| |
|
TUSENDTAL.........3
|
| af dygdens tusendtal en dygdgudinna rik. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| där tusendtal af strålar dölljes inne. | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| till tusendtal, ja hundra tusend flera, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| |
|
TWINGA............4
|
| ock twinga alt hwad förr sin frihet hafwer hafft. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Lät din hårdhet mig äj twinga | Aldraskjönste ros och lilja |
| ty han till träldom stor måste sig twinga. | Storan en toker |
| och twinga mig, att annat wid mig sluta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
TWINGAR...........1
|
| twingar att emot din willja strida | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
TWINGAS...........2
|
| ock twingas mer. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| jag twingas här allen. | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
TWINGAT...........1
|
| män du har dät till jorden åter twingat: | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
TWUNGIT...........2
|
| I ögon, som mitt hiärtta twungit, | Så måste nu Philander wandra |
| Dess skönhetz prackt har Damons hiärtta twungit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
TWÄNNE............2
|
| ock de twänne solar plira | Aldraskjönste ros och lilja |
| till dhe twänne solar klar, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
TWÄR..............1
|
| mot mig allt för hård och twär. | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| |
|
TWÄRT.............1
|
| Du will, att jag skall, twärt emot min willja, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
TWÅ...............6
|
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| I ögon twå | I ögon twå |
| hwar du är, de wackra hwita twå; | O Änglabilld |
| I wackra twå | Så måste nu Philander wandra |
| för det jag opwachtat en gång eller twå, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| dig ändtlig åtnöja med en eller twå, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
TWÅNG.............6
|
| wallgudar all nu lida hjärtans twång; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Mitt twång, min klagesång | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ock all min lefnads twång; | I lufftens fåglar snäll |
| ett ödetz twång. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| sin herdes twång. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| ty jag då mig satte i band och i twång; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
TY................44
|
| ty hon äj bor | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ty jag förmår äj dän fägnaden winna, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Ty se, er änglabild stjärnelikt strålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Ty er fullkomlighet färdigt utnämna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| ty huru högt jag er månd� i mitt sinne wörda, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ty hon uthi loppet farit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ty jag ällskar dig fastmer, | Aldraskjönste ros och lilja |
| ty din skjöne rosenmun, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Ty när Phillis är oblid | Aldraskjönste ros och lilja |
| ty skjönt än man dän ljufste solen ser, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Ty här är mer änn som Helena grækers prål, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ty jag dät wet, | I lufftens fåglar snäll |
| Kom frihet kom, ty jag dig wördar städs. | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| ty han till träldom stor måste sig twinga. | Storan en toker |
| ty du mot mig oblid war: | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| ty på dhe swänske fiällen | Sex dagar i hwar wicka |
| Ty, sij! den frögd, som jag hos eder nutit, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| ty tu äst min sol och stiärna, | Ach min liufwa herderinna |
| Ty si! Jag måste nu bortwandra | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty suck och ängslan qwäfjer fast mitt mod. | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty fast jag dig uti händer har gifwit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty jag är säker, at himlen lär löna | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty himblen will mig det påbörda; | Så måste nu Philander wandra |
| ty ditt hiertta är af sten, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| ty när som himlen målnar | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| ty jag tilll målet hunnit, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| ty kärlek är en hiärttetärand brand: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Ty, jag brukar ingen flärd | Aldraskönsta herdarinn |
| ty jag bär dig i mitt minn�, | Aldraskönsta herdarinn |
| ty då kann jag nöjsamt sen, | Aldraskönsta herdarinn |
| men, ty, nu måste jag med stort mißnöje se, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| Ty sij, olyckan wred har tryckt i Chloris sinne, | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| ty all falskhet i dig grodt, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty odygden hos dig bodt. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag mins när jag mig skatta | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag sluppit har de bördor, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag nu mitt affsked tar. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ty jag då mig satte i band och i twång; | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Ty dine kinner rosenröda, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty jag mente alltid laga | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty jag swiker ingalund. | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty mitt ganska hela | Tänk på mig min lilla flicka |
| ty du äst min enda skatt. | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
TYCKER............1
|
| äj tycker där emot | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
TYCKES............1
|
| Mig tyckes olyckan och bringar stort men, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
TYCKT.............1
|
| tyckt om dig för mycket wäl | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
TYDA..............1
|
| som tyda häremot. | Sex dagar i hwar wicka |
| |
|
TYSNA.............1
|
| O Echo säll, tig då äj still äll� tysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
TYSTNA............1
|
| Jag will nu tystna i stillhet härwid; | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
TÄCK..............1
|
| bland nympher, täck du då wäl tänckia må | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
TÄCKE.............1
|
| Ack, som du äst all nymphers täcke prydnad, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
TÄCKES............1
|
| hwarest er ädla själ täckes regjera, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
TÄCKJAS...........1
|
| at de täckjas sända nid | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
TÄCKS.............5
|
| som mig min himmel så ymnigt täcks skänka, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| om du täcks min ängslan höra | Aldraskjönste ros och lilja |
| hwad du mig täcks börda på, | Ach min liufwa herderinna |
| och ber, du täcks påminna dig en gång, | Statt up du morgonrodnad klara |
| täcks wända dig, jag är äj mehra din: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
TÄCKTS............2
|
| sen I, min wackra, mig täckts säja dässe ord: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Se himlen själf mig hafwer täckts påbörda | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
TÄDAN.............1
|
| i hjärtat mitt ock alldrig tädan rifwas; | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| |
|
TÄNCK.............7
|
| tänck på Sylvander, som lefwer afskild. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| och tänck på flickan din, | Sex dagar i hwar wicka |
| Ach Elisandra sköna tänck doch på, | Statt up du morgonrodnad klara |
| tänck doch på den som din träl sig kallar | O Änglabilld |
| Tänck doch uppå ehr förra wänskapz mackt, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| tänck på den som ällskar dig, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Lysette war stilla, och tänck ej så mer. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |