| |
|
AMALTHEA..........1
|
| hwad Amalthea i sitt skjöte bär | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
AMARYLLIS.........3
|
| Amaryllis och Belinde, | Morgonrådnad du som lyser |
| Ach, Amaryllis skön, | Ach, skönste herdarinn |
| Amaryllis lät mitt hiärtta | Ach min liufwa herderinna |
| |
|
AMOR..............1
|
| Amor, som fängslar mit hjärta i band, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
AN................4
|
| När du till oß hit träder an | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| och skåda an mitt stora hiärttetwång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Se doch himmel an dän stora qwida, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Se din träl med mildhet an, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
ANCKAR............1
|
| min tanckar som anckar därpå hafwa bygd | Är det ditt behag |
| |
|
ANDA..............2
|
| ock mig bå gjöra lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| så at jag blir både lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ANDAN.............1
|
| andan min alldrig skall du ha ro, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
ANDELÖSZ..........1
|
| at jag blir andelösz, dock utan skull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ANDRA.............14
|
| till er tjänst. min andra själ, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Far nu wäl min andra själ, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Du äst mer än alla flickor andra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| en fager lund bland andra lunder flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| lycklig mehr än andra alla | Ach min liufwa herderinna |
| du äst den för alla andra, | Allerskönsta Elisandra |
| i mullen till dhe andra. | Statt up du morgonrodnad klara |
| för andra all, som jordekontzen bär; | Statt up du morgonrodnad klara |
| När som de andra herdar gingo | Statt up du morgonrodnad klara |
| och när han tänker på de andra, | Så måste nu Philander wandra |
| och dig fram för andra all | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag ödmiukt ber, att du till herdar andra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| ja, hur, när andra gläds, jag ej har ro ell rast. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
ANDRE.............5
|
| mäd andre herderinner, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| J andre fler, | Statt up du morgonrodnad klara |
| fram för all� andre man älska bör den. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| O du wår andre himmels sol; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
ANLÄGGIA..........1
|
| illa du söker din tid då anläggia, | Storan en toker |
| |
|
ANN...............3
|
| se dock ann dän trohet stor | Aldraskjönste ros och lilja |
| ställa dig ann, | Storan en toker |
| och med ynnest se mig ann. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
ANNAN.............2
|
| jag måste nu en annan ort besöka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| se dig om en annan träl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
ANNAT.............1
|
| och twinga mig, att annat wid mig sluta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ANSE..............2
|
| at du äj anse will din träl, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| slikan er hårdhet lär anse mäd ifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ANSER.............1
|
| att du honom så anser, | Skiönst Melette är det rätt |
| |
|
ANSKÅDA...........1
|
| att siefwer himblen dig anskåda må | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ANTINGEN..........1
|
| antingen dygd äller skjönhet skall winna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
ARLA..............1
|
| Arla will wår herdeskara | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
ARM...............1
|
| unn mig sofwa på din arm. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
ART...............1
|
| med din wrånga art af kynne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
ASKAN.............1
|
| liksom en eld i askan giömmes ner, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ASTRILD...........3
|
| Venus ock Astrild oryggeligt swurit | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| infinna mig hos dän, som Astrild själf har kjär. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Astrild, som sitt wälde idkar | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
ATT...............127
|
| Upwäcker djuren till att springa, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| att mäd ett obewekligt sinna | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| att min pänna intet prål | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Ack, att herden finge njuta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Att han hon sin, Castalinne | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ock säjen, att min sommarnatt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jämra sig att jag min lägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Min herdarinna skjön, att jag dät wåga tör, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| att all dän skönhet, som i forna wärld mån gälla, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| börjar min jämmer att gånga då opp, | I lufftens fåglar snäll |
| att I mädlidande hafwa lär, | I lufftens fåglar snäll |
| Hwad är dock åt, att lefwa städs i jämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| att han får wisa sig till tienst redbogen; | Storan en toker |
| att han skall blifwa dess tiänar trogen. | Storan en toker |
| i kärleks fängsell att tåliger wara; | Storan en toker |
| lär att bli klok, | Storan en toker |
| att om du låg, | Storan en toker |
| att I doch gunst beter | I ögon twå |
| att aldrig bli mig när: | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| därmed, att jag i min tanckar slutit, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| att all min suck och klag, | Ach, skönste herdarinn |
| att tobak har sitt wärde; | Sex dagar i hwar wicka |
| det tänckia, att den örten | Sex dagar i hwar wicka |
| och önskar att jag låge | Sex dagar i hwar wicka |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| till att wörda dig för allt, | Ach min liufwa herderinna |
| att jag fått uthwällja dig. | Allerskönsta Elisandra |
| till att alltid sälla wara, | Allerskönsta Elisandra |
| att min sorgse hug och siäl | Allerskönsta Elisandra |
| mig hiellpen att begråta | Statt up du morgonrodnad klara |
| mig hiellpen att beklaga. | Statt up du morgonrodnad klara |
| att hierttat mitt för din skull stundlig dör, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att ällska dig, som är all kiärlek wärd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att i din tienst min dagar sluta, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att jag min frögd så snartt förlåta skall. | Statt up du morgonrodnad klara |
