EFFTER............3
när dig äj allt effter önskan will swara:	Storan en toker
att lefwa ock sträfwa allt effter den frögd,	Är det ditt behag
måste jag effter min roo och rast.	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
EFTER.............2
allting efter titt behag	Morgonrådnad du som lyser
alt efter din flärd,	Skönste Belinde min såtaste siäl
EGEN..............3
jag är nu min egen herre	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
upricktigt hiertta af din egen är.	Att Charitilla i tanckarne fått
liksom min egen herdarinn.	O! aldraskönste dygdgudinne
EHR...............13
med ehr ljufste stämmor mång,	Morgonrådnad du som lyser
hit ehr fogen,	Morgonrådnad du som lyser
mot den, som wördar ehr	I ögon twå
och från ehr gå.	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
ehr hugnad skall jag föra mig till minnes,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
då jag ehr äj mehr här i lunden seer:	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
förlåta ehr.	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
Jag måste ock, herdinnor, ehr förlåta,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
lät nu min klagan för ehr gälla	Statt up du morgonrodnad klara
som giör mig till ehr trogna wän och träl,	Så måste nu Philander wandra
förnögder hos ehr blifwa,	Så måste nu Philander wandra
J dalar skiön från ehr jag mig förfogar,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
Tänck doch uppå ehr förra wänskapz mackt,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
EIJ...............1
eij jordiskt allt gjör oförnögder lefnad,	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
EJ................22
om du ej låter fromhet lysa.	Hur länge skall jag fåfängt wörda
Ej Nymphen min mäd hårdhet sin	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Ej förmår din kärlek ledig wara	O Änglabilld
ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast.	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
att hon emot den sed, som förr ej war i minne,	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
och tiden är ej kort tills hon lär komm� igen.	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
lät din träl ej lida mer men;	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
Will du ej tee dig emot mig blid, sköna,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
men ej mera du mig binder (?)	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
mig din kärlek ej mer fräter	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
mig den matken ej mer äter	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
Lysette war stilla, och tänck ej så mer.	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ditt kynne mig gifwer ej sådant behag,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
till mången, som mot dig ej redelig är,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
Jag kan ej dig älska som älskar så mång,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
att älska dig trogit det ästu ej wärd.	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ej plågar mitt hiertta	Att Charitilla i tanckarne fått
om han ej winner ren kärlek hos dig,	Att Charitilla i tanckarne fått
ej hålles purpur lika god.	O! aldraskönste dygdgudinne
ej någon mer slik skönhet bär;	O! aldraskönste dygdgudinne
Men fast jag ej kan fyllest skrifwa	O! aldraskönste dygdgudinne
Jag wet att jag ej kan beprisa,	O! aldraskönste dygdgudinne
ELD...............4
samma eld ock kjärleks smärta,	Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden.
och därmed i min siäl en eld uptändt,	Statt up du morgonrodnad klara
den kärleks eld, som jag i hierttat burit,	Jag måste nu min wackra Elisandra
liksom en eld i askan giömmes ner,	Jag måste nu min wackra Elisandra
ELISANDRA.........16
Tee dig äj så wred, min Elisandra,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
Elisandra, säj, om jag har brutit	Tee dig äj så wred, min Elisandra
Farwäl Elisandra liufst herdinna,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
Allerskönsta Elisandra,	Allerskönsta Elisandra
Ifrån min sköna Elisandra,	Statt up du morgonrodnad klara
Ach Elisandra sköna tänck doch på,	Statt up du morgonrodnad klara
din kärleks tro, min Elisandra.	Statt up du morgonrodnad klara
för min Elisandra kär,	Skingra himmel blid min sorgedimma
Ach min Elisandra nymphers dråning,	Skingra himmel blid min sorgedimma
Ach kom Elisandra och ällska iginn,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
Elisandra	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
Elisandra	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
Elisandra	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
och Elisandra wunnit,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
