| |
|
FÖRACKTAR.........1
|
| Mitt hjärta städs föracktar jordisk ting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
FÖRANDRAR.........1
|
| när du så förandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
FÖRBINDER.........1
|
| Jag så högt förbinder mig, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
FÖRBLI............1
|
| så skall jag ock förbli din trogne träl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
FÖRBLIFWA.........2
|
| om du will min förblifwa, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och ewigt din förblifwa, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
FÖRBYTA...........1
|
| förbyta all min lust i suck ock klag. | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FÖRBYTT...........2
|
| förbytt i pust! | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| förbytt i pust, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FÖRD..............1
|
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRDENSKULL.......1
|
| Lät fördenskull, herdarinna, | Allerskönsta Elisandra |
| |
|
FÖRDRIF...........2
|
| fördrif min pust | I lufftens fåglar snäll |
| fördrif min sorgedimma, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
FÖRDRIFWA.........2
|
| mången gång från oß fördrifwa. | Himmelen synes blid |
| och så mitt qwal fördrifwa. | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
FÖRDRIFWIT........1
|
| Dess luta har mång ängslig stund fördrifwit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
FÖRDÄNSKULL.......2
|
| Fördänskull at jag äj må synes hafwa lämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Blif fördänskull, som jag beder, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
FÖRDÄRFWAS........1
|
| jag äj fördärfwas platt, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
FÖREN.............2
|
| min suck ock ängslan fören; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| inför min dam J fören fram | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FÖRENA............1
|
| lät min siäl med din sig förena, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
FÖRENAR...........1
|
| och det förenar alt framgent med mitt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
FÖRENAS...........1
|
| at förenas med din siäl. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
FÖRENDRA..........1
|
| min hug och sinn mot dig så snart förendra; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
FÖRENDRING........1
|
| förendring skulle få | Ach, skönste herdarinn |
| |
|
FÖRER.............1
|
| Echo för min öron förer | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
FÖRFARIT..........1
|
| så har jag doch nu börjat först förfarit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
FÖRFOGAR..........1
|
| J dalar skiön från ehr jag mig förfogar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
FÖRFOGAT..........1
|
| har sig förfogat bort ifrån sin såta wänn, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
FÖRFÅNG...........1
|
| af Zephyrs wind skall dig äj ske förfång: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
FÖRFÖRA...........1
|
| du täncker wist mitt sinne platt förföra, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
FÖRFÖRDER.........1
|
| Jag war utaf dig förförder, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FÖRGJÄT...........1
|
| I dänna lille bok, förgjät och äj er träl, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
FÖRGJÄTA..........2
|
| ock förgjäta alt sitt qwal; | Morgonrådnad du som lyser |
| som gjör mig matt, förgjäta platt. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FÖRGJÄTEN.........3
|
| Himmelen gjöre mig af er förgjäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| blir här förgjäten platt ock stadnar i sitt lopp, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
FÖRGLÖMD..........1
|
| lät äj din trogna herde bli förglömd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FÖRGÄTER..........1
|
| Tro fritt, att jag dig förgäter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FÖRGÄTITH.........1
|
| beskyllning af en som sin plickt förgätith | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
FÖRGÅR............1
|
| och äj förgår, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FÖRKJUSAS.........1
|
| förkjusas af wår nymphers sorgesång | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
FÖRKLENA..........1
|
| huru er prydnad städz månde förklena | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRKOLNAR.........1
|
| och all min lust förkolnar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FÖRLIKNAS.........1
|
| aldrig förliknas kan emot dät nöje, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRLORAT..........1
|
| att jag dig förlorat har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
FÖRLUSTAR.........1
|
| mång Nympha skjön förlustar; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FÖRLÄNA...........2
|
| mig din gunst förläna. | O Änglabilld |
| om du will nu honom gunst förläna | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
FÖRLÄNGST.........1
|
| som är förlängst framliden. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
FÖRLÅT............1
|
| Förlåt mig, wackra, at min pänna här äj wisar | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
FÖRLÅTA...........5
|
| Hwi will du få din wän förlåta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| förlåta ehr. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag måste ock, herdinnor, ehr förlåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| den frögd jag måst förlåta. | Statt up du morgonrodnad klara |
| att jag min frögd så snartt förlåta skall. | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
FÖRMENAR..........1
|
| min frögd hon mig förmenar. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
FÖRMERA...........3
|
| Lät dock din fromhet förmera dän fägring, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Ock som er dygder wår undran förmera, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
FÖRMERAR..........1
|
| Dock när all sällhet förmerar er trefnad, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRMERAS..........1
|
| at af er sötma förmeras däs luckt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRMINSKA.........1
|
| du kan förminska min qwida och klaga, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
FÖRMÄRCKER........1
|
| Lell så förmärcker jag ach ängslefull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
FÖRMÄTEN..........2
|
| Kan nu dän wördnad wäl heta förmäten, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock har jag häruthi mig icke wist förmäten: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
FÖRMÅ.............1
|
| Dock, hwad kan Zephyr ock Nectar förmå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
FÖRMÅNN...........2
|
| och njuta dän förmånn, som trogen wänskap gjer, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| af all dän plickt, som jag er fägrings förmånn bär; | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
FÖRMÅR............9
|
| ty jag förmår äj dän fägnaden winna, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Icke förmår jag nu prisa dän skatt, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Jag undrar mere än jag här förmår utsäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| äj förmår min ängslan hämma. | Aldraskjönste ros och lilja |
| här ingen ting förmår. | Sex dagar i hwar wicka |
| Ach! jag förmår äj mehra siunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ej förmår din kärlek ledig wara | O Änglabilld |
| jag äj förmår utsäja eder mackt, | Så måste nu Philander wandra |
| och äj förmår mer tala: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
FÖRNEKA...........1
|
| ack at du will mig all min frögd förneka! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
FÖRNIMMA..........2
|
| at I mäd nöje dät måtte förnimma, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så skall du med frögd förnimma, | Ach min liufwa herderinna |
| |
|
FÖRNYAR...........1
|
| när åter solen förnyar sitt lopp. | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
FÖRNÄR............1
|
| dät är din skönhet alt förnär, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| |
|
FÖRNÖGD...........20
|
| Lef wäl förnögd hos din herdinna, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Lef wäl förnögd | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Här uti lunden jag hafwer förnögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som mig kan tusendfalt gjöra förnögd: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| mäd lust ock frögd gjör wäl förnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| hel wäl förnögd. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| gjöra förnögd. | I lufftens fåglar snäll |
| Jag är förnögd mäd hwad mig himlen gifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Mäd ringa ting jag lefwer dock förnögd. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| har oß bägge giordt förnögd. | Allerskönsta Elisandra |
| och att jag må bli förnögd | O Änglabilld |
| Jag finnes förnögd, | Är det ditt behag |
| hel wäl förnögd. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| lefwer han bland herdar högst förnögd! | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Wäl förnögd jag dig städz önskar blifwa, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Upfriska mitt hiärtta och giör mig förnögd, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och giör mig förnögd, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| som har giordt min siäl förnögd. | Aldraskönsta herdarinn |
| och blir i min siäl förnögd, | Aldraskönsta herdarinn |
| dig att så älska, som giör mig förnögd; | Att Charitilla i tanckarne fått |