| |
|
ÄLL...............2
|
| äll jag | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| gif mig lif, äll gif mig död | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
ÄLLER.............3
|
| antingen dygd äller skjönhet skall winna, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| uthi en liten bok en wisa äller fler. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| äller dig upwacktar mer; | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| |
|
ÄLLIEST...........1
|
| Jag älliest måst sakna all hugnaden min, | Min sol:/:/:/: uplys min dag :/: |
| |
|
ÄLLJEST...........2
|
| älljest blir jag oförnögd | O Änglabilld |
| Älljest går | Skiönst Melette är det rätt |
| |
|
ÄLLSKA............13
|
| Upwäck min wän, at ällska dän, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| dän, som mig brackt at ällska sig, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| att ällska dig, som är all kiärlek wärd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| som jag dig och trogit ällska will, | O Änglabilld |
| att jag ällska tord� | Är det ditt behag |
| skall jag ällska dig ock ähra. | Skiönst Melette är det rätt |
| dän du ällska må allen; | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| till ällska ästu sen. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| jag will ällska hwar och en. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Ach kom Elisandra och ällska iginn, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och ällska iginn | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| och ällska till deß jag blir gömder i mull, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| den mig bracht att ällska sig, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
ÄLLSKANSWÄRDT.....1
|
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
ÄLLSKAR...........15
|
| ällskar dig in uthi grafwen, | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| han dig ällskar högelig. | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| Jag ällskar dig, du hatar mig; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| du säjer näj, du ällskar äj. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| ty jag ällskar dig fastmer, | Aldraskjönste ros och lilja |
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| det ällskar du och jag. | Sex dagar i hwar wicka |
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| huru högt jag ällskar dig. | Ach min liufwa herderinna |
| Sij, jag ällskar dig fast mehr, | Allerskönsta Elisandra |
| som ällskar dig | Statt up du morgonrodnad klara |
| tänck på den som ällskar dig, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag ällskar dig i döden, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| som trogit dig ällskar, älsk honom iginn. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Dig jag ällskar in i döden, | Tänk på mig min lilla flicka |
| |
|
ÄLLSKARE..........1
|
| Wisa din ällskare nu dock en gnista | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ÄLLSKAT...........3
|
| i dett, att jag af hiärttat ällskat dig; | Statt up du morgonrodnad klara |
| hur jag dig ällskat och wördat för alla, | Skönste Melette är dät dit behag |
| mot nöjet mitt, som jag så ällskat har; | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ÄLL�..............1
|
| O Echo säll, tig då äj still äll� tysna, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| |
|
ÄLSK..............1
|
| som trogit dig ällskar, älsk honom iginn. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
ÄLSKA.............8
|
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag är icke waner att älska med flärd, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| att älska dig trogit det ästu ej wärd. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| och älska en wän, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| fram för all� andre man älska bör den. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| dig att så älska, som giör mig förnögd; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| at älska en slaf, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| dig älska och wörda | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ÄLSKAR............4
|
| min frihet jag älskar och gärna kan sij, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag kan ej dig älska som älskar så mång, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| som älskar upricktigt | Att Charitilla i tanckarne fått |
| ber att du älskar din trognaste träl; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
ÄLSKAT............1
|
| som dem doch älskat mergelund, (på många sätt) | O! aldraskönste dygdgudinne |
| |
|
ÄLSKOG............1
|
| Den som all älskog ur sinnet will slå, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
ÄLSKOGEN..........2
|
| älskogen öfwa, det har jag förstått; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| tör hon ock winna snart älskogen min; | Att Charitilla i tanckarne fått |
| |
|
ÄMBNA.............1
|
| O jag måste dhet, fast jag äj nånsin ämbna | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ÄMNA..............1
|
| måst, förrän jag det ämna, | Statt up du morgonrodnad klara |
| |
|
ÄMNAT.............1
|
| har jag dock uthan prål, mäd dässe rader ämnat | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
ÄN................49
|
| Mer än hundratusen stjärnor, | Morgonrådnad du som lyser |
| än alt hwad solen i lunderna ser, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| män wåre herdar er wörda än mer. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| at aldrig lunden slik skönhet än burit, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| dess mer än snälle lopp twå gånger hafwer warit, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| O mer än ljufwe ord! O ängelsöte stämma! | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Jag undrar mere än jag här förmår utsäja, | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| Hwad sinnet hyser man fastmer än pråland� prisar. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| än alt hwad som solen ser. | Aldraskjönste ros och lilja |
| som fast mer än stjärnor glimma, | Aldraskjönste ros och lilja |
| mer än dödligt sargat är. | Aldraskjönste ros och lilja |
| uthi ett sällt ock mer än ljufligt band! | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| ty skjönt än man dän ljufste solen ser, | Min Daphne skjön, ach at jag äj får njuta |
| fast än han kunde sitt nöje så finna: | Storan en toker |
| mer än han kan, | Storan en toker |
| fast du än sutte i hårdare trängsell, | Storan en toker |
| mehr än sin lefnad, | I ögon twå |
| Du äst mer än alla flickor andra, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| som än | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| A! mer än säll och önsklig är den timma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| och wis hur du dem ällskar mer än andra | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| har som en ström, ach mehr än snart framflutit | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| lycklig mehr än andra alla | Ach min liufwa herderinna |
| än allt hwad som solen ser. | Allerskönsta Elisandra |
| olycklig är jag mehr än herdar all, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mon skatta mehr än allt hwad jorden | Statt up du morgonrodnad klara |
| och högre än de liusen, | Statt up du morgonrodnad klara |
| fast han är än så lång, | Himmelen synes blid |
| förr än han din wänskap får, | Skiönst Melette är det rätt |
| om ock än himlen had welat mig mörda, | Skönste Melette är dät dit behag |
| hwad som har warit, ock än blir engång. | Skönste Melette är dät dit behag |
| mehr wärdt än gull. | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| Hierttat ditt har aldrig än | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| Skull än du min wänskap föga skiöta, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som än mera målner | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| mitt hiertta mehr än när, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| att än en billd kan elld i hierttat skiuta, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| än ängslig gå. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| Fast än jag din till denna stunden warit, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| än sitt hiertta och sitt lif, | Aldraskönsta herdarinn |
| än jag nånsin åter tar | Aldraskönsta herdarinn |
| än som någon tid du warit, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| mera än jag kunnat trodt: | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Än en gång, du Castalinne, | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| Jag wet, att du hycklar med flere än een, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| än ynckeligt lida af kärleken meen, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| än plågar mitt sinne med kärlekens pin. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| än lefwa hel frij | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Aldrig skön Flora än med alt sitt prål, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