Jag måste nu, min wackra Elisandra,	Jag måste nu min wackra Elisandra
Så far nu wäl min wackra Elisandra,	Jag måste nu min wackra Elisandra
ELISANDRAS........1
för den sköna Elisandras skull,	Jag måste nu min wackra Elisandra
ELL...............2
ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast.	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
jag gärna sorgen spar, ell ock wid benen binner,	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
ELLD..............2
en liflig elld, uptänd af kärleks minne,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
att än en billd kan elld i hierttat skiuta,	Jag måste nu min wackra Elisandra
ELLER.............2
för det jag opwachtat en gång eller twå,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
dig ändtlig åtnöja med en eller twå,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ELLIEST...........1
wändt igien hata, jag elliest seer redan,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
ELÄND.............2
Ach! när skall mitt eländ	Himmelen synes blid
och jag störtas i eländ,	Aldraskönsta herdarinn
ELÄNDIG...........1
ynckelig, eländig må man dig kalla;	Storan en toker
EMOT..............13
aldrig förliknas kan emot dät nöje,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
sig nu emot mig rustar.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
äj tycker där emot	Sex dagar i hwar wicka
så måste jag, emot min willja, willja	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
Ach! We! jag måst� emot min willja	Statt up du morgonrodnad klara
emot där förre uthaf hjärtat dit,	Skönste Melette är dät dit behag
twingar att emot din willja strida	Skingra himmel blid min sorgedimma
Du will, att jag skall, twärt emot min willja,	Jag måste nu min wackra Elisandra
uhr hierttat mitt emot min willja lämna	Jag måste nu min wackra Elisandra
att hon emot den sed, som förr ej war i minne,	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
Will du ej tee dig emot mig blid, sköna,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
emot sin trohet med otro igen	Skönste Belinde min såtaste siäl
emot din trogne Filidon,	O! aldraskönste dygdgudinne
EN................102
Skåder en här under polen	Morgonrådnad du som lyser
må en ständig glädiedag.	Morgonrådnad du som lyser
mäd en sådan trogen wän,	Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd
at du må njuta en tusendsäll lefnad,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Skjönste Lysette, en önskelig stund	Skjönste Lysette, en önskelig stund
ock som en drottning ibland sine tärnor,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
som en odödlig ock rådande drott!	Skjönste Lysette, en önskelig stund
tänd� i ert hjärta en lysande strimma,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
En gång har solen klar, sin årban fyllest farit	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
uthi en liten bok en wisa äller fler.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
uthi en liten bok en wisa äller fler.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
beskyllning af en som sin plickt förgätith	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
En skjön musik mäd stämmor mång	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
i min själ en strimma blid.	Aldraskjönste ros och lilja
och mig gjör en större sårg.	Aldraskjönste ros och lilja
mäd en himlaliuflig röst	Aldraskjönste ros och lilja
ock därpå en ända gjöra,	Aldraskjönste ros och lilja
En ljuflig min utaf din himlafägring	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
och ängslig i min sorg har jag en enslig wåning.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Här ähr en herdarinn, som af en gudafägring	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Här ähr en herdarinn, som af en gudafägring	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
af dygdens tusendtal en dygdgudinna rik.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Min stjärna lätt din glantz en liflig strål mig gjer,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Lät mig en strimma blid utaf tin ynnest se.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
mäd en bedröfwader herde i nord,	I lufftens fåglar snäll
du äst en dygdgudinn,	I lufftens fåglar snäll
som mäd en skjönhets strål,	I lufftens fåglar snäll
Unna din herde en strimma blid	I lufftens fåglar snäll
ock för all frögd en stadig ängslan wällja,	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
hjärtat mitt gjör dig en ewig wåning.	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
tills döden själf gjör däruppå en ända;	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
Storan en toker den wisserlig är,	Storan en toker
en jungfru pillt,	Storan en toker