| en ängslig herde att hugswala, | Statt up du morgonrodnad klara |
| i dett, att jag af hiärttat ällskat dig; | Statt up du morgonrodnad klara |
| fram till din thron, att där utplåna den | Statt up du morgonrodnad klara |
| att dhetta har en herde skrifwit, | Statt up du morgonrodnad klara |
| skiönhet din att prisa, | O Änglabilld |
| att och stadigt tiäna må | O Änglabilld |
| och att jag må bli förnögd | O Änglabilld |
| skyndat sig till att dö, | Himmelen synes blid |
| att jag med sorg och we | Himmelen synes blid |
| att jag så ynckelig | Himmelen synes blid |
| att jag skall plågorna lida? | Himmelen synes blid |
| min sköna, att löna mig med sådan lag, | Är det ditt behag |
| att trängia och stängia mitt hiärtta i band | Är det ditt behag |
| att lefwa ock sträfwa allt effter den frögd, | Är det ditt behag |
| att winna och finna hos Phillis min ro, | Är det ditt behag |
| att hos henne bo | Är det ditt behag |
| att jag ällska tord� | Är det ditt behag |
| som lider och bider att niuta din gunst, | Är det ditt behag |
| att du på ett sådant sätt | Skiönst Melette är det rätt |
| att mitt hiärtta dig är gifwit | Skiönst Melette är det rätt |
| att du honom så anser, | Skiönst Melette är det rätt |
| att han äj får den fägnad niuta, | Så måste nu Philander wandra |
| att dyrka eder fägringz stora prackt, | Så måste nu Philander wandra |
| att hiärtat mitt sig så får lägra | Så måste nu Philander wandra |
| så att han städz i desse lunder sungit | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| ach! att du kunde skåda | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| att du städz och utan tal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| att han stadig finnas skall | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| att fast stormen rör min borg, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| så att, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| twingar att emot din willja strida | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| ock täncker, att ödet will idka sin lag, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| En herde söker, att med fölljande | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Jag har äj mackt, att i mitt hiertta hysa | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag dett ser. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Du will, att jag skall, twärt emot min willja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att du äj är den endasta som finnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att än en billd kan elld i hierttat skiuta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| och twinga mig, att annat wid mig sluta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Upp öde, upp, och hielp mig att omskiffta | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| jag ödmiukt ber, att du till herdar andra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag är min. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| unn mig doch att blifwa din, | Aldraskönsta herdarinn |
| att jag snart ur denna nöd | Aldraskönsta herdarinn |
| att du will mig lifwet gie. | Aldraskönsta herdarinn |
| dett betänck, att jag är dinn, | Aldraskönsta herdarinn |
| den mig bracht att ällska sig, | Aldraskönsta herdarinn |
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att lyckan dag från dag sig will oblidan te. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att hon emot den sed, som förr ej war i minne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att din träl skall lefwa allen, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att jag dig så troliga beder, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| hwad kan dig båta, att du dig teer wreden, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Kan du see att jag så bedröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att min frögd så från mig bortröfwas, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| ästu nögd, att jag blifwer död? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| må du nu mig, att med dig sammanbo. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att det sker med willian min, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att du kommer ur mitt minne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag är dig så oblid | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag dig förlorat har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag har en tid så långer | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| lycklig att få blij din slaf, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag nu är worden qwitt | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| tillstå, att jag nu är frij. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Tro fritt, att jag dig förgäter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att jag kan bli fängslat inunder din lag. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att du är densamma, som lämnar mig frij. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag wet, att du hycklar med flere än een, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag är icke waner att älska med flärd, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att älska dig trogit det ästu ej wärd. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag önskar mig häller att lefwa allen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Att Charitilla i tanckarne fått | Att Charitilla i tanckarne fått |
| dig att så älska, som giör mig förnögd; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att kärlekens smärtta | Att Charitilla i tanckarne fått |
| ber att du älskar din trognaste träl; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| O! att du wille | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att du belöna, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| att siefwer himblen dig anskåda må | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| att som Philander fått bringa dertill, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| att han skull giöra hwad häldst, som hon will | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| att han dig kär håller, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| att du mig aldels fångat har; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att gifwa liufwa kärleks ord. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att jag så wärde ord upfinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Jag wet att jag ej kan beprisa, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du går dem fort wida för, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att du dig gunstig snart beter. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| hjärtat mitt att tjäna tig: | Tänk på mig min lilla flicka |