| |
|
PRINCESSIN........1
|
| alla nymphers princessin, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
PRINCESSINN.......1
|
| wår tiders princessinn, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
PRINCESSINNA......4
|
| wår� liljors princessinna? | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| all nymphers cron� ock princessinna: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| at hon er wördar för sin princessinna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| du äst all nymphers princessinna, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
PRIS..............2
|
| ditt stållta lof ock pris måst ner i glömsko fälla | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| gier lunden pris. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
PRISA.............5
|
| Icke förmår jag nu prisa dän skatt, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| dig prisa skall min tunga. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| skiönhet din att prisa, | O Änglabilld |
| prisa och lofsiunga, | O Änglabilld |
| och prisa de dygder, samt fromheten stor, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
PRISAR............3
|
| Hwad sinnet hyser man fastmer än pråland� prisar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| jag prisar dig, som fägnar mig. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Min sol :/:/:/: jag prisar dig, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
PRISAT............1
|
| De minne du prisat af illfundigt sinn, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
PRISWÄRDE.........1
|
| Ä du priswärde herdarinna, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
PRYDA.............2
|
| som pryda himblahusen. | Statt up du morgonrodnad klara |
| pryda dhe himmelska husen. | Himmelen synes blid |
| |
|
PRYDDE............1
|
| prydde stå mäd ljuflig fägring, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
PRYDER............1
|
| Du pryder allt | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
PRYDNA............1
|
| i lydna skall prydna utaf hennes dygd | Är det ditt behag |
| |
|
PRYDNAD...........9
|
| sin prydnad stor; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| du nymphers zir ock skjönste prydnad. | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| som af er skjönhet har wunnit sin prydnad: | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| huru er prydnad städz månde förklena | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| dän prydnad i sin skrift, som hänne hafwer bordt, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ack, som du äst all nymphers täcke prydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ach! herdarinna, Nymphers prydnad, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Jag fahr nu bort från hela Nordens prydnad, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| du prydnad för allt qwinnokön, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
PRÄCHTIG..........1
|
| En härlig bygd, en skiön ock prächtig wåning, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
PRÄCKTIG..........1
|
| Präcktig herdinna, se, himmelens mackt | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
PRÄCKTIGT.........3
|
| skåda dän präcktigt utzirade lund, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Se när som solen präcktigt skrider | Aldraskjönste ros och lilja |
| präcktigt lyse, härligt strimma, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
PRÅL..............9
|
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| att min pänna intet prål | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Ty här är mer änn som Helena grækers prål, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Nordennes högste prål, | I lufftens fåglar snäll |
| uti ett band: Där är wår nordens prål: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| ängell sköna, nymphers prål, | Ach min liufwa herderinna |
| dygdgudinna, nymphers prål, | Allerskönsta Elisandra |
| all nymphers prål, all dygd ock skönhetz crona, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Aldrig skön Flora än med alt sitt prål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
PRÅLAND�..........1
|
| Hwad sinnet hyser man fastmer än pråland� prisar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
PRÅLAR............3
|
| härligt prålar, | Morgonrådnad du som lyser |
| hwars skönhet fagert prålar, | Sex dagar i hwar wicka |
| kinder, I, hwars fägring prålar, | Ach min liufwa herderinna |
| |
|
PRÖFWA............1
|
| må man wäl pröfwa | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
PURPUR............1
|
| ej hålles purpur lika god. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
PUST..............6
|
| förbytt i pust! | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock mig brackt i suck ock pust. | Aldraskjönste ros och lilja |
| fördrif min pust | I lufftens fåglar snäll |
| förbytt i pust, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Suckar, sorg, klag� och pust | Himmelen synes blid |
| |
|
PUSTAR............1
|
| at jag här enslig pustar | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| |
|
PÄNNA.............3
|
| Förlåt mig, wackra, at min pänna här äj wisar | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Dock min pänna har äj warit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| att min pänna intet prål | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| |
|
PÄRLOR............1
|
| mång pärlor uppå gräset målar, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
PÅ................60
|
| Himlens hämd du på dig samkar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| på holmen stor, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| wälan sad´ hon, I nympher börjen på | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| mäd frögdeklang på edra lutor slå: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock på din röst mäd wördnad ackta. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| alt hwad mig ödet lägger på: | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Himlen har satt er på skjönhetens thron, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| lika som solen på himlen bland stjärnor, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| tänck på Sylvander, som lefwer afskild. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur någon djäfwel sig dän frihet taga på | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Si, de gudinnor, som på Pindi wishetz högder | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| på qwist ock gren mång fågel klen | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Rätt så will jag ock börja på, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| På dänne stund i fager lund | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| minna mig din hårdhet på, | Aldraskjönste ros och lilja |
| höra mäd stor ynckan på, | Aldraskjönste ros och lilja |
| När jag på min luta rörer | Aldraskjönste ros och lilja |
| min Daphnes skönhets mackt mig dät nu bjuder på, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| där nympheskaran skjön se på Allbaster kropp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| hwiler på gren. | I lufftens fåglar snäll |
| hör på mit sorgeskall; | I lufftens fåglar snäll |
| på jorden qwar i oförgängligt minne, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| då lär du tänckia på hwad jag här skrifwer; | Storan en toker |
| på dett Melancholi, | I ögon twå |
| den du på jorden bär: | Ach, skönste herdarinn |
| på siunde dagen dricka, | Sex dagar i hwar wicka |
| wi drickiom tre på rad: | Sex dagar i hwar wicka |
| ty på dhe swänske fiällen | Sex dagar i hwar wicka |
| Wi drickiom på god swänska: | Sex dagar i hwar wicka |
| och tänck på flickan din, | Sex dagar i hwar wicka |
| nog täncker jag på min, | Sex dagar i hwar wicka |
| på jorden rund. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| hwad du mig täcks börda på, | Ach min liufwa herderinna |
| på himblen blå, | Statt up du morgonrodnad klara |
| J fiskar som på hafsen grundar gå, | Statt up du morgonrodnad klara |
| På ditt alltar | Statt up du morgonrodnad klara |
| Ach Elisandra sköna tänck doch på, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du städz är dän fagraste på jorden | O Änglabilld |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| på sin bestämda stund | Himmelen synes blid |
| mig fängsla och ängsla på wattn ock land, | Är det ditt behag |
| den skönste på jord. | Är det ditt behag |
| att du på ett sådant sätt | Skiönst Melette är det rätt |
| och när han tänker på de andra, | Så måste nu Philander wandra |
| på herdar, som hos henne blifwa qwar, | Så måste nu Philander wandra |
| När Zephyrs wind på edra blader susar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Och Æols mackt på edra grenar rusar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| uthaf dhet nampn, som finns på edra grenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| på edre blad, träd, i jord, bland stenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Giör Hemelon, som på dig börjar lysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| tänck på den som ällskar dig, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Up, up, i herdar all som bor på deße hallar, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| aldrig paßar jag dig på. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| så war wiß på Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| men hundra tillika på engång ha kär, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| lär lända (?) på skittet (?) tig sielf till beswär. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Tänk på mig min lilla flicka, | Tänk på mig min lilla flicka |
| unn mig sofwa på din arm. | Tänk på mig min lilla flicka |
