| |
|
MÄDLIDANDE........1
|
| att I mädlidande hafwa lär, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
MÄN...............11
|
| Män Echo kan äj länger lida | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| män wåre herdar er wörda än mer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Män se, äj Flora dät klagar allena: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Män, ach, jag äfwen har, jag warit har förgjäten | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| män du will dät äj hafwa: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Män jämmer, at min Daphne icke kjänner | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| män du har dät till jorden åter twingat: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Män, dygdgudinna skjön, ach at du kunde skåda | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| hwilcken äj ändas män ökas mer, | I lufftens fåglar snäll |
| män hos mig blir ängslan städes qwar, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
MÄNN..............1
|
| Männ när som solen hon skräder ner, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
MÄRCK.............1
|
| Dock, märck, dett skeer med en bedröfwad siäl. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
MÅ................33
|
| nymphers crona wörda må. | Morgonrådnad du som lyser |
| må en ständig glädiedag. | Morgonrådnad du som lyser |
| dät må du insinna dig: | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| må liknas wid dän tiden | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| När hjärtat dit äj wekas må, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| at du må njuta en tusendsäll lefnad, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock at dig lysa må lyckones dag! | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Så må I, wackra, mig nu ingalund påbörda | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Fördänskull at jag äj må synes hafwa lämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| finnas må i gunstigt minne! | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| at jag äj må klaga sist, | Aldraskjönste ros och lilja |
| dän ljufwe ödes lag jag äj undwika må. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| er öfwerkomma må, | I lufftens fåglar snäll |
| ynckelig, eländig må man dig kalla; | Storan en toker |
| Dock må äj någon tok | Sex dagar i hwar wicka |
| må rökias utan mått: | Sex dagar i hwar wicka |
| han må det låta bli, | Sex dagar i hwar wicka |
| En trumpen må äj bida | Sex dagar i hwar wicka |
| jag önskar: att ert tal må sig förmera | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| må en liuflig lisa röna; | Allerskönsta Elisandra |
| att och stadigt tiäna må | O Änglabilld |
| och att jag må bli förnögd | O Änglabilld |
| Jag däremot äj widrig wara må, | Så måste nu Philander wandra |
| dän du ällska må allen; | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| bland nympher, täck du då wäl tänckia må | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| må bli frälst, giör som du will | Aldraskönsta herdarinn |
| må du nu mig, att med dig sammanbo. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| det må du medsamme sij, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| så må du förutan hinder | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Farwäl nu Lysette jag önskar, du må | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| må man wäl pröfwa | Att Charitilla i tanckarne fått |
| att siefwer himblen dig anskåda må | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| ja Pallas för dig wika må; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MÅL...............2
|
| änn Isabell, som war all skönhets högsta mål; | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| har kunnat hunnit så önskeligt mål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
MÅLAR.............1
|
| mång pärlor uppå gräset målar, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MÅLET.............1
|
| ty jag tilll målet hunnit, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
MÅLNAR............1
|
| ty när som himlen målnar | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
MÅLNER............1
|
| som än mera målner | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
MÅN...............1
|
| att all dän skönhet, som i forna wärld mån gälla, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
MÅND..............4
|
| si då månd ock ängslan ila | Aldraskjönste ros och lilja |
| Venus hon månd wist därtill dig upäggia, | Storan en toker |
| tills mullen mig månd giömma. | Statt up du morgonrodnad klara |
| hur willigt jag månd dig tillhanda gå; | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
MÅNDE.............3
|
| huru er prydnad städz månde förklena | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| flickors gunst föga du månde då wörda, | Storan en toker |
| då du därmot dig månde ställa, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
MÅND�.............1
|
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
MÅNEN.............3
|
| Månen skall sig lycklig kalla | Morgonrådnad du som lyser |
| Månen om midnatztijd | Himmelen synes blid |
| enär som månen med sitt skeen, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MÅNG..............21
|
| med ehr ljufste stämmor mång, | Morgonrådnad du som lyser |
| mitt luteklang mäd ljuflig stämmor mång, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Mång sider qwäll | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| skjönt jag nu dock skåda mång ängselfull dag. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| I lund ock dal, mång näcktergal, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| på qwist ock gren mång fågel klen | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| En skjön musik mäd stämmor mång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mång Nympha skjön förlustar; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| jag mång tusend suckar sänder | Aldraskjönste ros och lilja |
| upp mäd din stämmor mång, | I lufftens fåglar snäll |
| alldrig så mång faveur du dig påbörda; | Storan en toker |
| och mång tusend resor säll, | Ach min liufwa herderinna |
| bland mång tusend lilljor skiöna | Allerskönsta Elisandra |
| träd fram du sol med dine strålar mång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| stiärnor, planeter mång | Himmelen synes blid |
| komma mång ängslige tanckar, | Himmelen synes blid |
| J lilljor, som frögdat mig mång stunder, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Dess luta har mång ängslig stund fördrifwit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| mång pärlor uppå gräset målar, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MÅNGA.............1
|
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
MÅNGEN............7
|
| så mången sider qwäll | I lufftens fåglar snäll |
| mången gång i kärleks fängselet wara. | Storan en toker |
| frijar så mången från stor wåde: | Himmelen synes blid |
| friska up mången stans | Himmelen synes blid |
| mången gång från oß fördrifwa. | Himmelen synes blid |
| till mången, som mot dig ej redelig är, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| de hafwa mången bracht till döda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
