DUNCKELL..........1
nu ser en dunckell dag,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
DUNCKLA...........1
i min dunckla sorgedal,	Aldraskjönste ros och lilja
DUNCKLE...........1
uplys dän dunckle lunden,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
DUNKLA............2
och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Ach du dunkla sorgedag,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
DWALA.............1
jag ligger i en dwala,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
DY................9
dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal:	Stäm sorgse in du sånggudinna
Dy lätom oß war frögd äj spara,	Stäm sorgse in du sånggudinna
dy bär jag ock din billd uthi min själ.	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
dy sluter jag härmed mitt tal och sång,	Statt up du morgonrodnad klara
Dy blifwa ock skrifwas skall om mig de ord:	Är det ditt behag
dy wore jag willer om du skulle få,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
dy längtar jag sij	Att Charitilla i tanckarne fått
Dy träder fram i sånggudinnor,	O! aldraskönste dygdgudinne
DYGD..............9
som utaf dygd oförlikelig lyser,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
antingen dygd äller skjönhet skall winna,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
din dygd och skjönhets prackt dät nu allena gjör.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
som med sin dygd och stora skiönhetz pracht,	Statt up du morgonrodnad klara
i lydna skall prydna utaf hennes dygd	Är det ditt behag
all nymphers prål, all dygd ock skönhetz crona,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
till din dygd och skönhet alle dar,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
till din dygd och fromhet stor,	Aldraskönsta herdarinn
all skönhet, dygd och fägrings prackt.	O! aldraskönste dygdgudinne
DYGDENS...........3
din dygdens skjen ock gudafägring wörda,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
af dygdens tusendtal en dygdgudinna rik.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
står skrifwit främst i dygdens håf.	O! aldraskönste dygdgudinne
DYGDER............2
Ock som er dygder wår undran förmera,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
och prisa de dygder, samt fromheten stor,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
DYGDESKATTS.......1
själen er bygdt till all dygdeskatts wåning,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
DYGDESTIERNA......1
du dygdestierna skiön och klar,	O! aldraskönste dygdgudinne
DYGDFULLKOMNE.....1
du dygdfullkomne siäl,	I ögon twå
DYGDGUDINN........1
du äst en dygdgudinn,	I lufftens fåglar snäll
DYGDGUDINNA.......7
dygdgudinna, nymphers cron,	Aldraskjönste ros och lilja
Dygdgudinna hör min klage,	Aldraskjönste ros och lilja
Dygdgudinna, Phillis skjöna,	Aldraskjönste ros och lilja
af dygdens tusendtal en dygdgudinna rik.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Män, dygdgudinna skjön, ach at du kunde skåda	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
dygdgudinna, ängell cron,	Ach min liufwa herderinna
dygdgudinna, nymphers prål,	Allerskönsta Elisandra
DYGDGUDINNE.......1
O! aldraskönste dygdgudinne,	O! aldraskönste dygdgudinne
DYRKA.............1
att dyrka eder fägringz stora prackt,	Så måste nu Philander wandra
DÄM...............1
som däm er skjönhet så stundelig gjer.	Skjönste Lysette, en önskelig stund
DÄMPA.............2
som ingen flod i werlden dämpa kan,	Statt up du morgonrodnad klara
ock dämpa mitt behag.	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
DÄN...............71
Si, i dag är gjord dän lagen:	Morgonrådnad du som lyser
skall sig fägna åt dän stund;	Morgonrådnad du som lyser
Se, din wän dän trogne slawen,	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
som dän up i himlen will,	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
må liknas wid dän tiden	Stäm sorgse in du sånggudinna
Sidst, skåda Damon här dän fägnat,	Stäm sorgse in du sånggudinna
från all dän ro jag tänker njuta,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
städz hata dän dig håller kjär.	Hur länge skall jag fåfängt wörda
ock mig erindrat dän ljufwaste frögd,	Daphne min jordiske fägnad och lust
ty jag förmår äj dän fägnaden winna,	Daphne min jordiske fägnad och lust
ock för din skjönhet framställa dän tro,	Daphne min jordiske fägnad och lust
ock af mig himlen dän lyckan äj ter	Daphne min jordiske fägnad och lust
at jag får skåda dän skjönhet, som lyser	Daphne min jordiske fägnad och lust
