| UTHUR.............1 | |
| J wallguder uthur skogen, | Morgonrådnad du som lyser |
| UTHWÄLLJA.........2 | |
| att jag fått uthwällja dig. | Allerskönsta Elisandra |
| du will äj en trogen wän uthwällja, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| UTI...............26 | |
| lät klinga uti lunden, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Här uti lunden jag hafwer förnögd, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ritat dit namn uti marmor & ceder, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Zephyrus, som uti lunder ock dalar | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur� all min fägnad är uti er hand. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| som uti mit hjärta bor. | Aldraskjönste ros och lilja |
| fiskar uti hafwet sida | Aldraskjönste ros och lilja |
| som uti de dalar grön, | Aldraskjönste ros och lilja |
| som jag uti bröstet bär. | Aldraskjönste ros och lilja |
| uti ett bröst, där fromhet borde lysa | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| som har uti sin hand min korte lefnads trå, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| som jag för din skull bär uti min hjärtesal, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| uti wårt swänska lag? | Sex dagar i hwar wicka |
| uti ett band: Där är wår nordens prål: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| I fåglar snäll, som uti lufften flyga, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Lät mig uti ditt hiärtta hwila, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty fast jag dig uti händer har gifwit, | Skönste Melette är dät dit behag |
| Jag skall mig uti min sorg | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| har uti mitt hiertta fått din wåning, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Trohet uti lust och nöd, | Aldraskönsta herdarinn |
| när jag ett sådant sinn uti mitt minne bar. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| uti hiertta, hug och siäl, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| fordom stadder war uti, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| allt uti din kropp, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| in uti sin graf, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| dem hafwer du uti din mackt. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| UTLÄNSKA..........1 | |
| Avous uppå utlänska | Sex dagar i hwar wicka |
| UTMATTA...........1 | |
| lika så jag mig utmatta, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| UTMATTAT..........1 | |
| men därmed har jag sielf min siäl utmattat, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| UTNÄMNA...........1 | |
| Ty er fullkomlighet färdigt utnämna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| UTPLÅNA...........1 | |
| fram till din thron, att där utplåna den | Statt up du morgonrodnad klara |
| UTSJUNGA..........1 | |
| dit ärepris utsjunga: | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| UTSKIFTA..........1 | |
| utskifta. Si, de om min frihet hafwa rådt. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| UTSLÄCKES.........1 | |
| Liksom ett lius af wädret snart utsläckes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| UTSTÅDT...........1 | |
| ock jag skull utstådt all nöd ock beswär. | Skönste Melette är dät dit behag |
| UTSÄJA............2 | |
| Jag undrar mere än jag här förmår utsäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| jag äj förmår utsäja eder mackt, | Så måste nu Philander wandra |
| UTSÄJER...........1 | |
| Fritt utsäjer jag min wilja, | Tänk på mig min lilla flicka |
| UTUR..............2 | |
| som utur hwitan sand så ymnigt springer opp | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| din Damon såt slut äj utur ditt minne | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| UTWALDT...........1 | |
| här utwaldt i enslighet; | Aldraskjönste ros och lilja |
| UTZIRADE..........1 | |
| skåda dän präcktigt utzirade lund, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| VALETE............1 | |
| Sidst till valete dig önska will jag, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| VENERIS...........2 | |
| stängder i Veneris grymmaste fängsell, | Storan en toker |
| qwalder af Veneris låga | Himmelen synes blid |
| VENUS.............7 | |
| Venus ock Astrild oryggeligt swurit | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Venus erkänner ock sådan er mackt. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| Venus hon månd wist därtill dig upäggia, | Storan en toker |
| Venus af ållder en skökia(?) ju warit, | Storan en toker |
| när du för Venus till föga måst falla. | Storan en toker |
| fast wida Venus öfwergå, | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| WACKRA............15 | |
| sen I, min wackra, mig täckts säja dässe ord: | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Så må I, wackra, mig nu ingalund påbörda | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Förlåt mig, wackra, at min pänna här äj wisar | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Uptag, min wackra, nu de wisor jag er sänden | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| städs kysser utan mått. Min wackra far nu wäl | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| CASTALINN, min wackra syster | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| för min wackra Castalinn. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| Drick wackra pigors skålar, | Sex dagar i hwar wicka |
| där Flora sielf, de wackra blomsters dråning; | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| hwar du är, de wackra hwita twå; | O Änglabilld |
| wackra Melettes förtrogneste träl. | Skönste Melette är dät dit behag |
| I wackra twå | Så måste nu Philander wandra |
| Kan du min wackra mig det wägra, | Så måste nu Philander wandra |
| Jag måste nu, min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Så far nu wäl min wackra Elisandra, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| WACKRE............1 | |
| som wittre konster mång�, och alle wackre slögder | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| WAGN..............1 | |
| uppå sin gyllen wagn. Ja, mellan sud och nord | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| WAKEN.............1 | |
| Men nu har jag blifwit waken | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| WAKNAR............1 | |
| hos wännen sin i gjädje waknar | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| WALDE.............1 | |
| och walde uth dhe skuggerika träd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| WALL..............1 | |
| I hjordar, som där wall | I lufftens fåglar snäll |
| WALLGUDAR.........1 | |
| wallgudar all nu lida hjärtans twång; | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| WALLGUDER.........2 | |
| J wallguder uthur skogen, | Morgonrådnad du som lyser |
| Wallguder all ett gladlynt löje | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| WALLHORNEN........1 | |
| nu wisen fram ock med wallhornen klen | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| WAN...............1 | |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| WANCKAR...........2 | |
| lyckan hel ostadig wanckar, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| för mig så oständig wanckar, | Himmelen synes blid |
| WANDRA............4 | |
| Si! jag skall ju snart ifrån dig wandra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| Gif diuren lif, som här i beten wandra, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| förrän jag måste wandra | Statt up du morgonrodnad klara |
| Så måste nu Philander wandra, | Så måste nu Philander wandra |
| WANDRAR...........1 | |
| dit sinne och wandrar | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| WANDRAT...........1 | |
| Offta har wår sol sin åhrban wandrat, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| WANDRINGS.........1 | |
| skall jag ock min wandrings staf | Aldraskönsta herdarinn |
| WANDRINGZ-LOPP....1 | |
| som här i sitt wandringz-lopp | Aldraskönsta herdarinn |
| WANDRINGZSTAF.....1 | |
| blir lagd, och när min trötte wandringzstaf | Statt up du morgonrodnad klara |
| WANER.............2 | |
| som wor du waner wid qwida och ängsel: | Storan en toker |
| Jag är icke waner att älska med flärd, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| WANSKLIG..........1 | |
| när wansklig frögd mäd ängslan återwänder, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
