| UPP...............9 | |
| Raske hjortar upp ock springer, | Morgonrådnad du som lyser |
| eder upp i lufften blå; | Morgonrådnad du som lyser |
| Upp, upp du mårgonrådnad skjär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Upp, upp du mårgonrådnad skjär, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Upp, upp du näcktergal, | I lufftens fåglar snäll |
| Upp, upp du näcktergal, | I lufftens fåglar snäll |
| upp mäd din stämmor mång, | I lufftens fåglar snäll |
| Upp öde, upp, och hielp mig att omskiffta | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Upp öde, upp, och hielp mig att omskiffta | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| UPPEHÅLD..........1 | |
| ock uthan uppehåld påbördar mig, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| UPPENBART.........1 | |
| när du min trohet så uppenbart ser? | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| UPPÅ..............9 | |
| Tänk dock uppå dän som högre dig wördar, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ock oförnögder måst� skåda uppå, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| som gjör uppå min suck ett outtaligt tal | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Avous uppå utlänska | Sex dagar i hwar wicka |
| den jag önskar städz uppå. | Ach min liufwa herderinna |
| Tänck doch uppå ehr förra wänskapz mackt, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| åtniuta hwad som du nu syfftar uppå. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| mång pärlor uppå gräset målar, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| UPRICKTIGT........5 | |
| om jag äj lyster et upricktigt sinn�. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| och upricktigt menat wäl | Allerskönsta Elisandra |
| med upricktigt sinne. | O Änglabilld |
| som älskar upricktigt | Att Charitilla i tanckarne fått |
| upricktigt hiertta af din egen är. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| UPRIFWA...........1 | |
| helt at uprifwa ock tillintet gjör� | Skönste Melette är dät dit behag |
| UPTAG.............1 | |
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| UPTAGER...........1 | |
| at I mäd ynnest uptager däs dickt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| UPTÄND............1 | |
| en liflig elld, uptänd af kärleks minne, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| UPTÄNDT...........1 | |
| och därmed i min siäl en eld uptändt, | Statt up du morgonrodnad klara |
| UPWACKTA..........1 | |
| All berg ock dalar dig upwackta, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| UPWACKTAR.........1 | |
| äller dig upwacktar mer; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| UPWÄCK............1 | |
| Upwäck min wän, at ällska dän, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| UPWÄCKER..........1 | |
| Upwäcker djuren till att springa, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| UPÄGGIA...........1 | |
| Venus hon månd wist därtill dig upäggia, | Storan en toker |
| UR................9 | |
| sin jägarspetz ur handen fäller ner | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| den dimman, som ur röken | Sex dagar i hwar wicka |
| ock dhett ur jorden framkallar. | Himmelen synes blid |
| att jag snart ur denna nöd | Aldraskönsta herdarinn |
| att du kommer ur mitt minne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| ur mitt hiertta, hug och sinn, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Den som all älskog ur sinnet will slå, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| slut mig aldrig ur dit sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| USLA..............1 | |
| giömma ner min usla kropp | Aldraskönsta herdarinn |
| UTAF..............16 | |
| at gifwa ljud utaf sin strängar klen; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som utaf dygd oförlikelig lyser, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| En ljuflig min utaf din himlafägring | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| Lät mig en strimma blid utaf tin ynnest se. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| utaf din ögons klarskinande mackt; | I lufftens fåglar snäll |
| Wore du stackare utaf friskt sinn, | Storan en toker |
| Hierttat ditt blir utaf sorgen förtärt, | Storan en toker |
| Ät lagom utaf mörtten | Sex dagar i hwar wicka |
| i lydna skall prydna utaf hennes dygd | Är det ditt behag |
| nampn utaf din trogna träl; | Skiönst Melette är det rätt |
| lät Echo gie utaf min klagesång: | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| rördts utaf den qwida, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| bära nampn utaf din slaf; | Aldraskönsta herdarinn |
| Jag war utaf dig förförder, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| utaf din skada då blifwer du lärd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Jag utaf osäjlig låga | Tänk på mig min lilla flicka |
| UTAN..............9 | |
| städs kysser utan mått. Min wackra far nu wäl | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| och din hårdhet utan tal, | Aldraskjönste ros och lilja |
| utan allt men. | I lufftens fåglar snäll |
| må rökias utan mått: | Sex dagar i hwar wicka |
| utan all lust och frögd, | Himmelen synes blid |
| at jag blir andelösz, dock utan skull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| att du städz och utan tal | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| så är din ögon utan meen; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| och låt mig utan något hinder, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| UTFÖRA............1 | |
| och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| UTH...............2 | |
| och walde uth dhe skuggerika träd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| dig uhr hierttat plåna uth. | Aldraskönsta herdarinn |
| UTHAF.............6 | |
| som uthaf däss sköne strålar | Morgonrådnad du som lyser |
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| uthaf köld, frost och snö | Himmelen synes blid |
| emot där förre uthaf hjärtat dit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| uthaf dhet nampn, som finns på edra grenar, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| UTHAN.............8 | |
| sku de glädjas uthan tal. | Morgonrådnad du som lyser |
| Nympher alle uthan tahl. | Morgonrådnad du som lyser |
| ock uthan uppehåld påbördar mig, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| uthan meen. | Skiönst Melette är det rätt |
| uthan erkjänna måst jag trogen är: | Skönste Melette är dät dit behag |
| uthan gier mig oblidt nej, | Aldraskönsta herdarinn |
| är din skjönhet uthan tal: | Tänk på mig min lilla flicka |
| UTHI..............26 | |
| J som uthi floden simmen, | Morgonrådnad du som lyser |
| här uthi wår nordske lund. | Morgonrådnad du som lyser |
| Näcktergalen uthi skogen, | Morgonrådnad du som lyser |
| ällskar dig in uthi grafwen, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Dock all min trefnad är uthi din, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| uthi all önskeeligt nöje ock trefnad, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Min herde, om du will uthi mitt minne blifwa, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| uthi en liten bok en wisa äller fler. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| som själfwen frihet kan uthi sitt fängsel få. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Ty hon uthi loppet farit | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| tänd� uthi er själ och hjärta | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Djuren uthi marcken wida, | Aldraskjönste ros och lilja |
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| dy bär jag ock din billd uthi min själ. | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| uthi wår herda chor, | Ach, skönste herdarinn |
| I hafsens diur, som uthi Wäner simma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| uthi mullen giömmas nid. | Ach min liufwa herderinna |
| uthi band och bojor bunnit, | Allerskönsta Elisandra |
| min lust är wänd uthi en hiärttans sorg, | Statt up du morgonrodnad klara |
| liksom en hund som uthi marcken flyr, | Statt up du morgonrodnad klara |
| här uthi lifwet, ja mit uthi döden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| här uthi lifwet, ja mit uthi döden, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Uthi dät hopp, at du engång får röna, | Skönste Melette är dät dit behag |
| herden uthi norden. | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som uthi ditt hiertta bor, | Aldraskönsta herdarinn |
| finge jag man uthi nöden, | Tänk på mig min lilla flicka |