bringa dän ängslan ock daglige smärta,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Lät dock din fromhet förmera dän fägring,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Tänk dock uppå dän som högre dig wördar,	Daphne min jordiske fägnad och lust
skåda dän präcktigt utzirade lund,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Lät dock er skjönhet dän wördnad behaga,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Lät äj nån hårdhet dän trefnad förtaga,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
mig ock påminner at wörda dän fägring,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Kan nu dän wördnad wäl heta förmäten,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Icke förmår jag nu prisa dän skatt,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Lycklig ock liuflig dän dagen wist war,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
lyckligt ock ljufligt dän gläntzande solen	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Ach, at jag kunde dän fägnaden winna,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Högst jag åstundar, at njuta dän hyllest,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
bringa er herde dän ypperste frögd.	Skjönste Lysette, en önskelig stund
hämtar af liljor dän härligste fuckt,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
och njuta dän förmånn, som trogen wänskap gjer,	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
hur någon djäfwel sig dän frihet taga på	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
at för så ljufwe ord, samt dän befallning wäja,	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
af all dän plickt, som jag er fägrings förmånn bär;	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
dän last jag aldrig tror, at någon af mig spör.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
dän wördnad, som jag för er fägringsstrålar bär	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
infinna mig hos dän, som Astrild själf har kjär.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
dän prydnad i sin skrift, som hänne hafwer bordt,	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
se dän wördnad, som jag drar	Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden.
till dän flamm, som glimmar, hyster	Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden.
uplys dän dunckle lunden,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Upwäck min wän, at ällska dän,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Liksom dän ljufwe sommarnatt	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
dän, som mig brackt at ällska sig,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
se dock ann dän trohet stor	Aldraskjönste ros och lilja
samt dän ymnigtgrönskand ceder,	Aldraskjönste ros och lilja
Se dock nu dän kärleks smärta,	Aldraskjönste ros och lilja
dän sällhet stor, at mine dagar sluta	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
dän kärleks flamm som mig mitt hjärta bränner	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
Ack hjärtans själ lät mig dän ynnest winna,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
ty skjönt än man dän ljufste solen ser,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
dän ljufwe ödes lag jag äj undwika må.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Jag swär wid Helicon /: dän klara wattukjälla,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
att all dän skönhet, som i forna wärld mån gälla,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Ja, som dän alldrig har mer öfrigt något hopp	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Förären mig dock dän nåd at heta få den träl,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
intill dän sidste stund mig jordens skjöte hyser.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
säj för min Daphne dän nymphen skjön,	I lufftens fåglar snäll
mot dän, som dig håller kiär;	Tee dig äj så wred, min Elisandra
dän fordom trogna schlafwen.	Statt up du morgonrodnad klara
Du städz är dän fagraste på jorden	O Änglabilld
dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt;	O Änglabilld
När du så söker dän tro du mig swurit,	Skönste Melette är dät dit behag
i dän förtröstan, at du dock besinner,	Skönste Melette är dät dit behag
Se doch himmel an dän stora qwida,	Skingra himmel blid min sorgedimma
dän du ällska må allen;	Skingra himmel blid min sorgedimma
Dän trohetz ed, som jag dig engång swurit,	Jag måste nu min wackra Elisandra
Säll är dän, som blifwer wärdig,	Tänk på mig min lilla flicka
Ingen wet dän store smärta	Tänk på mig min lilla flicka
Orsak till dän store plåga	Tänk på mig min lilla flicka
Farenwäl min frögd dän enda,	Tänk på mig min lilla flicka