| |
|
ÄND...............1
|
| winna en önskig änd? | Himmelen synes blid |
| |
|
ÄNDA..............5
|
| din fägnad äj så platt sin ända gått, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| ock därpå en ända gjöra, | Aldraskjönste ros och lilja |
| tills döden själf gjör däruppå en ända; | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| kan mig gie och ända lifwet | Skiönst Melette är det rätt |
| innan du ända får din lefnadz tid. | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ÄNDAR.............2
|
| När som solen dagen ändar | Aldraskjönste ros och lilja |
| och ändar sidst mitt lopp. | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
ÄNDAS.............1
|
| hwilcken äj ändas män ökas mer, | I lufftens fåglar snäll |
| |
|
ÄNDAT.............1
|
| som du ändat har min lust, | Aldraskjönste ros och lilja |
| |
|
ÄNDRAR............1
|
| låt se du ändrar då straxt sinnet ditt, | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| |
|
ÄNDTLIG...........1
|
| dig ändtlig åtnöja med en eller twå, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| |
|
ÄNGEL.............4
|
| ljufste ängel far nu wäl. | Castalinn, min wackra syster. Slute dickt till dänne bokens ägarinna dän wackra Castalinne, stäld af en herde i Norden. |
| ängel skjön gjör mig så wärdig, | Aldraskjönste ros och lilja |
| män, ängel skjön, den du äj ter dig mot mig blid, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ja kom :/:/:/: min ängel skön :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
ÄNGELL............8
|
| dygdgudinna, ängell cron, | Ach min liufwa herderinna |
| ängell sköna, nymphers prål, | Ach min liufwa herderinna |
| Liufste ängell, lät en strimma | Ach min liufwa herderinna |
| Skönsta ängell ewigt haf | O Änglabilld |
| Cynthia ängell skiön, | Himmelen synes blid |
| Har du doch min skönste ängell swurit | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| wörda dig, du ängell blid, | Aldraskönsta herdarinn |
| ängell sköna, glädien min, | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
ÄNGELRENE.........1
|
| som i ett wördsamt minn� er� ängelrene händer | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
ÄNGELSÖTE.........1
|
| O mer än ljufwe ord! O ängelsöte stämma! | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| |
|
ÄNGLA.............1
|
| i ängla frögd, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| |
|
ÄNGLABILD.........2
|
| din skönhetz prackt, du änglabild? | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Ty se, er änglabild stjärnelikt strålar, | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
ÄNGLABILDS........1
|
| som af er änglabilds åtbörd ock löje | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| |
|
ÄNGLABILLD........1
|
| O Änglabilld, du skönsta i Norden, | O Änglabilld |
| |
|
ÄNGLASKÖNA........1
|
| lef nu säll, du änglasköna billd, | O Änglabilld |
| |
|
ÄNGLATYCKEN.......1
|
| med sin� änglatycken. | O Änglabilld |
| |
|
ÄNGSEL............1
|
| som wor du waner wid qwida och ängsel: | Storan en toker |
| |
|
ÄNGSELFULL........1
|
| skjönt jag nu dock skåda mång ängselfull dag. | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| |
|
ÄNGSLA............1
|
| mig fängsla och ängsla på wattn ock land, | Är det ditt behag |
| |
|
ÄNGSLAN...........23
|
| Ditt hjärta äj nån ewig ängslan fått: | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| lef äj i ängslan bunden. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| själf himlen gifwit har min ängslan bot. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| bringa dän ängslan ock daglige smärta, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| du kan min jämmer ock ängslan förtaga | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| dock sig min ängslan röjer. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så har ock ängslan fått mig fatt, | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| min suck ock ängslan fören; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| si då månd ock ängslan ila | Aldraskjönste ros och lilja |
| äj förmår min ängslan hämma. | Aldraskjönste ros och lilja |
| om du täcks min ängslan höra | Aldraskjönste ros och lilja |
| ock för all frögd en stadig ängslan wällja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| när wansklig frögd mäd ängslan återwänder, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| hos mig, som ängslan har | I ögon twå |
| är jag i ängslan satt. | Sex dagar i hwar wicka |
| som hiärttat mitt med ängslan klämmer, | Statt up du morgonrodnad klara |
| mig från deß thron med ängslan skillja, | Statt up du morgonrodnad klara |
| ty suck och ängslan qwäfjer fast mitt mod. | Statt up du morgonrodnad klara |
| för dig min ängslan beklagar? | Himmelen synes blid |
| han till sorg och ängslan bögder | Skiönst Melette är det rätt |
| Ach! hwad stor ängslan då dess hiärtta har, | Så måste nu Philander wandra |
| män hos mig blir ängslan städes qwar, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| så blir jag min ängslan qwitt. | Aldraskönsta herdarinn |
| |
|
ÄNGSLANS..........4
|
| mäd ängslans kjed är bunden; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| och mig utföra ur dän dunkla ängslans dal | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| min roo är stängd inom all ängslans borg: | Statt up du morgonrodnad klara |
| snart förta min ängslans natt, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| |
|
ÄNGSLAS...........2
|
| omkring mig allestäds; hur hiertat ängslas fast, (?) | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| huru af kärlek jag ängslas fast, | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| |
|
ÄNGSLEFULL........1
|
| Lell så förmärcker jag ach ängslefull, | Skönste Melette är dät dit behag |
| |
|
ÄNGSLIG...........4
|
| och ängslig i min sorg har jag en enslig wåning. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| en ängslig herde att hugswala, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Dess luta har mång ängslig stund fördrifwit, | Så far nu wäl du liufste ort för alla |
| än ängslig gå. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| |
|
ÄNGSLIGE..........1
|
| komma mång ängslige tanckar, | Himmelen synes blid |
| |
|
ÄNGSLIGER.........3
|
| uthaf mång enslig ock ängsliger pust: | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| ängsliger, enslig, olycklig är gjord. | I lufftens fåglar snäll |
| Dett är wist en ängsliger herde i nord, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| |
|
ÄNN...............2
|
| Ty här är mer änn som Helena grækers prål, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| änn Isabell, som war all skönhets högsta mål; | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| |
|
ÄR................119
|
| Si, i dag är gjord dän lagen: | Morgonrådnad du som lyser |
| hwar är nu din förre frögd? | Philomena såta lilla, hwar är nu tin förra frögd |
| så är ock mäd wår´ tusend frögder, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| som är förlängst framliden. | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| Hon klagar så: hwi är min lefnad, | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| hwi är min lust | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| städz till din tjänst af himlen skickat är | Stäm sorgse in du sånggudinna |
| dät är din skönhet alt förnär, | Hur länge skall jag fåfängt wörda |
| Dock all min trefnad är uthi din, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| som dig är gifwen af himmelen wid, | Daphne min jordiske fägnad och lust |
| Uthaf er skjönhetz mackt är jag nu förd | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| hur� all min fägnad är uti er hand. | Skjönste Lysette, en önskelig stund |
| när låfwen hållen blir, då är allt ricktigt gjordt. | En gång har solen klar, sin årban fyllest farit |
| All frögd är börjad worden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Så hårdt är hännes hjärtans sinn | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| mäd ängslans kjed är bunden; | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| är mot mig wreder worden. | Ach allerljufste sommartid. Dänne wisa gjorde jag midsommersnatten, Anno 1690 |
| Ty när Phillis är oblid | Aldraskjönste ros och lilja |
| är min glädje slagen nid. | Aldraskjönste ros och lilja |
| mer än dödligt sargat är. | Aldraskjönste ros och lilja |
| Jag ällskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Dy hoppas jag, att all min handel är tillbörlig. | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Ty här är mer änn som Helena grækers prål, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| Du är dän stjärna skjön, som mig på jorden lyster | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| så är jag tusendsäll ock njuter himblewäl, | Jag älskar ällskanswärdt så länge jag är rörlig |
| ängsliger, enslig, olycklig är gjord. | I lufftens fåglar snäll |
| Jag är äj wan mitt sinne så nersänckja, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Hwad är dock åt, att lefwa städs i jämmer | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Jag är förnögd mäd hwad mig himlen gifwer, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| min frihet är min drottning, min gudinna, | Kårrte låford öfwer de tre wackra systrar |
| Storan en toker den wisserlig är, | Storan en toker |
| Nöjet han finner wäl; men dät är ringa; | Storan en toker |
| äj är dett åth | Storan en toker |
| när du är stadd i så liufligit fängsell. | Storan en toker |
| Håll det till goda du som nu så är | Storan en toker |
| som jag är stadder i | I ögon twå |
| Philander är din träl, | I ögon twå |
| som är, | Tee dig äj så wred, min Elisandra |
| mitt hiertta fängslat är, | Ach, skönste herdarinn |
| dät är en bätter sak. | Sex dagar i hwar wicka |
| är dhet wårt warma bad. | Sex dagar i hwar wicka |
| Därmed är jag förnögder, | Sex dagar i hwar wicka |
| dät är min siukdoms bot. | Sex dagar i hwar wicka |
| Hel finer är den röken, | Sex dagar i hwar wicka |
| är jag i ängslan satt. | Sex dagar i hwar wicka |
| all liuflighet är där tillhopa bunden | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| uti ett band: Där är wår nordens prål: | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| A! mer än säll och önsklig är den timma, | Wid Wäners strand har himlen sielf plantera |
| Af din fägring är jag wunnen, | Ach min liufwa herderinna |
| Min lefnad är en stadig jämmer, | Statt up du morgonrodnad klara |
| att ällska dig, som är all kiärlek wärd, | Statt up du morgonrodnad klara |
| din billd, som är af himlens hand beskärd; | Statt up du morgonrodnad klara |
| olycklig är jag mehr än herdar all, | Statt up du morgonrodnad klara |
| min lust är wänd uthi en hiärttans sorg, | Statt up du morgonrodnad klara |
| min roo är stängd inom all ängslans borg: | Statt up du morgonrodnad klara |
| Mitt lutes klang är wändt i qwida, | Statt up du morgonrodnad klara |
| Härunder är begrafwen | Statt up du morgonrodnad klara |
| Du städz är dän fagraste på jorden | O Änglabilld |
| är äj ring� de sköna runda små, | O Änglabilld |
| hwar du är, de wackra hwita twå; | O Änglabilld |
| jag är din, som det nu biuder till; | O Änglabilld |
| Jag äj min numera är, tro fritt, | O Änglabilld |
| all min lefnad är nu bögd, | O Änglabilld |
| Mörcker och kölld är stor | Himmelen synes blid |
| fast han är än så lång, | Himmelen synes blid |
| Äfwen så är min frögd, | Himmelen synes blid |
| då jag som bäst är nögd | Himmelen synes blid |
| Hwar är din fromhet då, | Himmelen synes blid |
| Är det ditt behag? | Är det ditt behag |
| I stängsell och trängsell mitt är satt, | Är det ditt behag |
| Skiönst Melette är det rätt, | Skiönst Melette är det rätt |
| Är ditt hiertta doch af sten, | Skiönst Melette är det rätt |
| hwar du är, | Skiönst Melette är det rätt |
| att mitt hiärtta dig är gifwit | Skiönst Melette är det rätt |
| Skönste Melette är dät dit behag, | Skönste Melette är dät dit behag |
| uthan erkjänna måst jag trogen är: | Skönste Melette är dät dit behag |
| ty jag är säker, at himlen lär löna | Skönste Melette är dät dit behag |
| som obeweklig är; | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| jag är den, som intet nöje har, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| och är din hel worden, | Daphne skön, ach! att du kunde skåda |
| som är | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| All min frögd är i din hand. | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| ty ditt hiertta är af sten, | Skingra himmel blid min sorgedimma |
| Hwem är :/:/:/ som klagar sig? :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Dett är wist en ängsliger herde i nord, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Jag hör :/:/:/: min Damon är :/: | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Hwad will du, min herde, hwad är ditt begär, | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| hwad är ditt begiär? | Ach, kom, ach kom, ach kom, ach kom min herdarin |
| Ung är min blod, som i min� ådrar rinner: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| är också ung; Hur kan beständighet | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| ty kärlek är en hiärttetärand brand: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att du äj är den endasta som finnes, | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| täcks wända dig, jag är äj mehra din: | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| att jag är min. | Jag måste nu min wackra Elisandra |
| mot dhen som är hierttat wärd. | Aldraskönsta herdarinn |
| dett betänck, att jag är dinn, | Aldraskönsta herdarinn |
| och tiden är ej kort tills hon lär komm� igen. | Då Chloris engång saknades.Jag mente himlens gunst sku mig beständig blifwa |
| är doch dit hiertta af hård demant? | Charitillas gunst sökes. Ach, min siäl, mig qwällier dät ena |
| att jag är dig så oblid | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att jag nu är worden qwitt | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| jag är nu min egen herre | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| tillstå, att jag nu är frij. | Castalinne öfwergifes med ett ändteligit farwäl. Du skall weta, Castalinne |
| att du är densamma, som lämnar mig frij. | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| till mången, som mot dig ej redelig är, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Jag är icke waner att älska med flärd, | Afsked ifrån Lysette. Lysette, lät blifwa, att tänckia om mig |
| Är hon rätt lärlig i tankar af sinn, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Kärlekslös lefwa är wara halfdöd, | Att Charitilla i tanckarne fått |
| Bätter är wara | Att Charitilla i tanckarne fått |
| upricktigt hiertta af din egen är. | Att Charitilla i tanckarne fått |
| du är den ena | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| Endast till dig all hans kärlek är bögd. | Skönste Belinde min såtaste siäl |
| sielf Chloris dig äj liker är | O! aldraskönste dygdgudinne |
| så är din ögon utan meen; | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ty du den andre Venus är. | O! aldraskönste dygdgudinne |
| ja, munnen din är säkert giord | O! aldraskönste dygdgudinne |
| Säll är dän, som blifwer wärdig, | Tänk på mig min lilla flicka |
| du är stadigt i mitt sinn, | Tänk på mig min lilla flicka |
| är din skjönhet uthan tal: | Tänk på mig min lilla flicka |
| bringad är i kjärleks qwal, | Tänk på mig min lilla flicka |
