| |
|
MINDER............1
|
| Diana rask ock icke minder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
MINDRE............1
|
| ju mindre får jag det åtniuta, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
MINE..............3
|
| öfwer mine grymme dagar, | Aldraskjönste ros och lilja |
| dän sällhet stor, at mine dagar sluta | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| mine ögon öpne stå: | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
MINERVA...........1
|
| du har ock fått Minerva håfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MINNA.............1
|
| minna mig din hårdhet på, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
MINNE.............14
|
| som i sit minne inskrifwit, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| siungit dit minne till wördnad ock heder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Min herde, om du will uthi mitt minne blifwa, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| finnas må i gunstigt minne! | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| på jorden qwar i oförgängligt minne, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| en liflig elld, uptänd af kärleks minne, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| förwara i ditt minne | Statt up du morgonrodnad klara |
| den i gunstigt minne, | O Änglabilld |
| haf mig i gunstigt minne. | Så måste nu Philander wandra |
| din Damon såt slut äj utur ditt minne | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att hon emot den sed, som förr ej war i minne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| att du kommer ur mitt minne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| De minne du prisat af illfundigt sinn, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
MINNEN............1
|
| i minnen och sinne haf ewigt din träl, | Är det ditt behag |
| |
|
MINNES............3
|
| ehr hugnad skall jag föra mig till minnes, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Lät Hemelon då föra sig till minnes, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| När du, min wän, will föra dig till minnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
MINNET............1
|
| så skall den doch i minnet blifwa | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MINN�.............2
|
| som i ett wördsamt minn� er� ängelrene händer | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ty jag bär dig i mitt minn�, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MINS..............1
|
| ty jag mins när jag mig skatta | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
MINSTA............1
|
| sen den minsta gnista kleen, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MIN�..............1
|
| Ung är min blod, som i min� ådrar rinner: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
MIST..............1
|
| dät jag all min glädje mist. | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
MIT...............11
|
| Se jag mit offer för dig will frambära, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du mit hjärta städz har i din mackt. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som har i fängslan mit sinne ock hjärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| och er mit hjärta till lydnad har brackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Amor, som fängslar mit hjärta i band, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som jag hyser i mit sinn�, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| som uti mit hjärta bor. | Aldraskjönste ros och lilja |
| jag för den skull mit hjärta qwider, | Aldraskjönste ros och lilja |
| För din skull allt mit hjärta | Aldraskjönste ros och lilja |
| hör på mit sorgeskall; | I lufftens fåglar snäll |
| här uthi lifwet, ja mit uthi döden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
MITT..............90
|
| at nöjet mitt | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mitt luteklang mäd ljuflig stämmor mång, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Min herde, om du will uthi mitt minne blifwa, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Jag dock har mitt löfte hållit, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ack ödeslag, som mitt behag | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Jag will mitt skjäncka dig; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Mitt twång, min klagesång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| alt mitt inre hjärteqwal. | Aldraskjönste ros och lilja |
| dän kärleks flamm som mig mitt hjärta bränner | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Mitt hopp had sig till stjärneborgen swingat; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| i hjärtat mitt ock alldrig tädan rifwas; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Förtag mitt hjärteqwal | I lufftens fåglar snäll |
| du täncker wist mitt sinne platt förföra, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Mitt hjärta städs föracktar jordisk ting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hjärtat mitt gjör dig en ewig wåning. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| mitt hjärta gläds. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| mitt hiertta fängslat är, | Ach, skönste herdarinn |
