| |
|
DÄTT..............2
|
| dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| om J dätt wåga tören. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
DÄßE..............4
|
| dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| När hon i däße lunder går | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock under däße linder står, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| min sång mäd däße orden: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
DÅ................39
|
| då I först tredde till nymphernes skar; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| när låfwen hållen blir, då är allt ricktigt gjordt. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| då fägnar sig här jorden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| och at hon då mått� höra få, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| si då månd ock ängslan ila | Aldraskjönste ros och lilja |
| då sittjen I hel säll? | I lufftens fåglar snäll |
| börjar min jämmer att gånga då opp, | I lufftens fåglar snäll |
| illa du söker din tid då anläggia, | Storan en toker |
| flickors gunst föga du månde då wörda, | Storan en toker |
| då lär du tänckia på hwad jag här skrifwer; | Storan en toker |
| men, då kunde jag din gunst äj finna; | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| då hade jag stor tröst. | Sex dagar i hwar wicka |
| då jag ehr äj mehr här i lunden seer: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Lycklig will jag mig då kalla | Ach min liufwa herderinna |
| då har jag trädt fram för din skönhetz thron, | Statt up du morgonrodnad klara |
| då du därmot dig månde ställa, | Statt up du morgonrodnad klara |
| så sök då bland dhe herdar alla, | Statt up du morgonrodnad klara |
| då jag som bäst är nögd | Himmelen synes blid |
| då jag will hugna mig, | Himmelen synes blid |
| Hwar är din fromhet då, | Himmelen synes blid |
| Will du då framgent mig oskyldigt pina, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| O Echo säll, tig då äj still äll� tysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät då min ord för hennes öron klinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Skön nechtergal lät höras då din sång, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät Hemelon då föra sig till minnes, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Äj sku då | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| bland nympher, täck du då wäl tänckia må | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| ty då kann jag nöjsamt sen, | Aldraskönsta herdarinn |
| Med hug och åtrå min, förweten jag då war, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| all den stund då sorg qwällier mig, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| då lär du sörja för det du nu gläds, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| då du gyllnepiller gaf. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag då mig satte i band och i twång; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Tro fritt, Belinde, du nöje då fått. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| blifwa bemötter, insinna dig då, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| utaf din skada då blifwer du lärd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Ja då du ligger i mitt sinn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DÖ................2
|
| skyndat sig till att dö, | Himmelen synes blid |
| Snart kan jag dö men dig skall [...] städs | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
DÖD...............5
|
| intill min död jag wäl förnögder blifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ja nöd och yncklig död. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| trohet till sin bleka död. | Aldraskönsta herdarinn |
| gif mig lif, äll gif mig död | Aldraskönsta herdarinn |
| ästu nögd, att jag blifwer död? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
DÖDA..............2
|
| äj döda din träl | Är det ditt behag |
| de hafwa mången bracht till döda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
DÖDAR.............1
|
| at bli din träl, när mig din hårdhet dödar; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
DÖDAT.............1
|
| doch medh hårdhet dödat mig. | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
DÖDEN.............5
|
| tills döden själf gjör däruppå en ända; | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| här uthi lifwet, ja mit uthi döden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| jag ällskar dig i döden, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och in i döden will hata mig, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Dig jag ällskar in i döden, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
DÖDLIGT...........1
|
| mer än dödligt sargat är. | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
DÖDZSIUK..........1
|
| af kärlek dödzsiuk, skull ingen dig gråta. | Storan en toker |
| |
|
DÖLJA.............1
|
| hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
DÖLLJES...........1
|
| där tusendtal af strålar dölljes inne. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
DÖR...............2
|
| att hierttat mitt för din skull stundlig dör, | Statt up du morgonrodnad klara |
| har ock will draga in till däs jag dör. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ECHO..............9
|
| Män Echo kan äj länger lida | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| O Echo säll du skall nu swara | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| där jag mäd Echo talar. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som Echo ljufligt talar | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Echo för min öron förer | Aldraskjönste ros och lilja |
| lät Echo gie utaf min klagesång: | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Lät luften all af Echo warda full | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| O Echo säll, tig då äj still äll� tysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| herdinnans nampn har liufste Echo gifwit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
ECHOS.............1
|
| samt fägnad all af Echos skall; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
ED................1
|
| Dän trohetz ed, som jag dig engång swurit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
EDER..............7
|
| eder upp i lufften blå; | Morgonrådnad du som lyser |
| min himmell will mig nu från eder skillja | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| J höga trän, som eder rota | Statt up du morgonrodnad klara |
| att dyrka eder fägringz stora prackt, | Så måste nu Philander wandra |
| jag äj förmår utsäja eder mackt, | Så måste nu Philander wandra |
| Jag måst ju eder evigt wörda, | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
EDERT.............2
|
| som edert hjärta ock sinne städs hyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| om edert skien, som fängslar mig min siäl, | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
EDRA..............4
|
| mäd frögdeklang på edra lutor slå: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| När Zephyrs wind på edra blader susar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Och Æols mackt på edra grenar rusar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| uthaf dhet nampn, som finns på edra grenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
EDRE..............1
|
| på edre blad, träd, i jord, bland stenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
EEN...............1
|
| Jag wet, att du hycklar med flere än een, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
