| |
|
MIÖLCK............1
|
| mot dine kinners miölck och blod | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MIßNÖGD...........1
|
| och dig gjöra så mißnögd? | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| |
|
MIßNÖJE...........1
|
| men, ty, nu måste jag med stort mißnöje se, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
MOD...............3
|
| mäd sådan sång som qwäljer mod ock sinn | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mod du äj har, | Storan en toker |
| ty suck och ängslan qwäfjer fast mitt mod. | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
MOLNEN............1
|
| af wredes molnen swart | Ach, skönste herdarinn |
| |
|
MON...............3
|
| mon skatta mehr än allt hwad jorden | Statt up du morgonrodnad klara |
| men tanckan war omsunst, jag mon försogt uplifwa, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| hwad det mon wara, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
MONDE.............2
|
| monde wij oß sammanpara: | Allerskönsta Elisandra |
| Jag war intryggiad så, att hwad jag monde tänckia; | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
MORGON............1
|
| från afftonen till morgon | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
MORGONRODNAD......1
|
| Statt up du morgonrodnad klara, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
MORGONRÅDNAD......1
|
| Morgonrådnad du som lyser | Morgonrådnad du som lyser |
| |
|
MORGONSTUND.......1
|
| till sitt lopp om morgonstund, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
MOST..............1
|
| most han för natten doch wika; | Himmelen synes blid |
| |
|
MOT...............19
|
| strida mot ödet dät hårde ock grymma, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| är mot mig wreder worden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Jag will mot himlens mackt äj föra strid och örlig, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Jag kan äj strida mot min enda hjärtans drånning | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Mot willjan dinn | Storan en toker |
| mot den, som wördar ehr | I ögon twå |
| mot dän, som dig håller kiär; | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| mot mig allt för hård och twär. | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| mot din hårdhetz stränga lag | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| ty du mot mig oblid war: | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| mot werldsens lag | Statt up du morgonrodnad klara |
| min hug och sinn mot dig så snart förendra; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot dhen som är hierttat wärd. | Aldraskönsta herdarinn |
| och kan äj mot himlens slut | Aldraskönsta herdarinn |
| som jag mot dig warit har, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| till mången, som mot dig ej redelig är, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| mot dine kinners miölck och blod | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MULL..............3
|
| blir jag till mull, | Statt up du morgonrodnad klara |
| och ällska till deß jag blir gömder i mull, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| blir gömder i mull, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
MULLEN............8
|
| och at mig mullen måtte hysa, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| och i swarta mullen bringa; | Aldraskjönste ros och lilja |
| när wärdsligt allt blir ner i mullen gjömdt, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| uthi mullen giömmas nid. | Ach min liufwa herderinna |
| i mullen till dhe andra. | Statt up du morgonrodnad klara |
| tills mullen mig månd giömma. | Statt up du morgonrodnad klara |
| när som min kropp i mullen ligger giömd | Statt up du morgonrodnad klara |
| ner i mullen, där jag får | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
MUN...............3
|
| O rosenröde mun! som mäd sin store krafft | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| så ock din honings söte mun, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| som din såckersöta mun; | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
MUNNEN............1
|
| ja, munnen din är säkert giord | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MUSIK.............1
|
| En skjön musik mäd stämmor mång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
MYCKET............1
|
| tyckt om dig för mycket wäl | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
MÄD...............62
|
| solen, hwar mäd sin natur. | Morgonrådnad du som lyser |
| stämma in mäd ljufste thon. | Morgonrådnad du som lyser |
| Höj däss sinn� mäd högste nöje, | Morgonrådnad du som lyser |
| mäd en sådan trogen wän, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Flyg äj högt mäd dine tanckar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| så är ock mäd wår´ tusend frögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd sådan sång som qwäljer mod ock sinn | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd sorgsesinne hon till lunden ser, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Halt up Diana mäd din qwida, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| kan du mäd nöje finna | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd frögdeklang på edra lutor slå: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mitt luteklang mäd ljuflig stämmor mång, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock på din röst mäd wördnad ackta. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| där jag mäd Echo talar. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| skall jag min frögd mäd jämmer sluta? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| att mäd ett obewekligt sinna | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| likt mäd de stjärnor, som skina hit ner. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som mig har fängslat mäd hårdaste band; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at du däs hjärta mäd hårdhet äj mördar, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| at där, mäd tusendfallt fägnad förnögder, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Flora er skjönhet mäd undran häfter: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| herdar i Norden mäd nöje framwisa, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur� de mäd wördnad er {fägring} beprisa, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at I mäd ynnest uptager däs dickt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at I mäd nöje dät måtte förnimma, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| O rosenröde mun! som mäd sin store krafft | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| all Nectar-sötma kan mäd större sötma hämma, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Jag mäd dässe orden sluta, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| mäd skjön gestalt. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd lust ock glädie springa; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock mäd de ljufwe fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd lust ock frögd gjör wäl förnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| En skjön musik mäd stämmor mång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som när jag enslig mäd min sång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd mig i dänne sommartid, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd ängslans kjed är bunden; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ej Nymphen min mäd hårdhet sin | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd andre herderinner, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mig sargat hårdt mäd pilen. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| min sång mäd däße orden: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| höra mäd stor ynckan på, | Aldraskjönste ros och lilja |
| prydde stå mäd ljuflig fägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| mäd en himlaliuflig röst | Aldraskjönste ros och lilja |
| mäd all fägnad stundelig | Aldraskjönste ros och lilja |
| mäd glimmand prackt. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Så skulle du din träl mäd fromhet stor benåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| upp mäd din stämmor mång, | I lufftens fåglar snäll |
| fyller mäd lust; | I lufftens fåglar snäll |
| mäd dine stämmors tal | I lufftens fåglar snäll |
| mäd en bedröfwader herde i nord, | I lufftens fåglar snäll |
| som mäd en skjönhets strål, | I lufftens fåglar snäll |
| mäd fåfäng sorg, som ingen winning har. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| som sinnets ro mäd hårda bojor klämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är förnögd mäd hwad mig himlen gifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Mäd ringa ting jag lefwer dock förnögd. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| när wansklig frögd mäd ängslan återwänder, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock mig så länge mäd plågorna följa, | Skönste Melette är dät dit behag |
| slikan er hårdhet lär anse mäd ifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| skönt du Melette mäd hårdaste nöden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Dock jag nedlägger mäd tårar min sång, | Skönste Melette är dät dit behag |
