| |
|
OCK...............152
|
| ock städz hyser | Morgonrådnad du som lyser |
| ock snart dagen gjöre warm. | Morgonrådnad du som lyser |
| ock förgjäta alt sitt qwal; | Morgonrådnad du som lyser |
| Raske hjortar upp ock springer, | Morgonrådnad du som lyser |
| i Thetis famn, ock stundlig sacktna af, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| så är ock mäd wår´ tusend frögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock säjer fritt | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock bjuda oss så saktlig stämma in, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd sådan sång som qwäljer mod ock sinn | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| all Floras hop ock börjar sluta | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| De hjortar ock de snälle hinder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Diana rask ock icke minder | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock saknar där sin störste trefnad, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| däs sorgerop ock hjärterörand� qwal, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| nu wisen fram ock med wallhornen klen | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| All berg ock dalar dig upwackta, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock på din röst mäd wördnad ackta. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| all nymphers cron� ock princessinna: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| du nymphers zir ock skjönste prydnad. | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Daphne min jordiske fägnad ock lust, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock för din´ fötter här läggia dät ner; | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| siungit dit minne till wördnad ock heder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock mig erindrat dän ljufwaste frögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock, skjönste Daphne, du kunde betänckia, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock för din skjönhet framställa dän tro, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock af mig himlen dän lyckan äj ter | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| bringa dän ängslan ock daglige smärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som har i fängslan mit sinne ock hjärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock uthan uppehåld påbördar mig, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| strida mot ödet dät hårde ock grymma, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan min jämmer ock ängslan förtaga | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| uthi all önskeeligt nöje ock trefnad, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock at dig lysa må lyckones dag! | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock er tillägna all Floras gestalt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| mig ock påminner at wörda dän fägring, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock som en drottning ibland sine tärnor, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Venus ock Astrild oryggeligt swurit | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| wid all sin fägring ock sargande skått, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som edert hjärta ock sinne städs hyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock er beskyddar för glömskornes natt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ock som er dygder wår undran förmera, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så har ock skjönhet omgifwit dät slott | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som en odödlig ock rådande drott! | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Lycklig ock liuflig dän dagen wist war, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| lyckligt ock ljufligt dän gläntzande solen | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| så at ock solen förtryter därpå: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Nectar söt, med all sin sötma ock krafft, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som af er änglabilds åtbörd ock löje | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Zephyrus, som uti lunder ock dalar | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Dock, hwad kan Zephyr ock Nectar förmå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock oförnögder måst� skåda uppå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Venus erkänner ock sådan er mackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ock twinga alt hwad förr sin frihet hafwer hafft. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| samma eld ock kjärleks smärta, | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| sin hemwist ock sin wåning. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| i skog ock bur | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock till wårt kalla norden, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Hwar stjälck ock gren, ja bärg ock sten, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Hwar stjälck ock gren, ja bärg ock sten, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd lust ock glädie springa; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| I lund ock dal, mång näcktergal, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| på qwist ock gren mång fågel klen | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Rätt så will jag ock börja på, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock mäd de ljufwe fåglar små | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd lust ock frögd gjör wäl förnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| så skulle jag min suck ock klag, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| som hårde bärg ock stenar; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| där jag i jämmer ock beswär | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så har ock ängslan fått mig fatt, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| i suck ock qwal föruthan tal; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| min suck ock ängslan fören; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock under däße linder står, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock säjen, att min sommarnatt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock din ynnest wisa sig: | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock din trogna träl bedröfwa | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock de twänne solar plira | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock ner under jorden far, | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock de tusend liljor skjön, | Aldraskjönste ros och lilja |
