| |
|
DOCK..............37
|
| Hwad kan dig dock din wrede båta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| dock för din skull jag tåligt lider, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Dock se, jag saknar min ljufwaste ro, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| skjönt jag nu dock skåda mång ängselfull dag. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Dock all min trefnad är uthi din, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Lät dock din fromhet förmera dän fägring, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Tänk dock uppå dän som högre dig wördar, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Lät dock er skjönhet dän wördnad behaga, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag kan dock icke förtiga herdinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lät dock, min skjönste, er fromhet tillfyllest | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Själfwer de orden dock omsider talar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock, hwad kan Zephyr ock Nectar förmå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Gjör dock, min skjönste, er herde så wärdig, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock när all sällhet förmerar er trefnad, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock har jag häruthi mig icke wist förmäten: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Dock min pänna har äj warit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Jag dock har mitt löfte hållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| dock sig min ängslan röjer. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dock hon mig äj hugswalar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| se dock ann dän trohet stor | Aldraskjönste ros och lilja |
| Se dock nu dän kärleks smärta, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Hwad båtar dock, at jag mig städs bemödar | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| måst man dock för däs hete strålar wika; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Förären mig dock dän nåd at heta få den träl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| se dock min skjönste jag för dig nid, | I lufftens fåglar snäll |
| Hwad är dock åt, att lefwa städs i jämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Mäd ringa ting jag lefwer dock förnögd. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| så blifwer dock ett godt förnöjligt sinne | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Dock må äj någon tok | Sex dagar i hwar wicka |
| at jag blir andelösz, dock utan skull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| därtill du dock äj nån orsak kan finna; | Skönste Melette är dät dit behag |
| Jag will dock wara ock wisa min tro, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Dock jag nedlägger mäd tårar min sång, | Skönste Melette är dät dit behag |
| i dän förtröstan, at du dock besinner, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Wisa din ällskare nu dock en gnista | Skönste Melette är dät dit behag |
| Dock, märck, dett skeer med en bedröfwad siäl. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
DRAGA.............1
|
| har ock will draga in till däs jag dör. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
DRAGER............1
|
| kärlek starck jag drager till tig, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
DRAGIT............1
|
| och så min siäl intill dig dragit | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DRAR..............2
|
| se dän wördnad, som jag drar | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som jag daglig för tig drar | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
DRICK.............1
|
| Drick wackra pigors skålar, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
DRICKA............1
|
| på siunde dagen dricka, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
DRICKER...........1
|
| fast heller jag dricker godt öl och godt win, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
DRICKIOM..........3
|
| wi drickiom tre på rad: | Sex dagar i hwar wicka |
| Wi drickiom hela natten | Sex dagar i hwar wicka |
| Wi drickiom på god swänska: | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
DRIFWIT...........1
|
| har nu mig så wida drifwit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
DROTT.............1
|
| som en odödlig ock rådande drott! | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
DROTTNING.........2
|
| ock som en drottning ibland sine tärnor, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| min frihet är min drottning, min gudinna, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
DRÅNING...........5
|
| du tiders fagre dråning, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Kom frihet, kom, du ädle sinnens dråning, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| där Flora sielf, de wackra blomsters dråning; | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Kom snart igien, O himbla dråning sköna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ach min Elisandra nymphers dråning, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
DRÅNNING..........1
|
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
DRÖYSEL...........1
|
| föruthan dröysel skall du mig till wördnad skrifwa | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
DU................227
|
| Morgonrådnad du som lyser | Morgonrådnad du som lyser |
| Gack nu fram du siren unga, | Morgonrådnad du som lyser |
| du skall sjunga, | Morgonrådnad du som lyser |
| Ach, du himmel, himmel wida, | Morgonrådnad du som lyser |
| när du sluta sidst behagar | Morgonrådnad du som lyser |
| dät må du insinna dig: | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Will du dig äj låta nöja | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Himlens hämd du på dig samkar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| om du äj beter dig milld. | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Stäm sorgse in du sånggudinna, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| kan du mäd nöje finna | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| O Echo säll du skall nu swara | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| din skönhetz prackt, du änglabild? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Will du min trefnad framgjent wörda, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| at du äj anse will din träl, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| om du ej låter fromhet lysa. | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Hwi will du få din wän förlåta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| du nymphers zir ock skjönste prydnad. | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Kan du min skönste wäl mera begjära, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| när du min trohet så uppenbart ser? | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| när jag dig wördar, du nordenes prackt: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock, skjönste Daphne, du kunde betänckia, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du mit hjärta städz har i din mackt. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan min jämmer ock ängslan förtaga | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan förminska min qwida och klaga, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du må njuta en tusendsäll lefnad, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du däs hjärta mäd hårdhet äj mördar, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Min herde, om du will uthi mitt minne blifwa, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| föruthan dröysel skall du mig till wördnad skrifwa | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| du tiders fagre dråning, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Du pryder allt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| När du till oß hit träder an | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| män du will dät äj hafwa: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Jag ällskar dig, du hatar mig; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| du säjer näj, du ällskar äj. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| du säjer näj, du ällskar äj. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Upp, upp du mårgonrådnad skjär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| om du täcks min ängslan höra | Aldraskjönste ros och lilja |
