsta Elisandra
mig din trogna wän och träl,	Allerskönsta Elisandra
att hierttat mitt för din skull stundlig dör,	Statt up du morgonrodnad klara
Din gudabilld har himlen sielf nersändt,	Statt up du morgonrodnad klara
din billd, som är af himlens hand beskärd;	Statt up du morgonrodnad klara
att i din tienst min dagar sluta,	Statt up du morgonrodnad klara
dett måste jag för din skull lida.	Statt up du morgonrodnad klara
ja för din skull	Statt up du morgonrodnad klara
din skönhets lag	Statt up du morgonrodnad klara
och till din fötter hastat.	Statt up du morgonrodnad klara
då har jag trädt fram för din skönhetz thron,	Statt up du morgonrodnad klara
lät äj din trogna herde bli förglömd;	Statt up du morgonrodnad klara
fram till din thron, att där utplåna den	Statt up du morgonrodnad klara
som warit har din städs förtrogna wän,	Statt up du morgonrodnad klara
din kärleks tro, min Elisandra.	Statt up du morgonrodnad klara
din herdes trogna sinne.	Statt up du morgonrodnad klara
skiönhet din att prisa,	O Änglabilld
Händren din, och svanehwita lemmar,	O Änglabilld
Din ögon klar, som liksom solen glimmar	O Änglabilld
mig din skönhet fängslar;	O Änglabilld
jag är din, som det nu biuder till;	O Änglabilld
Lät mig doch din skönhet få	O Änglabilld
Ej förmår din kärlek ledig wara	O Änglabilld
skönhet din mig för i kärleks snara:	O Änglabilld
mig din gunst förläna.	O Änglabilld
tänck doch på den som din träl sig kallar	O Änglabilld
Hwar är din fromhet då,	Himmelen synes blid
till din förtrogna träl,	Himmelen synes blid
tills han din wänskap får niuta;	Himmelen synes blid
Lät doch din trogna schlaf	Himmelen synes blid
wara din till sin graf,	Himmelen synes blid
din dejlighets skatt	Är det ditt behag
i minnen och sinne haf ewigt din träl,	Är det ditt behag
som lider och bider att niuta din gunst,	Är det ditt behag
äj döda din träl	Är det ditt behag
jag din kärlek äj får niuta,	Skiönst Melette är det rätt
Skönhet din mig dett påbördar	Skiönst Melette är det rätt
Si! din träl dig ödmiukt ber,	Skiönst Melette är det rätt
förr än han din wänskap får,	Skiönst Melette är det rätt
lät mig och få blifwa din,	Skiönst Melette är det rätt
nampn utaf din trogna träl;	Skiönst Melette är det rätt
innan du ända får din lefnadz tid.	Skönste Melette är dät dit behag
Wisa din ällskare nu dock en gnista	Skönste Melette är dät dit behag
De bölljor små, som kring din stranden swalla,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
Skön nechtergal lät höras då din sång,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
din Damon såt slut äj utur ditt minne	Så far nu wäl du liufste ort för alla
som blir din träl och wördar in i grafwen	Så far nu wäl du liufste ort för alla
din skönhetz prackt.	Så far nu wäl du liufste ort för alla
Du sku trogne herden din	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
skall din herde plåga,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
Si så har din herde jämwäl swurit	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
till din dygd och skönhet alle dar,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
i din mackt står all deß lust och frögd,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
och är din hel worden,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
måste för din hårdhet undanrymma,	Skingra himmel blid min sorgedimma
twingar att emot din willja strida	Skingra himmel blid min sorgedimma
du som med din skönhetz brand,	Skingra himmel blid min sorgedimma
har uti mitt hiertta fått din wåning,	Skingra himmel blid min sorgedimma
All min frögd är i din hand.	Skingra himmel blid min sorgedimma
med en din gyllne strimma,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
din trogna träl och wänn.	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
och ewigt din förblifwa,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
täcks wända dig, jag är äj mehra din:	Jag måste nu min wackra Elisandra
Fast än jag din till denna stunden warit,	Jag måste nu min wackra Elisandra
unn mig doch att blifwa din,	Aldraskönsta herdarinn
bära nampn utaf din slaf;	Aldraskönsta herdarinn
Se din träl med mildhet an,	Aldraskönsta herdarinn
jag flyr nu till thronen din,	Aldraskönsta herdarinn
till din dygd och fromhet stor,	Aldraskönsta herdarinn
lät doch mig af kärlek din,	Aldraskönsta herdarinn
och blir din till deß jag går	Aldraskönsta herdarinn
att din träl skall lefwa allen,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
lät min siäl med din sig förena,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
lät din träl ej lida mer men;	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
lycklig att få blij din slaf,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
med din wrånga art af kynne	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
med din odygdsfulla siäl.	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
mig din kärlek ej mer fräter	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
att jag kan bli fängslat inunder din lag.	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
Lät fara, Lysette, din kärlek du bör,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
Lät mig få wara din såtaste wän,	Att Charitilla i tanckarne fått
allt uti din kropp,	Att Charitilla i tanckarne fått
ber att du älskar din trognaste träl;	Att Charitilla i tanckarne fått
upricktigt hiertta af din egen är.	Att Charitilla i tanckarne fått
se, hur dig wördar din trognaste träl,	Skönste Belinde min såtaste siäl
Skulle Philander din trognaste wän	Skönste Belinde min såtaste siäl
alt efter din flärd,	Skönste Belinde min såtaste siäl
utaf din skada då blifwer du lärd.	Skönste Belinde min såtaste siäl
Din skönhet det wåller,	Skönste Belinde min såtaste siäl
så är din ögon utan meen;	O! aldraskönste dygdgudinne
så ock din honings söte mun,	O! aldraskönste dygdgudinne
ja, munnen din är säkert giord	O! aldraskönste dygdgudinne
min skönste om din träfflighet,	O! aldraskönste dygdgudinne
mig niuta få din kärlek reen.	O! aldraskönste dygdgudinne
dem hafwer du uti din mackt.	O! aldraskönste dygdgudinne
få hwila mig i famnen din;	O! aldraskönste dygdgudinne
emot din trogne Filidon,	O! aldraskönste dygdgudinne
men nu framträder för din thron,	O! aldraskönste dygdgudinne
i all stund din trogna träl.	Tänk på mig min lilla flicka
at förenas med din siäl.	Tänk på mig min lilla flicka
som din såckersöta mun;	Tänk på mig min lilla flicka
wärma mig i famnen din.	Tänk på mig min lilla flicka
Jag skall finnas städz din herde,	Tänk på mig min lilla flicka
är din skjönhet uthan tal:	Tänk på mig min lilla flicka
lät mig wärmas i din barm,	Tänk på mig min lilla flicka
unn mig sofwa på din arm.	Tänk på mig min lilla flicka