| si då månd ock ängslan ila | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock därpå en ända gjöra, | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock mig brackt i suck ock pust. | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock mig brackt i suck ock pust. | Aldraskjönste ros och lilja |
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| din dygdens skjen ock gudafägring wörda, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| dy bär jag ock din billd uthi min själ. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| hos dig, min wänn, min enda lust ock frögd: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock twingas mer. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock som du har min själ brackt till din lydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| så skall jag ock förbli din trogne träl. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| i hjärtat mitt ock alldrig tädan rifwas; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ock marmor länder skjär dät klara wattnet hälla i | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| blir här förgjäten platt ock stadnar i sitt lopp, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ditt stållta lof ock pris måst ner i glömsko fälla | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| har wunnit sitt beröm, ock skattas gudalik, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ock will min fägnad all inunder fötter tråda. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så är jag tusendsäll ock njuter himblewäl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ock all min lefnads twång; | I lufftens fåglar snäll |
| allan min jämmers ock kjärleks åtrå. | I lufftens fåglar snäll |
| fiskar i flod ock bäck, | I lufftens fåglar snäll |
| ock all wår frögd, | I lufftens fåglar snäll |
| kann både själ ock sinn | I lufftens fåglar snäll |
| ock sänkja hjärtat i ett stadigt qwal? | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock för all frögd en stadig ängslan wällja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock frögden min så obehagligt kränckja | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock hjärtesting. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ock städs berömdt. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hans hiertta, hug ock sinn; | I ögon twå |
| En härlig bygd, en skiön ock prächtig wåning, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och denna lund med frögd ock lust bekröna, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Jag måste ock, herdinnor, ehr förlåta, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Alldreskönste ros ock lillja, | Ach min liufwa herderinna |
| förbyta all min lust i suck ock klag. | Statt up du morgonrodnad klara |
| J luftens fåglar både stor� ock små, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ock dhett ur jorden framkallar. | Himmelen synes blid |
| mig fängsla och ängsla på wattn ock land, | Är det ditt behag |
| att lefwa ock sträfwa allt effter den frögd, | Är det ditt behag |
| Dy blifwa ock skrifwas skall om mig de ord: | Är det ditt behag |
| ock för dig till fota lagt: | Skiönst Melette är det rätt |
| skall jag ällska dig ock ähra. | Skiönst Melette är det rätt |
| at jag skall plågas ock ung merfort lida, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ymkeligt lefwa ock sorgefullt qwida, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock aldrig njuta någon glädjedag, | Skönste Melette är dät dit behag |
| mackten ock wäldet, ja ock hjärtat mitt, | Skönste Melette är dät dit behag |
| mackten ock wäldet, ja ock hjärtat mitt, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock mig bå gjöra lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock mig bå gjöra lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Du west min skönste Melette ock själ, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock till dit nöje har låtit mig kalla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| som jag ock willigt mig låtit påbörda, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock äj förtegat, at jag haft dig kjär, | Skönste Melette är dät dit behag |
| om ock än himlen had welat mig mörda, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock jag skull utstådt all nöd ock beswär. | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock jag skull utstådt all nöd ock beswär. | Skönste Melette är dät dit behag |
| hur� du dit hjärta ock kärlek will dölja, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock mig så länge mäd plågorna följa, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock dig kan hända fast svårare blifwer, | Skönste Melette är dät dit behag |
| helt at uprifwa ock tillintet gjör� | Skönste Melette är dät dit behag |
| har ock will draga in till däs jag dör. | Skönste Melette är dät dit behag |
| Jag will dock wara ock wisa min tro, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock dig Melette wår kärlek påminner, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hwad som har warit, ock än blir engång. | Skönste Melette är dät dit behag |
| ock lät äj länger i plågor mig brista, | Skönste Melette är dät dit behag |
| så at jag blir både lif ock anda qwitt. | Skönste Melette är dät dit behag |
| all nymphers prål, all dygd ock skönhetz crona, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| ock täncker, att ödet will idka sin lag, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| ock dämpa mitt behag. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| skall jag ock min wandrings staf | Aldraskönsta herdarinn |
| jag gärna sorgen spar, ell ock wid benen binner, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| tör hon ock winna snart älskogen min; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| du har ock fått Minerva håfwor, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så ock din honings söte mun, | O! aldraskönste dygdgudinne |