| som i mitt trogna sinn | Ach, skönste herdarinn |
| och i mitt hiärtta bor, | Ach, skönste herdarinn |
| där i står mitt behag. | Sex dagar i hwar wicka |
| Amaryllis lät mitt hiärtta | Ach min liufwa herderinna |
| i mitt ringa herdetiäll. | Ach min liufwa herderinna |
| och mitt trogna hjärtta wunnit; | Allerskönsta Elisandra |
| Dig har jag mitt hiärtta gifwit | Allerskönsta Elisandra |
| och skåda an mitt stora hiärttetwång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som hiärttat mitt med ängslan klämmer, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ifrån en wän, som i mitt hiärtta bor, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt hiärtta har i liufwa bojor bracht. | Statt up du morgonrodnad klara |
| att hierttat mitt för din skull stundlig dör, | Statt up du morgonrodnad klara |
| och ökar i mitt sinn den plåga, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ju mehr mitt hiärtta tändes af den brand, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Mitt lutes klang är wändt i qwida, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt trogna hiertta dig upoffrat har; | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt kärleksoffer skära. | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty suck och ängslan qwäfjer fast mitt mod. | Statt up du morgonrodnad klara |
| dy sluter jag härmed mitt tal och sång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mitt hiärtta har sig giordt till boningz grund | O Änglabilld |
| Ach! när skall mitt eländ | Himmelen synes blid |
| att trängia och stängia mitt hiärtta i band | Är det ditt behag |
| I stängsell och trängsell mitt är satt, | Är det ditt behag |
| Lät smärtta mitt hiärtta äj qwällja omsunst, | Är det ditt behag |
| Lät jämmer, som klämmer mitt och siäl, | Är det ditt behag |
| att mitt hiärtta dig är gifwit | Skiönst Melette är det rätt |
| mackten ock wäldet, ja ock hjärtat mitt, | Skönste Melette är dät dit behag |
| I ögon, som mitt hiärtta twungit, | Så måste nu Philander wandra |
| och så mitt qwal fördrifwa. | Så måste nu Philander wandra |
| Mitt hiärtta doch allt stadigt hos dig blir | Så måste nu Philander wandra |
| att hiärtat mitt sig så får lägra | Så måste nu Philander wandra |
| se mitt hiärtta kolner. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som jag i mitt hiärtta bär, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| mitt hiertta mehr än när, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| har uti mitt hiertta fått din wåning, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| mitt hiärtta ryser, kålnar, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| ock dämpa mitt behag. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Upfriska mitt hiärtta och giör mig förnögd, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: uplys mitt tiäll :/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Min sol :/:/:/: uplys mitt sinn:/: | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| och qwälljas i mitt sinn. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| som qwälljer mig mitt hiertta, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och ändar sidst mitt lopp. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Nu har :/:/:/: mitt hierta ro :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag har äj mackt, att i mitt hiertta hysa | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| så måste jag mitt lius i mörckret giömma, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Jag har wäl dig för allt mitt nöje skattat | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| uhr hierttat mitt emot min willja lämna | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Hierttat mitt jag gifwer dig, | Aldraskönsta herdarinn |
| Unn mitt hiertta blij hos ditt, | Aldraskönsta herdarinn |
| ty jag bär dig i mitt minn�, | Aldraskönsta herdarinn |
| Lät ditt hiertta blifwa mitt, | Aldraskönsta herdarinn |
| som mitt hiertta blifwit ditt. | Aldraskönsta herdarinn |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| om du dit hiertta med mitt bebundt. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att du kommer ur mitt minne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ur mitt hiertta, hug och sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| aldrig slikt mitt hiertta gnagar, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Fast du mente, att mitt sinne | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag nu mitt affsked tar. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| än plågar mitt sinne med kärlekens pin. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| ej plågar mitt hiertta | Att Charitilla i tanckarne fått |
| och det förenar alt framgent med mitt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Du har mitt hiertta helt intagit, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Ja då du ligger i mitt sinn, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| som med mitt nöje hinna dijt, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| hjärtat mitt att tjäna tig: | Tänk på mig min lilla flicka |
| du är stadigt i mitt sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty mitt ganska hela | Tänk på mig min lilla flicka |
| Dig will jag mitt sända. | Tänk på mig min lilla flicka |
