|
DINA..............3
|
besluta dina dagar. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
Du fagra lund med dina lilljor skiön, | Statt up du morgonrodnad klara |
de klara strålar dina, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
|
DINE..............9
|
Flyg äj högt mäd dine tanckar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
mäd dine stämmors tal | I lufftens fåglar snäll |
träd fram du sol med dine strålar mång, | Statt up du morgonrodnad klara |
Du sida dal med dine örtter grön; | Statt up du morgonrodnad klara |
Min skönste dine skönhets gåfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
mot dine kinners miölck och blod | O! aldraskönste dygdgudinne |
Ty dine kinner rosenröda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
Dine alabaster läppar plira, | O! aldraskönste dygdgudinne |
Kom lät mig kyßa dine kinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
|
DINN..............2
|
Mot willjan dinn | Storan en toker |
dett betänck, att jag är dinn, | Aldraskönsta herdarinn |
|
DIN´..............1
|
ock för din´ fötter här läggia dät ner; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
|
DIT...............24
|
finge han man dit igjen. | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
där Nympha, som dit hjärta saknar, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
När hjärtat dit äj wekas må, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
siungit dit minne till wördnad ock heder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
ritat dit namn uti marmor & ceder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
dit ärepris utsjunga: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
dit dänne stunden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
till dit skjöne stjärnepar, | Aldraskjönste ros och lilja |
Ack at dit sinn äj står till at beweka, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
wäl dit där som jag har | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
Jag måste dit som himblen biuder, | Statt up du morgonrodnad klara |
Skönste Melette är dät dit behag, | Skönste Melette är dät dit behag |
ock till dit nöje har låtit mig kalla, | Skönste Melette är dät dit behag |
hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
emot där förre uthaf hjärtat dit, | Skönste Melette är dät dit behag |
Min sol :/:/:/ framte dit skien:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
och löper gärna dit där som hon tar sitt boo, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
om du dit hiertta med mitt bebundt. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
blif [...] wid dit wrånga sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
kund´ han ditt böija dit hiertta till sig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
dit sinne och wandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
tryck mig nu hårdt intill dit bröst. | O! aldraskönste dygdgudinne |
slut mig aldrig ur dit sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
|
DITT..............35
|
Ditt hjärta äj nån ewig ängslan fått: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
Min Daphne skjön, ditt namn skall ewigt skrifwas | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
ditt stållta lof ock pris måst ner i glömsko fälla | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
härskar ditt sinn; | Storan en toker |
måste ditt sinn | Storan en toker |
Hierttat ditt blir utaf sorgen förtärt, | Storan en toker |
och så föllja ditt begiär, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
Betänck, hur jag ditt sköna stiernepar | Statt up du morgonrodnad klara |
På ditt alltar | Statt up du morgonrodnad klara |
Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
Lät mig uti ditt hiärtta hwila, | Statt up du morgonrodnad klara |
förwara i ditt minne | Statt up du morgonrodnad klara |
som du bär och i ditt skiöte tillrar, | O Änglabilld |
Lät ditt sind�(?) en trogen kärlek hysa, | O Änglabilld |
till ditt lof min tunga. | O Änglabilld |
och måst gå från ditt umgänge skilld, | O Änglabilld |
Är det ditt behag? | Är det ditt behag |
Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
din Damon såt slut äj utur ditt minne | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
Se ditt sinn har likså oförendrat | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
Hierttat ditt har aldrig än | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
ty ditt hiertta är af sten, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
Hwad will du, min herde, hwad är ditt begär, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
hwad är ditt begiär? | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
som i ditt hiärtta bor. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
den kärlek, som ditt hiertta wid mig binner, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
Unn mitt hiertta blij hos ditt, | Aldraskönsta herdarinn |
till ditt sköna ögnepar, | Aldraskönsta herdarinn |
som uthi ditt hiertta bor, | Aldraskönsta herdarinn |
Lät ditt hiertta blifwa mitt, | Aldraskönsta herdarinn |
som mitt hiertta blifwit ditt. | Aldraskönsta herdarinn |
ditt kynne mig gifwer ej sådant behag, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
kund´ han ditt böija dit hiertta till sig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
|
DIUR..............2
|
I raska diur, som här i lunden smyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
I hafsens diur, som uthi Wäner simma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
|
DIUREN............1
|
Gif diuren lif, som här i beten wandra, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
|
DJUR..............5
|
Tritons snälle, qwicke djur: | Morgonrådnad du som lyser |
De wille djur i marcken gå, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
J djur, som dänne dalen bär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
I djur i skogar all, | I lufftens fåglar snäll |
I djur i hafsens swall, | I lufftens fåglar snäll |
|
DJUREN............2
|
Upwäcker djuren till att springa, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
Djuren uthi marcken wida, | Aldraskjönste ros och lilja |
|
DJÄFWEL...........1
|
hur någon djäfwel sig dän frihet taga på | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
|
DO................1
|
och Do(r)is för dig wördnad bär. | O! aldraskönste dygdgudinne |
|
DOCH..............41
|
Hwad hjälper mig doch at jag qwider? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
att I doch gunst beter | I ögon twå |
Kan I doch si | I ögon twå |
doch honom wördar. | I ögon twå |
Doch alltid lustig wara | Sex dagar i hwar wicka |
doch skall jag dig berömma, | Statt up du morgonrodnad klara |
Ach Elisandra sköna tänck doch på, | Statt up du morgonrodnad klara |
doch i min siäl förnögder. | Statt up du morgonrodnad klara |
Så lät doch sådant äj förändra | Statt up du morgonrodnad klara |
Lät mig nu doch ha den frögd, | O Änglabilld |
doch om du äj ter dig from, | O Änglabilld |
Lät doch mig, en kärleks strimma lysa, | O Änglabilld |
Lät mig doch din skönhet få | O Änglabilld |
tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
Doch börjar nu deß glantz | Himmelen synes blid |
most han för natten doch wika; | Himmelen synes blid |
Kan det doch hugna dig, | Himmelen synes blid |
sänd doch de strålar nid, | Himmelen synes blid |
Lät doch din trogna schlaf | Himmelen synes blid |
Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
där jag dig doch stadigt wördar | Skiönst Melette är det rätt |
lät mig doch få | Så måste nu Philander wandra |
Mitt hiärtta doch allt stadigt hos dig blir | Så måste nu Philander wandra |
Tänck doch uppå ehr förra wänskapz mackt, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
Lef ewigt säll, kom doch ihog den slafwen, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
skall jag dig doch ha för alla kär. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
skall han doch sidst lugna. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
Se doch himmel an dän stora qwida, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
Doch jag will äj med min bön dig qwälja, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
unn mig doch att blifwa din, | Aldraskönsta herdarinn |
lät doch mig af kärlek din, | Aldraskönsta herdarinn |
doch medh hårdhet dödat mig. | Aldraskönsta herdarinn |
Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
Se doch hwad nöje, som där kommer af. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
så skall den doch i minnet blifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
doch skola nympher det bewisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |