MERA..............6
Kan du min skönste wäl mera begjära,	Daphne min jordiske fägnad och lust
Men när du ingen mera finner,	Statt up du morgonrodnad klara
som än mera målner	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
mera än jag kunnat trodt:	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
aldrig mera jag dig wördar,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
men ej mera du mig binder (?)	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
MERE..............1
Jag undrar mere än jag här förmår utsäja,	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
MERFORT...........1
at jag skall plågas ock ung merfort lida,	Skönste Melette är dät dit behag
MERGELUND.........1
som dem doch älskat mergelund, (på många sätt)	O! aldraskönste dygdgudinne
MIDNATZTIJD.......1
Månen om midnatztijd	Himmelen synes blid
MIG...............225
mig skatta i de dalar,	Stäm sorgse in du sånggudinna
och låta mig få lefwa skild	Hur länge skall jag fåfängt wörda
och at mig mullen måtte hysa,	Hur länge skall jag fåfängt wörda
Hwad hjälper mig doch at jag qwider?	Hur länge skall jag fåfängt wörda
alt hwad mig ödet lägger på:	Hur länge skall jag fåfängt wörda
ock mig erindrat dän ljufwaste frögd,	Daphne min jordiske fägnad och lust
som mig min himmel så ymnigt täcks skänka,	Daphne min jordiske fägnad och lust
ock af mig himlen dän lyckan äj ter	Daphne min jordiske fägnad och lust
ock uthan uppehåld påbördar mig,	Daphne min jordiske fägnad och lust
som mig har fängslat mäd hårdaste band;	Daphne min jordiske fägnad och lust
har mig framkallat till Helicons högder,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
mig ock påminner at wörda dän fägring,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Himmelen gjöre mig af er förgjäten,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
som mig kan tusendfalt gjöra förnögd:	Skjönste Lysette, en önskelig stund
Jag icke finner mig därtill så färdig,	Skjönste Lysette, en önskelig stund
som af mig fordrar min skyldige plickt;	Skjönste Lysette, en önskelig stund
sen I, min wackra, mig täckts säja dässe ord:	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
föruthan dröysel skall du mig till wördnad skrifwa	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
Dock har jag häruthi mig icke wist förmäten:	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
dän last jag aldrig tror, at någon af mig spör.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
Så må I, wackra, mig nu ingalund påbörda	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
infinna mig hos dän, som Astrild själf har kjär.	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
Förlåt mig, wackra, at min pänna här äj wisar	En gång har solen klar, sin årban fyllest farit
har nu mig så wida drifwit,	Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden.
mig aldrig så förnöjer,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
jag prisar dig, som fägnar mig.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
mäd mig i dänne sommartid,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
som gjör mig matt, förgjäta platt.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
dock hon mig äj hugswalar.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
min frögd hon mig förmenar.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Ack hårda själ, som mig så qwäl,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Din hårdhet will mig ynckelig	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Jag ällskar dig, du hatar mig;	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
Så har ock ängslan fått mig fatt,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
sig nu emot mig rustar.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
mig sargat hårdt mäd pilen.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
dän, som mig brackt at ällska sig,	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
är mot mig wreder worden.	Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690
lät din hårdhet mig äj skilja	Aldraskjönste ros och lilja
Lät din hårdhet mig äj twinga	Aldraskjönste ros och lilja
minna mig din hårdhet på,	Aldraskjönste ros och lilja
hur jag enslig mig beklagar	Aldraskjönste ros och lilja
som mig bringar hjärtans qwal.	Aldraskjönste ros och lilja
och mig gjör en större sårg.	Aldraskjönste ros och lilja
ock mig brackt i suck ock pust.	Aldraskjönste ros och lilja
ängel skjön gjör mig så wärdig,	Aldraskjönste ros och lilja
ack at du will mig all min frögd förneka!	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
Se himlen själf mig hafwer täckts påbörda	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
dän kärleks flamm som mig mitt hjärta bränner	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
Ack hjärtans själ lät mig dän ynnest winna,	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
Hwad båtar dock, at jag mig städs bemödar	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
at bli din träl, när mig din hårdhet dödar;	Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta
min Daphnes skönhets mackt mig dät nu bjuder på,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Min stjärna lätt din glantz en liflig strål mig gjer,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Lät mig en strimma blid utaf tin ynnest se.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
Förären mig dock dän nåd at heta få den träl,	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
intill dän sidste stund mig jordens skjöte hyser.	Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig
har mig till fota i ödmjukhet lagt.	I lufftens fåglar snäll
Melancholie hwad will du hos mig gjöra?	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
Jag är förnögd mäd hwad mig himlen gifwer,	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
Hwad werlden har, gjer mig slätt ingen trefnad;	Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar
som borrt från mig gå,	I ögon twå
hos mig, som ängslan har	I ögon twå
att aldrig bli mig när:	Tee dig äj så wred, min Elisandra
mot mig allt för hård och twär.	Tee dig äj så wred, min Elisandra
som mig	Tee dig äj så wred, min Elisandra
och mig bringar suck och klag.	Tee dig äj så wred, min Elisandra
ty du mot mig oblid war:	Tee dig äj så wred, min Elisandra
låter mig sin trogna kärlek winna,	Tee dig äj så wred, min Elisandra
mig, som så enslig bor.	Ach, skönste herdarinn
mig glädia i min sorg,	Ach, skönste herdarinn
hos mig sin fasta borg.	Ach, skönste herdarinn
där som mig ingen såge,	Sex dagar i hwar wicka
och qwällja mig med sorgen	Sex dagar i hwar wicka
ehr hugnad skall jag föra mig till minnes,	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
min himmell will mig nu från eder skillja	Wid Wäners strand har himlen sielf plantera
mig ifrån din skönhetz strål.	Ach min liufwa herderinna
lät mig äj med sorg och smärtta	Ach min liufwa herderinna
hwad du mig täcks börda på,	Ach min liufwa herderinna
unnen mig min kärleks löhn.	Ach min liufwa herderinna
Lycklig will jag mig då kalla	Ach min liufwa herderinna
som mig med din skönhets strål,	Allerskönsta Elisandra
har jag alltid hugnat mig	Allerskönsta Elisandra
Du har mig all trohet swurit,	Allerskönsta Elisandra
och upoffrat (?) mig din siäl:	Allerskönsta Elisandra
mig din trogna wän och träl,	Allerskönsta Elisandra
mig hiellpen att begråta	Statt up du morgonrodnad klara
mig hiellpen att beklaga.	Statt up du morgonrodnad klara
mig från deß thron med ängslan skillja,	Statt up du morgonrodnad klara
Men ach! ju mehr jag mig bemödar,	Statt up du morgonrodnad klara
tills mullen mig månd giömma.	Statt up du morgonrodnad klara
och yttrat mig till liufligt löje;	Statt up du morgonrodnad klara
mig willigt underkastat	Statt up du morgonrodnad klara
med mig inhyses i min mörcka graf,	Statt up du morgonrodnad klara
om någon finns, som liknas kan wid mig	Statt up du morgonrodnad klara
Lät mig uti ditt hiärtta hwila,	Statt up du morgonrodnad klara
Lät mig nu doch ha den frögd,	O Änglabilld
mig din skönhet fängslar;	O Änglabilld
den mig mer beängslar.	O Änglabilld
Lät doch mig, en kärleks strimma lysa,	O Änglabilld
Lät mig doch din skönhet få	O Änglabilld
skönhet din mig för i kärleks snara:	O Änglabilld
mig din gunst förläna.	O Änglabilld
för mig så oständig wanckar,	Himmelen synes blid
då jag will hugna mig,	Himmelen synes blid
min sköna, att löna mig med sådan lag,	Är det ditt behag
mig fängsla och ängsla på wattn ock land,	Är det ditt behag
som löje och nöje hos Phillis mig gier,	Är det ditt behag
Dy blifwa ock skrifwas skall om mig de ord:	Är det ditt behag
will mig platt från dig förskiuta?	Skiönst Melette är det rätt
Säg mig doch: Hwi har ditt sinn	Skiönst Melette är det rätt
Skönhet din mig dett påbördar	Skiönst Melette är det rätt
kan mig gie och ända lifwet	Skiönst Melette är det rätt
lät mig och få blifwa din,	Skiönst Melette är det rätt
lät mig in i grafwen bära	Skiönst Melette är det rätt
Bör du lell intet mig fängsla til lifwet,	Skönste Melette är dät dit behag
ock mig bå gjöra lif ock anda qwitt.	Skönste Melette är dät dit behag
ock till dit nöje har låtit mig kalla,	Skönste Melette är dät dit behag
som jag ock willigt mig låtit påbörda,	Skönste Melette är dät dit behag
om ock än himlen had welat mig mörda,	Skönste Melette är dät dit behag
ock mig så länge mäd plågorna följa,	Skönste Melette är dät dit behag
Will du då framgent mig oskyldigt pina,	Skönste Melette är dät dit behag
När du så söker dän tro du mig swurit,	Skönste Melette är dät dit behag
skulle mig fängsla och bringa oro.	Skönste Melette är dät dit behag
ock lät äj länger i plågor mig brista,	Skönste Melette är dät dit behag
som mig min frögd afhänder,	Så måste nu Philander wandra
och lyckan från mig wänder.	Så måste nu Philander wandra
om edert skien, som fängslar mig min siäl,	Så måste nu Philander wandra
som giör mig till ehr trogna wän och träl,	Så måste nu Philander wandra
ty himblen will mig det påbörda;	Så måste nu Philander wandra
lät mig doch få	Så måste nu Philander wandra
fast ödet will mig från dig jaga,	Så måste nu Philander wandra
Kan du min wackra mig det wägra,	Så måste nu Philander wandra
haf mig i gunstigt minne.	Så måste nu Philander wandra
J dalar skiön från ehr jag mig förfogar,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
J lilljor, som frögdat mig mång stunder,	Så far nu wäl du liufste ort för alla
Jag skall mig uti min sorg	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
män hos mig blir ängslan städes qwar,	Daphne skön, ach! att du kunde skåda
som mig har i mörckret satt,	Skingra himmel blid min sorgedimma
och mig	Skingra himmel blid min sorgedimma
mig fängsla med sällt band,	Skingra himmel blid min sorgedimma
och med ynnest se mig ann.	Skingra himmel blid min sorgedimma
Mig tyckes olyckan och bringar stort men,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
Upfriska mitt hiärtta och giör mig förnögd,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
och giör mig förnögd,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