| som du ändat har min lust, | Aldraskjönste ros och lilja |
| ack at du will mig all min frögd förneka! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| män du har dät till jorden åter twingat: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack Daphne, kan du så stor hårdhet hysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ack, som du äst all nymphers täcke prydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock som du har min själ brackt till din lydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Män, dygdgudinna skjön, ach at du kunde skåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Så skulle du din träl mäd fromhet stor benåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Upp, upp du näcktergal, | I lufftens fåglar snäll |
| du som din frögdesal, | I lufftens fåglar snäll |
| du äst en dygdgudinn, | I lufftens fåglar snäll |
| Melancholie hwad will du hos mig gjöra? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| du täncker wist mitt sinne platt förföra, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Kom frihet, kom, du ädle sinnens dråning, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Du äst min skatt, min frögd min fägnad | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| du lofwar han, | Storan en toker |
| Du Friggas tokar och yncklige träl, | Storan en toker |
| illa du söker din tid då anläggia, | Storan en toker |
| nä�r du will gifwa en flicka din siäl, | Storan en toker |
| mod du äj har, | Storan en toker |
| när du för Venus till föga måst falla. | Storan en toker |
| Wore du stackare utaf friskt sinn, | Storan en toker |
| flickors gunst föga du månde då wörda, | Storan en toker |
| tanckar om kärlek du släpte äj inn, | Storan en toker |
| alldrig så mång faveur du dig påbörda; | Storan en toker |
| men engång därwid du ledsen wäl blifwer; | Storan en toker |
| då lär du tänckia på hwad jag här skrifwer; | Storan en toker |
| Önska du tör, | Storan en toker |
| du wor som förr, | Storan en toker |
| Stackars du toker, som bätter äj lärdt, | Storan en toker |
| måste du kunna slätt ingen dig wördar, | Storan en toker |
| om du äj kann, | Storan en toker |
| som wor du waner wid qwida och ängsel: | Storan en toker |
| när du är stadd i så liufligit fängsell. | Storan en toker |
| Håll det till goda du som nu så är | Storan en toker |
| fast du än sutte i hårdare trängsell, | Storan en toker |
| Derför du tok | Storan en toker |
| när du ser flickors gunst litet kan båta, | Storan en toker |
| att om du låg, | Storan en toker |
| du dygdfullkomne siäl, | I ögon twå |
| Du äst mer än alla flickor andra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| ty du mot mig oblid war: | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| medan du din hyllest spar. | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| den du på jorden bär: | Ach, skönste herdarinn |
| du äst den fagra sol, | Ach, skönste herdarinn |
| det ällskar du och jag. | Sex dagar i hwar wicka |
| så länge du dät har; | Sex dagar i hwar wicka |
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| så skall du med frögd förnimma, | Ach min liufwa herderinna |
| hwad du mig täcks börda på, | Ach min liufwa herderinna |
| du äst den för alla andra, | Allerskönsta Elisandra |
| Du har mig all trohet swurit, | Allerskönsta Elisandra |
| Statt up du morgonrodnad klara, | Statt up du morgonrodnad klara |
| träd fram du sol med dine strålar mång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du fagra lund med dina lilljor skiön, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du sida dal med dine örtter grön; | Statt up du morgonrodnad klara |
| du äst all nymphers princessinna, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Hwad will du mehr begära? | Statt up du morgonrodnad klara |
| då du därmot dig månde ställa, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Men när du ingen mera finner, | Statt up du morgonrodnad klara |
| och ber, du täcks påminna dig en gång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| O Änglabilld, du skönsta i Norden, | O Änglabilld |
| Du städz är dän fagraste på jorden | O Änglabilld |
| som du bär och i ditt skiöte tillrar, | O Änglabilld |
| hwar du är, de wackra hwita twå; | O Änglabilld |
| doch om du äj ter dig from, | O Änglabilld |
| Far nu wäl, du skönste bland alla, | O Änglabilld |
| lef nu säll, du änglasköna billd, | O Änglabilld |
| Cynthia kann du se, | Himmelen synes blid |
| att du på ett sådant sätt | Skiönst Melette är det rätt |
| hwar du är, | Skiönst Melette är det rätt |
| att du honom så anser, | Skiönst Melette är det rätt |
| Bör du lell intet mig fängsla til lifwet, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Du west min skönste Melette ock själ, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
| därtill du dock äj nån orsak kan finna; | Skönste Melette är dät dit behag |
| Will du då framgent mig oskyldigt pina, | Skönste Melette är dät dit behag |
| innan du ända får din lefnadz tid. | Skönste Melette är dät dit behag |
| När du så söker dän tro du mig swurit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| När du så söker dän tro du mig swurit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| skjönt du wäl wet hwad för band, som jag burit | Skönste Melette är dät dit behag |
| skönt du Melette mäd hårdaste nöden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Uthi dät hopp, at du engång får röna, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur du har hatat en så trogen träl; | Skönste Melette är dät dit behag |
| i dän förtröstan, at du dock besinner, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Kan du min wackra mig det wägra, | Så måste nu Philander wandra |
| Så far nu wäl du liufste ort för alla, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Så far nu wäl du alldraskönst´ herdinna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| ach! att du kunde skåda | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Du sku trogne herden din | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wid den mackt och wällde som du har | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och wid all den skiönhet som du burit, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| sen du först blef sedd af herdars skar, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| att du städz och utan tal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Skull än du min wänskap föga skiöta, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| om du will nu honom gunst förläna | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Men om du i stadigt qwal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Ach du dunkla sorgedag, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| du som med din skönhetz brand, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| du kann | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| om du, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| du will äj en trogen wän uthwällja, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| dän du ällska må allen; | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| för dät du mig nu fägnar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| du giör det som dig ägnar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Du har ju bortdrifwit min jämmer från mig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Hwad will du, min herde, hwad är ditt begär, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Will du bli hållen kär? | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| om du will min förblifwa, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Du will, att jag skall, twärt emot min willja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| När du, min wän, will föra dig till minnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att du äj är den endasta som finnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| bland nympher, täck du då wäl tänckia må | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| jag ödmiukt ber, att du till herdar andra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| wörda dig, du ängell blid, | Aldraskönsta herdarinn |
| will du blifwa wännen min | Aldraskönsta herdarinn |
| Men om du samtycker äj, | Aldraskönsta herdarinn |
| må bli frälst, giör som du will | Aldraskönsta herdarinn |
| och som du har hierttat till, | Aldraskönsta herdarinn |
| att du will mig lifwet gie. | Aldraskönsta herdarinn |
| Will du ej tee dig emot mig blid, sköna, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| om du dit hiertta med mitt bebundt. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Charitill, du, war icke wreder, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| hwad kan dig båta, att du dig teer wreden, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Kan du see att jag så bedröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| kan du lee åt min stora nöd, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| andan min alldrig skall du ha ro, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| då lär du sörja för det du nu gläds, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| då lär du sörja för det du nu gläds, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| må du nu mig, att med dig sammanbo. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Du skall weta, Castalinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att du kommer ur mitt minne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| sielf har du mig orsak gifwit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| du har jemmer, qwal och qwid. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| än som någon tid du warit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och med flättia har du farit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Redligheten har du sparit; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| då du gyllnepiller gaf. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| det må du medsamme sij, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Far nu wäl du Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| far nu wäl du falska siäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| och när du så redlig finner | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| så må du förutan hinder | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| men ej mera du mig binder (?) | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Än en gång, du Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Du tör dig inbilla, det du skall mig få, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Du tör dig inbilla, det du skall mig få, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| De minne du prisat af illfundigt sinn, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att du är densamma, som lämnar mig frij. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag wet, att du hycklar med flere än een, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dy wore jag willer om du skulle få, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| åtniuta hwad som du nu syfftar uppå. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Lät fara, Lysette, din kärlek du bör, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| och will du mig lyda, så wälj dig en wän, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Farwäl nu Lysette jag önskar, du må | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| ber att du älskar din trognaste träl; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| O! att du wille | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att du belöna, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Tro fritt, Belinde, du nöje då fått. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| liksom du föga | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| när du så förandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| utaf din skada då blifwer du lärd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Men min Belinde, om du will blij | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| du skall erfara | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| du är den ena | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| du fagert skinand färgrings pol, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Ä du priswärde herdarinna, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| O du wår andre himmels sol; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du prydnad för allt qwinnokön, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Du har mitt hiertta helt intagit, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du dygdestierna skiön och klar, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du mig aldels fångat har; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Ja då du ligger i mitt sinn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du har ock fått Minerva håfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du äst den högsta skönhetz skatt | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du går dem fort wida för, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| dem hafwer du uti din mackt. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Ach Rosimunda du min tröst | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du dig gunstig snart beter. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| du är stadigt i mitt sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| Trösta mig, ach du min lillja, | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty du äst min enda skatt. | Tänk på mig min lilla flicka |
| Farenwäl du skjönste wän. | Tänk på mig min lilla flicka |