nä�r du will gifwa en flicka din siäl,	Storan en toker
Venus af ållder en skökia(?) ju warit,	Storan en toker
nu ser en dunckell dag,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
dig jag en gång skådat har,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
en wän	Tee dig äj så wred, min Elisandra
och jämmer med en fart	Ach, skönste herdarinn
och se en liuflig dag!	Ach, skönste herdarinn
dät är en bätter sak.	Sex dagar i hwar wicka
rök tappert, som en kar,	Sex dagar i hwar wicka
en sådan liuflig ro;	Sex dagar i hwar wicka
liksom en ensam katt,	Sex dagar i hwar wicka
En trumpen må äj bida	Sex dagar i hwar wicka
en fager lund bland andra lunder flera,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
en liuflig ortt, ett jordiskt paradis,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
En härlig bygd, en skiön ock prächtig wåning,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
En härlig bygd, en skiön ock prächtig wåning,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
en liflig elld, uptänd af kärleks minne,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
jag måste nu en annan ort besöka,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
en hiärttans sorg bedröfwar nu min siäl;	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
har som en ström, ach mehr än snart framflutit	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
Liufste ängell, lät en strimma	Ach min liufwa herderinna
må en liuflig lisa röna;	Allerskönsta Elisandra
Min lefnad är en stadig jämmer,	Statt up du morgonrodnad klara
ifrån en wän, som i mitt hiärtta bor,	Statt up du morgonrodnad klara
och därmed i min siäl en eld uptändt,	Statt up du morgonrodnad klara
som bränner med en tärand låga,	Statt up du morgonrodnad klara
min lust är wänd uthi en hiärttans sorg,	Statt up du morgonrodnad klara
liksom en hund som uthi marcken flyr,	Statt up du morgonrodnad klara
en ängslig herde att hugswala,	Statt up du morgonrodnad klara
min penna flyter af en tåreflod;	Statt up du morgonrodnad klara
och ber, du täcks påminna dig en gång,	Statt up du morgonrodnad klara
att dhetta har en herde skrifwit,	Statt up du morgonrodnad klara
Lät doch mig, en kärleks strimma lysa,	O Änglabilld
Lät ditt sind�(?) en trogen kärlek hysa,	O Änglabilld
i en naturlig gång	Himmelen synes blid
winna en önskig änd?	Himmelen synes blid
hur du har hatat en så trogen träl;	Skönste Melette är dät dit behag
Wisa din ällskare nu dock en gnista	Skönste Melette är dät dit behag
i sitt lopp en stadig åhrban gådt:	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
lät den gyllne solen med en strimma,	Skingra himmel blid min sorgedimma
du will äj en trogen wän uthwällja,	Skingra himmel blid min sorgedimma
jag will ällska hwar och en.	Skingra himmel blid min sorgedimma
jag ligger i en dwala,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
med en din gyllne strimma,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
Dett är wist en ängsliger herde i nord,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
en herde i nord,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
En herde söker, att med fölljande	Jag måste nu min wackra Elisandra
Dock, märck, dett skeer med en bedröfwad siäl.	Jag måste nu min wackra Elisandra
en slik förtret.	Jag måste nu min wackra Elisandra
liksom en dag med natten mörck betäckes,	Jag måste nu min wackra Elisandra
liksom en eld i askan giömmes ner,	Jag måste nu min wackra Elisandra
ty kärlek är en hiärttetärand brand:	Jag måste nu min wackra Elisandra
att än en billd kan elld i hierttat skiuta,	Jag måste nu min wackra Elisandra
så får jag en hierttans frögd	Aldraskönsta herdarinn
hafwer hyst en trogen siäl,	Aldraskönsta herdarinn
som wij knute för en tid,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
att jag har en tid så långer	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
lika som en klockarkatta,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
smyger sig intill en graf;	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
se dig om en annan träl,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
Än en gång, du Castalinne,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
för det jag opwachtat en gång eller twå,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
och will du mig lyda, så wälj dig en wän,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
dig ändtlig åtnöja med en eller twå,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
och älska en wän,	Att Charitilla i tanckarne fått
hur will den kunne en trogen wän få?	Att Charitilla i tanckarne fått
himmelen skydde mig för en slik nöd;	Att Charitilla i tanckarne fått
at älska en slaf,	Skönste Belinde min såtaste siäl
Önskar jag dig en god natt!	Tänk på mig min lilla flicka