| |
|
OCKSÅ.............1
|
| är också ung; Hur kan beständighet | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ODYGDEN...........1
|
| ty odygden hos dig bodt. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
ODYGDSFULLA.......1
|
| med din odygdsfulla siäl. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
ODÖDLIG...........1
|
| som en odödlig ock rådande drott! | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
OFFER.............1
|
| Se jag mit offer för dig will frambära, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
OFFRAT............1
|
| jag offrat har | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
OFFTA.............4
|
| Offta har himmelen själfwer befalt | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur offta jag | Statt up du morgonrodnad klara |
| Hur offta jag med wördnad sungit, | Så måste nu Philander wandra |
| Offta har wår sol sin åhrban wandrat, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
OFÖRENDRAT........1
|
| Se ditt sinn har likså oförendrat | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| |
|
OFÖRGÄNGLIGT......1
|
| på jorden qwar i oförgängligt minne, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
OFÖRLIKELIG.......1
|
| som utaf dygd oförlikelig lyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
OFÖRNÖGD..........3
|
| jag oförnögd, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| älljest blir jag oförnögd | O Änglabilld |
| lefwer och oförnögd | Himmelen synes blid |
| |
|
OFÖRNÖGDER........3
|
| Jag träder fram hel oförnögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock oförnögder måst� skåda uppå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| eij jordiskt allt gjör oförnögder lefnad, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| |
|
OGUNST............1
|
| hämttat sådan ogunst inn, | Skiönst Melette är det rätt |
| |
|
OGÖRLIG...........1
|
| som ett ogörlig ting {� � � �} kan till {gjörlig} | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
OLYCKAN...........3
|
| Mig tyckes olyckan och bringar stort men, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Olyckan mig bringar min mörckaste qwäll, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| Ty sij, olyckan wred har tryckt i Chloris sinne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
OLYCKLIG..........4
|
| ängsliger, enslig, olycklig är gjord. | I lufftens fåglar snäll |
| hur jag nu måst� olycklig wara, | Statt up du morgonrodnad klara |
| olycklig är jag mehr än herdar all, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Olycklig dag! | Så måste nu Philander wandra |
| |
|
OLYCKSFALL........1
|
| och seen det olycksfall hur sorgebölljan swallar | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
OM................42
|
| om wår skjönste Hemelon�; | Morgonrådnad du som lyser |
| om du äj beter dig milld. | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| om du ej låter fromhet lysa. | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| om jag äj lyster et upricktigt sinn�. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| all hwem af dässe skall om er bild rå. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Min herde, om du will uthi mitt minne blifwa, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| utskifta. Si, de om min frihet hafwa rådt. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| om J dätt wåga tören. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| till sitt lopp om morgonstund, | Aldraskjönste ros och lilja |
| om du täcks min ängslan höra | Aldraskjönste ros och lilja |
| som om min fägnad all will ouphörligt råda! | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| tanckar om kärlek du släpte äj inn, | Storan en toker |
| om du äj kann, | Storan en toker |
| att om du låg, | Storan en toker |
| Elisandra, säj, om jag har brutit | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Wi börjom sent om qwällen, | Sex dagar i hwar wicka |
| Sielf himlens hand har wård om denna lunden, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| afunnas äj, om jag bekänna tör, | Statt up du morgonrodnad klara |
| om någon finns, som liknas kan wid mig | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag kan äj mehr tala om: | O Änglabilld |
| doch om du äj ter dig from, | O Änglabilld |
| dän äj rår nu mehr om hiärttat sitt; | O Änglabilld |
| Månen om midnatztijd | Himmelen synes blid |
| Dagen han skifftas om, | Himmelen synes blid |
| Men om jag äj får, | Är det ditt behag |
| Dy blifwa ock skrifwas skall om mig de ord: | Är det ditt behag |
| om ock än himlen had welat mig mörda, | Skönste Melette är dät dit behag |
| om edert skien, som fängslar mig min siäl, | Så måste nu Philander wandra |
| om du will nu honom gunst förläna | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Men om du i stadigt qwal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| om du, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| om du will min förblifwa, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Men om du samtycker äj, | Aldraskönsta herdarinn |
| Doch om hon nöje har där hon sig up befinner | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| om du dit hiertta med mitt bebundt. | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| tyckt om dig för mycket wäl | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| se dig om en annan träl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dy wore jag willer om du skulle få, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| om han ej winner ren kärlek hos dig, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Men min Belinde, om du will blij | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| min skönste om din träfflighet, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
OMAK..............1
|
| oss giöra stort omak, | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
OMFAMNAR..........2
|
| tills jordennas skiöte omfamnar min kropp, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| omfamnar min kropp, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
OMFATTAR..........1
|
| med kärlek omfattar, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
OMGIFWIT..........1
|
| så har ock skjönhet omgifwit dät slott | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
OMKRING...........1
|
| omkring mig allestäds; hur hiertat ängslas fast, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
OMSIDER...........1
|
| Själfwer de orden dock omsider talar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
OMSKIFFTA.........1
|
| Upp öde, upp, och hielp mig att omskiffta | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
OMSUNST...........2
|
| Lät smärtta mitt hiärtta äj qwällja omsunst, | Är det ditt behag |
| men tanckan war omsunst, jag mon försogt uplifwa, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| |
|
OMTALA............1
|
| Skog och marck de weta omtala, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
OMWÄND............1
|
| Förr skall wärlden blij omwänd | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
OMÖJLIG...........1
|
| med omöjlig tings begär. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
ONÅDE.............1
|
| för himlens wrede och onåde frij, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
OPP...............3
|
| som utur hwitan sand så ymnigt springer opp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| börjar min jämmer att gånga då opp, | I lufftens fåglar snäll |
| Solen nu lyser opp | Himmelen synes blid |
| |
|
OPWACHTAT.........1
|
| för det jag opwachtat en gång eller twå, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
ORD...............10
|
| dy börjar dätt mäd däße ord sitt tal: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Ach, at jag kunde wäl zira min ord, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| sen I, min wackra, mig täckts säja dässe ord: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| O mer än ljufwe ord! O ängelsöte stämma! | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| at för så ljufwe ord, samt dän befallning wäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Dy blifwa ock skrifwas skall om mig de ord: | Är det ditt behag |
| Lät då min ord för hennes öron klinga, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| som talar deße ord. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| att gifwa liufwa kärleks ord. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| att jag så wärde ord upfinner, | O! aldraskönste dygdgudinne |