giör mig till nöjet bögd.	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
Olyckan mig bringar min mörckaste qwäll,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
för dät du mig nu fägnar,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
Du har ju bortdrifwit min jämmer från mig,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
min jämmer från mig,	Min sol:/:/:/: uplys min dag :/:
hielp mig uhr denna nöden,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
hwem beder mig hugswala?	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
som qwälljer mig mitt hiertta,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
som pinar, som plågar, som bringar mig nöd,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
som bringar mig nöd,	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
Ach skönste war mig hulld.	Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin
den kärlek, som ditt hiertta wid mig binner,	Jag måste nu min wackra Elisandra
och alldrig mer mig därutaf	Jag måste nu min wackra Elisandra
och twinga mig, att annat wid mig sluta,	Jag måste nu min wackra Elisandra
och twinga mig, att annat wid mig sluta,	Jag måste nu min wackra Elisandra
Upp öde, upp, och hielp mig att omskiffta	Jag måste nu min wackra Elisandra
unn mig doch att blifwa din,	Aldraskönsta herdarinn
Lät mig till min mörcka graf,	Aldraskönsta herdarinn
samma gåfwa gif tu mig,	Aldraskönsta herdarinn
så gif mig ett gunstigt swar,	Aldraskönsta herdarinn
uthan gier mig oblidt nej,	Aldraskönsta herdarinn
för dig, som mig lifwet gier.	Aldraskönsta herdarinn
gif mig lif, äll gif mig död	Aldraskönsta herdarinn
gif mig lif, äll gif mig död	Aldraskönsta herdarinn
lät doch mig af kärlek din,	Aldraskönsta herdarinn
att du will mig lifwet gie.	Aldraskönsta herdarinn
den mig bracht att ällska sig,	Aldraskönsta herdarinn
doch medh hårdhet dödat mig.	Aldraskönsta herdarinn
Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
omkring mig allestäds; hur hiertat ängslas fast, (?)	Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa
Ach! min siäl mig qwällier det ena,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
Will du ej tee dig emot mig blid, sköna,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
och in i döden will hata mig,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
lid och lund mig kämpewist hugswala,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
all den stund då sorg qwällier mig,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
att min frögd så från mig bortröfwas,	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
må du nu mig, att med dig sammanbo.	Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena
sielf har du mig orsak gifwit,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
Och derföre giör mig ånger	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
ty jag mins när jag mig skatta	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
lika så jag mig utmatta,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
som mig wille tryckia ner;	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
men ej mera du mig binder (?)	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
mig din kärlek ej mer fräter	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
som mig förr i bröstet låg,	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
mig den matken ej mer äter	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
som mig qwalde förr min håg	Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne
Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
Du tör dig inbilla, det du skall mig få,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ditt kynne mig gifwer ej sådant behag,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ey hafwa beröfwat mig friheten min;	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
att du är densamma, som lämnar mig frij.	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
och will du mig lyda, så wälj dig en wän,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
ty jag då mig satte i band och i twång;	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
Jag önskar mig häller att lefwa allen,	Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig
himmelen skydde mig för en slik nöd;	Att Charitilla i tanckarne fått
dig Charitilla mig gunstigan blij.	Att Charitilla i tanckarne fått
Lät, Charitilla, mig winna den frögd	Att Charitilla i tanckarne fått
dig att så älska, som giör mig förnögd;	Att Charitilla i tanckarne fått
Lät mig få wara din såtaste wän,	Att Charitilla i tanckarne fått
Lät mig nu finna	Att Charitilla i tanckarne fått
att du mig aldels fångat har;	O! aldraskönste dygdgudinne
och hielper mig med allo flijt,	O! aldraskönste dygdgudinne
mig niuta få din kärlek reen.	O! aldraskönste dygdgudinne
Kom lät mig kyßa dine kinner,	O! aldraskönste dygdgudinne
min Rosimunda släpp mig inn,	O! aldraskönste dygdgudinne
och låt mig utan något hinder,	O! aldraskönste dygdgudinne
få hwila mig i famnen din;	O! aldraskönste dygdgudinne
tryck mig nu hårdt intill dit bröst.	O! aldraskönste dygdgudinne
Tänk på mig min lilla flicka,	Tänk på mig min lilla flicka
Jag så högt förbinder mig,	Tänk på mig min lilla flicka
Intet kan mig så behaga,	Tänk på mig min lilla flicka
wärma mig i famnen din.	Tänk på mig min lilla flicka
Trösta mig, ach du min lillja,	Tänk på mig min lilla flicka
lät mig wärmas i din barm,	Tänk på mig min lilla flicka
unn mig sofwa på din arm.	Tänk på mig min lilla flicka
slut mig aldrig ur dit sinn,	Tänk på mig min lilla flicka