| |
|
MEDAN.............2
|
| medan du din hyllest spar. | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| allt medan warer skratten | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
MEDH..............1
|
| doch medh hårdhet dödat mig. | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MEDLER............1
|
| i medler tid med flit, jag henne önskar roo. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
MEDSAMME..........1
|
| det må du medsamme sij, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
MEEN..............3
|
| uthan meen. | Skiönst Melette är det rätt |
| än ynckeligt lida af kärleken meen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| så är din ögon utan meen; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MEHR..............17
|
| mehr än sin lefnad, | I ögon twå |
| då jag ehr äj mehr här i lunden seer: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| har som en ström, ach mehr än snart framflutit | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| lycklig mehr än andra alla | Ach min liufwa herderinna |
| Sij, jag ällskar dig fast mehr, | Allerskönsta Elisandra |
| Men ach! ju mehr jag mig bemödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ju mehr min kärlek öfwerflödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| olycklig är jag mehr än herdar all, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mon skatta mehr än allt hwad jorden | Statt up du morgonrodnad klara |
| Hwad will du mehr begära? | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag kan äj mehr tala om: | O Änglabilld |
| dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt; | O Änglabilld |
| mehr wärdt än gull. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| öka mehr deß låga. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| mitt hiertta mehr än när, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| som äj mehr dig gifwa kann, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MEHRA.............4
|
| Min luta aldrig mehra liuder: | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach! jag förmår äj mehra siunga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| täcks wända dig, jag är äj mehra din: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| där jag alldrig mehra ser | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MELANCHOLI........1
|
| på dett Melancholi, | I ögon twå |
| |
|
MELANCHOLIE.......1
|
| Melancholie hwad will du hos mig gjöra? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
MELETTE...........8
|
| Skiönst Melette är det rätt, | Skiönst Melette är det rätt |
| Derför skönst Melette min, | Skiönst Melette är det rätt |
| Skönste Melette är dät dit behag, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Du west min skönste Melette ock själ, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Besinna Melette at himmelen blid, | Skönste Melette är dät dit behag |
| skönt du Melette mäd hårdaste nöden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| dig min Melette, som jag ment så wäl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock dig Melette wår kärlek påminner, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
MELETTES..........1
|
| wackra Melettes förtrogneste träl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
MELLAN............1
|
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
MEN...............30
|
| upblåsen högt, lät frögd äj lida men, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| utan allt men. | I lufftens fåglar snäll |
| Nöjet han finner wäl; men dät är ringa; | Storan en toker |
| men engång därwid du ledsen wäl blifwer; | Storan en toker |
| men, då kunde jag din gunst äj finna; | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| betäckes, ach, hwad men | Ach, skönste herdarinn |
| Men ach, ju mer jag tör | Ach, skönste herdarinn |
| Men sällan får jag smaka | Sex dagar i hwar wicka |
| men jag måst� enslig bo | Sex dagar i hwar wicka |
| Men ach! ju mehr jag mig bemödar, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Men när du ingen mera finner, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Men om jag äj får, | Är det ditt behag |
| Men om du i stadigt qwal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| men när lyckan wisar sig | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Ach men! | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Mig tyckes olyckan och bringar stort men, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och bringar stort men, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| men därmed har jag sielf min siäl utmattat, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Men om du samtycker äj, | Aldraskönsta herdarinn |
| men min kärlek alldrig tar | Aldraskönsta herdarinn |
| men tanckan war omsunst, jag mon försogt uplifwa, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| men, ty, nu måste jag med stort mißnöje se, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| lät din träl ej lida mer men; | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Snart kan jag dö men dig skall [...] städs | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| Men nu har jag blifwit waken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| men ej mera du mig binder (?) | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| men hundra tillika på engång ha kär, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Men min Belinde, om du will blij | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Men fast jag ej kan fyllest skrifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| men nu framträder för din thron, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MENAR.............3
|
| och af alt hjärta menar wäl? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| jag har kär, och menar ewigt wäl. | O Änglabilld |
| som dig städz menar wäl | Himmelen synes blid |
| |
|
MENAT.............2
|
| och upricktigt menat wäl | Allerskönsta Elisandra |
| som dig alltid menat wäl. | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MENT..............1
|
| dig min Melette, som jag ment så wäl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
MENTE.............3
|
| Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag mente alltid laga | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
MER...............29
|
| Mer än hundratusen stjärnor, | Morgonrådnad du som lyser |
| mer i de kalle lunder. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| män wåre herdar er wörda än mer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| O mer än ljufwe ord! O ängelsöte stämma! | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| som fast mer än stjärnor glimma, | Aldraskjönste ros och lilja |
| mer än dödligt sargat är. | Aldraskjönste ros och lilja |
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock twingas mer. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ja, som dän alldrig har mer öfrigt något hopp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ty här är mer änn som Helena grækers prål, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| hwilcken äj ändas män ökas mer, | I lufftens fåglar snäll |
| mer än han kan, | Storan en toker |
| Du äst mer än alla flickor andra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Men ach, ju mer jag tör | Ach, skönste herdarinn |
| ju mer all jämmer giör | Ach, skönste herdarinn |
| A! mer än säll och önsklig är den timma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag får äj mer med er min ro föröka, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| den mig mer beängslar. | O Änglabilld |
| jag längtar och trängtar allt stundelig mer, | Är det ditt behag |
| och äj förmår mer tala: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och alldrig mer mig därutaf | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| lät din träl ej lida mer men; | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| äller dig upwacktar mer; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| mig din kärlek ej mer fräter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| mig den matken ej mer äter | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Lysette war stilla, och tänck ej så mer. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| ej någon mer slik skönhet bär; | O! aldraskönste dygdgudinne |