| |
|
DINA..............3
|
| besluta dina dagar. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Du fagra lund med dina lilljor skiön, | Statt up du morgonrodnad klara |
| de klara strålar dina, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
DINE..............9
|
| Flyg äj högt mäd dine tanckar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| mäd dine stämmors tal | I lufftens fåglar snäll |
| träd fram du sol med dine strålar mång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du sida dal med dine örtter grön; | Statt up du morgonrodnad klara |
| Min skönste dine skönhets gåfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| mot dine kinners miölck och blod | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Ty dine kinner rosenröda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Dine alabaster läppar plira, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Kom lät mig kyßa dine kinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DINN..............2
|
| Mot willjan dinn | Storan en toker |
| dett betänck, att jag är dinn, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
DIN´..............1
|
| ock för din´ fötter här läggia dät ner; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
DIT...............24
|
| finge han man dit igjen. | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| där Nympha, som dit hjärta saknar, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| När hjärtat dit äj wekas må, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| siungit dit minne till wördnad ock heder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ritat dit namn uti marmor & ceder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| dit ärepris utsjunga: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dit dänne stunden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| till dit skjöne stjärnepar, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ack at dit sinn äj står till at beweka, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| wäl dit där som jag har | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Jag måste dit som himblen biuder, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Skönste Melette är dät dit behag, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock till dit nöje har låtit mig kalla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
| emot där förre uthaf hjärtat dit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Min sol :/:/:/ framte dit skien:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och löper gärna dit där som hon tar sitt boo, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| om du dit hiertta med mitt bebundt. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| blif [...] wid dit wrånga sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| kund´ han ditt böija dit hiertta till sig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| dit sinne och wandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| tryck mig nu hårdt intill dit bröst. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| slut mig aldrig ur dit sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
DITT..............35
|
| Ditt hjärta äj nån ewig ängslan fått: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Min Daphne skjön, ditt namn skall ewigt skrifwas | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ditt stållta lof ock pris måst ner i glömsko fälla | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| härskar ditt sinn; | Storan en toker |
| måste ditt sinn | Storan en toker |
| Hierttat ditt blir utaf sorgen förtärt, | Storan en toker |
| och så föllja ditt begiär, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Betänck, hur jag ditt sköna stiernepar | Statt up du morgonrodnad klara |
| På ditt alltar | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät nu ditt sinne sig intala | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig uti ditt hiärtta hwila, | Statt up du morgonrodnad klara |
| förwara i ditt minne | Statt up du morgonrodnad klara |
| som du bär och i ditt skiöte tillrar, | O Änglabilld |
| Lät ditt sind�(?) en trogen kärlek hysa, | O Änglabilld |
| till ditt lof min tunga. | O Änglabilld |
| och måst gå från ditt umgänge skilld, | O Änglabilld |
| Är det ditt behag? | Är det ditt behag |
| Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
| Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
| din Damon såt slut äj utur ditt minne | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Se ditt sinn har likså oförendrat | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Hierttat ditt har aldrig än | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| ty ditt hiertta är af sten, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Hwad will du, min herde, hwad är ditt begär, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| hwad är ditt begiär? | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| som i ditt hiärtta bor. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| den kärlek, som ditt hiertta wid mig binner, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Unn mitt hiertta blij hos ditt, | Aldraskönsta herdarinn |
| till ditt sköna ögnepar, | Aldraskönsta herdarinn |
| som uthi ditt hiertta bor, | Aldraskönsta herdarinn |
| Lät ditt hiertta blifwa mitt, | Aldraskönsta herdarinn |
| som mitt hiertta blifwit ditt. | Aldraskönsta herdarinn |
| ditt kynne mig gifwer ej sådant behag, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| kund´ han ditt böija dit hiertta till sig, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
DIUR..............2
|
| I raska diur, som här i lunden smyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| I hafsens diur, som uthi Wäner simma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
DIUREN............1
|
| Gif diuren lif, som här i beten wandra, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
DJUR..............5
|
| Tritons snälle, qwicke djur: | Morgonrådnad du som lyser |
| De wille djur i marcken gå, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J djur, som dänne dalen bär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| I djur i skogar all, | I lufftens fåglar snäll |
| I djur i hafsens swall, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
DJUREN............2
|
| Upwäcker djuren till att springa, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Djuren uthi marcken wida, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
DJÄFWEL...........1
|
| hur någon djäfwel sig dän frihet taga på | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
DO................1
|
| och Do(r)is för dig wördnad bär. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DOCH..............41
|
| Hwad hjälper mig doch at jag qwider? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| att I doch gunst beter | I ögon twå |
| Kan I doch si | I ögon twå |
| doch honom wördar. | I ögon twå |
| Doch alltid lustig wara | Sex dagar i hwar wicka |
| doch skall jag dig berömma, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach Elisandra sköna tänck doch på, | Statt up du morgonrodnad klara |
| doch i min siäl förnögder. | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så lät doch sådant äj förändra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Lät mig nu doch ha den frögd, | O Änglabilld |
| doch om du äj ter dig from, | O Änglabilld |
| Lät doch mig, en kärleks strimma lysa, | O Änglabilld |
| Lät mig doch din skönhet få | O Änglabilld |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| Doch börjar nu deß glantz | Himmelen synes blid |
| most han för natten doch wika; | Himmelen synes blid |
| Kan det doch hugna dig, | Himmelen synes blid |
| sänd doch de strålar nid, | Himmelen synes blid |
| Lät doch din trogna schlaf | Himmelen synes blid |
| Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
| Säg mig doch: Hwi har ditt sinn | Skiönst Melette är det rätt |
| där jag dig doch stadigt wördar | Skiönst Melette är det rätt |
| lät mig doch få | Så måste nu Philander wandra |
| Mitt hiärtta doch allt stadigt hos dig blir | Så måste nu Philander wandra |
| Tänck doch uppå ehr förra wänskapz mackt, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lef ewigt säll, kom doch ihog den slafwen, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| skall jag dig doch ha för alla kär. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| skall han doch sidst lugna. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Se doch himmel an dän stora qwida, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Doch jag will äj med min bön dig qwälja, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| unn mig doch att blifwa din, | Aldraskönsta herdarinn |
| lät doch mig af kärlek din, | Aldraskönsta herdarinn |
| doch medh hårdhet dödat mig. | Aldraskönsta herdarinn |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Se doch hwad nöje, som där kommer af. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så skall den doch i minnet blifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| doch skola nympher det bewisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |